av Mandarin12345

Min kille har ett problem med alkohol, det är inte så att han smygdricker men när han väl är ute på stan vet jag att det blir kl3 på natten minst. Han kan inte säga nej och hittar alla möjligheter att fortsätta dricka när han väl har tagit den första av kvällen liksom. Detta har pågått i ett år nu och såklart har alla bakfyllor som är del av det påverkat vår relation.

Vi har bråkat så mycket och han känner sig skyldig och ledsen varje gång det händer, då är det massor med ursäkter och ’bra beteende’ i ungefär en vecka tills det händer igen, och jag är så trött.

Förra vecka var det nog droppen för mig och jag sa att jag nog behöver en paus från oss och vår relation tills det sker en riktig ändring. Han packade sina saker, bor någon annanstans nu, och vi har inte haft kontakt senaste 5 dagar.

Men hur kan man lita på att det blir bättre i framtiden? Egentligen vill jag inte separera alls, jag älskar honom så mycket men inte den personen som inte visar hänsyn till mig, vår relations osv. Hur får man tillbaka den personen från förr? Och nu mår jag även så otroligt dåligt för att det känns som jag sviker honom iom att jag inte finns där för honom när han säkert har det svårast… på ena sidan känns det som jag behöver skydda mig själv och mitt hjärta, på andra sida vill jag egentligen inte förlora honom och även vara där för honom…

Finns många tråd här där alla stöttar varandra att göra slut men finns det inget hop att det blir bra igen? Samtidigt… jag är fortfarande nog ganska ung i livet… vågar jag satsa vidare med risken att jag om 20 år tittar tillbaka och tänker; hade jag bara avslutat det där och då.

Det är så svårt att veta om man gör rätt… jag vill bara att han blir frisk…

Tröttiz
sön, 2023-11-12 - 21:30

@Mandarin12345
Hej. Klokt att ha tagit steget att skriva här, hoppas du känner att det ger dig något. Fortsätt skriva. Personligen så har jag fått mycket stöd och hjälp i detta forum.

Det där att hitta anledningar att dricka, människor med beroende hittar alla möjliga skäl. Har fått höra alla möjliga skäl ... Fint väder, dåligt väder, ont i axeln, ont i huvudet efter arbetsveckan, you name it ...

De med beroende vet ju innerst inne att det de gör är tokigt, det är jag övertygad om, men att de inte kan kontrollera det. Som anhörig och en som konfronterar beteendet blir man ju en väldigt jobbig typ.

Hur det blir i framtiden kan man inte veta. Man kan hoppas att han kommer dit att han vill förändra sin situation och drickande. Detta kan ju tyvärr bara komma från honom. Som anhörig har man väldigt lite makt i denna förändring. Ett stöd kan man vara om en person arbetar för förändring. Samtidigt ska man inte glömma bort sig själv, att man också behöver hjälp och att man i många fall själv kan vara rätt så kraschad mentalt.

Jag var själv i den situationen att fundera vad händer i framtiden och att veta om jag gör rätt, men mest den där gränsen liksom - när ska man stanna och när ska man gå?? Detta var väldigt jobbigt och det låter som att du kan ha ställt dig den frågan ett antal gånger? Man kan ju inte kontrollera en annan människa i dens val gällande alkoholintag. Tyvärr. Och all kärlek i världen gör inte att någon slutar dricka, ja, man kan vara ett stöd men inte den som "gör" att någon slutar .. :-( De med beroende slutar inte dricka för att anhöriga ska må bra. Har läst så många inlägg och har hört av så många, att hur kan hon/han göra så då hon/han vet hur det får mig att må. De är så inne i sitt eget destruktiva leverne.
Ah, så svårt att säga vad någon ska göra, kanske man snarare kan säga hur man kan resonera gällande vissa saker.

I nuläget är exet och jag vänner, om än en hackig vänskap ... Inte det lättaste då alkoholen kommer först, och agerande görs enligt detta. Jag har dock lärt mig att lyssna på vad jag behöver samt inser maktlösheten i att jag inte kan styra honom i hans handlingar gällande alkohol. Och det där att jag försöker tänka på att han gör så gott han kan.

KRAM. Sköt om dig.

Mandarin12345
sön, 2023-11-12 - 22:09

Tack så mycket för ditt svar och att du tog dig tid att dela med dig dina tankar <3. Det hela är så otrolig svårt…

Har haft kontakt med honom ikväll där han säger allt man vill höra; ”jag vet att detta är ett problem, det här är ett riktigt wake up call” osv men jag kan inte lita på hans ord. Han måste själv vela få hjälp av en professional, sen kan vi se om det finns någonting kvar av relationen att rädda. Men det krossar mitt hjärta samtidigt… :( så ledsen just nu

Ung angörig
sön, 2023-11-12 - 22:56

@Mandarin12345
Hej!
Jag är själv ung i ett förhållande med en kille med alkoholproblem. Jag känner igen mig i det du berättar om att han hittar alla möjligheter till att dricka och att han alltid har ursäkter till det. Ursäkter som är så dåliga och nästan patetiska. Som att en obetydligt liten sak som kan vara precis vad som helst rättfärdigar hans beteende och fortsatta missbruk. Känner igen mig i det du skriver om att han känner sig skyldig och blir ledsen vid konfrontation. Det är det jag själv tycker är som jobbigast med det hela, att behöva konfrontera, konflikten som kommer efteråt och att det slutar i gråt från bådas sida. Att behöva känna att man orsakat hans lidande och att man varit elak, när man egentligen velat hjälpa och ta tag i problemet. Jag känner också igen mig i att känna den sista droppen och att sätta gränser som tyvärr oftast bryts. Jag måste berömma dig (och jag avundas dig för att du tillskillnad från mig klarar det) för att du satt dig själv först och tagit dig modet till att sätta ner foten. Att du valde dig och ditt mående. Har själv funderat på att göra något liknade för mig och min killes bästa. Jag tror att om man älskar och är menade för varandra så kommer man hitta tillbaka till varandra. Om han älskar dig och har viljan och styrkan till att göra en förändring för dig och eran framtida relation så kommer han göra det och det kommer att bli ni. Om det inte blir så, behöver det verkligen inte handla om att han inte älskar eller vill vara med dig tillräckligt, utan för att han är fast och inte kan ta sig ut ur det alls och då har du gjort dig själv en tjänst med att lämna. Du vill inte sitta fast i en ohälsosam relation med en som är i ett grovt missbruk. Sedan förstår jag mer än allt dina känslor och skuldkänslor. Att du gett honom det ultimatumet som du har gjort och lämnat honom till att förstå sin egen problematik är det tydligaste och renaste tecknet på kärlek. Det finns inget tvivel på att du älskar honom och vill hans bästa. Och nej du sviker honom inte. Såklart mår han som sämst men du ska inte behöva må som sämst för det pga honom, det mår ingen av er bättre av. Man kan alltid finnas men det ligger i hans egna händer. Jag tror att han vet att du bryr dig om honom och finns för honom. Om du inte hade älskat honom hade du inte agerat som du gjort utan inte bara brytt dig. Jag tror att han just nu skäms och försöker förstå sig själv i allt. Som du skriver måste du tänka på ditt eget hjärta alltid. Du förlorar honom inte han förlorar sig själv i missbruket. Det du skriver om att få en person tillbaka till förr måste jag tyvärr säga att det aldrig går. Livet händer och allt ont i livet, oavsett om han lyckas så kommer han alltid speglas av allt det som varit. Inte om utan när han hör av sig måste du ha tänkt igenom på vilka sätt hans problem är ett problem i vardagen, i eran relation, för ditt eget mående och hur det skulle kunna vara för problem i framtiden. Jag har själv många gånger gjort detta och t.ex. kommit fram till att jag mår dåligt av det och att min framtidsvision om hus och barn med personen går i kras pga missbruket. Jag har bla sagt att jag inte kan leva och eventuellt skaffa barn om min kille inte ser till att bli frisk och helt nykterist. Du måste förklara problemen du ser och vad du inte vill ska hända. Sätta tydligare och specifikare gränser för allt. Förklara att det inte kommer funka om han inte respekterar dina gränser. Du kan aldrig lita på att det blir bättre i framtiden därav ultimatumet och att du agerat utefter det för dig själv det vill säga lämnar om han inte följer det. Du vill inte titta tillbaka och ångra dig för dina val och se bortkastad tid för något som inte var bra för dig. Förlåt för frispråkigheten hoppas du inte tar illa upp. Men tog verkligen till mig din text och dina ord dina känslor. De är för nära mina egna. Hoppas allt löser sig och att du kommer att må bra att du kommer att finna ro. Jag önskar dig all lycka i livet och jag har dig i mina tankar. Det är som att vi lever samma liv parallellt. Ta hand om dig och om du har möjligheten prata med någon i din närhet som du kan anförtro till dig och som känner dig och känner till en del av situationen. En vän eller familjemedlem. Kram

Mandarin12345
sön, 2023-11-12 - 23:26

@Ung angörig tack så jättemycket för ditt ärliga svar, det var faktiskt super hjälpsamt!!! Och sorry att du går igenom samma känslor, fan vad tufft att älska någon.. :(

Det enda jag tycker är svårt med såna tydliga gränser och ultimatum som man sätter är att det känns som han då bara går in i en period där han gör sin bästa och efter sig några månader faller tillbaka i gamla vanor. Och det är väl det svåraste att man inte kan se in i framtiden och behöver lita på att det blir bättre om man skulle bli ihop igen. Men hur kan man lita på en bättre framtid när det om och om igen har visat sig att han bryter sitt ord…

Jag tror att jag ske ge det tid för nu, och sen får vi se hur vi båda känner. Tack igen att du svarade och dela med dig din visdom, önskar dig också all lycka till i din position ♥️

Ung angörig
mån, 2023-11-13 - 10:01

Hej igen!
Vad glad jag blir att du fann det jag skrev som hjälpsamt. Ja det är tufft att älska någon, ibland önskar jag att jag inte gjorde det. Förstår precis vad du menar med att sånna tydliga gränser ger en risk för att han verkligen gör sitt bästa för att sedan falla tillbaka. Man kan inte lita på en bättre framtid med någon som bryter sitt ord om och om igen. När jag satte det ultimatumet som jag gjorde slutade det tyvärr i ett återfall en tid efter han gjort sitt bästa, men då fick jag chansen att återigen visa att jag verkligen menar allvar med att vår relation står på spel. Jag har fått uppfattningen om att det är mer tydligt för honom nu och det har gjort att han själv reflekterat över det. Sedan tror jag att det är lite lättare i vårt fall då vi båda har starka framtidsvisioner tillsammans med hus och barn medmera. Vet inte om ni hade det innan allt det här men tror det gör det lättare för förändring, då det förstör framtidsvisionen. Stå på dig och uttryck hur ledsen och besviken du blir när han inte håller något han lovat, att han svikit dig och att det gör det svårt för dig att lita på honom i överhuvudtaget även gällande annat. Utöver det finns det inget mer du kan göra i nuläget. Det låter mycket klokt att ge det tid för det behöver tid. Tack detsamma❤️ta hand om dig nu och försök distansera dig från det så gott det går så du mår bättre och kan fokusera på dig själv.

Åsa M
tis, 2023-11-14 - 10:38

@Mandarin12345 ja du, jag vet inte om det finns ett bra svar. Man KAN inte veta om det blir bra eller inte. Tar han hjälp och fullföljer behandling kan det gå. Gör han det inte så fortsätter det här. Det svåra som anhörig är att inse att man inte kan påverka hur de väljer att göra. Jag tänker ibland att om det hade varit någon med cancer eller ett brutet ben eller någon smittsam sjukdom, så hade man inte behövt fundera, de flesta tar behandlingen och en majoritet blir också friska. Men missbruk är något helt annat. Man är så hjälplös.