Allt är återigen lite på paus.
Är extramamma åt 12-årig tjej vars mamma och ny man har alkoholproblem. Mamma nykter sedan 1 år drygt men mannen återfaller ibland och har även aggressions problem och bl a mordhotat min sambo (12-åringens pappa) nyligen.
12-åringen får bra professionell hjälp både utanför och i skolan för att prata om det men minsta lilla som hon tolkar som avvikande = är någon onykter? , gör att otryggheten och oron börjar mala. Hon bor då enbart hos oss men sen så börjar övertalningen, ”är det inte dags tät du kommer hem till oss nu?” och precis där är vi nu igen efter 1,5 månad hos oss.
Det har pågått i 5,5 år och lär återupprepas igen troligtvis då de löften som ges (ska inte dricka, familjeterapi, aggressionsterapi mm) nu har getts flera ggr tidigare utan att bli verklighet. Mamman har flera ggr sagt att de ska skiljas (när något händer) men väljer alltid honom ändå till slut och kan inte förstå varför 12-åringen känner sig otrygg……
Hur ska man kunna finna en stabilitet i detta för 12-åringen?
Och att allt är på paus, det gäller mig och 12-åringens pappa, innebär att vi aldrig kan planera något måste alltid var a jour, rätt var det är så händer nåt igen……
Är så sjukt trött på att de inte kan ge henne den trygghet hon ska ha som barn!!

Jag tänker först och främst på barnet. Har ni kopplat in socialtjänsten? Har någon bedömt hur barnet mår? Att hen får bra professionell hjälp är skönt att höra men om familjesituationen skapar oro är det inte en sund miljö.