Jag har skrivit här tidigare om en fd sambo som efter en hel del trubbel blev ingenting under en lång tid tills vi hittade tillbaka till varandra för lite mer än ett år sedan.

Vi sågs första 9 månaderna varannan vecka. Stupfull dagligen den veckan vi inte sågs, ngt nyktrare den veckan vi umgicks.

Men i våras fick jag nog, satte ner foten och bad honom söka hjälp om vi skulle ha en framtid ihop och sagt att jag vägrar umgås med honom när han dricker.
Och eftersom han oftast dricker nästan dygnet runt i typ 10 dagar så ses vi numera oftast bara varannan helg eller lite mer och då är han nykter. Annars åker jag hem.
Vi pratar mycket, han säger själv att han har alkoholproblem, att han behöver hjälp och att han inte vet om han fixar att bli nykter.
Han gråter och säger att han sabbar sin ekonomi och hälsa och psykiskt mående. Han vet att han skadar människor han älskar. Han förstår att jag inte orkar kan eller vill leva med honom när han dricker. Han säger att han inte känner igen sig själv längre.

Jag har frågat honom vad han vill göra med sitt liv. Han vill bli nykter och han vill få ett jobb och leva med mig.

Men han säger också att han tror han är körd och vet inte om han kommer fixa att bli nykter och vet inte vilken hjälp som ens skulle kunna funka. Han säger att han mår för dåligt och inte ser ngn framtid och egentligen skulle vilja supa ihjäl sig. Då brukar jag säga ”gör det då, valet är ditt”.
Hårt kanske men jag tröttnar ibland…

Men då gråter han ännu värre och vill verkligen bli nykter säger han, men vet inte hur.

Jag säger att det finns Aa, 12 stegsprogram, mediciner, Kbt och behandlingshem.

Han är beredd på att göra vad som krävs säger han. Jag säger åt honom att ta kontakter om han menar allvar.

Men han gör det såklart inte, så nu när vi pratar säger jag åter igen att valet är hans.
Han gråter och frågar om jag kan ringa åt honom, om jag kan följa med honom och om jag stöttar och väntar om han lägger in sig.

Är det ens ngn idé? Ska han få ta alla kontakter själv eller ska jag lägga tid och energi. Hur vet man om ngn är tillräckligt motiverad?
Han vill öppna upp och vara ärlig, han vill att jag ska berätta hur jag upplever hans situation osv…

Ngn som jag råd?

@lindaab Han måste själv ta kontakten - om du gör det, så hjälper du honom inte. Det är vad jag tror. Förstår hur du tänker... jag skulle också göra det för min man, trots att jag vet att det inte hjälper...

Om man startar processen och gör allvar av den kommer fördelarna med nykterhet komma ganska fort. De ser man inte precis i början. Man måste starta processen för att inse hur bra det kan bli. Så kör säger jag. Går han sedan åt sidan och fortsätter med offerkofta så kan du kliva åt sidan då. Sätta hårt mot hårt och ge tydliga gränser om han fortsätter bara trycka på offerstilen.

Ja du, det är svårt att svara på. Mitt ex har supit större delen av sitt liv. När han är full ynkar han sig, gråter efter hjälp och "visar insikt". När fyllan går över låtsas han som ingenting. Tror jag att han vill och behöver ha hjälp? Ja. Tror jag att han någonsin skulle uppsöka den utan tvång? Nej.
Du måste titta dig själv i spegeln och känna efter i ditt innersta inre. Du känner honom. Tror du han skulle klara det, eller manipulerar han dig?

@lindaab
Jag kanske låter negativ eller för hård men det är för att jag själv fördärvat halva mitt liv för den frågeställningen du ställer nu.
Jag påstår att du vet att någon är motiverad när den själv börjar ta steg mot att jobba sig mot sitt mål.
Det verkar bara vara prat.
Min fråga till dig är , hur länge orkar du?
Det kan vara så att han faktiskt aldrig tar sig ur missbruket, de flesta lyckas inte.
Du har varit tydlig med honom och satt ner foten, det bästa sättet att hjälpa dig själv och honom är att stå kvar i det.
Bättre att han tar hjälp av en professionell när det gått så långt.
Hur mår du? Får du någon hjälp för DIG i ditt liv?
Var rädd om dig.