av Tröttmamma

Tröttmamma
ons, 2024-01-10 - 21:18

Var aktiv här för ett par år sedan. Jag fick så mycket pepp och stöd. Jag kände mig stark och trodde ett tag att jag skulle klara av att lämna men nej, jag är kvar.
Lång historia kort.. jag lever med en man som har stora problem med alkoholen. Problemen beror på mig, jag har svikit honom i vårt förhållande genom otrohet. Han vet om det och hans beroende av alkohol beror på mitt svek och att han mår dåligt över det jag har gjort.
Ena stunden har han förlåtit andra stunden så litar han inte på mig. Jag har fullförståelse för att han inte liar på mig och att han mår dåligt över det som hänt. Men ska jag ta på mig att han dricker? Är det mitt fel att han dricker? Det finns så mycket mera att berätta men jag vet inte hur mycket ni orkar läsa.
Jag har levt i det här så länge att jag känner själv att jag är personlighets förändrad. Jag träffar väldigt sällan mina vänner för han tror jag är otrogen och då dricker han, jag är aldrig med på företagsfester av samma anledning. Jag har lagt ner mina intressen, ridning och padel eftersom det enligt honom tar för mycket tid. Jag är inte samma glada tjej längre. Jag känner mig instängd och vågar inte göra någo för då triggar det honom att dricka ännu mera och jag vill inte att barnen ska vara ensam med honom när han dricker. Han ljuger om hur mycket han dricker, hur ofta och hur mycket pengar han lägger på det. Jag har till och med kommit på honom med att använda kreditkort.

Jag vet inte vad jag vill få sagt, jag vill bara börja någonstans för att få ut min ångest.

Letlive
ons, 2024-01-10 - 21:24

Det är viktigt att ventilera och få perspektiv: Man blir helt knäpp annars. Det låter som att din man försöker få dig att ta ansvar för hans handlingar. Det är hans val att dricka. Jag har haft en tidigare partner som varit otrogen och jag är inte alkoholberoende. Jag vet det är svårt men försök att planera in något som du tycker är roligt! Har någon vän du kan rida eller spela padel med?

Himmelellerhelvette
ons, 2024-01-10 - 21:29

Hej @Tröttmamma! Jag blir så ledsen när jag läser det du skriver. Att du varit otrogen är såklart illa men jag tror inte att han har blivit beroende bara på grund av det. Det är hans val att dricka. Jag tycker inte du ska ta på dig att det är ditt fel, han behöver lösa sina känslomässiga problem. Han har tagit på sig offerkoftan och lurar dig att tro att det är ditt fel att han dricker. Att du var otrogen kan ha varit den utlösande faktorn som fick det att spilla över för honom men jag vill tro att han haft stora tendenser till ett beroende redan innan det. Att du drar dig tillbaka från allt runt om i livet med socialt umgänge låter inte hälsosamt för dig. Var det längesedan du var otrogen. Jag kan förstå att du inte vill göra honom orolig om det är ganska färskt. Kram

Snödroppen
ons, 2024-01-10 - 21:32

@Tröttmamma
Jag tror vi alla har varit där, att vi inte klarar av att lämna utan "fastnar" i relationen som vi vet inte är bra för oss. Jättesvårt och otroligt jobbigt så var inte så hård mot dig själv.
Otrohet är såklart ett stort svek, började han dricka i samband med det?
Oavsett så går det ju inte att skylla sitt drickande på någon annan eller att använda det mot dig.
Jag tror du vet det inom dig också.
Så här i efterhand så har jag förstått att min ångest under den tiden ville säga mig något, ville få mig att vakna upp och göra val som var bättre för mig.
Som jag minns det så letade han efter varje anledning för att få dricka, hittade på en massa och drog igång världens bråk för att kunna säga" titta, vad du nu fått mig att göra" och kallade dessa tillfällen för återfall när han aldrig egentligen blivit nykter.
Det är tufft. Det bästa jag gjort är att lämna men jag vet att det inte är lätt.
Bra att du är här igen och skriver.
Kram

User37399
ons, 2024-01-10 - 22:24

Det enda du kan göra är att lämna - även för dina barn. Men det vet du nog… har du samtalsstöd?
Känner omgivning o skola osv till barnens situation så de får stöd?

Åsa M
tors, 2024-01-11 - 07:10

@Tröttmamma det han utsätter dig för är psykologiskt våld. Oavsett vad som har hänt i er relation tidigare så finns ingem ursäkt för vad han gör mot dig. Vad är det som gör att du stannar? Vad är värdet i relationen för dig?

Tröttmamma
tors, 2024-01-11 - 07:42

@Himmelellerhelvette Det var länge sedan, 10 år sedan det hände så inte färskt direkt. Men när han är ledig och inte gör någonting så ältar han det och dricker för att lindra (enligt honom) Jag anser att det blir värre när han dricker och jag märker ju att de perioder när han inte dricker, mår vi mycket bättre och har det bra tillsammans.

Tröttmamma
tors, 2024-01-11 - 07:45

@Åsa M En väldigt bra fråga som jag inte riktigt har svaret på. Jag är väl lite som en beroende person i det avseendet. Jag hittar anledningar och ursäkter till att stanna. Ekonomi, hus, bil, barn, var ska jag ta vägen och trots allt älskar jag honom. De korta perioder när han är nykter så har vi det bra tillsammans.

Tröttmamma
tors, 2024-01-11 - 07:49

@bella70 Nej skola.psv vet inte något och jag har inte något samtalsstöd. Har sökt samtalsstöd men ett par gånger men har inte könt förtroende för dem jag fått prata med. Jag är inte så bra på att prata om saker, blir väldigt inbunden men har försökt jobba på det. Så den jag pratar med behöver jag "klicka" med om du förstår vad jag menar. Skriva går bra, då hittar jag ord och formuleringar.

Tröttmamma
tors, 2024-01-11 - 07:56

@Letlive Jo det har jag men jag får så dåligt samvete när jag gör saker, dels för jag bet att han tror att jag träffar andra och dels för att om han inte jobbar, så dricker han när han är med barnen.

Tröttmamma
tors, 2024-01-11 - 08:03

@Snödroppen Exakt så är det. När jag är på jobbet så börjar min ångest komma smygande vi 12 (när han är ledig) då ringer jag och kollar om han har druckit. Oftast får jag till svar att nä då inget, men jag hör direkt på honom.
När jag är på väg hem har jag en klump i magen för jag vet inte vad som möter mig. Det kan vara en sovande sambo i soffan, en glad, en sur eller en konfliktsökamde. Jag försöker att hålla ett glatt humör när jag kommer innanför dörren för att inte trigga något men sällan hjälper det. Oavsett vad jag gör så blir det en triggar till att starta bråk eller hamna i onödiga diskussioner. Om inte jag tar dom blir det barnen (10 och 14 år) och det vill jag undvika så mycket som går.

Himmelellerhelvette
tors, 2024-01-11 - 09:04

@Tröttmamma Herregud vad medberoende du är. Vet du vad det är förnågot? Om inte tycker jag du ska läsa in dig på det för din egen och barnens skull för du behöver ta dig ur detta. Det finns jättebra stöd att få till exempel genom Al-anon, det finns även grupper som inriktar sig på barn till föräldrar med alkoholproblem så att även dom får hjälp.

10år efter en otrohet är inget man super på, det är bara ett sätt att få dig att må dåligt och känna att det är ditt fel. Han har alla andra problem än din otrohet för 10år sedan.

Du kan börja med att lyssna på medberoendepodden kanske? Jag har lyssnat både en massa på den och andra poddar som tar upp medberoendet samt några ljudböcker som finns på storytel. Det var genom att lyssna på det som jag förstod att jag var medberoende, så många Aha upplevelser och igenkänning och det kändes så skönt att inte vara ensam och att det inte var fel på mig. Hoppas du kan känna så med och börja jobba på att bli friskt från detta. Kram

Lunaloo
tors, 2024-01-11 - 09:24

@Tröttmamma En otrohet är såklart inte en liten grej men med det sagt.. Inte skall väl Någon konstant få sota för sina misstag och fel i livet. Det är inte sunt på någotvis. Han liksom du har val att göra i livet. Att beskylla dig för sitt eget drickande äger inga som helst grunder Alls!! Han är vuxen med ansvar för sitt eget liv och mående. Han väljer att självmedicinera istället för att söka hjälp eller lämna. Du likaså så. Du har också val. Stanna som en martyr eller straffa dig själv genom att stanna. Inget av det får händelsen ogjord , "lagar" något osv
Den beroende hittar alltid bra ursäkter för sitt dåliga mående. Ursäkterna lutar oftast på någon annans agerande istället för deras egna eller på händelser "utanför" deras egna kontroll.. tex polarna ville ju, det är ju semester, helg ja listan kan göras lång.
Det Han gör mot dig är osunt, orättvist Ja klassas t.om som våld. Han utövar kontroll och skuldbeläggande.
Jag har själv levt under liknande förhållande och kämpar än idag med att försöka se situationen för vad den faktiskt är. Man blir liksom sakta hjärntvättad även av sig själv. Det mesta kan normaliseras och man får svårt att själv se de med sunda ögon. Fortsätt gärna skriv här det är ovärderligt att få andras input , läsa om andras situationer osv.
Kom ihåg att du förtjänar att vara respekterad och älskad . Misstag i livet gör alla , ibland stora ibland små men det betyder inte att vi måste gå med på att vara någon annans " slagpåse" resten av bara liv pga det.
❤️

User37399
tors, 2024-01-11 - 10:55

Men snälla du ok om du tycker att det är rimligt att du blir utsatt men att du tillåter barnen att växa upp i detta är det rimligt? Förlåt men blir så ledsen för deras skull!!!
Var tror du de säger om 10 år tror du de tar kontakt?
Hårt skriver men kanske en väckarklocka.
Klicka eller inte - du har inte bara dig själv att tänka på.

User37399
tors, 2024-01-11 - 11:05

Ta en promenad och tänk på hur det känns för din 10 åring, hur han/hon ligger i sängen och inte kan sova hur han/hon kommer hem o oroligt känner in hur stämningen är.

Inte hur du kan anpassa dig till en aktiv missbrukare.

Tycker du ska tala med skolpersonalen. Nu.

Tröttmamma
tors, 2024-01-11 - 14:31

@bella70 Du tror i te jag tänker på detta och att jag inte redan har ångest över det? Du tror inte att jag lämnat dör länge sedan om det vore så enkelt? Hårda och dömande ord är det sista jag behöver just nu. Jag sökte mig hit för att få stöttning och förståelse för min situation. Men kanske detta forum inte är rätt i alla fall.

User37399
tors, 2024-01-11 - 15:51

Jo men att tänka och göra är ju tyvärr två helt olika saker ibland.

Enkelt är det aldrig men fullt genomförbart och inte värre än att fortsätta?

Förlåt - jag stannar där och önskar dig all lycka till. Detta är ett jättebra forum!

Emilia
tors, 2024-01-11 - 16:09

Hej @Tröttmamma! Välkommen tillbaka hit till forumet, vad modigt att du skriver och delar med dig om hur du har det. Du har verkligen kämpat under många år och du väger fram och tillbaka kring beslutet om att stanna eller lämna din man. Det kan många gånger verka som ett självklart beslut för andra som står bredvid, men du sätter här ord på vilken kamp det kan vara när en är mitt i det.

Din man lägger skuld på dig för sitt drickande. När jag läser det du skriver så förstår jag det som att börjat ta på dig skulden för det och anpassat dig, slutat göra sådant du tycker om och mår bra av, av rädsla att han ska bli triggad att dricka mer. Som några redan har varit inne på, är man aldrig ansvarig för någon annans beteende, det enda man kan ansvara för är sitt eget. Din mans drickande är med andra ord inte ditt ansvar.

Som du märker är det många som reagerar känslomässigt starkt när det finns barn med i bilden. Kanske för att man själv har varit med om eller sett hur det kan bli. Samtidigt har du kloka tankar om att du inte vill att barnen ska vara ensam med din man när han dricker. Du försöker vara en trygg förälder även om den här situationen drabbar alla i familjen.

Det är jättebra att du har tagit ett steg här mot att få hjälp. Vad känner du att du behöver för hjälp? Om du vill finns det även möjlighet att skriva med oss rådgivare här: https://alkoholhjalpen.se/fraga. Du är även varmt välkommen att ringa oss på 020-84 44 48.

Flarran
tors, 2024-01-11 - 17:31

Hejsan @Tröttmamma,
Relationer kan då verkligen vara knepiga grejer. Men att som du nu har haft det i tio år efter ett mänskligt snedsteg som otrohet vid ett enstaka tillfälle när du var bra mycket yngre och väl en helt annan människa. Det känns då inte riktigt okej och inte det minsta sunt att du och dina barn ska behöva att ha det så.

Din man kan uppenbarligen inte konsten att förlåta och gå vidare. Tror inte att er relation kan repa sig av sig självt utan det krävs nog en hel del arbete från främst din mans sida för att det ska bli balans i ert förhållande. Hans tillit till dig försvann nog en hel del den där gången för tio år sedan. Han förstår nog inte att han inte kan fly från sitt obearbetade missnöje angående ditt snedsteg för längesen genom att slå på sig själv med en flaska och sedan skylla på dig för att det gör ont.

Kanske skulle parterapi till viss del kunna vara en öppning eller ett sätt så att ni kan få verktyg att arbeta bort, eller åtminstone hantera det faktum att han inte i all evighet kan gå omkring och älta din otrohet som alltså skedde vid ett enstaka tillfälle för så länge sedan. Han måste alltså släppa det hela och se att ni nu är helt andra människor och faktiskt har bildat en familj som måste fungera så bra det går.

Det framgår ju inte hur hans alkoholkonsumtion såg ut i början av ert förhållande, och det är väl heller inte så värst relevant nu då mycket annat än otrohet kan spela in. Men nu har ni barn att ta hänsyn till som måste ha det lugnt och någorlunda tryggt och drägligt.

Kanske borde du och dina barn separera ett tag från honom så att ni kan få lite distans till det hela. För det är ju inte bra även för honom heller att tvingas supa för att orka med sina instängda känslor som han nog faktiskt måste bearbeta för att han ska kunna få en sund relation till inte bara alkohol vad jag förstår. Ni måste nog som familj kanske sätta er ned nyktert snart och tala igenom er situation på allvar tror jag.

Men sådana här grejer är jag inte direkt hemma på, men nog måste du och din man försöka att tala ut om det hela så att ni kan få till en bättre lösning än att ha det som ni har det nu i er familj är då känslan jag fick av att ha läst din tråd. Det krävs mycket arbete från er båda för att ni ska kunna få ert förhållande och er familj att hamna i skaplig harmoni eller på en bättre våglängd känns det.

Kanske kan du skriva ned dina tankar om er familjesituation på ett brev och låta din man läsa dessa ord tillsamman med dig när han är nykter. Det kan kanske var ett första steg för att lösa upp en del knutar i er relation så att säga.
På detta sätt kan ni kanske börja att förstå varandra från båda håll lite bättre. Hur som helst önskar dig allt gott.
Kämpa på!