Det är nu ett tag sen jag skrev något här, men det är tufft precis som ni skrev till mig. Jag har ännu inte fått nåt nytt boende då det är sån kö och självklart så mår vi inte bra. Min mans drickande är nu varje dag och han blir inte trevlig direkt. Ett rent ut sagt barnsligt beteende skulle jag vilja säga. Tvära kast från att jag är hans allt till att jag och min son ska ut NU. Trots att jag vet så väl så är det en del av mig som fortfarande vill. Nu är det han som kom hem med skilsmässopapper och sa att han inte orkade mer och att allt berodde på mig. Jag förstår ärligt talat inte och när han är nykter en stund så är han fientlig och föraktfull mot mig. Kan någon förklara för mig... Är det för att han själv mår så dåligt över att han vet att han gör mig illa el är det för att han helt enkelt avskyr mig? Försöker få en ordning i mina tankar och naturligtvis för att få höra att jag inte är den dåliga människan som jag känner mig som. Ni är så underbara ni som finns härinne vill jag tillägga. Ni hjälper mig från att bli fullkomligt galen, men ont gör dessa känslor. Kram på er

Sorensdotter

Har nu tittar runt här inne och vad som slår mig nu helt solklart är att min man måste flytta fokuset från sig själv över på mig för att slippa känna något och rättfärdiga sitt fortsatta drickande. Men samtidigt mår han så fruktansvärt dåligt för att han egentligen vet. Men det är tufft att få vara i skottlinjen och få höra det ena efter det andra för han lyckas få mig att må så dåligt och det blir rena rama panikattacker. Det är också smärtsamt att se någon man älskar göra det han gör mot sig själv men ännu mer smärta blir det hos mig.

Muminmamma

Det är så jag tror dom ser dig själva. Min man gör det. Alla är mot honom och det är därför han bl a dricker.
jag känner så väl igen detta med elaka ord och humörsvängningar som man inte hänger med i.
Vetskapen om hur det ligger till får nog våra män att dricka ännu mer. Det tar liksom aldrig slut på anledningar och skulle det mot förmodan göra det, så uppfinner min man en ny.
Hoppas du snart får ett eget boende så att du kan få lite mer lugn.
Stor kram

Sorensdotter

Jag är så tacksam för ditt svar och det är så skönt att få bekräftelse på mina funderingar och tankar. Att jag inte har fel för det är ju just det jag känner samtidigt också. Det är oerhört jobbigt att inte våga lita på mina egna känslor. Men jag får lov att försöka börja med det och tänka på mig själv hur svårt det än är, jag får dåligt samvete. Men jag fortsätter simma som Doris säger i filmen Hitta Nemo.

AliceAlice

Glöm inte det! Han gör själv sina val oavsett vad du gör så är det han som för glaset till munnen och sväljer! Han mår dåligt och alkohol påverkar personlighet och omdömen, precis som du beskriver så blir det nästan små barn av dem. Oberäkneliga. Du kommer aldrig att kunna ändra honom men kan du, för din egna skull stå upp för dig själv, när han lägger skulden på dig, kan du börja, lugnt och stilla, att säga att ni båda vet att så är det inte... Så började jag, och det var väldigt positivt och hans elakheter minskade i takt med att jag stod på mig!

Nu är alla olika med den empatiska förmågan hos missbrukarna brukar minska och troligen tänker han inte ens i banor om att han gör dig illa.

Du har barn och det måste vara helt ohållbart. Kan du kontakta socialtjänsten och se vad de kan göra för er ang. boende. Inget barn ska behöva växa upp så här!!! Vet att man ofta drar sig från att kontakta socialtjänsten, men de kan faktiskt vara bra!

Är det tänkt att han ska ha huset, är det gemensamt osv... Du skriver din son, är mannen inte pappa till sonen? Om han är pappa så kan man bestämma att du ska ha huset (om det är gemensamt) i väntan på att skilsmässan ska bli klar och även om det är tänkt annorlunda i längden så har du en tid på dig!

De flesta kommuner har budgetrådgivning, hör med dem vad som gäller i ditt fall, hemförsäkringen ger en ibland möjlighet att tala med en advokat, eller om du har något sådant avtal med din arbetsgivare.

Vad har du för annat stöd? vem i din närhet kan hjälpa dig, vem kan du prata med? Har du något professionellt stöd? Det behöver du för det du går igenom är ett krig på hemmaplan och sätter spår!

Mycket styrka!

Sorensdotter

Tack för ännu en bekräftelse och jag har faktiskt börjat precis som du säger om att lugnt och stilla bara vara helt och hållet ärlig. Jag har dragit mig för det tidigare men nu står det plötsligt helt glasklart att jag har rätt att tycka men det är skrämmande samtidigt. Men det är skönt när jag gör det, för skulden och skammen blir lättare. Jag ska ta kontakt med socialen redan imorgon för att höra om de kan hjälpa oss. Min man är inte far till min son. Men detta är det värsta jag har känt i hela mitt liv.

Muminmamma

Det är så fel att ha det som du har det. Egentligen spelar det ingen roll vad man gör. Något är alltid fel.
Din man verkar vara lynnig oavsett km det är alkohol inblandat eller inte.
Min man är lynnig vilket som. Detta låter nog knäppt, men ibland är det lättare när han dricker. Då kan jag lättare hantera havs elakheter.
Tänk på dig och din son och planera för ert bästa.
Stor kram.