Hej, förlåt på förhand för en förmodligen rörig text.
Idag lyckades jag hitta min frus gömma. En halv flaska vin och 5 "seltzers" fanns kvar.
Jag konfronterade henne för styvt en vecka sedan när jag råkade komma på henne med ett glas vin i handen.
Hon mår JÄTTEDÅLIGT, självmedicinering en har varit alkohol minst sedan i somras har jag förstått i efterhand. Efter hon kläckte att hon kanske vill skiljas (som hon sedan reviderat till att hon verkligen vill försöka laga förhållandet) har hon istället druckit i smyg. Jag har bara påtalat det när jag funnit bevis eller kommit på henne på bar gärning. Aldrig med skuldläggning eller genom att vara arg dock.
Hennes far är alkoholist och har varit det sedan hon var barn, även jag är uppväxt med förälder med alkoholproblem.
Jag är så in i helvete orolig för hennes skull, jag älskar henne mer än livet. Det som försvårar är att vi även har två små barn (snart 4 och 2).
Jag måste prata med henne när hon kommer tillbaka med hundarna, så förmodligen hinner jag inte få några svar här innan dess. Men trots det vill jag verkligen få tips på vad jag kan göra? Vi går i parterapi, jag har gått i individuell terapi också för det här. Under inga som helst omständigheter vågar jag nämna det här där, de har anmälningsplikt och för en utomstående kan det låta som en risk för barnen. Något jag vet med 100% säkerhet att det inte är i dagsläget.
Vad ska jag göra?
Var ska jag ta vägen?
Jag har accepterat att jag inte kan påverka så mycket mer huruvida vi kommer hålla emot eller ej. Men jag lever med extremt kraftig ångest och konstant oro i kroppen över min frus hälsa och problematik.

Kan tillägga att jag för 10-12 år sedan var en fungerande alkoholist som behandlade ångest och depression med dagligt drickande (detta var många år innan jag träffade min blivande fru). Idag har jag en relativt sund relation till alkohol och hade inga problem att avstå när min fru bad mig att inte köpa hem något efter första "konfrontationen". Det hjälper ju föga när hon själv köper hem istället.
Det hör till saken att hon jobbar oregelbundna tider och endast dricker de dagar då hon är hemma innan mig. Pga mitt förflutna och hur väl jag känner henne, kan jag identifiera när hon druckit ETT glas vin i princip.

Jag hittar ingen "redigera"-knapp.
Med andra ord finns det inga tillfällen att pratammed henne opåverkad. Idag kom jag hem tidigare för att överraska barnen dock, så jag verkar ha stoppat henne vid en halv flaska vin. Med mat i magen, minst 3,5-4 timmar sedan sista glas och en halvmils promenad hoppas jag att hon är ganska nykter för diskussionen dock.

@Inteupptaget Det positiva är ju att du vet hur det är. Första tuffa är väl att erkänna för sig själv att det gått överstyr. Så jag tror du måste stå på dig gällande just det så hon fattar. Ge tydliga exempel på att du vet och sett om så krävs under samtalets gång.

Du har ju fattat vad skam gör så försöka undvika spä på den under samtalen och samtidigt få er båda att verkligen jobba på att öppna upp. Hon borde kunna vara 100% ärlig med sug etc och du borde kunna lyssna eftersom du vet hur det var när du slutade.
Hon måste dock göra jobbet så det krävs ju att hon är beredd.

Du kan kanske tipsa om denna sida? Här finns ju folk hon kan få stöd av och även inspireras av dem i vidare livet. Där finns ju fantastiska berättelser.

Egentligen tror jag du vet. Du har ju själv gjort resan. Bara det att du ska ta mod till dig och våga lita på din erfarenhet. Vackla inte.

Som du vet är det en progressiv sjukdom. Vänder man den skulle jag hävda att man många gånger har en fördel jämfört med andra. Man har tvingats lära känna sig själv och lära sig hantera sina känslor. Många andra reflekterar nog aldrig så mycket som man själv tvingats göra. I USA ses det som en merit att tagit sig igenom detta. Här är vi fortfarande så himla rädda för att se detta för vad det är. En ovana som blir till ett problem där man missar livet om man inte gör galoppombyte. Sjukt härligt om man lyckas för man sätter värde på just livet.
Lycka till. Du fixar detta!