av dotter81

Känner mig så ledsen och maktlös.
Min pappa har alltid varit den som blivit full på alla kalas och fester.
På senare år har han börjat skaka dagarna efter en period med alkohol = abstinens.
Men han verkar inte förstå varför han skakar.
Frågar vi så blir han oftast sur och tyst.

Denna sommaren har det varit värre än någonsin, han har druckit nästan varje dag, och de vita dagarna har han skakar som ett asplöv.
Idag, en mycket varm sommardag har han druckit med andra men även druckit i smyg (som vanligt).
Va hos grannen och skulle ta en öl, där drack han upp både sin egen och grannens öl..

Gick hem med min mamma, nästan hemma så ramlade han, kravlade sig upp och gick in i huset där han ramlade igen..
Tanken va att jag mer mina barn skulle åkt hem till föräldrarna i helgen, men känner att jag inte vill att mina barn ska se morfar sån.
Min mamma är ledsen och förtvivlad och vet inte vad hon ska ta sig till.
Säger vi något till honom så hotar han med att han ska ta livet av sig.
Han är 70+ och jag är så ledsen och rädd om min pappa. Men vad kan jag göra?
Jag är rädd att super och ramlar och slår ihjäl sig, blir alkoholförgiftad eller framkallar nån epilepsi när han har absintens.

Vill mest bara skriva av mig, men tar självklart emot stöttande eller hjälpande ord.

gros19
lör, 2022-08-13 - 19:39

Vet inte om du berättar för din pappa hur mycket han betyder för dig och att du är så rädd att mista honom. Tala om vad du är rädd ska hända, men förvänta dig inget av honom. Självklart vill han försvara sig om man går till angrepp så berätta bara vad du upplever. Förmodligen bär han på väldigt mycket skam och den behöver man inte spä på. Mitt förslag är att börja här.

Sedan tycker jag både du och din mamma ska söka någon form av anhörigstöd, eventuellt någon alanongrupp. Inte lätt att se någon man bryr sig om föstöra sitt liv och stå vid sidan om och se på, men vi anhöriga är maktlösa. Att erkänna sin maktlöshet är en lättnad men samtidigt en stor sorg.

Hanna123
lör, 2022-08-13 - 22:25

@dotter81 så ledsamt för dig med din pappa! Jag känner med dig då jag själv har liknande med min pappa och har svårt att hitta sätt att förhålla mig till det. Har tidigare försökt prata med honom men det har kunnige direkt hjälpt mot smygandet, ibland till och med tvärtom. Försöker nu mer hitta en acceptans, men det är också svårt!

VaknaVacker
sön, 2022-08-14 - 09:55

Jag slutade själv dricka för drygt 2,5 år sedan. När mina vuxna barn påpekade de var oroliga för mig, att jag drack för mycket tog det verkligen hårt på mig. Jag var mycket medveten om att jag drack för mycket men det var inte förrän jag verkligen var mogen som jag bestämde mig att sluta och gjorde det.
Vad jag vill säga är att fortsätt tala om att du bryr dig, underlätta inte drickandet och glöm heller inte att det faktiskt inte är ditt ansvar att din pappa skall sluta dricka. Ta hand om dig själv o hitta stöd.
Alkoholism är en sjukdom som faktiskt nog är jobbigast för den själv som dricker. Kanske svårt att tro? Jag har varit på båda sidor så för mig var det så i a f. Det är ett beroende som suger livet ur en helt enkelt.
Kram

Snödroppen
sön, 2022-08-14 - 10:19

Känner med dig och vet hur det känns.
Man känner sig så hopplöst maktlös och det är man. Man kan bara förändra sin egna situation och det gäller även din pappa.
Det jag minns allra mest var den giftiga tanken att oavsett så mådde jag inte sämst och därför lärde jag mig som ung att tänka mer på andra än mig själv.
@VaknaVacker intressant att du trycker på den punkten att alkoholisten har det värst. Vad så? Som om man inte vet det?
Som om det inte är den vetskapen som gör att ens skuldkänslor överbelamrar en, när man ser en älskad lida.
I ditt fall gick det bra för dina barn med att nå fram, det gläder mig men det gör inte alltid det och allt handlar inte om alkoholisten.
@dotter81 ja, din pappa lider och din familj lider och du lider givetvis.
Det du går igenom är skittufft och du har säkert lärt dig att ta ansvar tidigt i livet, det blir så i en familj där alkoholismen står som en elefant i rummet.
Det är svårt att be om hjälp men det kan vara oerhört skönt att få prata med någon, att bli sedd, att bli bekräftad i det man känner.@Hanna123 jag tror också att hitta acceptansen i att man är maktlös. Det är tufft men då börjar men nödvändigt.
Kram

VaknaVacker
sön, 2022-08-14 - 12:14

@Snödroppen Jag skrev att "faktiskt nog är jobbigast för den som dricker". Det är ju min upplevelse, har varit på båda sidor. Ber om ursäkt om du eller någon annan tar illa upp så klart!

Självomhändertagande
lör, 2022-08-20 - 07:37

@dotter81
Vilken tuff sommar du har haft. Jag känner med dig och din mamma. Och du som önskat ta med dig barnen till dina föräldrar för att umgås. Och förstås att dina barn ska träffa sina mor- och farföräldrar. Jag kan inte föreställa mig förtvivlan, då jag inte har barn och du behöver förstås skydda barnen. Jag minns själv hur jag älskade att åka till min mormor som barn.

Både du, din mamma och dina barn fråntas de stunderna då din pappa dricker.
Tänker att din mamma har det väldigt tufft. Och hon är förtvivlad. Vart vänder hon sig med sin oro.
Det är bra att du sätter ord, skriver av dig och jag hoppas att du och din mamma kan stötta varandra med att söka stöd vidare, för eran skull.

Om din pappa inte vill söka hjälp, så ligger det på din mamma att söka när det är akut. Om han ramlar vid alkoholkonsumtion så finns risken att han slår sig och behöver vård. Är det möjligt att ringa en beroendeakut utan att han ramlar illa?

Mitt ex ramlade ofta när han bodde hos mig. Han kom inte in i hissen och han ringde och bad mig hjälpa honom upprepande gånger. Efter att vi separerade så fortsatte han att ramla och då ramlade han illa utomhus där andra larmade. Det blev för många samtal från honom, att han varit nära att dö, som jag kände att jag inte orkade höra på mer. Men jag bröt kontakten för att han fortsatte att dricka efter ett uppehåll. Han saknar insikt och han är kvar i sin tonårshjärna trots att han närmar sig 50.

Jag ville inte oro mig för att han skulle dö varje dag. Den som dricker flyr och den som stannar kvar i ett medberoende flyr också tänker jag. Man flyr från att leva sitt liv, då man tror att man ska rädda alkoholisten och "tvingas" ju rädda alkoholisten hela tiden, om man väljer det. Man kan välja att inte göra det.

Men det är svårt om man är rädd att han ska ramla och slå ihjäl sig. Då har man inte en chans att tänka på vad man själv önskar/behöver göra för sig själv.

Därför gick jag till en psykolog och fick hjälp med att sätta gränser. Jag ville att han skulle flytta ut, då han inte gjorde det när jag bad honom. Och jag hade inte mage att byta lås och kasta ut honom.

Det var en sådan tung resa, men jag såg det som en övning. Idag är jag bara så tacksam, för att jag lever mitt liv som jag vill.

Nu blev det långt.

Gränserna är viktiga. Och att se till att leva det liv man vill. Och inte stanna och städa upp, rädda eller vad det är man gör som man inte behöver göra. Man behöver ta hand om sig själv.

Kan du och din mamma göra något tillsammans med dina barn där ni inte träffas i deras hem?
Vad tycker ni om att göra? Gör det!

Ta hand om dig!

Moonlight
lör, 2022-08-20 - 20:47

@dotter81
Jag lider med dig fullständigt!! Min mamma fick nyligen en psykos efter att ha druckit massor under en längre tid o nu dricker hon igen.. hon låg inne på stängd psykavdelning. Jag har en fem månader bebis o allt känns tungt med min mamma.. jag tycker synd om dig.vet vad du går igenom. Min pappa dricker också mycket o skakar mycket o får ticks men så fort man nämner något blir han arg/sur :( massa kramar