Min man dricker i smyg. De senaste tre åren har han hållit sig nykter förutom vid vissa särskilda tillfällen såsom fester. De senaste månaderna har allt dock dragit igång igen. Nu i princip varje eftermiddag/kväll går han runt och är lullig men förnekar såklart att han druckit. ( Jag är dock helt säker, har hittat hans gömmor av burkar och flaskor). Han beter sig dessutom annorlunda. Är ofta på dåligt humör och behandlar både mig och barnen orättvist och vi kan helt plötsligt få utskällningar för i princip ingenting.

Eftersom han aldrig dricker öppet så är jag säker på att våra barn inte alls drar paralleller mellan hans beteende och alkohol.

Mår barn bäst av att inte förstå det eller hur ska man tänka? Vårt äldsta barn är 13 år och skulle säkert förstå. Ger det bara barn onödiga bekymmer att berätta att de har en förälder med alkoholproblem om de inte själv redan misstänker det?

Hej @Euology! Vilken svår situation du beskriver. Många här kan nog känna igen sig i det du skriver och de frågor du brottas med. Det är inte lätt att veta vad som är bäst att göra. Vad fint och klokt att du skriver här och söker stöd i hur du kan stötta dina barn på bästa sätt i det här! Vår erfarenhet är att många barn redan i tidig ålder märker att något är fel eller annorlunda när en vuxen druckit och det är ofta bra att prata med barnen om situationen. Vad tänker du om det?

Jag vet inte om du har sett den tidigare eller om det är intressant för dig, men jag skickar med en länk till en broschyr om det här frågorna, som BRIS har gjort i samarbete med oss: https://www.bris.se/globalassets/for-vuxna-om-barn/fakta-om-alkohol-vux…

De vet. Mår bättre av att få ord på det och få veta att det inte är deras fel och att du nu kommer att skydda dem från att ha en förälder med aktivt missbruk runt sig. Tänker att det ofta är värst att alla fortsätter låta det hållas o låtsas som att det inte finns.
Det blir liksom allas skam. Ofta väljer barnen att inte ta hem kompisar o oroar sig för att de gjort fel eller att mamma mår dåligt.@Euology

(Valde själv att ta upp det o se till att det inte fanns runt dem och det var rätt val - tufft men min skyldighet som mamma kände jag

Lycka till med samtalet - upplever de att du lugnt kommer att hantera situationen så tror jag att de slappnar av i det trots omständigheterna
❤️

@Emilia Tack för tips på jättebra broschyr! Jag ska fundera över hur jag ska berätta för barnen på bästa sätt, på deras respektive nivå.

Om man funderar på att lämna alkoholisten som man har barn med, hur beter man sig då för att inte behöva lämna barnen till en missbrukare halva tiden? Som det ser ut nu så är jag kvar för att jag inte vågar riskera att de ska behöva vara ensamma med honom en hel vecka i taget.

Kan det finnas någon möjlighet att komma överens om gemensam tid med barnen och att det varar tills det känns tryggt o sen utöka när det går bra? Tror du att din man själv kan komma fram till det? Svårt verkligen … @Euology
Du behöver någon professionell för rådgivning, tror att kommunen kan stötta.

Barn förstår mer än vad man tror. Genom att tysta ner problemet gör man det värre. Samma om det finns psykisk ohälsa i familjen. Berätta vad som pågår, det är enda sättet att hantera problemet. Barn förtjänar att höra sanningen om de är stora nog att förstå den, allt annat skadar dem i längden.

@Euology För mig har det varit mycket enklare när jag pratat med barnen om det. Barnen är i olika åldrar så har pratat med de enskilt och tillsammans. Nu har ju jag varit tryggheten för de, så viktigt att de vet att jag finns där för de, och pappa får hjälp av vården. Så när jag pratar med mannen behöver jag inte heller mörka eller sitta och vara tyst om något då de vet om problemet.

Var ett bra tag sedan jag skrev i tråden. Smygsupandet bara eskalerar och vårt äldsta barn har tappat allt förtroende för sin allt mer opålitliga pappa. Situationen är ohållbar och det har nu kommit in en orosanmälan till socialtjänsten angående hans drickande. Vi ska dit i början av nästa vecka och jag tycker att det känns bra att det händer något. Att jag och ena barnet har bönat och bett att han ska söka hjälp / sluta dricka har ju hjälpt föga…

Vet ni vad socialtjänsten har för befogenheter i detta? Kan de tvinga honom att ta emot hjälp? Kan de tvinga honom att ta blodprov för att visa på att han har ett missbruk? Kan de hjälpa mig att slippa lämna barnen ensam med honom vid eventuell separation?

@euology Jag var i exakt din situation för ett par månader sen - min dotter berättade
för skolsköterskan att pappa dricker och blir full och då gjorde hon en orosanmälan. Hon ringde till mig först så att jag var införstådd i allt och jag kände precis som du en lättnad över att vi äntligen kommit till en punkt där min sambo är tvungen att göra en förändring. Sen har jag mått skit över att det var tvunget att gå så långt så att
dottern bröt ihop i skolan.. att jag inte hittade nåt sätt att få till stånd en förändring på egen hand.. men samtidigt tänker jag att om det varit jag som hade kontaktat soc så hade sambon bara förnekat och hävdat att jag ljuger. Det kan han inte säga om sin dotter…
Vad har hänt sen dess?
Soc har dragit igång en utredning och pratat enskilt med barnen vid ett par tillfällen, jag har fått samtalsstöd och sambon har påbörjat alkoholrådgivning. Nu har han hållit sig helt nykter i snart tre veckor men hävdar fortfarande att jag överdriver och att han iofs har druckit för mycket men inte har några beroendeproblem. Jag vet inte vad alkoholrådgivaren säger om den saken…
Vi har bestämt att vi ska separera men bor fortfarande ihop. Jag har frågat soc hur dom ställer sig till att barnen bor varannan vecka när vi flyttar isär, men inte riktigt fått något svar från dem. Beror väl på vad de kommer fram till i sin utredning. Och det beror väl i sin tur på vad barnen berättar. Det där känner jag mig lite kluven till - att pappa är lite berusad har ju blivit ett normaltillstånd för dem så jag vet att de inte alltid märker att han är onykter, bara när han är ganska full. Och jag känner inte att jag vill dramatisera saker och ting mer än nödvändigt. Tycker att det på sätt och vis är bra om de inte märker av hans onykterhet, samtidigt vill jag ju att den ska komma till socialens kännedom. Svår avvägning det där 😏
Jag kan dock vara helt säker på att sambon inte ger en fullständig bild av verkligheten när han pratar med dem.

Väntar nu på sambons återfall - tror inte att det är så lätt att bara sluta dricka när man haft ett dagligt intag av minst 4-5 starköl, ett par dagar i veckan 10-15 starköl, under flera års tid. Och när det kommer ska jag göra mitt bästa för att slänga ut honom ur huset och se till att barnen bor bara hos mig.
Samtidigt vill jag ju inget hellre än att han ska bli nykter och vara en bra pappa till våra barn, men jag undrar hur lång tid av nykterhet som behövs för att man ska lita på att barnen får det bra varannan vecka hos honom.. det är en skitjobbig situation att vara i - många kluvna känslor - ilska, sorg, uppgivenhet blandat med visst hopp och framtidstro.
Det hjälper med samtalsstöd så be om det när ni träffar soc. Man får hjälp att sortera lite bland sina känslor och tankar och hjälp att förhålla sig till sjukdomen och dem som drabbas. Sen försöker jag att prata öppet och ärligt med barnen, det är jobbigt för dem med allt som händer och all ovisshet inför framtiden. Men det gör min sambo också och han ger en helt annan version av verkligheten så dom har verkligen inte lätt att navigera i detta. Känns fruktansvärt i mamma-hjärtat ..
Uppdatera gärna hur det går för er, vi befinner oss verkligen i samma situation!
Styrkekramar 🤗

@hjosa Våra situationer är, precis som du säger, nästan identiska!
Vi var på första mötet med socialtjänsten i tisdags. Barnen fick prata separat och jag och min sambo tillsammans. Han säger också att han visst kan ha druckit ibland för att döva sin ångest, men han har inget beroende.
Sedan han fick veta om att vi hade fått en orosanmälan på oss har han inte heller druckit. Men han har klarat länge perioder förr och sedan har det satt igång igen så det säger egentligen ingenting…

Det visade sig på socialtjänsten att även de mindre barnen hade saker att säga om sin pappas smygdrickande. Jag som inte trodde att de visste något!

Den kvinnan som jag pratade med på socialtjänsten sade att det är uppenbart att han inte är den som talar sanning då jag och tre barn har samma upplevelse och han en helt annan. Hon sa också när vi pratade enskilt att de skulle stå bakom mig ifall jag tog barnen därifrån. Tyvärr är det ju inte soc utan tingsrätten som har sista ordet när det gäller boende/ vårdnad. Då kan det visst vara en nackdel om man tagit barnen från den andra föräldern..

Socialtjänsten har iallafall bestämt sig för att dra igång en utredning så vi får se vad som händer framöver. Jag har även fått en tid under nästa vecka på anhörigstöd.

@Euology bra att barnen noterat vad som pågår. Man ska inte underskatta dem - barn ser allt, även om de inte alltid förstår vad de ser.
En vän till mig hade ett äktenskap som var lite bråkigt och när hon frågade sitt ena barn när han gick i ettan om det fanns någon tjej i klassen som han gillade att leka med svarade han "jag gillar inte tjejer, när man gillar någon mycket bråkar man bara hels tiden". Det var hans bild av vänskap och kärlek med det motsatta könet redan i ettan.
Jag tänker att alkoholism i familjen är precis lika lätt för barn att se även om de vuxna tror att de kan dölja det.

Soc har tagit beslutet att öppna en utredning och har sedan det beslutet togs 4 månader på sig att göra utredningen.

Vet någon vad en sådan utredning kan mynna ut i? Det vet att barnen är trygga med en förälder så då är ju inte omplacering aktuellt. De kan erbjuda honom hjälp med sitt missbruk. Men enligt honom har han ju inget sådant problem så jag misstänker att han inte kommer att tacka ja till behandling.

@Euology
Jag tror att det viktiga är att föräldern som är välfungerande meddelar soc att de skaffar eget boende o på så sätt säkerställer barnens situation.
Vet att det i ett fall väldigt förenklat blev att mamman fick välja mannen eller att barnen omhändertogs.

@bella70 Det vore en dröm att få det som krav för min del! Tyvärr verkar det inte vara så enkelt.. Är ju inte socialtjänsten som beslutar kring var ett barn ska bo utan tingsrätten så länge inte föräldrarna kommer överens. Socialtjänsten kan bara besluta att ett barn ska placeras om de tycker att det är en direkt fara för barnen att bo kvar, vilket de inte gör i vårt fall. Men jag önskar att du har rätt.