Jag läser mycket här i det anhörigas forum.
Vilket helvete ni lever i.
Jag skäms. Det skär i mitt hjärta.
Jag vill också ge en stor kram till alla er som är medberoende
och som skriver här. Det hjälper mig mycket, det ger mig styrka.
Jag får en annan insyn i det hela.
Jag kan ärligt säga om jag hade levt med mig själv
så hade jag gått/separerat/skilsmässa. Jag hade inte
accepterat mig själv. No way in hell.
Mitt råd till alla som lever i en medberoendes hem
Är det barn i bilden - gå om barnen far illa av drickandet.
Utan kompromiss. Inget barn ska behöva utstå att bo i med en alkoholist.
Ställ krav. Ställ ultimatum. Låt medberoende personen få
känna av konsekvenserna. Sätt er själva i första rummet.
Beroendepersonen har ett eget ansvar att ta sig ur sitt missbruk.
Som jag ser det är den inte familjens, läkarens, AA's, självhjälpsgruppen
som har det ansvaret. Enbart jag.
Önskar en alla en fin fridfull Jul alla medberoende som kämpar....
Önskar
MM, nykter alkoholist