av Bedrövadsambo

Jag har nyligen blivit sambo. Vi har varit ihop ett drygt år, och jag har gång på gång tyckt att han har en osund inställning till alkohol. Han dricker snabbt och blir jättefull. Egentligen tål han knappt ingenting. Han sluddrar, raglar, och jag får tvinga honom i säng. Han är inte våldsam, bara ynklig och patetisk. Senaste två veckorna har han varit asplakat fyra gg när jag kommit hem. Jag har misstänkt att han druckit vin i smyg, och igår kväll var jag noga med att kolla hur mkt vin som fanns kvar i tetran. I morse var den tom. Jag har skällt, både när han är full och nykter, och han har nu lovat att han ska söka hjälp. Min pappa var alkoholist, och jag tänker inte leva med en alkoholist. Jag har ställt ultimatum direkt. Idag kom han hem från jobbet tidigare. Full. Han kan inte svara på om han jobbat eller inte, eller om han kört rattfull. Framför allt kan han inte svara på varför han gör så här. Just nu sover han ruset av sig. Sen måste vi prata allvar. Vad ska jag säga/göra?

Bedrövadsambo
mån, 2017-08-28 - 21:02

Att jag idag hittade en halv burk med antabus här hemma gjorde mig dock jävligt arg. Igen. Han slutade med antabus efter några veckor för "han behövde inte det". Istället för att åka till bolaget i fredags kunde han ha tagit en antabus! Nä, han har inte sjukdomsinsikt än.

InteMera
tis, 2017-08-29 - 10:01

Jag tycker det är starkt av dig att inte berätta för alla varför han flyttat, men som du själv säger så är det knappast varken till eller från för dig att alla vet den riktiga orsaken. Att han fick jobb kom ju rätt passligt, det accepterar nog de flesta som en god nog orsak. Så slipper du sätta känslorna på utsidan och förklara dig för allt och alla om du berättar han dricker, bättre du tar den diskussionen med de personer du orkar prata med om det. Och för din dotter säkert bäst ingen i misstag tar upp drickandet med henne! Endel är så okänsliga så de täcks fråga plumpt och rota i vad som helst som inte angår dem.

Att du hittar otagen antabus bekräftar det du trott, att han inte har insikt och därmed är chansen han håller sig hållbart nykter på sikt antagligen ganska liten dessvärre. Hoppas det ens känns lite bra att veta du nu slipper slösa mer tid på oro och ett förhållande som skulle hållit golvet i gungning längre fram också, att du nu kan sörja klart istället och gå vidare till ett lugnare liv.

Önskar dig en skönt normal tisdag idag!

Bedrövadsambo
tis, 2017-08-29 - 17:54

Jag känner en lättnad över att jag ska slippa lägga negativ energi och oro på vår relation mer. Jag ska bara slicka såren, så är jag på banan igen. Lite bränd i båda ändar dock, och det är nog tveksamt om jag släpper in en man i mitt hem igen. Men den som lever får se.

Bedrövadsambo
tis, 2017-08-29 - 19:52

Och jag är väldigt medveten om att jag är lyckligt lottad i de här trista sammanhangen. Han flyttade in i min lägenhet, och lika enkelt flyttade han ut. (Hade knappt några möbler med sig, det mesta är mitt.) Han har aldrig gapat eller skrikit på mig, inte heller varit våldsam. Han gick direkt när jag bad honom (han fick dock sova ruset av sig först). Jag har god ekonomi och klarar mig själv. Vi hade "bara" varit ihop i 1,5 år, och vi behöver aldrig mer ha kontakt med varandra pga gemensamma barn tex. Jag har goda vänner som stöttar mig till hundra procent, och som jag kan ringa mitt i natten, som jag varit hundra procent ärlig mot. En av dessa ringde jag i mars när detta hände första gången och hon sa efter en stund: "fan vad jobbigt, men så jävla mycket värre det hade varit om du hade flyttat in hos honom 15 mil bort. Då hade jag fått panik!" Och det är väldigt sant. Dessutom har jag via min arbetsgivare tillgång till en jätteduktig kbt-psykolog som lotsade mig igenom den värsta fasen för ett halvår sedan, och som jag har ny tid hos nästa vecka. Jag är priviligerad, och medveten om det.

InteMera
ons, 2017-08-30 - 05:54

Du ska vara glad och tacksam du har ett bra fungerande liv utan honom, som du säger kanske du kom lättare undan än vi som har barn med dessa mänskor. Att veta man klarar sig utan personen, både ekonomiskt, socialt och jobbmässigt är nog viktigt för en snabbare återhämtning när det väl tagit slut. Men du ska för all del inte gå runt och tycka du kom lätt undan, allt du upplevt har varit jobbigt nog ändå och att jämföra sig med andras livsvägar gör en oftast bara deppig på sätt eller annat.

Så gå med huvudet högt, var nöjd du klarar av att hantera just din situation! Solsken på vägen! ?

Bedrövadsambo
ons, 2017-08-30 - 21:44

Ex-sambon kom förbi ikväll och hämtade lite av sina saker. Dottern sover gott tidigt så det kändes okej. Jag vill inte att de ska träffas just nu när uppbrottet är så färskt. Hon har inte pratat om honom alls de senaste två dagarna. Vi pratade typ ingenting. Jag önskade honom lycka till på nya jobbet. Han sa att han kommer igen nästa helg och hämtar resten. Thats it. Ovanpå allt annat, eller kanske just därför, känns det som kärleken slocknat. Fortfarande är de negativa minnena dominerande hos mig. Och jag är innerligt lättad över att jag snart har lagt allt detta bakom mig.

Bedrövadsambo
ons, 2017-08-30 - 22:01

Jag har bestämt mig för att behålla sängen (som typ var det enda han bidrog med till hemmet) och göra den till min enbart. Jag sover gott i den och den passar i mitt sovrum. Det blir min "betalning" för alla pengar jag lånat ut och allt jag har betalat för honom den här sommaren. Några pengar lär jag aldrig se, så då blir sängen min betalning.

Bedrövadsambo
ons, 2017-08-30 - 22:02

Det känns ungefär dubbelt så bra dag för dag. Full rulle på jobbet, hinner inte tänka alls privat då. Här hemma intar jag mitt eget hem igen steg för steg till hundra procent. Hyfsat långsamt så inte dottern blir obekväm. Sitter på "hans" plats i soffan och vid köksbordet, ställer min tandborste i hans hållare, slängt hans handdukar i tvätten osv. Och idag när han kom hit såg jag till att disken var diskad - inte ens på den punkten skulle han kunna inbilla sig att han saknas!

Bedrövadsambo
ons, 2017-08-30 - 22:13

Min äldsta dotter pressade mig häromdagen. Hennes pappa hade ringt henne "vet du vad som hänt?" Och hon stod på sig "vad hände i söndags?" Så jag berättade. Väldigt kort, hon satt på bussen. Idag såg jag att hon plockat bort honom som vän på FB. Men det känns lite drastiskt. Jag har i alla fall ändrat min status till ------ och ändringen syns inte i nyhetsflödet. Efter att jag såg att han hade ändrat till singel. Jag började få en massa mess från gemensamma vänner när jag satt på jobbet idag. "Vad har hänt?" Själv hade jag gärna väntat ett tag. Efter separationen från barnens pappa tog det tre år innan jag ändrade till singel på FB. Men status ------- känns rätt så passande för mig just nu faktiskt ?

Nordäng67
ons, 2017-08-30 - 22:22

att du är så säker i ditt beslut! Önskar jag kunde vara det med! Gjorde slut med mitt ex för tre månader sedan men har så himla svårt att gå vidare. Har svårt att se helheten som jag märker att du kan! Jag hänger kvar vid dom bra stunderna som vi hade när han var nykter! Man brukar ju säga att allt inte är svart eller vitt men när det gäller trygghet och tillit är det faktiskt det. Antingen litar man på någon eller så gör man inte det. Känner ingen trygghet i honom och har ingen tillit! Ändå så kan jag inte släppa och ge upp hoppet! Beundrar ditt mod och din styrka!

Bedrövadsambo
ons, 2017-08-30 - 22:50

Just nu gör jag det jag inte kunde göra som barn, med en alkoholiserad pappa. Jag tar kommando över MITT liv. Då kunde jag inte bara dra, varken mentalt eller praktiskt. Det kan jag nu. Jag har förutsättningar för det. Någonstans i mitt inre och även praktiskt har jag inte stängt alla bakdörrar, jag har underhållit gångjärnen i lönndom. Jag är ensambarn och uppväxt i en dysfunktionell familj. Väldigt tidigt lärde jag mig att jag bara kunde lita på mig själv. Jag behöver ingen trygghet i någon annan, den har jag i mig själv. Just därför var det svintufft för tio år sedan då jag blev utmattningsdeprimerad. Då tappade jag helt mina förmågor. Då var jag hundra procent beroende av andra. Min tillit till mig själv och mina egna förmågor tog då så mycket stryk att det tog flera år att bygga upp igen. Sen dess är jag mycket noga med att vårda min mentala hälsa, och där var sambon bara en käpp i hjulet. Kämpa på du också! Du vet ju med ditt förnuft att de fina stunderna var få, och att de föga uppvägde de dåliga. Sen lever känslorna sitt eget liv. Ibland får man "prata förnuft med sig själv" genom att plocka fram det negativa medvetet. För att påminnas om att man har tagit rätt beslut.

Bedrövadsambo
tors, 2017-08-31 - 22:10

Idag har jag funderat jättemycket över tre saker:

1) Planerade min ex-sambo att ta ett återfall för att jag skulle bryta relationen, så att han slapp göra det?

2) Vad har han egentligen sagt om mig till sina släktingar eftersom de direkt tagit bort mig som vän på FB?

3) Hur mycket är egentligen sant om den relationen han hade med sin ex-fru, orsaken till uppbrottet etc?

Tre frågor som aldrig lär få något svar. Varför funderar jag ens över dem? Jag vet ju vad som hänt, och jag kunde inte bry mig mindre än över hur de tänker/säger om mig. Jag tänker aldrig träffa dem igen.

MondayMorning
tors, 2017-08-31 - 22:47

Han kan ju ha tagit ett återfall för att få bli utslängd så han kan få dricka ifred.
Men det där har du ju också räknat ut. Du vet ju hur vi fungerar, vi alkoholister.

Kram

MM

Bedrövadsambo
tors, 2017-08-31 - 23:24

Jag ville mörka orsaken till hans flytt men nu när jag förstått att han också mörkat har jag talat om sanningen för alla som betyder något för mig, dvs mina släktingar och vänner som anammat honom.

Bedrövadsambo
tors, 2017-08-31 - 23:25

Det förstår jag förstås. Att han vill dricka ifred. Hoppas att han klarar av sitt nya jobb bara. Men det är hans problem.

Bedrövadsambo
tors, 2017-08-31 - 23:29

Jag kan nästan höra honom: "Hon kastade ut mig mitt i natten". Vad det gäller orsaken räcker dock inte fantasin till riktigt. För att jag är en galen psykopat kanske? Så långt från mig man kan komma, men hans släkt och vänner känner förstås inte mig på riktigt.