Hej allihopa.
Jag är ny här inne och önskar bara få prata av mig lite.

Jag och min kille har varit tillsammans i snart 3 år. Han har ett alkohol och drogmissbruk. Ungefär 1-2 gånger i månaden får han riktigt tunga återfall och är igång I flera dygn och dricker och knarkar. När han är onykter håller han på med andra tjejer, blir typ sexuellt störd och blir aggressiv mot mig.

För några veckor sedan bestämde han sig för att bli nykter, igen. Han började på antabus, skulle gå på möten osv. Nu dom senaste dagarna har han dock lyckats inbilla sig att han kan dricka alkohol utan problem. Jag vet att varje gång han dricker blir han aggressiv och tillslut tar han droger.

I skrivande stund gick han till systemet för att köpa en flaska vin för att visa att han kan dricka. Våra barn är hemma (har varsitt sedan tidigare relation) och jag är skit orolig. Jag älskar honom för mycket för mitt eget bästa och vill verkligen inte lämna honom. Men jag är livrädd för hur denna dagen kommer sluta. Vad borde jag göra? :(

Hej frma,

Vilken jobbig situation din kille har skapat för dig och era barn genom sitt missbruk, jag förstår att det känns tufft. Du kan inte styra över någon annan men du kan sätta gränser för vad du accepterar, och det låter som att dessa gränser nu hamnat långt, långt bort från det normala och behöver rättas till. Du skriver att det finns barn med i bilden och det gör ju situationen allvarlig på ett annat sätt. Du har ansvar dels över ditt eget barn men också som medmänniska för din killes barn. Våldsamma episoder är aldrig ok men 1-2 gånger i månaden är också väldigt ofta, det låter som en fruktansvärd uppväxtmiljö. Du behöver ta barnen ur denna situation, den är oacceptabel. Barnen måste alltid prioriteras. Det framgår inte helt vad du är livrädd för men om det är din och barnens säkerhet det gäller tycker jag att du skall försöka ta med dem någon annanstans i det mest akuta läget. Har du släktingar eller vänner som ni kan gå till? Annars ta kontakt med kvinnojour för att få hjälp hur du kan tänka och planera framåt. Du kan också oroasanmäla anonymt till socialtjänsten, de har jourverksamhet på kvällar och helger. Kom ihåg: du har inget ansvar att hålla din killes missbruk hemligt, ingen tjänar på att du ljuger och täcker upp, inte ens han på lång sikt. Håller tummarna för att du orkar och vågar göra det som är rätt för barnens skull och önskar dig lycka till ❤️

Håller med om det Gullranka skriver. Att skydda dig själv och barnen är akut, och jag tycker du ska ta med dem hemifrån nu direkt. Barn är skyddslösa och kan inte välja. Det enda som kan bryta mönstret så inte de växer upp med aggressivitet och missbruk som måttstock är en vuxen som tar dem ur en sådan miljö. Du måste vara den vuxna för dem. Du kan förändra era liv till det bättre. Kärlekar kan man ha många chanser att hitta, barndom har man bara en.

@Gullranka tack för att du tog dig tiden att svara! Jag har familj och vänner som stöttar men det har kommit till en gräns där det blir pinsamt och skamset att säga att han har tagit ett återfall och jag ändå stannar kvar. Han har aldrig varit elak mot barnen och det är väl ännu en ursäkt jag använder mig av för att jag inte hittar kraft att sticka.
Resultatet blev som alltid, han trodde han kunde dricka ett glas vin. Glaset blev till en flaska. Sen var den berusningen inte nog så då tar han till kokain. Jag skickade ut honom och sa att han kan komma hem igen när han är nykter. Så jävla tufft bara för jag vet att han kommer vara otrogen mot mig nu 🥺

Ta hjälp av socialtjänsten, de är till för exakt sådant här. Se till att skydda barnen och att du får socialtjänstens hjälp att bryta dig loss. Det är djupt ohälsosamt att leva i en sådan relation och det tar tid innan man orkar se livets ljusa sida igen. Om du tar kontakt med socialtjänsten så passa på att göra en orosanmälan rörande honom också.

@Åsa M jag är bara så himla rädd att dom ska ta min son ifrån mig. Att dom tycker jag är en dålig mamma 🥺 vågar typ inte ta hjälp för när jag gjort det tidigare och det kommit fram till honom så lyckas han förminska allting och få mig att tro att jag bara överdriver.

@Snödroppen tack för att du delar med dig av din historia! Du ska verkligen vara stolt över den resan du gjorde. Jag hoppas så att jag hittar kraft och vågar acceptera att jag behöver hjälp. Vill också vara en av er alla som berättar om era erfarenheter som trotts allt fått ett bra slut. Återigen tack för att du delar!!

@frma du är redan en av oss ❤️
Jag jobbar med mig själv dagligen och kommer göra det i resten av mitt liv för att inte hamna i ett medberoendemöbster.
Kraften kommer när du börjar följa din egen röst, att du går trots att du inte vet utfallet. Då kommer känslorna och kraften. Ha mod, tillit. Jag tror på dig ❤️🙏

Skammen är inte din, den är hans. Tag hjälp av dina vänner och familj även om det känns jobbigt tycker jag, de älskar dig och vill dig väl låter det som. Angående socialtjänsten så finns de där för att hjälpa men de måste alltid utgå från barnens bästa och kan därför komma att kräva att du separerar/flyttar om de bedömer att barnen inte är säkra hos honom. De kommer dock inte ta ditt barn ifrån dig hur som helst, och kan vara till stort stöd och hjälp. Tycker det var bra jobbat att slänga ut honom trots att det innebär otrohet och det låter som att du egentligen vet att det inte finns så mycket kvar att bygga på i er relation om han beter sig så. Önskar dig all lycka och styrka för att orka fixa en bättre miljö för dig och barnen ❤️

@Gullranka tack så jättemycket för dina stöttande ord, det värmer! Jag ska prata med socialen och se dom som ett hjälpmedel och inte som en fiende. Tack återigen att du tog dig tiden och stöttar mig ❤

@frma det är inte du som är den dåliga föräldern som har ett riskbeteende, ett missbruk, en behandlingsbar sjukdom. Det är han! Våga ta stöd där det finns. Du är den av er som fortfarande har förmåga att rädda barnen, ta det ansvaret. Det förtjänar de att någon gör!