Har inte varit inne här på flera månader, men känner att det är dags nu, dags att bli stark, dags att ta tag i livet och få mitt liv tillbaka.
Det brakade ihop totalt på nyårsnatten efter att vi kommit hem från ett par vänners middag. Med såklart alldeles för mycket alkohol till maten och som sällskap...både innan och undertiden vi var där. Jag tog min son och flydde, som jag så många ggr gjort förut...denna gången stannade jag en vecka där, lämnade honom i sin alkoholstinna värld för en stund.
Men som alltid går jag tillbaka när jag får höra de orden som jag vill ska hålla...jag ska försöka sluta dricka, denna gången menar jag det för jag vill inte förlora er, jag har bara er....jag blir så arg på mig själv för det.
Han hade inte druckit på 2 veckor innan han föll igår, dock inte mycket men tillräckligt för att jag ska vackla och vända taggarna utåt och min själ inåt.
Denna gång har jag som jag också sagt till honom ringt för att få hjälp och få börja prata, han ska följa med har han sagt. Sen om han gör det är en annan femma, men då vet han att jag lämnar och kommer att ta till alla medel för att göra det. För denna gång kommer jag ha stöd utifrån....

Jag vet inte vad jag vill med denna tråd egentligen mer än att skriva av mig och kanske få en peppning av mig själv genom att skriva. Att prata med min nära och kära runtomkring är som vanligt hopplöst. Jag har bett dem om att stötta mig men inte komma med några pekpinnar för det orkar jag inte och jag är så väl medveten om dom men ändå så kommer de så fort jag pratar med nån.
Fick även höra idag av en nära vän att det märks att min son håller på att påverkas negativt av detta (han är precis 2 år)...ja, vad ska jag säga? jag vet det, jag är medveten om det...jag håller på att försöka kämpa till att våga ta steget fullt ut, men just nu, just i detta nu är jag för svag....jag är en svag människa som behöver höra att vi fixar det, jag hjälper dig med vad DU än vill oavsett. Men jag får aldrig höra den frågan, vad vill DU? endast såhär vill JAG att du gör, såhär tycker JAG att du ska göra för jag hade aldrig accepterat det här beteendet. Men jag har bara lust att skrika till dom att nä, men DU är inte i detta, DU har aldrig varit mitt i en sån här situation. DU står utifrån och berättar vad JAG sa göra.....

Jag var på en föreläsning hos den gruppen som har hand om anhöriga igårkväll, det va så bra och så skönt att få mina bedömningar bekräftade. Den handlade om symtom och beteenden hos alkoholister...han stämmer överens på varenda punkt. Skillnaden var att jag inte blev bedömd utan mer en bekräftelse på att mina reaktioner är helt naturliga i en sån här situation och att man behöver hjälp för att reda ut det. Jag ska dit på måndag em, då har jag bestämt att göra detta fullt ut. Jag ska prata ut om ALLT som jag aldrig pratat med någon om, aldrig vågat eller erkänt ens för mig själv.

Jag bara undrar som jag alltid gjort, vågar jag verkligen? jag är så rädd för mitt egna liv, för jag har levt med detta i 10 år....det är ju såhär min värld och mitt liv ser ut. Kommer det nånsin se annorlunda ut? Kan det se annorlunda ut? För mig är detta så vanligt att jag t.om trott ibland att det ska se ut såhär och att det ser ut så hos alla....finns inga män som inte gör såhär (för jag har sett det så nära hela livet)!

Samtidigt som jag vet att jag ska att jag måste för mig men framförallt för min son.

Nykteristen

JAG GJORDE DET! känns sjukt skrämmande men nu är det gjort, skickade till henne och skrev att det nog kunde vara aktuellt för en trea efter sommaren och undrade när hon kunde tänka sig att hon planerade försäljning!

Nykteristen

Berättade för min kompis om förrådesfybdet och lägenheten nu. Så det slutar med att jag sitter här o gråter o kan inte sluta heller...faaaan

InteMera

Oj nej, styrkekram till dig! Sjukt läskigt att kontakta någon om bostad och det känns ännu värre när man pratar med någon. Blir som på riktigt då allt och det är skrämmande. Hoppas du snart mår bättre igen, du gjorde helt rätt som tog kontakt om lägenheten!

Jag tog ditt råd och tog en promenad på stan med barnen då vi är lediga idag. Kändes bra. Men vi hann bara hem och upptäckte mannen slutat tidigt och var hemma före oss idag, så nu står elefanten i vardagsrummet igen...han sover i fåtöljen i vardagsrummet och jag vet faktiskt inte om han druckit redan eller bara är trött från gårdagens fylla. Har inte sagt ett ord till honom och tänker inte göra det heller. Min kropp är i full krisberedskap, ringer i öronen, hjärtat dånar och till och med synen trixar. Är arg, rädd, irriterad, orkeslös och stridslysten - allt på en gång...vill helst bara gå och lägga mig för att slippa dela rum med honom men kan ju inte med båda barnen hemma också...

Nykteristen

D ordnar sig för mig, blev nog bara med att d just känns så verkligt när jag sa d högt! Tar en innedag o låter tårarna få komma när o hur dom vill så kan jag skärpa till mig tills mannen kommer hem!

O nej, hoppas att han inte druckit nåt nu idag för då kanske som sagt han är bakis o du får en lugn kväll! Sysselsätt er hemma med bakning eller dylikt

InteMera

Torsdag drack han och slocknade. Fredag sades inte ett ord mellan oss men han var i alla fall nykter. Jag gick på nålar, höll på att få ett utbrott och kroppen i uppror så la mig tidigt.

I morse vaknar jag av en så häftig migränattack så jag kräks, har frossa och tunnelseende utöver den dånande värken. Riktigt läskigt men helt klart en extrem stressreaktion. Mannen undrar bara om jag är krasslig...I den stunden brast det för mig och jag höll en halvtimmes monolog om hur illa jag mår rent fysiskt av hur vi har det, att jag inte orkar mer och om inget ändras så flyttar jag. Han tyckte ju bara allt beror på att jag är så gnällig och klagokärring, så om jag ändras så skulle det bli bra också med hans drickande. Påtalade att hans drickande på inget sätt är mitt fel eller ansvar! Han menade han nu inte ens tänker försöka med nåt om jag ändå hotar med att flytta. Just så. Sa att det väl är lika bra jag tar mig härifrån då om han anser jag är så hemsk och orsaken till alla bekymmer, men då backar han plötsligt och säger att inte ska väl nån av oss behöva flytta bort. Bestäm sig karl!

Han sa i övrigt typ ingenting utöver att klaga på mig, inget om att sluta dricka och inget om att han önskar vi reder upp det. Inget om att han vill jag är kvar för att det skulle betyda nåt att jag är här. Så igen lämnas jag gissande om han vill försöka få till stånd en ändring eller om han bara är rädd att tappa sin hushållerska.

Jag vet faktiskt inte själv mer vad jag ska. Orken börjar fysiskt vara så slut så jag börjar betvivla jag har orken att flytta men jag inser ju jag måste det, hellre förr än senare. En så likgiltig inställning från honom säger nog allt jag behöver veta, skulle det verkligen göra honom ont att inse jag menar allvar att flytta ifrån så skulle han väl ens på nåt sätt be mig stanna och försöka hitta lösningar. Att säga ingenting känns som ett kvitto jag kan dra lika väl.

Nykteristen

Hur gick d med huset? Fick du tillbaka nåt meddelande?

Usch, dagen började inte bra för dig låter det som...hur har han varit idag?

Här började dagen bra men avslutas med sjukt många besök till garaget o d kryper i kroppen på mig av frustration! Jag märker själv hur jag förtvivlat ger honom småpikar hela tiden. Jag är trött, frustrerad, arg o ledsen över allt det här medan han, står i d där jvla garaget o dricker öl o röker n cigarett för sjuttielfte gången sen vi kom hem för typ 3 timmar sen!

InteMera

Inget svar alls om huset, gnistan falnar :( Körde dock förbi där idag och det fanns fotspår i snön till huset så nån verkar ha varit dit, har aldrig sett spår där förut så jag kan väl hoppas ägaren går dit och tillrättalägger och vänjer sig vid tanken att sälja. Kommer nog inte kunna låta bli att höra av mig till dem igen nästa vecka, hoppas dom inte misstycker.

Ja detdär garaget. Mannen här måste också ut till garaget ett antal vändor medan jag försökte prata med honom men han blev inte full. Min irritationsnivå stiger också med varje klick i dörren på väg till garaget. Han säger inte nåt men försökte vara inställsam idag med att handla och fixa middag. Kanske hans sätt att visa han hört vad jag sa men skulle önska han kunde uttrycka nåt också.

Åkte med barnen till badet på eftermiddagen för att skingra tankarna för en stund, men var dessvärre mest irriterad på dom stackrarna som bara försökte ha lite kul. Jag är fysiskt helt slut idag, känns som kroppen laddade ur rejält i morse. Jag är orolig hur jag ska klara att vara på jobbet igen på måndag, alla förväntar sig man är pigg och utvilad efter lite ledigt men jag är nästan ännu tröttare än innan.

Hoppas du får en lugn kväll nu trots allt spring i garaget!

Nykteristen

Tråkigt att du inte hört nåt men självklart kan du höra av dig igen till dom!

Jag surnade till o gick o la mig med sonen....vid 07!!! Det känns så tragiskt en lördagkväll, men sa verkligen att snälla låt oss ha en filmkväll du o jag. Men märktes så tydligt på honom att idag va hans hjärna inställd på att bli full så jag sket i allt o har ingen ro i kroppen att sitta där själv o se hur lampan lyser i garaget när man kollar film så!

Nä, denna trötthet är total.....undrar verkligen också hur länge man orkar

Nykteristen

Inatt när han kom upp o hade somnat gick jag o la mig på soffan....klarar inte av att sova bredvid honom längre! Sov vidare på soffan o vaknade av att han o sonen kom ner vid halv sju. Han frågade om han snarkat vilken han gjorde o alltid gör när han druckit. Men han va så trött efter att ha jobbat såååååå mkt o d förtjänar man att dricka en lördag. Jag svarade inte men blev jättesur o jag frågade om vi skulle fixa frukost. D kunde vi göra on jag slutade gnälla o vi kunde få den mysiga söndagsmorgonen vi faktiskt vill ha. Sen gick han ut i garaget,...så godmorgon då mina vänner

InteMera

Att få söndagsmorgon också förstörd, inte nog med lördagskvällen! Att dom inte fattar det är vidrigt när dom druckit och att man alltid är sur dagen efter! Borde liksom inte vara nån överraskning för dem att man är sur följande dag, dom bara fattar inte i vilken grad vi mår dåligt och blir förbannade varenda gång de dricker!

Här har mannen verkar det som tagit till sig av vad jag sagt, han har redan skottat snö på gården och deltagit i uppgörande av matlista för veckan! Verkar försöka anstränga sig att hjälpa till, vilket jag uppskattar men få se hur länge det håller i sig. Brukar ta några dagar så slinker det tillbaka i vanliga spår och jag gör allt igen. Men får väl njuta så länge det varar denna gång.

Men jag fick nu svar på mitt sms, ska och kolla på huset redan imorgon! Så min magkänsla stämde att ägaren ville titta till stället innan dom svarade, ska bli så spännande att äntligen få se stället från insidan! Så får vi se då vart det hela leder!

DrömmaBort

Vad fint det ordnar sej med titten redan i morgon! Hoppasdu gillar det du ser. :)
Jo de där med att sura nästa dag känns ju igen. Man tycker själv man beter sej barnslkgt och borde kunna skärpa sej. Samtidigt förstår jag inte hur de egentligen tänker? Borde vi som bor med alkisar alltid stå där småleende och redo ifall vi råkar behövas? Redo att hänga på vad som hellst bara vi duger till något, helt när som helst? Och får de ändå lust att dricka borde vi vara nöjda ändå?

Nykteristen

Vad härligt att du får kolla idag, håller tummarna för att den är som du vill!

Här lunkade söndagen på till slut och den blev lugn. Skulle på kalas igår em men det ville han absolut inte eftersom han va så trött efter at ha jobbat så sjukt mkt, orkade inte bry mig så klädde på sonen och åkte dit själv. Inatt hade jag svårt att sova, vilket jag alltid har ett par dgr efter hans fyllekväll/natt....det är jobbigt för man blir så satans trött dagen efter men men....han hade ju problem med magen pga för mkt ätande av godis igår. Va så jkla nära på att säga men inte pga alkoholen? men jag sa inget...lät d va, men kände hur stressen började byggas upp inombords på en gång och jag blir mer och mer inställd på att försöka få den där lägenheten efter sommaren!

InteMera

Var och kollade på huset och kan till min sorg konstatera att det är perfekt i storlek och rumsfördelning, men dessvärre ska det fuktsaneras pga större problem i grunden så vet inte om man vågar satsa på ett potentiellt mögelhus. Ska sova på saken, ägaren var i alla fall villig att diskutera vidare med mig om jag vill ha det.

Hoppas ni andra har en lugn dag!

InteMera

Är så lessen nu när drömmen om ett eget ställe sprack, men det var väl för bra för att vara sant. Höll på att få en panikattack på jobbet efter visningen, när jag insåg att jag för ett bra tag framöver sitt fast med min alkoholist. Bor i glesbygd och där det finns bostäder innebär det skolbyte för barnen och det blir för mycket för dem på en gång.

Jag vill inte mera. Jag vill inte bli förlöjligad och hånad av honom för att han tar sig rätten att dricka och slockna när som helst. Jobbet bokar upp resor åt mig och jag får svindel och illamående av utsikten att ens för en eftermiddag lämna barnen med honom, för att inte tala om flera dagar i flera omgångar som det nu bokas. Jag kan ju inte ens sköta mitt jobb längre för att han dricker! När jag sa det åt honom tyckte han jag är löjlig, varför jag tror han skulle dricka i veckan? För att han precis senast denna vecka gjorde det också pucko!!

Han må ha varit snäll igår efter min härdsmälta i lördags när precis alla ord kom ur mig, men eftersom han inte sagt nåt om vad han vill eller tänker om nåt av det så räcker det nu inte längre med att han några dagar behandlar mig som en normal mänska. Att man ska behöva be sin egen man att ens behandla en som en normal mänska, hur sjukt är inte redan det?

Detta pendlande av normalt beteende till värsta fylle elakheterna är som att bo med två olika personer men man vet aldrig vilken av dem som kommer vara hemma. Slitsamt och upprivande och dom fattar noll varför vi anhöriga går som på nålar jämt!

Saga689

Vad jag känner igen mig i det du skrivit. Två totalt olika personer man lever med ja!! Det går ju inte ta bort allt dumt som sagts till en. Speciellt om man som min sambo aldrig ber om ursäkt utan att det kommer en anklagelse till i den ursäkten: jag hade ju inte blivit så arg om du inte retat upp mig först.....
De dricker ju för att de inte vågar/vill/kan ta tag i sina egna sorger el problem så de aldrig lär sig att bearbeta dessa på ett normalt sätt. Sen när vi ändå inte lämnar dem trots deras beteende så anser det väl att beteendet är ok? De tror att allt dumt som hänt och sagts bara glöms bort över tid....

InteMera

Ja tänk om man ändå kunde radera allt som sagts och gjorts på fyllan! Jag får heller aldrig en uppriktig ursäkt, åtminstone inte utan att den är kopplad till en anklagelse om att det egentligen var mitt fel alltihop. Mitt fel han drack för mycket för att jag tjatar, gnällt eller klagat, mitt fel han blev våldsam på fyllan för att jag provocerade med att försöka ta mig ur huset innan han fick fatt i mig, mitt fel hela hans liv är förstört...

Kunde någon förklara för mig hur det kommer sig att så många alkoholister har exakt samma beteende, totala förnekelse av sånt de själv gjort, fullständig oförståelse för hur de får andra omkring sig att må? Jag har lite svårt att definiera alkoholism åtminstone i vissa fall som en sjukdom som på nåt sätt skulle drabba någon ungefär som cancer. Vi pratar om vuxna mänskor som väljer att dricka men som lika ofta utåt klarar av att hålla fasaden med att vara sociala, trevliga och omtyckta och kan ha väldigt krävande jobb och fritidsintressen men ändå väljer att behandla sin närmaste familj som skit? Tycker det mer tyder på en personlighetsstörning, ett narcissistiskt beteende som bygger på kontroll, maktspel, förvrängd sanning och manipulation. Många av oss som skriver här upplever ju exakt samma behandling, och då inte bara när de är fulla. Jag börjar luta åt att tro tex min alkoholist inte är sjuk - han är ond, elak med flit. Men lika svårt har jag att förstå att en mänska vill upprätthålla ett familjeliv som bygger på rädsla och avsky hos de närmaste omkring en, måste ju tyda på att de är totalt empatilösa marionetter för mörka begär inom sig som varken bryr sig om eller tänker på hur andra uppfattar deras agerande.

Ja det känns som det är lite jag förstår just idag...

lizzbet

Fattar precis hur du känner, brottas med samma frågeställningar varje dag.

Men det är nog så ändå, att deras beteende beror på just sjukdomen, nästan alla berättelser härinne beskriver ju samma behandling (som du ju också påpekar). Och att de är elaka även när de inte är fulla beror nog på ångest/abstinens, självhat osv. Det tar ju lång tid för hjärnan att "bli normal", nykterheten är för den beroende det jobbiga tillståndet, berusningen det "normala", sköna.

Det kanske känns som att han är elak och konstig bara mot dig, men jag misstänker att även kollegor, vänner och andra människor i vardagen får se dessa sidor då och då, men du vet, känsligt ämne att tala om... Och med tiden får det konsekvenser i form av problem på jobbet, bråk i mataffären osv...:(

Men visst är det jobbigt, SKITJOBBIGT. Jag sträckläste igår Carina Bångs "Släpp kontrollen - Vinn friheten!" Rekommenderas starkt. Nu läser jag "Alkohol, droger och hjärnan" av Markus Heilig. Lovar att berätta om där avslöjas något nytt och bra :)

Missan

Ja visst är det svårt.Man vet aldrig vilken person man möter när man kommer hem.Vissa dagar kan han vara normal o man glimtar den personen man blev kär i en gång.Andra dagar är han helt dum i huvudet o kan vara jätte elak. Det är inte lätt att leva med en alkolist. Jobbigt för dig Intemera som har mindre barn att oroa dig för när du är borta i ditt jobb. Min man drack nog också när våra barn var små men jag fattade inte det då eftersom han smygdricker. Starkspriten har han alltid gömt o gjorde förmodligen det även då. Ölen var däremot synlig för mig... Har ni någon att prata med förutom här?Jag har varit hos en kurator nu 4 ggr. Så skönt att prata av sig o även få lite tips... Önskar att jag gjort det tidigare. Man blir starkare av det o då kanske det inte behöver gå lika länge för er som det gjort för mig. Jag vet inte än om jag till slut kommer att lämna min man eller hur det blir. Vi har ju haft det bra tillsammans också under åren som varit men alkoholen har ju alltid funnits där.Men jag var så blåögd i början o hade så svårt att ta in att min man var alkolist.Bara de 10 senaste åren har jag förstått det. Och då var det troligen för sent. Nu ser märker jag vad alkoholen gjort med hans hjärna.... Kram på er!

Nykteristen

Ledsen för din skull gällande huset, det som kunde blivit så otroligt bra! :-(
Tänkte på det där med jobbet, det kanske är dags att prata med jobbet ordentligt och säga som det är, hur livet därhemma ser ut i praktiken. Har du nån släkt eller så som kan ta hand om barnen undertiden du är på arbetsresor?

Här har jag gått o lagt mig kl 19 varenda kväll. Igår likadant, han va på stridshumör redan när han kom hem och jag surnade till men bestämde mig för att det va lika bra att gå o lägga sig så man slipper se eländet igen. Vilket det blev. Han satt i garaget heeeeela kvällen, drack och pratade med sin mamma. Varannan dag har det blivit senaste veckan. Helt jävla sjukt och jag märker att min distans till honom växer och växer för varje dag o för varje fylla som blir. Tänker faktiskt lägga mig så tidigt varje gång jag märker att han ska supa till, så kanske han själv märker att jag går o lägger mig ovanligt tidigt ovanligt ofta nuförtiden. Kvällarna är liksom ändå förstörda när spriten åker fram så varför ska jag sitta o våndas för när jag kan ligga intill sonen och höra hans andetag i djup sömn?! Men det stör mig nåt så in i helvete att det ska vara såhär och jag känner inombords att jag inte kommer kunna hålla mig så länge till innan jag skriker rakt ut igen....oavsett om han är påverkad eller inte för frustrationen håller på att knäcka mitt inre totalt.

Vi va på banken idag och det var skönt att höra att belåningen på huset ligger på hälften av marknadsvärdet, det gör att vi har båda stor marginal för att gå plus på huset om/när vi säljer och jag kan köpa mig en lägenhet. Är nog enda chansen till att kunna få en lägenhet i denna stad!

Varför varför varför är det såhär, varför kan inte bara vi som alla andra få ha dessa små vardagsproblem som hör livet till! det är så sjukt orättvist!

Saga689

Jag går också och lägger mig väldigt tid nuförtiden. För att få lugn och ro. Jag gör allt för att få lugn och ro medan jag inväntar någon lägenhet att hyra i andra hand.