Jag skriver här för jag känner mej så maktlös varit ihop med en man snart i elva år/förstod för 1.5 år sedan att jag är gift med en alkoholist/ han gick på ett behandlingshem förra året/ men har druckit fyra g på ett år nu har han börjat om på återfallsgrupp varit nykter tre mån nu. Finns det hopp eller är det kört. ?? Mina egna värderingar ställda på sin spets/ingen dricker alkohol hemma hos oss nolltolerans enklast så/men det är drygt även om det inte är mitt problem. Should a stay or Schould i go? Vi har barn ihop men den nyktra människan i honom gillar jag också/ men ibland oerhört hård å cynisk? Känner inte igen honom ibland.känns så ensamt ibland/ tack för att ni lyssnar

AliceAlice

... finns kanske inte, visst finns det hopp om han vill och att han verkligen förstår och att han kan inse vad han gjort och hur han ska göra för att det ska bli bra. Troligen sitter din tillit till honom inte så stadigt, klart du tvivlar men om du ska stanna eller gå, ja det kan bara du själv avgöra. Vad är fördelarna resp nackdelar med att stanna eller gå? Skriv en lista, då blir det kanske klarare för dig också, våra tankar har en tendens att bara snurra runt.

Vad gör du med ditt egna liv? Fritidsintressen, hur tar du hand om dig själv? Vänner? Fundera mer i dessa banor och ta makten över det du kan, så utvisar tiden hur du ska göra. Titta gärna in på min blogg http://spillran-av-mitt-forna-jag.webnode.se/

Kram Alice

Annher01

Jag har nu levt med en nykter alkoholist i 2 år snart/det har väl ungefär sett ut som jag trott dom här två åren/vi har nolltolerans mot alkohol i hemmet/men jag har tagit ett glas vin till mat eller ute med vänninor/eller bröllop/han hade ett återfall för 7 mån sedan/ nu undrar jag/ska åka utomlands med min mor kan man typ förvänta sej återfall nu igen när jag är borta en vecka?har ju mattats ned oron över honom/ har kommit dihän måste faktiskt tänka på mej själv men ack så svårt/släppa taget/ det är ju hans sjukdom/även hans ansvar eller???orkar bara inte ibland

AlkoDHyperD

Hej, jag är själv alkoholberoende (periodare) nykter för det mesta men har haft små och stora återfall sedan jag kom ur mitt regelrätta missbruk för tjugo år sedan. Min make har funnits med hela tiden, även under de tio år som jag var "aktiv" i missbruket.
Han har löst sitt medberoende med att lägga ansvaret på mig. Alla relationer ser ju olika ut men om du tar rollen som "den som ser till att den andre inte dricker" utsätter du dig själv för mycket inre stress. Ansvaret för nykterheten måste ligga på den alkoholberoende själv, förutom att man kan respektera varandra genom att komma överens om hur förhållandet till alkohol ska se ut i hemmet. Om han inte klarar av att det finns alkohol hemma tänker jag att det är rimligt att det är så, och så verkar du ju redan resonera. Då alkoholism är kronisk och oförutsägbar kan du aldrig bevaka honom i alla lägen, än mindre förhindra att han dricker även om du inte åker på semester. Han är vuxen. Det du skulle kunna göra är att ventilera dina tankar med honom och berätta om din rädsla. Kanske fråga om han tror att risken är stor att han dricker när du är borta.
Dessutom, du benämner din partner nykter alkoholist. Har han varit nykter i dessa två år?
Om så, vad har hållit honom nykter och vad vet du om hans alkoholism? Vet du vad som triggar?
Om han varit nykter den tiden ni varit tillsammans, vilket är en lång tid, antar jag att han haft en del tillfällen att ta återfall. Vad har isåfall hindrat honom?

Jag instämmer i det AlkoDHyperD skrivit ovan. Vill understryka den viktiga avslutande meningen i ditt inlägg:
- du har kommit dithän att du inser att du faktiskt måste tänka på dej själv - så helt rätt!
- men ack så svårt att släppa taget - ja det är det. Jobba på det, det är din grej!
- det är ju hans sjukdom - ja!
- även hans ansvar eller??? - ja, det är hans ansvar!
- orkar bara inte ibland - ta hand om dej!!!

Ta hand om dej och ditt liv! Ha en riktigt härlig resa med din mamma! Lämna ansvaret för hans nykterhet dít det hör hemma - till honom!
Kram / mt

Annher01

Ja tack vilka underbara svar hjälper faktiskt ju mer kunskap från andra och upplevelser desto lättare att släppa taget/jag har nu tänkt på mej själv och tänker fortsätta har jämt haft svårt med det/men som ni säger ansvaret över nykterheten ligger ju bara hos honom/dessutom har han bytt jobb och det är ju hans utveckling kanske en del av arbetet i nykterheten? Jag åker på spa med äldre döttrar å tag hand om mej själv min fokus just nu/ tack för att ni finns å skriver/ ha det bra

Annher01

Har lyssnat på er fina vänner med liknande erfarenheter. Det är ju idag december. Men i alla fall har jag i mitt liv börjat ta hand om mej själv i augusti i år bokade jag en egen yogaresa åkte själv underbart. I oktober blev jag farmor första gången. Och i september börjande jag en utbildning till behandlingspedagog vinner mycket insikt på detta viset. Fler praktiker ingår menbet ej om d ärlämpligt för mej att arbeta med exempelvis vuxna alkoholister/ bra erfarenhet hemma eller ha vad tycker ni andra om detta. Min man har varit nykter sedan maj i år iaf. Det ver jag ju inte i framtiden men....