av Coolcat

Jag lever med min kärlek. Vi har en tvååring och 2 barn på hans sida.

Jag behöver verkligen någons råd! Är det försent att rädda eller finns hopp? Efter ha läst ngr trådar och surfat runt inser jag att han inte dricker i samma utsträckning som många andra av er anger men varför jag blev orolig från början är att han blir obehaglig när han är full. Absolut inte våldsam men ofta väldigt otrevlig. Det syns och märks skillnad på bara en öl. (Därför tror jag inte han har druckit i smyg mkt mer än vad jag själv uppmärksammat)

I samband med min graviditet fick jag upp ögonen för hans drickande. Jag kunde själv dricka en del innan men aldrig så att jag inte kunde låta bli. Så innan dess var det liksom mer dolt.

Min man har druckit 2-3 dgr sen uppehåll lika många och längre perioder vid tex semester. Kanske 2-3 öl per gång och ibland en whiskey. Lite mer på helgen. Eftersom jag själv gillade att festa innan barn tänkte jag inte på det. Under graviditeten fortsatte han att ta två öl efter jobb ngr ggr i veckan. Ibland varje dag. Mer på helgen. En whiskey efter maten. Jag tog upp det med honom att han borde dra ner. Till viss del gjorde han det men jag kände ändå att han borde kunna sluta helt ett par veckor för att känna av om det går. Det gick bara veckorna innan Förlossning och efter. Dock var han inte full under denna period utan konsumtionen minskade.

Efter vårt barn kom fortsatte han att dricka relativt normalt men ändå lite i överkant. Dock blev han så väldigt full vid ett tillfälle vi hade vänner hemma. Kommer inte ihåg varför han blev arg ens men han låste oss ute och gick iväg (inga barn var hemma tack o lov). Han var borta ca 15 min och låste sen upp. Inte så länge kanske men han var väldigt obehaglig i humöret för alla som var hos oss. Alla gick hem och var såklart arga på honom. Dagen efter ringde han alla och bad om förlåt. Mig lovade han att sluta dricka.

Det gjorde han. Och han höll upp i några månader. Efter ett tag kom vi överens om att han vid bjudningar kunde ta en öl eller ett glas vin (jag är medskyldig då jag tyckte det var ok eftersom hans konsumtion inte varit så hög jämfört med många i umgängeskretsen...)

Det gick bra i ca 3 månader sen en dag kom jag hem från jobb och han är föräldraledig med vår då snart ettåring. Han var jättefull. Det tog hus i helvete från min sida att han var full med vårt lilla barn och mannen lovade gå på AA-möten och sluta helt igen. Det gjorde han. Denna gången höll det i ett halvår. Sommaren kom och vi kom överens (ja nit från mitt håll igen...) om att ok att dricka en öl vid bjudningar tex. Allt funkade bra. Han drack inte mer än så kanske varannan helg. Aldrig hemma. Ca 4 månader funka det! Tills jag återigen kommer hem när han slutat tidigt och hämtat barnet och är dyngrak. Återigen hus i helvete från mitt håll. Jag ringer hans föräldrar (som inte vetat ngt innan) och berättar allt och de hämtar honom för att ta hem honom tills han nyktrat till.

Han är mycket ångerfull. Börjar gå på AA igen. Sakta men säkert bygger vi upp förtroendet mellan oss igen. Sen kommer jul och nyår. Det slarvas med AA-möten. Jag säger inget eftersom vi börjat få det så bra igen. Jag märker ingenting förutom att hans humör tryter.

För en vecka sen kom jag hem några timmar tidigt när han var hemma och vabbade. Samma visa igen. Barnet sov och han spelade tv-spel och drack öl. Han försökte gömma ölen. 7,2:or. Men jag såg ju vad han gjorde och han var jättefull.

Han berättade att det började på julafton. Han var så sugen på en öl så han hade köpt en 3,5a och druckit när han åkte från affären i smyg. Inget mer den dagen. Men det startade väl något och han köpte en kasse med 7% öl och cider o gömde. Tog inga på ett par dagar. Tog en när jag var iväg ett par timmar och barnen var ute och lekte (jag märkte inget..) tog ingen på några dagar. Sen blev vårt gemensamma barn sjuk. Hans tur att vabba. Han tar en öl ena dagen och resten andra dagen. Rejält full när jag kommer hem förtidigt från jobb.

Nu en vecka senare är han rejält ångerfull, nykter, har gått på AA och har lovat att gå till en psykolog. Jag kan inte lita på honom med barnet vilket jag berättar och att om han inte väljer nu så sticker vi. Jag tror att han fattar att nu står allt på spel. Eller så vill jag tro.

Snälla orka läsa och svara! Är han körd eller är finns det hopp? Jag älskar min man och han är i alla andra fall förutom de beskrivna ovan en bra pappa. Jag tror inte han druckit i smyg i de nyktra perioderna, iaf inte nämnvärt eftersom jag ser på honom, tror jag. Jag har eventuellt anat lukt vid typ 2 tillfällen innan julen men han nekade. Dock verkade han inte full då.

Jag känner mig ensam i mina tankar och hade behövt någon respons.

AliceAlice
fre, 2017-02-03 - 08:47

Du är inte ensam, många har det som du. Utifrån vad du skriver så kan han inte hantera sitt alkoholintag och det låter som om han är typen som inte kan dra ner utan helt måste sluta och vara beredd på att han aldrig mer kan ta en öl... Är han beredd på detta så finns det hopp.

Många missbrukare kan "sluta", bara för att visa att de inte har problemet som anhöriga tror, ofta håller det max ett halvår.

Klokt beslut att han också söker hjälp av psykolog, AA kan vara till stor hjälp men de går inte till botten med problemet som en psykolog/terapeut kan göra. Har ni funderat på familjerådgivning? Det är ibland svårare än man tror att få till en fungerande vardag när förtroendet är dåligt, att man som anhörig kanske är på vakt hela tiden osv. Vågar du lämna ert barn med honom?

Har du något stöd i din situation som anhörig?

En stor eloge till hans föräldrar som tog hem honom så du slapp. Kan du prata med dem och har du någon annan i din närhet du kan prata med, kanske vännerna som han låste ute??? Förneka inte hans problem för andra, det är viktigt att inte döma men heller inte gömma, det tjänar ingen på.

Du skriver att han fö är en bra pappa, men han är ju en helhet och hur bra pappa tycker du han är om du tar allt sammantaget. Tar man bort alla människors dåliga sidor, missbruk osv, ja då får man fina personer!

Utifrån vad du skriver så känns det som att din man, liksom många andra missbrukare går över gränsen till misshandel, att det sen "bara" är när de druckit spelar ingen roll, var uppmärksam på detta!

Han hade äldre barn, hur ser de på detta och hur mår de? kanske de också behöver stöd i sin situation? Hur mår ert barn, för även små barn känner av när något är fel och känner även av den stress som du kanske upplever.

Mycket styra och ta en dag i taget, nu är det han som måste bevisa! Kram

Muminmamma
fre, 2017-02-03 - 10:56

Min man lovar också att nu är det slut, nya tag, nytt hälsosamt liv. Jag kan inte ens hålla räkningen på hur ofta det har sagts och hur ofta han har brutit dessa löften.
En alkoholist använder hela dygnet för att planera och strukturera sitt drickande. Vad finns hemna? När kan jag köpa mer? Var och när kan jag dricka?
I många trådar verkar garaget vara ett ställe där det dricks...Min man "fixar" mkt i vårt garage.
Jag har insett att jag aldrig kan få min man frisk och han vill inte som det är nu sluta med alkoholen. Jag har blivit så avtrubbad av alla elakheter han säger och hur han är mot mig.
Du måste börja ta hand om dig och även om jag själv är dålig på det, säga stopp.
Du och ditt barn förtjänar lugn och ro och som AliceAlice skriver så bra en dag i taget och du är inte ensam. Stor kram.

Coolcat
fre, 2017-02-03 - 15:31

Tacka snälla för era svar. Det värmer.

Han har bokat en tid hos en KBT psykolog genom länkarna idag. Så det känns iaf bra då vi inser att problemet är mer djupgående. Han är beredd på att sluta helt och har ju också gjort det sen en dryg vecka tillbaka. Samtidigt var det ett mål även förra gången...

Ja han är en bra pappa och man vid alla andra tillfällen än de jag beskrivit ovan. Förutom att han blir lättretlig (abstinens?) vid de tillfällena han försökt att dricka enstaka öl som sen resulterat i att han blir dyngrak när inte jag är hemma. Sen slutar han tvärt. De äldsta barnen har aldrig märkt av det eftersom han mellan dessa tillfällen är nykter och inte druckit när de varit hos oss. Den minsta har bara varit med om dessa tillfällena. 3 st på 1,5 år. Det är inte "bara". Absolut inte så jag menar men samtidigt tänker jag att det likagärna kunde varit ett barn som är på fest med sin normala familj en kväll där ena föräldern är för full. Inte för att det heller är speciellt snyggt men det händer nog i 99% av alla familjer i Sverige då vi har en rätt positiv inställning till alkohol över lag. Det är väl också det som är det svåra. Att alla andra kan festa till det ibland och det ses som normalt. I min mans fall går han över en gräns eftersom han försöker göra det i smyg. Dock är han så dålig på att dölja att det märks direkt...

Jag är relativt säker på att han inte druckit mer än det jag vet eftersom vi är hemma mycket tillsammans på kvällar och gör saker ihop. Han är inte i "garaget" eller är borta perioder då jag inte vet var han är.

Men ja ett förtroende som var skört är brustet igen. Och tilliten är borta. Jag är rädd att det fortsätter och eskalerar även om jag vill se hoppet.

Jag vill ju inte leva ett liv där jag känner att jag måste kontrollera honom eller att jag inte kan lite på att han tar hand om barnen när inte jag är där - även om tillfällen varit få.

Men som sagt det återstår väl att se om KBT kan hjälpa och att inte slarva med AA-möten...