Lever tillsammans med make och våra två hemmaboende tonåringar på 19 och 17 år, den äldsta på 22 år har flyttat hemifrån. Makens alkoholberoende har successivt eskalerat under det senaste året till att den senaste veckan ha nått gränsen för vad jag mäktar med. Vi har nu pratat över en middag och jag har sagt att jag flyttar hemifrån under en månad för att fokusera på mitt eget välmående.
Han säger att det känns galet att det är jag som ska flytta ut när det är han som är problemet... Ja visst är det så. Jag sa till honom att det ju egentligen inte är han som är problemet utan alkoholen. Känns som att konkurrerar med alkoholen. Ibland vinner jag men oftast vinner alkoholen.

@Hopp och förtvivlan
Det är starkt av dig att välja dig själv.
Det låter som att han ändå inte är helt i förnekelse då han ändå förstår att det är pga av honom.
Ta hand om dig och ta vara på ditt liv.

@Åsa M Ja jag har känt det så starkt att jag behöver ett litet break, ett avstånd för en tid. Idag blev dagen som jag tillfälligt flyttade in hos vår äldste son. Varit ledsen av och till under dagen men känn er mig rätt lugn nu. Känns ändå så himla ledsamt att jag behövt lämna mitt hem för att han inte tar tag i alkoholproblemet.

@Snödroppen
Idag har jag flyttat hemifrån tillfälligt, fy såå himla jobbigt. Ingen direkt reaktion från maken utan han undrade mer i helgen om jag verkligen behöver flytta. Idag ingen kram eller några tårar från hans sida då han släppte av mig hos sonen. Jag tror att han också är ledsen men har svårt att visa, det och vad vet jag men kanske är det så att alkoholen gör att man blir känslomässigt avstängd. Han hade inte druckit under dagen och inte tills jag flyttade ut. Tror nog att han är onykter nu och ja det kan jag inte hindra men känner att det ändå är så skönt att slippa se och förhålla mig till det