Är det vanligt att vara "nykter alkoholist" och ha 4 återfall på 3 år? Detta görs i smyg och gr helt överstyr varje gång. En öl blir 10 öl på loppet av dryga timmen och sedan ljuger man om det och sedan smyger det fram.
När det kommer fram och dumpas hos mig, önskas förståelse och stöttning. Allt kretsar kring denne person som inte ens funderar på hur det blir för alla andra runt omkring, för mest synd är det om hen för att det är så skamfyllt.
Jag har varit mycke tydlig med att medberoende blir jag inte och sympati har jag svårt att känna.
Det skylls på att det ä sjukdomen som skapar detta och att det nästan gått ett helt år sedan sist, som en ursäkt och att det skulle vara ok. Nästan som att jag ska dela ut en guldmedalj för det.
Jag vill inte ha det så här en gång om året och tilliten, förtroendet och kärleken dör lite för varje gång det sker och det tar sin lilla tid att bygga upp igen. När det väl är uppbyggt, då dras mattan under igen och så ska man vara vuxen och stå bredvid och vara så himla förstående.
Den förståelsen tar slut en vacker dag.
Vad jag hade önskat hade varit en fråga till mig: hur mår du och hur tänker du? Det vore fint. Dessa frågor kommer när jag väl berättat vad jag önskar, så det kommer inte självmant.
Detta är en sjukdom såm går att besegra och vinna över om man verkligen själv vill det. Vi har sjukdomar som har en dödlig utgång som inte går att vinna över.... Jag vill inte vara den som berättar vad jag vill höra av den andre utan jag hade så önskat att jag fick höra det utan att själv säga. Den önskan kommer ligga begravd i mig för all framtid som jag väljer att vara kvar i det här.
Hur tänker ni andra anhöriga? Har ni något bra tips?