av jabs

jabs
lör, 2023-04-29 - 13:38

Vi fann varandra och gifte oss några månader senare, så kära och förälskade, vi var varandras själsfränder. Jag märkte snart att hon var extremt svartsjuk, hon började gå igenom min mobil och förbjöd mig att ha kontakt med andra kvinnliga bekanta vilket jag tyckte var ok, samma gällde henne sa hon. Beskyllningarna om otrohet haglade ändå tätt, ständigt fick jag bekräfta min evinnerliga kärlek till henne för att hon skulle bli lugn. En gång kom jag hem från jobbet och hon hade låst mig ute, hon öppnade inte utan satt och grät och drack vin, efter ett par timmar bröt jag upp dörren för att ta mig in, det var drygt -20c ute. Hon satt i telefonen och ringde till andra män, vi grälade i timtal och tillslut hällde jag ut allt alkoholrelaterat vi hade hemma, tillslut somnade hon och tillbringade hela natten och dagen i sängen, utan att säga något. När hon tillslut gick upp från sängen blev vi snabbt vänner igen och hon lovade att hon inte skulle anklaga mig mer. Anklagelserna fortsatte dock hela tiden men hon kunde hantera det hyfsat när man bedyrat sin kärlek till henne. Några dagar går och hon tar ett glas vin igen, det börjar bra men brister när hon druckit ur en flaska rött, svartsjukan blir då än mer intensiv och beskyllningarna haglar åter... hon går ut och tar med sig sin mobil (hon brukar ringa till andra manliga bekanta när hon är onykter), jag ser våran bil lämna gården, hon tar bilen i fyllan och jag vet inte vad jag ska ta mig till, ska jag ringa polisen? Jag ser på "Google Maps" att hon stannat någonstans efter vägen ca 10mil från hemmet, hon svarar inte när jag ringer men ringer mig dagen efter och gråter, hon tänkte använda bilen för att ta sitt liv men valde istället att sova på en rastplats, nu ville hon hem, jag bad henne vara kvar där några timmar så hon fick nyktrade till. hon åkte kom hem senare på eftermiddagen, vi blev åter sams. Jag tänkte att hon fått sig en tankeställare, och jag hoppades att nu kanske allt blir bättre... men nej, anklagelserna fortsatte, jag kunde inte annat än att bedyra min kärlek och försöka få henne att förstå att det bara är hjärnspöken, det finns inget att vara svartsjuk över, det hjälpte för stunden men nästa gång hon drack så var det åter bråk med svartsjuka som tema. Vi har nu snart varit gifta i två år men efter en blöt kväll och ett storbråk senare bestämmer jag mig för att nu får det vara nog och jag föreslår skilsmässa som hon går med på. Vi väntar nu bara på att skilsmässan ska gå igenom. Oj, hur det värker i mitt hjärta nu när vi har kommit till sista sidan i våran bok, den var dessvärre inte längre än några sidor och en sak förstår jag nu.. den hade aldrig titeln själsfränder.. för den var skriven av dig, min hustru.

Kristoffer
tors, 2023-05-11 - 13:50

Hej jabs!

Vilken målande beskrivning av den berg-och-dalbana det kan innebära att leva med någon som dricker och mår dåligt, och den sorg som kan infinna sig när en relation tar slut. Skriv gärna och berätta mer om hur du mår i allt det här, om du vill.