Hej! jag har själv kommit till insikt med att mitt drickande vid vissa tillfällen kan vara problematiskt. Det är främst på fester där jag efter viss antal glas tenderar att bara dricka mer och mer och får lätt små minnesluckor. Samt att mitt konsekvenstänk i princip försvinner och jag kan ta dumma beslut som jag får ångest över när jag är nykter. Jag har främst druckit för att minska stress och social ångest, men vet att det i slutändan bara förvärrar mina psykiska problem. Jag kan däremot ta en drink eller två med min sambo och vara nöjd men så fort det är en stor fest eller dylikt är det annorlunda. Därför har jag nu bestämt att jag ska vara nykter en lång tid framöver och ska på två fester i december men ska vänja in mig vid att klara av dessa typer av tillställningar utan att ta till alkoholen.

Jag har dock ett annat dilemma, som inte handlar om mig utan om mitt kompisgäng och framförallt syster. Vi är ett gäng på några tjejer, och det mesta vi gör tillsammans går ut på att dricka alkohol. Vi kan åka iväg och vandra i naturen osv, men efteråt ska det ändå alltid sluta med att vi dricker alkohol. Jag och min syster har dessutom en förälder som är alkoholist så vi har en större risk för att fastna i ett missbruk. Min syster planerar in alkohol i princip i alla aktiviteter vi gör. Hon rättfärdigar alltid sitt drickande och har svårt att sluta om hon druckit ex antal glas. Dessutom blir hon ofta väldigt bakfull och ligger i sängen hela dagen och spyr. Trots detta får hon ingen ångest över sitt drickande utan tycker bara det är synd om henne att hon blir så bakis. Mina vänner verkar behöva alkohol för att kunna ha kul och umgås, och nu känner jag bara att vår vänskap inte är mycket värd. Då den bara verkar gå ut på att dricka alkohol, annars är man tråkig. Kan nämna att mina vänner dricker inte varje dag, eller är beroende så sätt. Dock tycker jag att vårt drickande är problematiskt och jag tycker det är tragiskt att det är det enda de vill göra.

Dessutom har nu min ena kompis börjat med kokain lite då och då, som på fester då t.ex. Detta är inte heller någon big deal enligt dem men jag tycker det är tragiskt och mycket märkligt då hon aldrig varit för sådant innan. Utan detta började hon med i samband med att hon träffa sin nuvarande sambo och hans kompisgäng.

Svårt att förklara allt kort, men jag har funderat mycket kring detta och är ledsen över detta. Att det måste vara alkohol/droger inkluderat i allt vi gör, annars är det inte roligt. Vad är det för vänskap egentligen?

Hej Southheaven och varmt välkommen till forum för anhöriga! 

Du har hittat hit och startat en tråd med flera kloka reflektioner och frågor kring alkoholens plats, både i ditt eget liv men också i flera av dina närståendes liv. För egen del har du tagit beslutet nu att ha en alkoholfri period. Du låter verkligen redo och igång i din förändring!

En tanke om du skulle känna att du ändå vill ha lite stöd i din gen förändring är att också starta en tråd i något av förändra sitt drickande trådarna. Om du vill och känner att det skulle vara hjälpsamt såklart.

Du är inte ensam om att det kan kännas trist när en upplever att det mesta en gör tillsammans kretsar kring alkoholen. Dessutom att det väcker oro som tar energi från en.

Ytterligare en tanke jag fick när jag läste ditt inlägg var att nu när du själv gör en förändring kanske det på sikt kan inspirera någon av dem runtomkring dig att göra detsamma.

En sak som en som närstående kan göra som kan påverka andra är att föreslå alkoholfria aktiviteter, ex gå på bio eller träna ihop eller ja vad det nu skulle kunna vara. Vad tror du om något sånt? Kanske har du testat detta en hel del redan.

Fint att du är här och skriver. Ibland behöver en skriva flera gånger för att en tråd ska få fart. Hoppas att du hittar mycket här inne som blir hjälpsamt för dig!

Varma hälsningar,
Rosette
Alkoholhjälpen

Känner igen det där med att alltid ha alkohol med när man gör något med vänner @southheaven. Jag var väldigt ensam som ung och smakade inte ens alkohol fören jag var 21år, IOM fick jag mycket mer ”vänner” jobbade varannan helg och drack med mina vänner varannan helg, föreslog jag nåt annat utan alkohol fick alla förhinder. Själv har jag aldrig druckit mycket men drog mig undan detta mer och mer och nu dricker jag inte alls sedan flera år, umgås dessvärre inte med vännerna längre heller och svårt att finna nya. Men jag känner mig mer behöva med att vara mer ensam än att alltid känna den sprithets som jag känner råder. Dock hamnade jag i ett förhållande som jag försöker ta mig ut, där han är alkoholberoende, det är smärtsamt att se vad alkohol gör och gör mig ännu mer säker på att livet är bättre utan alkoholen .