Hej!
Jag har en fråga som jag undrar över, och hur mycket jag än försöker få fram info så kommer jag bara till info om anhöriga och medberoende. Och jag är både och. Och jag har varit det i så många år jag bara kan.
Vi valde i våras att leva separat men inte lämna varandra, men indirekt så känns det som vi gjort detta.
Prata är inte hans starka sida och jag blir ledsen, frustrerad, arg, besviken och allt där i mellan.
När vi kom in på ämnet om hans behandling och steg i från missbruket så får jag ofta tillbaka, du hade förstått mer om du gick på möten för anhöriga. Då hade du förstått vad du skulle behövt tänka på och göra.
Han menar också på att vi hade kunnat prata mycket mer om jag gått den.
Jag har inte valt att gå stödet för anhöriga ännu, men känner att jag nästan måste för att förstå vad han menar. Men jag har inte varit i den fasen då jag tyvärr under alla åren stängt av allt. Jag känner ingenting. Jag går hos psykolog idag och jäklar vad jag svänger om att stanna och att lämna.
Kan någon förklara för mig, vad som säga på dessa möten. Hur deras alla steg ska gå till. Jag har googlat och googlat. Men också är jag så intresserad av att veta vad de säger VI anhöriga ska anpassa oss och ha förståelse för, att vi ska backa upp vardagen för missbrukaren behöver tid... Känns som det är de han haft i snart 15år.
Snälla ge mig förståelse för just nu har jag bara insikt vad jag som medberoende ska tänka på, och det är mig själv.
Och det får jag en upplevelse är emot det han påstår. Kanske är de sant, men jag behöver de mer förklarat.
/Osäker, ledsen och frustrerad