Min man har för 3,4,5:e perioden druckit i smyg och trott att jag inte märkt nå. Förnekat och sagt att han bara är trött fast jag sett att han är påverkad.
Jag har alltså pratat med och förlåtit honom efter varje sådan här period. Men sist så sa jag att händer det igen att du smyger med sprit och ljuger om det och tror att jag inte märker så är det inte säkert jag stannar. Du måste söka hjälp.
Nu är vi på nästa gång. Och jag vet inte om jag kan förlåta honom en gång till. Eller om han förtjänar det? Han har sökt hjälp nu genom att ha gått på sitt första aa möte. Men det betyder ju inte att han kommer fortsätta vara nykter för evigt? Eller?
Vill jag fortsätta trotts att han svikit mig sååå mycket? Tänk om han börjar dricka om jag lämnar honom? Vi har ändå 3 barn ihop även om dom snart är vuxna. Vad kommer dom känna?
Så mycket funderingar.
Jag är så ledsen, besviken och förvirrad.

@3barn1hund
Förstår att det är tungt och förvirrande.
Det är bara du som kan ta det beslutet.
Vissa kanske säger lämna och andra att du ska ge en chans till men det spelar ingen roll, det ska kännas rätt för dig.
Precis som du skriver "vill du fortsätta, kan du lita på honom igen" det finns en risk att detta bara fortsätter. Att han snart är där igen.
Jag lämnade och jag ångrar att jag inte lämnade tidigare. Jag är utbränd idag.
Det tar på krafterna och jag förlorade allt jag ägde för jag lämnade bara.
Så var rädd om dig och så bra att du hittat hit.

@3barn1hund Kära vän, det första jag fastnar för i det du skriver är "tänk om han börjar dricka om jag lämnar".
Där tar du på dig ett ansvar som är så stort och helt omöjligt att axla. Du kan inte påverka honom överhuvudtaget. Han dricker redan och kommer att fortsätta med det tills HAN känner att han nått vägs ände och i det beslutet är han helt ensam, du kan inte göra någonting. Kanske går det snabbare utför om alla lämnar honom, men utfallet kommer hur som helst att bli detsamma i slutändan. Du är ansvarig för ditt liv, han för sitt. Det låter enkelt men naturligtvis är det inte det. Är barnen så stora att ni kan prata om det här, så känns det väl viktigt. Sök samtalshjälp förslagsvis på beroende enheten i din kommun, det är jätteviktigt! Och fortsätt läsa och skriva här. Ta hand om DIG 🧡

@3barn1hund
Känner sådan sympati med dig o känslorna du har. Ledsen, besviken o förvirrad. Förstår allt för väl!
Är i samma känslotrassel o det är oerhört svårt att reda i allt som tumlar runt i tankarna.
Vi har också 3 större barn (som bor hemma) - och 1 katt 😊
Tänker även jag mycket på hur de känner o hur de skulle påverkas vid ev 'konfrontation' av min mans alkoholproblem.
Barnen märker inte mycket av problemet, eller tycker inte det är ett problem. Min man sköter det 'rätt snyggt' sas o är aldrig redlös hemma. Inget skrikande, våld eller så. Han smygdricker mest. Lullar runt i sin bubbla.
Men allt runt familjen o hemmet ligger på mig. Jag är ensam vuxen känner jag. Tungt. Ensamt.

Att din man nu sökt hjälp ser jag som ett stort första steg ändå.
Och det är från mitt perspektiv, där vi knappt låtsas om alkoholen. Vi pratar inte om det. Jag har tagit upp min oro för hans hälsa, den vet han om, men sen lägger vi locket på igen.

Vet inte hur din mans perioder ter sig. Men tänker mig att det måste vara oerhört påfrestande att vänta på nästa gång sas. Nästa svek.
Hur det blir framöver för honom kan man ju inte veta. Hur hjälpen från AA tas emot. Det är upp till honom.
Hur du känner o vill finns inom dig o inget val du gör är fel.
Men självklart är det inte lätt.
Har för mycket gått sönder mellan er eller finns det en gnista o ett hopp?

Önskar dig styrka att finna svar!

Här finns många kloka råd att få, med olika erfarenheter o perspektiv, o många som vill väl.

Kram

Du ansvarar inte för vad barnen ska tycka - det viktiga är att lyssna in hur de uppfattar pappas missbruk. Jag har aldrig hört talas om barn som vuxit upp med missbrukare och varit opåverkade av det. Det viktiga är vad DU tycker. Kan man lita på någon som bara sviker en? Det kan bara du svara på. Jag hade inte gjort det, jag har lärt mig dyrköpta läxor efter 20 år som medberoende. Jag vill aldrig låta mig utnyttjas igen. Önskar dig lugn och ro!