medberoende

hej
jag måste hitta något sätt att börja sätta ord på mitt liv och mina känslor
jag lever sen tre år tillsammans med en alkoholist
han har aldrig gömt för mej att han dricker men man är ju blåögd och tror att man kan förändra någon
veckorna går hyfsat men helgerna skrämmer mej och från torsdag till igår var spriten viktigast
sen börjar uppvaknandet och vardagen närmar sej och jag blir sedd igen
jag orkar inte ha det så här längre men jag tycker om honom
jag är en person som tar skuld på mej när något är fel och har alltid gjort de
hoppas nån kan hjälpa mej med att få ordning på detta

tack till den som läser detta och kanske svarar

Profile picture for user Lelas

Hej Tekla!
Vi är många som läser, och som delar dina erfarenheter!

Börja med att läsa omkring bland trådarna, både i den här delen av forumet och i delen "Förändra sitt drickande" där
alkoholister själva berättar sina historier. Jag har tyckt att det har varit skönt att läsa hur alkoholisterna tänker, det har
gett mig insikter även om mitt eget medberoende.

Välkommen hit - det här är en utmärkt plats att "börja sätta ord på sitt liv och sina känslor"! :-)

/H.

Profile picture for user tekla

Jag behöver lite tips på hur jag ska göra.
Jag känner att jag vill prata med honom om att jag inte vill ha det så här längre.
Hur gör jag det på ett bra sätt??

Tankarna bara snurrar och snurrar och det känns inte som det finns nån ända på det,
jag vill, jag vill inte, men .............. alla dessa men som dyker upp.......

Det känns som om han bara fortsätter som vanligt och allt runt omkring ska vara som vanligt också.

Och snart är det fredag igen ......................

Profile picture for user Lelas

Hej igen!
Ja, det är inte enkelt, det du har framför dig.

För det första: alla alkoholister är i första hand individer, så det som har funkat för någon annan anhörig kanske inte alls funkar för dig. Men, några gemensamma punkter finns nog ändå...

- Det är ingen idé att diskutera med honom när han är onykter. Även om det är just då som du egentligen vill prata med honom, så kommer det inte att funka. Ett tips kan vara att skriva ner det du vill säga till honom när han har druckit, så att du minns det, men vänta med att säga det tills han är nykter.

- Anklaga inte. Jag vet att det som man allra mest vill är att säga saker som "du din j-la idiot, hur kan du vara så dum?" och sånt... men försök att låta bli det. Alkoholisten är proppfull av ångest oavsett, du behöver inte förstärka det.

- Utgå ifrån dig själv... Det är ju en klassiker, men det är sant. Tala om hur du själv känner, hur du upplever er situation, hur du mår när han dricker, att du oroar dig för framtiden. Det gör att han inte behöver gå i försvar, och kommer ha lättare att lyssna på vad du har att säga.

- Var beredd på att han kanske inte alls vill kännas vid problemet. Det ingår i sjukdomsbilden hos alkoholister att inte själv inse sina problem, utan förneka dem in i det längsta. Därför kommer du antagligen att behöva ta det här samtalet många gånger framöver...

- Ställ inga ultimatum (typ "dricker du igen så lämnar jag dig") innan du verkligen är beredd att genomföra det. Att ställa ultimatum och sedan inte genomföra det, är att långsamt flytta fram gränsen för vad du accepterar - och det kommer att göra det hela värre, utan tvekan.

Tja, det var några tankar så här i all enkelhet, från en som varit i samma situation... Lycka till - det går att ta sig igenom det här! :-)
/H.

Profile picture for user Berra

alltid utgå ifrån sig själv, och vad JAG känner...

Ingen kan komma och säga att så känner du inte!

Vi har alla rätt att berätta om våra känslor, och ingen kan säga att de stämmer eller inte...

Sen är det naturligtvis upp till den som får höra dem att lyssna till dem eller inte...

men om någon säger att jag känner mig rädd när du dricker, så kan de inte ta bort den känslan genom att säga något annat...
Där kan de nog bara förändra det genom handling, tror jag...

Den som säger att ingen ska behöva vara rädd när jag dricker, den ljuger nog för sig själv tror jag...
kanske inte så mycket genom sina handlingar, utan hur man som person förändras, det kan vara skrämmande...

Se på barnen, de kan inte säga vad det är som är själva "felet", det är känslan att mamma eller pappa har förändrats som är problemet...
Det är rädsla, oavsett vad de andra säger..

/Berra

Profile picture for user tekla

jaha nu är fredagen här igen....
rädslan kryper in i mej, vad ska hända denna helgen, ska den bli "lugn" eller inte??
jag var hos en bekant igår kväll och då hade han fått tag i en flaska, VARFÖR??
det känns som jag inte kan åka nånstans på kvällar eller helger utan att flaskan ska finnas för honom.
om jag lämnar honom, vad kommer hända då? och kan jag leva med det ????
okej jag kanske inte kan hindra honom från att dricka men det känns som det blir mer om jag inte är hemma.
men hur länge orkar jag ??

jag är nu sjukskriven för depression nu så jag måste ta tag i dessa bitar nu annars e jag snart tillbaka i snurren igen

Profile picture for user Berra

Vet du vad?
Jag är också deppig, och har så varit under en lång tid...och är bitvis fortfarande..
...men jag har fått lära mig en massa saker hos mina KBT'are...

Att inte ta på mig andras problem, tänk på sinnesrobönen, att acceptera det du inte kan förändra, och förändra där du kan...

Du gör dig själv ansvarig för någon annans gärningar, och t.om redan innan så får du taskiga vibbar...
Sluta upp med det!

Det är han som avgör när han ska dricka eller inte, ditt övervakande kanske dämpar honom lite men han tar alla sina möjliga chanser...
Vad tror du han säger till andra, jo att gumman (om han är snäll, annars "kärringen") gillar inte att jag krökar så ofta..
och då flyr han ditt synfält, och lägger över en bit av ansvaret på dig, ungefär som om han vore ett barn och inte "fick" dricka...
Och du tar åt dig av allt ansvar, och mår sedan dåligt av det...

Nä, släpp greppet och låt gubben din få ta sitt egna ansvar, han är väl vuxen nog att få ta det själv...
Tänk på dig själv och låt honom inte komma in på dina egna revir, du har din egna frizon där ingen har rätt att klampa in och kränka dig!

Han kan göra i stort sett vad han vill, men involverar det dig, skrik ifrån..
Bråkar han med dig i ditt egna hem, kör ut honom, det är faktiskt HAN som står för sinnesförändringen, och han får hålla sig borta ifrån dig då!

Du måste vara stark och konsekvent, och du får hålla problemen på ett fysiskt avstånd för att behålla din egna självrespekt.

Att vara arg kan hjälpa, då ställer du upp för dig själv och kanske den enda som gör det, kan det kännas som ibland....

Ibland måste man få slåss för att få sin egna sinnesro, och då ligger inte felet hos en själv, utan hos andra..
Och det sämsta man kan göra är att frivillligt träda in i den "offer-rollen"...

Kör så det ryker, och glöm inte bort dig själv i hela sammanhanget, du har ett rättfärdigat livsutrymme, om inte... ta tillbaka det!

/Berra

Profile picture for user tekla

måste få skriva och berätta om helgen som varit
den var bra, han drack som vanligt men det kändes som om jag kunde släppa det
jag gjorde det jag kände för och lät honom vara

tack berra för ditt raka svar, det gjorde ont men behövdes

tack till alla ni andra som delar med er av ert liv, det är så raka beskrivningar

ha det gott kramar

Profile picture for user Berra

Hoppas du mår bra, och att inte svaret gjorde allt för ont...

Gav dina handlingar något konkret till dig själv?

Mådde du dåligt på "avstånd"?

Vad gjorde du istället, gjorde du någonting för dig själv?

Fundera på om det gav dig något som kändes bättre, eller om du vill tillbaka till förrförra helgen...

Själv brukar jag se förändringar som bra, oavsett hur de framskrider...

Och den enda jag kan ta mitt fulla ansvar för, är faktiskt mig själv..
Och om det innebär att jag måste köra över andra för att "rädda" mig själv, så gör jag det, med gott minne...

Sätt fokus på dig själv, och känn efter vad som gör dig gott, och fortsätt utveckla det, allt annat är sekundärt...

Lycka till Tekla!

/Berra

Profile picture for user tekla

Jag mår hyfsat men är så trött, så trött. Jag låter dagarna gå utan att göra allt för mycket men känner att jag måste börja sätta upp lite mål för mej nu.
Idag har jag varit ute och promenerat alldeles ensam. Kändes gott efteråt.

Jag har ännu inte kommit fram till vad jag vill. Jag vill inte lämna honom för jag tycker om honom, men förstår inte varför det viktigaste på fredag och lördag är
ALKOHOLEN. (Och även andra kvällar.)
Han blir ju inte våldsam utan somnar när han druckit, men det är inte så kul kl. 16-17 en lördagskväll.

Jag har läst runt här och hittar mycket nyttigt som jag läser om och om igen,
Jag kommer fundera vidare och läsa mer här.

Ha det gott alla,
Kramar till Er!!

Profile picture for user tekla

jag måste skriva igen, jag mår lite bättre nu
jag har börjat med att bestämma mej för något jag ska göra på helgen och gör det, vill sambon följa med får han annars gör jag det själv

jag blev glatt överraskad i helgen, han följde med och utan flaska som annars alltid ska med,
kanske inte så mycket skillnad men för mej var det de
(flaskan var kvar hemma och intogs vid hemkomsten)

det är så skönt att läsa här, gör det varje dag, både av er som medberoende och ni som är eller har varit beroende och det ger mej mycket, både funderingar och aha-upplevelser, känner ju igen en hel del

TACK ALLA FÖR DET
ha det gott och kramar

Profile picture for user mulletant

också varje dag och ser värdet i att skriva för min egen skull. Ett bra sätt att klargöra mina tankar. (Man) jag närmar (sig sin) mig min sanning långsamt i i egen takt. Man får ärlig respons och väljer själv hur man förhåller sig. Säkert kunde processen av tillfrisknande vara snabbare om jag skulle söka mer hjälp irl ... för mig är det här helt rätt just nu. Styrkekram till dig, vi finns här och stöder varandra! / mt

Profile picture for user tekla

Hej på er alla som läser.

Jag måste skriva här igen och berätta vad som händer.
Jag mår bra och har börjat jobba igen, men har släppt en del arbetsuppgifter som jag hade innan, det känns skönt. Hoppas jag bara kan hålla mej ifrån dom i längden. Måste tänka på mej själv!

Min sambo dricker men det känns som det blivit lite mindre, kanske inbillar jag mej men han drack inget igår vilket han skulle gjort innan. Han har det jobbigt på sitt arbete men har fått tag i ett annat som han ska börja på nästa månad. Jag tycker att han berättar mer för mej om vad han känner, ett litet framsteg.

Jag har läst att det finns många orsaker till att dricka men jag tar varje dag som den kommer och försöker att inte känna för mycket i förväg.

Jag gör saker på helgen som jag vill och sen får han bestämma om han vill med eller inte, jag åker ändå och ibland bestämmer vi tillsammans.

Han sa till mej förra helgen att han tyckte jag blivit så mycket lugnare nu, det stämmer nog för jag har överlämnat hans drickande till honom och jag försöker hålla distans till det. Än så länge går det bra.

En JÄTTEKRAM till er som kämpar därute!
TA EN DAG I TAGET OCH GÖR DET BÄSTA AV DEN!

Profile picture for user Jonas

En JÄTTEKRAM tillbaks till dig Tekla!

Jag försöker åxå göra saker som JAG mår BRA av :)
Nu i helgen har det blivit mkt sol, som jag älskar!

Men tyvärr har stunder av tårar och besvikelse funnits då sambon blev "den där andre" som jag ej uppskattar. Som lägger över all skuld på mig, är arrogant och spydig.
Han har berättat i helgen att han ej anser sig ha problem med alkoholen!! Jag behöll mitt lugn men inom mig var det KAOS!
Fan, för bara två veckor sen var han ute hela helgen och drack, Berättade sedan för sina barn och gick till AA tre ggr.
Tillhör väl sjukdomsbilden, att pendla mellan insikt och förnekelse.

Jag tänker just nu: att jag SKITER I HANS PROBLEM! Jag har också överlämnat hans drickande till honom och ska försöka hålla distans.
HANS val. HANS liv. HANS problem.

Kramisar till er alla!

Profile picture for user tekla

Jag måste skriva här igen och kanske få lite ordning på funderingarna.

Dagarna går men livet är detsamma, helgerna har varit hyfsade tills i fredags. Han har en veckas semester nu och det måste ju firas?? Varför med alkohol? Varför måste han bli en annan person som jag inte tycker om??

Jag dricker nästan inget alls och känner inte alls för det ju mer man ser han full.

Måste fundera mer på hur mitt liv ska vara i framtiden, det får tiden utvisa.

Några negativa tankar från tekla.

Ha det gott alla som läser detta. Kramar till er

Profile picture for user Jonas

Ont i själen....

Jag har vuxit upp med en mamma och styvpappa som dricker....

Fick aldrig hjälp under min uppväxt. Fasaden utåt var perfekt.. gott om pengar, välbetalda jobb..

Nu är jag 40 och har underbara barn och har precis fått hör av min mamma att jag är sluten och litar inte på människor. Hon anser att jag inte är tillräckligt öppen mot henne och berättar vad som händer i mitt liv...

Hon hotar med "att säga upp bekansskapen " om det inte blir bättre.

Jag kan vara utan fanskapet men tyvärr är mina barn fästa vid henne. Under åren som gått har jag satt upp gränser för hur umgänget med barnbarnen skall gå till och det har fungerat hyfsat tills nu. Hon börjat bli säker på mig och tänjer på gränserna... För ca 2 månader sedan fick min man hämta henne när hon och pappa supit och druckit. Detta kommer inte att hända igen!

Jag vet egentligen inte varför jag skriver... kanske finns det någon som upplevt samma..... När tar det slut ???

Profile picture for user Lelas

Jag har inga svar, Jenni, men jag vill ändå säga att du inte är ensam och önska dig välkommen hit till forumet.
/H, tillfrisknande medberoende

Profile picture for user mulletant

alkoholiserad far som jag i viss mån försökte undanhålla kontakt med våra barn. Avgränsade mig sjålv starkt från honom i perioder men uppnådde ett slags försoning innan han dog och det är jag tacksam för idag.
Förstår (ja!) din bitterhet? ("kan vara utan fanskapet") men säkert har din mor också goda sidor? Kanske dem hon kan visa till barnbarnen? Ändå inser jag verkligen att det är befogat med gränser och "överblick" eftersom båda dricker. Hur gamla är barnen? - det spelar ju viss roll för hur "utlämnade" de är.
Vet inte heller riktigt varför jag skriver - och varför jag skriver det jag gör.... MEN... kanske för att jag har en djup tro på människors inneboende vilja att vara goda och älskade. När jag läser på missbrukarnas trådar här på forumet så ser jag ju deras önskan att leva ett värdigt liv och det berör mig djupt. Helt annat än de föreställningar och uppfattningar man kan höra när det talas om alkoholister.
Du ska veta att även jag vet hur det är att ha ont i själen och önskar dig välkommen hit för att dela och reflektera så hjälps vi åt. Min upplevelse av forumet är att här är man närmare livet än på många andra platser IRL. Stor kram, mt

Profile picture for user Jonas

Det är en viss skillnad på en person som är beroende & har insikt om sin sjukdom & en person som inte har det.
När insikt finns kan jag hjälpa till att påvisa att det finns en annan väg & vara ett stöd.
Finns ingen insikt kan jag inte göra annat än att skydda mej själv...
Kram <3

Profile picture for user Jonas

Tack för era fina svar !!

Mina barn är 4,5 och 6 år. Hon är en bra mormor men usel mamma.

Min mamma saknar fullständigt insikt om vad som hänt och det är det jobbiga. Skulden läggs på mig.. jag var besvärlig som tonåring... min bror har fullständigt ballat ut. ...alkoholist, kriminell, min syster är överpresterande med tvångsymdrom och djupa depressioner.

Kram <3

Profile picture for user Jonas

Låt skulden rinna av dej... du har ingen del i den.
Kram <3

Profile picture for user mulletant

om dina barn är så små och mormor så opålitlig behövs förstås tillsyn när de ska träffas. Jag hoppas för barnens skull att de kan få träffas eftrsom de tycker om henne.
Du och dina syskon har absolut ingen skuld och inget ansvar för att er mamma dricker. Däremot antar jag att ni alla bär på sorg och smärta ... som du beskriver din uppväxt med den snygga fasaden har ni levt i en lögn. Fortsätt skriva och "samtala" med alla livskloka människor som finns här så kanske du småningom kommer till insikt om varför du skrev ditt första inlägg.
Du frågar när det tar slut. Vet du, du har tagit först steget på vägen till det när du skrev ner dina tankar och delade dem med oss andra här. Det är v själva som måste förändra vår verklighet och då behöver vi hjälp av medmänniskor. En bra början finns här det kommer du att se när du läser. Kram / mt

Profile picture for user tekla

Hej igen!
Det var ett tag sen jag skrev, har semester och även sambon.
Jag har funderat och sa till honom igår att jag funderar på att flytta, han frågade varför och jag sa att jag inte orkar med att han blir en annan person när han dricker.
Han har druckit dagligen på sin semester.
Han sa ingenting mer än att han inte vill att jag flyttar men mår jag dåligt ska jag inte bo kvar här.
Det bevisar väl bara att han inte ser problemet, eller ??

Måste bestämma mej men det är fruktansvärt svårt.

Kramar till er som läser detta.

Profile picture for user Lelas

Hej! Kul (?) att höra av dig igen!

Ja, det där bevisar att han inte ser problemet och att han inte kommer att förändra sitt drickande för din skull. Det han egentligen säger är att det är viktigare för honom att kunna fortsätta dricka som han göra, än att fortsätta leva ihop med dig. Sorgligt, men sant...

Och då kanske det är lika bra att faktiskt göra allvar av att flytta? Vill du leva med en man som väljer alkoholen framför dig?

Kram, vännen!
/H.

Profile picture for user tekla

Hej igen!

Livet känns bättre nu och jag har inga planer på att flytta just nu.
Vi har pratat en del och han har lugnat sig med drickandet.
Jag tycker om honom så mycket och vill att det ska fungera.
Men det är klart att båda måste jobba på en relation om den ska fungera.
Jag måste ta tag i mej själv och lära mej att inte ta hand om honom för mycket utan låta honom få ta hand om sej själv även när han är onykter. Fast jag ser ju hur mycket jag är van vid att ta hand om allt och inte släppa taget. Dags att lära sej, måste verkligen jobba på det.

Jag kände att jag måste skriva ner lite för att ha som stöd att läsa senare.

Ha det gott alla som läser och ta en dag i taget.
Kramar från tekla

Profile picture for user mulletant

det är min erfarenhet. Både situationen och den egna sinnesstämningen växlar, som det ju alltid gör i livet. Det är bra att du börjar se hur dit liv ser ut. Det är första steget till förändring. Kram / mt

Profile picture for user tekla

Hej igen!
Nu har jag bestämt mej.

Det som hänt igår och idag har gett mej det jag behövde för att få klarhet i vad jag vill.

Igår kom sonen och hans flickvän på besök och han tog sin flaska och stängde in sej och när de åkt så hade han somnat. Trevlig fredagkväll.

Jag sov på soffan, inget trevligt men behövligt.
Idag sa han ingenting mer än att han ville bli körd till systemet. Vilket jag gjorde.

Sen ringde min dotter och ville att jag skulle vara hundvakt för hennes hundar idag.
Det är klart att jag gör det, han brukar också gilla dom. Efter att de lämnat dem och vi fikat så frågar han:
-Vad sysslar du med ???????
-Vadå, vad menar du??
-Jo du bryr dej inte om mej. Du bryr dej mer om datan, barnen, djuren och lite annat mer än mej.
-Det är ju samma för mej på fredag och lördag, tyckte jag.

Han hade behövt hjälp med en sak när de var här men han sa ju inget och jag kan inte läsa hans tankar. Vilket jag tydligen ska kunna!

Eftersom jag har mina barn och han har inga så ställer det till problem. (För oss ska jag väl tillägga.)

Så nu har jag skickat in ansökan om lägenhet där jag känner att jag vill bo.
Sen får vi ta resten på vägen, men beslutet är taget och det känns skönt!

Ha det gott alla
Kramar till er som läst hit :)

Profile picture for user Adde

att läsa att du nu sätter ner foten och markerar din gräns ! Lycka till !

Profile picture for user Lelas

Heja dig, tekla!

Hoppas att det löser sig snabbt med boende för dig.

/H.

Profile picture for user tekla

Hej igen!

Jag vill tala om för er att jag har flyttat!!
Har fått en etta där jag vill bo och trivs!

Jag behöver inte ta hänsyn till honom och hans drickande och kan träffa mina barn när och hur jag vill, känns toppen !

Jag tror inte han förstod att jag skulle flytta förrän mina saker försvann, men då hade han ju sin andra kompis till tröst. Det var jobbigt att se men jag kunde ju åka hem och stänga min dörr och låta han vara.

Vi har bestämt att fortsätta träffas ibland, får se hur det blir.

En hälsning till er alla och kämpa på
Kramar från tekla

Profile picture for user Lelas

Åh! Vad härligt!

Bra jobbat, tekla! :-)
/H.

Profile picture for user tekla

Tack till era goa lyckönskningar, de värmer mej !

Vill sända en tanke och ett tack till er alla som jag läst och som svarat när jag haft mina funderingar.
Jag kommer att fortsätta läsa här och hoppas det löser sej för er också, på ett eller annat sätt.

Många kramar och kämpa på.
En dag i taget.
tekla

Profile picture for user Jonas

... jag känner att du blivit lättare till sinnet... GRATTIS till ditt nya egna liv <3
Kram från Mie.

Profile picture for user tekla

Hej igen!
Det var ett tag sen jag skrev här men känner att jag behöver det nu.
Jag bor i min etta och trivs bra. Vi träffas fortfarande och jag tycker om honom.
Han dricker mer eller mindre dagligen och mycket mer på helgerna.
Han ringer flera gånger i veckan och vill bara höra hur det är? Varför??
Är det fel av mej att söka hjälp,för min skull men också för hans???
Jag behöver nån att prata med som kan hjälpa till med mina tankar.
Förslag på vart jag kan vända mej?
Ha det gott alla!
Kramar tekla

Profile picture for user Jonas

Hej Tekla! Visst ska du söka hjälp men bara för din skull du kan aldrig få en alkoholist att sluta dricka de kan jan bara göra själv. För mig så har al anon varit bra, de finns även mycke bra att läsa på nätet. Lena Holvfes bok botten upp finns 2/3 på hennes hemsida läs den. Häng också kvar här på forumet. Kram

Profile picture for user mulletant

Alkohollinjen 020-84 44 48 dit man kan ringa. Därifrån kan du säkert få vägledning om vart du kan vända dig för att få en lämplig och bra samtalskontakt. Fi finns kvar här också... forumet fungerar:) Kram / mt

Profile picture for user lillablå

Hej och välkommen tillbaka!!

bara en tanke... tror du att han vill kolla att du finns kvar, om än som vän, för att det då mer eller mindre är ok att dricka... hade det inte varit ok så hade du väl inte velat prata med honom, än mindre träffa honom... ologiskt, jag vet, men en alkoholists hjärna fungerar inte logiskt...

klart att du ska söka hjälp om du vill eller behöver det! det är aldrig fel att be om hjälp! och du får inte tänka att det finns de som behöver hjälpen bättre, eller är mer värda den... om du ber om hjälp och får en utsträckt hand, så ta den fort som tusan! det är du värd! och alla andra också, så klart! jag träffade en sjuksköterska på vårdcentralen som hade kbt-utbildning, det har betytt enormt mycket för mig... annars finns det säkert en beroendemottagning som kan hjälpa dig..

Lycka till, ta steget och be om hjälp!
Kram!
/k

Profile picture for user Lelas

Hej tekla!

Ett annat tips är att vända dig till kommunen där du bor. Det ser lite olika ut på olika platser, men det finns alltid någon typ av familjeenhet/beroendeenhet som kan erbjuda dig stöd.

Jag hade inte varit där jag är idag (dvs lugn, trygg... till och med lycklig! och fortfarande kvar i äktenskapet) om det inte vore för min kontaktperson på kommunen här där vi bor. Det var på många sätt avgörande när det var som värst att ha honom som bollplank.

Tveka inte - sök hjälp!
/H.

Profile picture for user tekla

Hej på er alla!
Jag har ringt alkohollinjen och fick prata med en underbar människa som tipsade mej om olika alternativ. Jag har försökt ringa kommunen men kommer inte fram. Känns svårt när man jobbar på de tiderna som de har telefontid. Men ska fortsätta att ringa när möjlighet finns.

Jag vet att jag inte kan få honom att sluta dricka men hoppet finns kvar att nån gång, kanske...
Jag tror inte på honom när han säger att han också vill sluta, för jag har hört det så många gånger och inget händer. Känns som han säger det jag vill höra bara för att jag inte ska sluta höra av mej.

Mina känslor åker berg och dalbana, men jag är jätteglad att jag har en egen dörr jag kan stänga om mej. Eftersom jag inte har så många att umgås med, så är det skönt att få skriva av mej här.
Tack för att ni finns här och ger respons på det jag skriver.

Ha det gott och ta hand om er.
Kram från tekla

Profile picture for user tekla

Hejsan!
Vi hade bestämt att ses idag för att åka och uträtta ett ärende tillsammans men när jag kom dit i förmiddags var han onykter. Känns så tråkigt för jag hade sett fram emot att träffa honom.
Varför vill man så gärna hoppas? Varför är det så svårt att bara ta det som det blir? Varför känns det som det är mitt fel? Så många varför??

Jag känner att jag behöver jobba på att stärka mej själv så att jag inte tar allt så personligt, men det kommer att vara svårt fast väldigt nödvändigt.

Jag fick tag i en person på beroendeenheten på kommunen som hänvisade till en annan person som skulle ringa mej i veckan, men det har hon inte gjort. Känner sej så misslyckad när de inte ens hör av sej som de lovat.

Funderar på att åka till ett öppet möte på al-anon, för att se om det kan vara något. Egentligen ska jag inte fundera utan bara åka dit, eller hur ?

Jag har nu skrivit ner lite tankar som virvlar runt, många funderingar som snurrar runt. Men det får ta sin tid att komma fram till något, huvudsaken är att man i alla fall har börjat fundera.

Ha det gott alla. Kram från tekla.

Profile picture for user mulletant

så klart du ska åka till al-anon mötet! Lägg märke till att nu gör du mer än funderar, du handlar. Gör saker även om responsen är dålig - men det är ju inte ditt fel! Fortsätt göra saker för din egen skull. Kram, kram / mt

Profile picture for user tekla

Hejsan!

Jag har varit på två al-anon möten och känner att det kan vara något för mej. Ska gå några gånger till innan jag bestämmer mej.

Har också fått kontakt med en på kommunen och ska träffa henne i slutet av mars. Får se vad detta ger.

TACK för all stöttning och tips som jag får här. Läser mycket men är dålig på att skriva. Gör bara det när det känns jobbigt men borde skriva när det känns bra också.

Jag mår mycket bättre nu och känner att jag sätter mej själv först. Jag tycker jag har kommit en bit på väg men det finns saker att jobba på. Men det ska det väl alltid finnas också :)

Ha det gott alla som läser och sköt om er alla.
STOR KRAM från tekla

Profile picture for user mulletant

ditt inlägg tekla! Fint att du finns kvar och läser och att du känner att du får stöttning. Skriv gärna när det känns bra också! Stor kram till dig! / mt

Profile picture for user lillablå

Härligt att höra att det går åt rätt håll!!!
Stora kramar!
/k

Profile picture for user Jonas

Vilken resa du påbörjat Tekla. All styrka till dig.Kram

Profile picture for user tekla

Hej på er alla!

Tack för alla trevliga kommentarer som jag får. Det gör gott i hjärtat.

Jag känner mej lugn och mår bra, trodde aldrig jag skulle kunna det när det var som jobbigast.
Jag träffar min alkoholist en del och det går bra. För det mesta, det känns jobbigt ibland men då måste jag intala mej själv att han väljer sitt liv och jag mitt.

Vi var och tittade på en påskeld i lördags, helt otänkbart tidigare, då han däckat redan vid femsnåret.

Har träffat henne på kommunen, den goaste kvinna jag mött inom socialvården.
Hon hade mycket att berätta, många saker hon sa gjorde ont men det var behövligt att få höra.
Hon sa det så självklart att det kändes som hon känt mej länge, så vi medberoende är nog väldigt lika, fast vi tror att det är bara JAG som har det så här.

Jag har mycket att fundera på nu men det känns så gott för jag känner att det gör nytta.

Ta en dag i taget.
Ta hand om DEJ, du är viktig.

Så alla som läser här får en stor KRAM från mej och ha det gott.

Profile picture for user Jonas

Hej!

Vad skönt att se att jag inte är ensam med en sambo som dricker mycket. Min sambo har föräldrar som varit relativt törstiga, har växt upp i familjehem osv. Har dessutom ett tablett missbruk av imovane sömnstörningar, han är uppe hela nätterna, sover jätte länge på morgnarna. Han har försökt trappa ned tillsammans med läkare sin konsumtion, men hittar alltid orsaker att avbryta nedtrappningen. Nu har det gått så långt att jag har slagit till honom 3 gånger på ett år, jag blir vansinnig när han sviker mig och är dyngfull. Han har en narcissistisk personlighet, han har väldigt dålig empati och är totalt uppslukad av sina egna problem. Den så kallade offerkoftan vill aldrig avlägsna sig. Jag har pratat med honom, skrivit till honom, han har gått till en psykolog ett par gånger utan reultat.Ibland verkar han förstå sina problem, men han orkar inte ta i tu med dem. Han håller sig flytande med sina piller och fylle helger, nu när vi köpt hus har han börjat belöna sina hantverkar insatser med "stänkare",det är ju så tråkigt att fixa så man måste ju få sig några stänkare.

Han kan inte hantera sprit överhuvudtaget, någon enstaka gång klarar han ta en whisky, men direkt det är helg skall systembolags kassen klirra. En riktig dunderfylla varje helg, har haft en vit helg på 3 år. Har bett om en vit månad, men det har alltid haverat, och han säger att han visst klarar av det, men inte på någon annans begäran. Låter märkligt när han borde se hur illa det gör våran relation, alla hemskheter och bråk har alla en gemensam nämnare ALKOHOL. Jag dricker ingenting nu eftersom det räcker att se på honom hur vidrigt det är med fulla människor. Har själv inga alkis tendenser eller föräldrar som har hanterat sprit destruktivt.

Har hotat som en klassik medberoende med att flytta, vilket jag inte har gjort, och när han om och om igen sviker sina löften, små ljuger etc, så har mina säkringar gått 3 gånger. Första gången när han fick sprit förgiftning och hängde över en grannfru, sket ned sig..då knuffade jag ned honom och boxade på han, och var totalt psykotiskt arg, sedan vid två olika tillfällen utdelat en örfil..och jag har ALDRIG varit våldsam, utan är en sansad och förnuftig person. Däremot har jag alltid haft män som har trampat på mig, och har fått arbeta stenhårt att få en bättre självkänsla.

Har fruktansvärd ångest över att jag blivit så arg att det totalt brister för mig. För jag vet att det finns inga ursäkter att slå till någon oavsett hur provocerad jag än känner mig.

Och nu orkar jag inte mer, är helt slut körd. Får aldrig sova på helgerna eftersom han är uppe till fyra tiden på morgnarna och spelar skyhög musik och vill ha sex med mig, vilket jag inte ställer upp på. Han kan försöka upp till 2 timmar och kladda och hålla på, och sedan säga att han skall skaffa sig en älskarinna och dyl, att jag inte vill ha honom osv. Nästa dag har han alltid ångest och är så medgörlig..Jag är så less, skulle vilja lämna honom, men en del av mig älskar den nyktra personen han är på vardagarna.

Profile picture for user Jonas

Som svar på av miriam

Jag har varit inne här och läst. Har för några år sedan haft erfarenhet av det du har. jag tänker att du
säger till dig själv hur det egentligen är. den du valt att satsa din framtid med har låg empati, är narcisssistisk(menar du egenkär), och trots dina försök att få honom att se hur du far illa, visar han inte i ord eller handling att han vill ändra sitt drickande.

Vad älskar du hos honom? Du säger hans vardagsjag. Om dessa uppväger allt det andra ska du stanna. Om inte får du fortsätta älska honom och bygga upp ett liv där du kan få allt. Både kärlek och repekt. När jag läser på desa sidor, för att påminna mig själv, finns styrka, slår det mig fortfarande att kvinnor verkar ha en alldeles för stor förmåga att älska för mycket. Om kärleken inte gör oss kompletta ska den ifrågasättas, framförallt om försök gjorts och den väntade respekten inte infinner sig. Det är en process att se hur man väver in sig i sina egna livslögner.

Sedan jag lämnade min alkoholist, har mitt liv blivit helt underbart. Jag hade ingen alkohol som du i min släkt och såg hyfsat snabbt åt vilket håll det barkade. Så jag flyttade inte ihop, och gjorde abort.

Varför tror du att du bygger hus med någon som inte respekterar dig? Ofta tror jag att rädslan för ensamhet är den största anledningen till allt. vad händer om jag tror på det jag ser, hör och uppfattar?

Hur blir det att sluta hoppas. vad finns för mig då? Kanske som i mpngas fall, ett stort lugn, självrespekt och äkta kärlek och respekt på sikt.

Jag känner med dig och hoppas att min typ av hårdhet och direkthet inte ska göra dig illa. Säg ifrån i så fall, så kanske vi kan resonera om varför.

All lycka till dig ! /fjärilenimagen

Profile picture for user Jonas

Som svar på av fjärilenimagen

Hej!Oc

Tack för ditt fina svar. Naturligtvis har du rätt, han kom in i en tidpunkt i mitt liv, då jag var redo att slå mig till ro. Charmig med talets gåva, lustigt nog så sa min magkänsla redan då att han egentligen inte var något för mig. Knäppt nog har jag vetat det hela tiden, varför jag inte drog mig ur, kan jag bara svara med "Svaghet", rädsla som du säger med ensamhet. Jag har tidigare bott i en större stad i över 10 år, samt rest världen över, studerat osv. Och har ironiskt nog en magisterexamen i psykologi. Så jag vet rent teoretiskt mitt problem, men min uppväxt osv..Men det är svårt att applicera denna kunskap på sig själv..Jag hade levt ensam i ett par år och stormtrivdes med det, hade inga planer på att träffa någon. Däremot när jag flyttade hem till min hemstad, en ganska liten stad, kändes ensamheten större, alla i min närvaro undrade varför jag inte stadgade mig. En god väns man frågade till och med min vän, om jag var homosexuell!! Kan du förstå, inte för jag egentligen brydde mig, men det är ett högt pris man får betala om man inte följer samhällets normala familjebildnings strukturer. Har nu pratat med min sambo och sagt att hans helg supande gör mig olycklig. Och jag tror i ärlighetens namn faktiskt inte att han kan ta till sig det. Han är för själv centrerad och olycklig själv, för att ens ha tid att se eller ens kunna försöka tillgoda se mina behov.

Så nu får jag försöka finna styrka och avsluta detta, hellre ensam än denna stress varje helg. Jag vill bara ha lung och ro i mitt liv.

Tack snälla för dina ord, det känns alltid bättre att veta att man inte är ensam..

Profile picture for user Jonas

Som svar på av miriam

Vad skönt att höra att du vågat se att ditt meberoende handlar om dig själv. Det blir ju inte enklare
att agera men det underlättar att veta vilka rädslor det egentligen handlar om hos sig själv.

Jag har levt i en relation som du där jag från första stund vetat att alkoholismen fanns hos honom.

Sådant känner vi. Det finns medberoende på det här forumet som skriver här dag ut och dag in, av samma
skäl som alkoholisten behöver påminna sig att varje dag är en ny dag. En del av dem försöker övertyga andra och sig själv att deras medberoende utvecklas genom att de ständigt lär sig mer om medberoendets
sidor, i sin relation till sin make eller maka. De delar ut råd till höger och vänster, och de delar och delar för att långt fram i sin resa upptäcka hur även detta byggt upp en värld som håller dem från
smärta. maken eller makan finns där bakom kulissen. Ingen vågar säga något för en del medberoende är experter på kloka ord och andras psykologi, allt utom sin egen. Ingen vågar på allvar ens försöka föreställa sig ett liv helt utan medberoendet eller ett liv med en personlighet helt fri från alkoholismen. De har en uppväxt av missbruk och tror att livets mening bor i att lära sig hantera denna alkoholisten. De skriver även om en tid efter medberoendet, fast de inte en gjort sig fria från behovet
av ett forum. Det är sorgligt och beklagligt men en naturlig del i processen.

Jag som levt i bägge världar kan bara dela med mig av mina erfarenheter. Om du inte vill bli expert på medberoendet. Lämna det helt. Alla vackra gränser kan man tänja på. Allt kan man definiera och diskutera ur alla möjliga vinklar. Men ett liv helt utan alkoholism är att föredra. Att slippa fundera över vita knogar, slippa behöva säga att man anat oro man inte tidigare vågat stå för. Alltid halvblunda, alltid vilja väl, aldrig våga ta de svåra valen. Som att leva livet. Våga fråga varför man
ideligen fastnar på ett forum fast man har en nykter alkoholist, där ingen egentligen förutom en själv tror det. Men ingen säger något, alla bara inväntar processen. Det är en tröttsam process att se, att stå så bredvid och ana. Se deras ögonbindlar. Inte kunna ingripa. För ingen vill se.

Du har kommit så långt. Ta tag i de skäl som handlar om din ensamhet, de skäl som du innerst inne inte
vill ta hänsyn till. Vad andra tycker och tänker. Hellre barn och familj, hellre villan, skit samma
om det är en alkis, så länge det ser ok ut. Så många som säkert vetat det du vet och sedan sitter de där och skyller på de stackars barnen, som inte kan vara hos sin pappa. Då fick de de skälen oxå.

Man blir trött, en evig soppa. gör dig fri. På riktigt. Du är välutbildad och vet vad ett riktigt liv består av. Tror på dig.

Att leva ett riktigt liv är underbart. Med en man där ingen oro alls finns för alkohol. Där ingen oro finns för någonting. Det är himmelriket. Det är vi värda.

Livet ska levas helt utan misstankar, ett sant liv. I frihet,, Kramar /F

Profile picture for user Jonas

Som svar på av fjärilenimagen

Tack för dina fina ord, de hjälper mig att blicka framåt, håller på att trassla mig ur relationen nu. Mitt uppe husförsäljning och dyl, men jag är helt övertygad att jag har gjort rätt.Borde bara inte låtit det gå så lång,men bättre nu än om 10 år :-).Och jag kommer ALDRIG inleda någon relation med en missbrukar personlighet igen..

Kramar

Profile picture for user Jonas

Som svar på av miriam

Hej Miriam!

Har väntat på att höra från dig. Går in här innan
sängdags för att se om något kommit från
dig. Blev glad att höra från dig.

Det måste varit en tuff tid för dig. Jag minns
själv hur det var då. Det känns som igår. Jag
hade bra stöd av vänner, familj och jag gick
till en terapeut. Jag hade strax efter att vi separerat
en slags chock inom mig. Jag insåg i separationen
att kärleken, hur stark den än var hos mig
och honom, att förnekelsen krävde att jag tog
hand om honom för att han skulle välja att möta
sin sjukdom. Han fann strax därefter en kvinna
som skulle ge honom tröst, boende och stöd.

Jag skrev aldrig på adressändringsblanketten.
Jag behövde innan dess någon slags empatisk
förståelse eller insikt från hans sida. Jag beslutade
mig för att aldrig tjata, inte låta honom flytta in tills dess
han hade tillräckligt mycket mod att visa mig
att kärleken tålde ärlighet. Jag erbjöd vänskap
efter att han bett om det. Förälskelsen var stark
och jag hoppades att han skulle våga. Han
var som din man uppe under nätter, berusad
I telefon, uppvarvad, och såg fel och brister
hos mig, som var ett resultat av hans egna
oansvarighet.

Jag prövade hand tillit till max. Jag kan se
att han behövde en kvinna som skulle finnas
vid hans sida, för att någon dag klara att närma
sig hans beroende. Jag skulle inte vara den
kvinnan. Det var svårt att se hur lite vår kärlek
på allvar betydde när det verkligen visade sig.

På så vis har jag stirrat alkoholismens kärna
i vitögat. Hört hans ord om att jag var allt,
att jag var den rädda, samtidigt som han inrättade
sitt liv hos den som kunde vara medberoende.

Jag skrev till dig för att jag kände igen mig
i dig. Detta att hela tiden veta. Att känna
livets krav och de roller vi får som kvinnor.

Du säger att det känns rätt och skönt nu
och du är mitt i husförsäljning. Det du gör
är svårt och jag tror jag anar hur det kan
kännas.

Idag lever jag med en underbar man. Han
kan reflektera kring sig själv och oss. Han
påminner om allt det jag tog för givet innan
jag träffade en alkoholist.

Kärleken och livet är komplicerat nog. Det
finns så mycket underbara människor där ute.

Det tog över ett år för mig att driva ut mitt
ex ur mina ådror. Efteråt kunde jag inte begripa
hur jag kunde leva i den där sortens oro.

det var som att slänga en boll mot honom
och den studsade tillbaka. Som ett eko genom
trötthet. Livet återvände, och den kraft jag
fick av att sätta gräns efter gräns var som
att hitta sin kraftkälla.

Hoppas att du har vänner omkring dig
som stärker dig och det du gör är stort och
kräver stort stort mod.

Det finns det mycket av här. Jag har haft
mina vägar att ta mig ur. Jag har hittat styrkan
hos de som inte levt med alkoholism
Inpå sig. Att vara runt dem har gett mig det
friska att kunna jämföra med.

Hela samhället är ju mer eller mindre medberoende
utifrån kvinnans roll. Så tänker jag. Jag hittade
mycket vila och kontakt med det sunda genom
meditation, och genom att se vad jag kände
när jag tänkte mer på tomheten att fylla än att
dela med mig till andra medberoende. Kanske
för att jag inte ville vänta in min alkoholist
utan se det som skedde utifrån en egen
resa som kvinna och utifrån min egen
uppväxt. Den som delvis är unik och svarar
på frågan varför jag hoppas på andra när
jag borde ge upp.

Jag tänker på dig och önskar dig allt gott!

Det finns ett liv därute om vi vågar se det!

kram, F

Profile picture for user ledsen

Som svar på av Lelas

jag har haft ett förhållande sen hösten -09 han hade varit nykter i 10 mån och gick ut med att han var nykter alkoholist. första träffen så drack han och sen har det fortsatt med var annan vecka ibland längre uppehåll. men jag har aldrig vetat när nästa gång har blivit,men har lärt mig se på hans beteende. han går ut efter att han fått i sig några öl och sen har jag inte vetat om han kommer hem el hur han ska vara, eller om de har blivit bråk ute på krogen. Jag själv har inte druckit på två år,slutat gå ut, och tappat massa vänner. Alltså har jag isolerat mig döljt hans missbruk för barn som inte bor hemma, dem började få höra av andra vad han gjort när han varit ute och hur det låtit när han kommit hem. då talade jag om lite hur det var allt så började jag ljuga som jag aldrig gjort förr massa medberoende beteende, sjukt. för en och en halv månad sa jag stopp och jag talade om att går vi inte skilda vägar så kommer vi gå under båda två och de tänker jag inte göra. För första gången tog han de på allvar.jag har sagt så många gånger att nu får det vara nog och sen har det inte hänt mer vi har inte ens pratat ut om problemet. han har gått och pratat med nissbruks vården, kuraton, fått antabus som han aldrig tagit. men de har inte blivit bättre och lögnerna är nog fler än jag vet. Han är hos sina släktingar och hälsar på. han har inte letat lägenhet på allvar, så han bor hos mig än. Helgen innan han åkte körde han en tre dagars. sen gick de fyra dagar och han körde en tre dagars till, han äter även antideprisiv medicin som han inte tar när han bestämt sig för att dricka. Så han ringde idag och talade om vad han gjort och de lät jätte bra, sen började han gråta och sa att han saknade mig och att han älskade mig så mycket och att de var så jobbigt. Han ringde lite senare och talade om att han hämtat sin medicin. jaha har du inte tagit medicin så då har du druckit och då erkände han de först två dagar sen ändrade han sig och sa tre dagar. Ja sa jag de hade jag kunnat tala om redan innan han talade om de för hörde på honom att han hade ångest.Han sa även att han skulle börja med antabus när han kom tillbaka, men jag talade om att de gjorde ingen skillnad på vårat förhållande. Så hur jobbigt de än är så måste jag vara stark och börja tänka på mig själv, för jag tror inte att han kommer sluta så länge jag finns i hans liv. Så stå på dig om du bestämt, Massa kramar

Profile picture for user tekla

Hej igen!
Känner att jag vill och behöver skriva här igen. Har läst emellanåt men inte skrivit nåt.

Mycket har hänt sen sist.
Jag har flyttat tillbaka till "min" alkoholist, känns bra för det mesta men även jobbigt ibland.
Han har lovat gång på gång att dra ner på drickandet och gjorde det i drygt en månad men nu närmar sej julen och då blir det tydligen för jobbigt så nu är han inne på fjärde dagen onykter.

Lärde mej av kontakten på socialen att jag inte kan göra nåt för att han ska dricka mindre, så när han sätter igång så kryper jag in i mej själv och låter honom vara. Jag gör det jag vill och går undan.

Om jag har gjort rätt eller fel genom att flytta tillbaka får tiden utvisa, men så länge det känns mer bra än dåligt så känns det rätt.

Jag har fått nöjet att bli mormor i höst och det känns toppen.

Ha det gott alla,
tekla

Profile picture for user mulletant

tillbaka tekla och grattis till lilla barnbarnet. Det är bra att skriva här, det hjälper till att ha koll på sig själv och att reda i tankarna. God Jul! / mt

Profile picture for user tekla

Hej mulletant!

Tack så mycket för hälsningen och vad skönt det känns att få en välkommen tillbaka hälsning.
Jag ska bli bättre på att skriva här, det är nog bra att ha som komihåglapp på vad som hänt.

Önskar dej och gubben en God Jul!
Önskar alla andra som också läser detta en God Jul!

tekla

Profile picture for user Lelas

Hej tekla!
Precis som mt vill jag hälsa dig välkommen tillbaka!

Jag hoppas att julen blir lugn för dig och de dina!

/H.

Profile picture for user tekla

Hej Lelas!

Vill även tacka dej för hälsningen, det känns så bra att få det.

Önskar dej/er en God Jul!

tekla

Profile picture for user tekla

Julen har varit lugn, jag har jobbat både julafton och juldagen.

Han drack fram till och med julafton och sa sen att nu får det vara ett tag igen.
Så juldagen och igår drack han inget och efterson vi skulle träffa mina barn igår så var jag glad.
Det gick bra han var inte speciellt sur när vi åkte hem vilket han brukar vara eller så är han kvar hemma och är sur ändå.

Jag är glad för varje dag han är nykter, sen får man se om det blir två dagar eller en vecka eller en månad. Det får tiden utvisa. Känns bara skönt att han själv börjar inse att det inte fungerar.

Ha det gott och njut av dagarna som är kvar av detta år,
hoppas nästa blir bättre för er och ta hand om er alla.

tekla

Profile picture for user mulletant

hälsning och stor kram tillbaka till dig!
Det är så rätt och sant att mannen min återtagit sitt liv. Vi har det så bra nu.
Det finns hopp!
Önskar dig gott slut på 2012 och ett riktigt Gott Nytt År 2013!
Kram / mt

Profile picture for user tekla

En hälsning i början av det nya året, hoppas ni har det så bra ni kan.

Jag har haft en bra nyår, jag jobbade nyårsnatten och min gubbe var hemma nykter!!
Detta känns underbart, han har aldrig varit det så länge jag känt honom.
Det känns bra för mej att han börjar inse att det inte fungerar att dricka som han gjort den sista tiden. Jag hoppas bara att det som nu behöver lösas i hans liv också kommer att göra det och att han inte går tillbaka till drickandet.
Men jag kan inte göra jobbet för han utan det får han göra själv, men jag kan finnas vid hans sida.

Ha det gott, sköt om dej,
kram från tekla.

Profile picture for user tekla

Hej på er!

Känner för att skriva här igen.Gubben ligger och sover sen klockan sju. Onykter!
Jag sitter här och känner mig ensam och misslyckad, och det är fredagkväll.

Ja, vad hade jag väntat mig egentligen, inget går ju fort.
Hade så stora förhoppningar eftersom nyår var nykter men jag förstod att när jag jobbade förra veckan så började han dricka igen. Inte så att han sa något men jag såg ändå.
Sen några dagar utan och sen igår var det dags igen.
Varför ska det vara så förbaskat svårt att sluta dricka??

Jag vet att jag inte kan göra något utan att han måste jobba med det själv.
Men att veta och att intala sig det är två olika saker, tyvärr.
Han är medveten om att han dricker för mycket men det är sättet han tar till när det blir jobbigt.

Hoppas det inte blir så många dagar denna gång men det är bara att vänta och se.

Känns skönt att skriva av sig det jag tänker på och hoppas att nån läser.

Ni är många som kämpar på alla sätt med era liv och jag vill sända en KRAM till er alla.
Ha det gott och ta en dag i taget.

Kram tekla

Profile picture for user Miss K

Önskar jag kunde hjälpa dig.
Vill bara uppmuntra dig att fortsätta skriva.

Kram
Miss K

Profile picture for user markatta

Jag lider med dig nu. Vet hur jobbigt det är att gå och hoppas och hoppas för att sedan dras ner igen.

Du vet du är inte misslyckad för att han valde att dricka. Jag fattar att du känner dig ensam, jag kände mig många gånger mer ensam när jag fortfarande bodde med "min" alkis än vad jag gjorde efter jag lämnat honom och bodde själv. Vi människor har ett så stort behov att att bli sedda och bekräftade av människor i vår omgivning att vi mår sämre av att vara runt människor som inte ser en(och en alkis ser ju till sig själv främst) än om vi skulle vara helt ensamma.

Kram på dig!

Profile picture for user Lelas

Vad tråkigt att höra, tekla.

Denna ständiga pendel mellan hopp och förtvivlan... Vi är många som vet hur det är att vara mitt i den.

Du undrar varför det skall vara så svårt att sluta dricka... Ja, det kan man verkligen undra! Men, det enkla svaret är väl: för att alkohol är en stark drog, trots att den har en socialt etablerad särställning i vår kultur.

Var rädd om dig!
/H.

Profile picture for user tekla

Vill bara skriva lite snabbt och tacka för all positiv energi som finns här.
Jag vet att jag inte kan göra nåt men bara få skriva ner det och få respons känns så skönt.

Idag förklarade han lite för mig varför livet känns jobbigt för honom nu och det kändes ju lite skönt att han i alla fall kan förtro mig med lite av hans liv.

Idag är det flaskan som gäller för honom så jag får fundera ut något jag kan pyssla med ikväll så han kan ha sin "kompis" för sig själv.

Tack igen och sköt om er alla!!

Kram tekla

Profile picture for user tekla

Hej på er alla!

Tack mt för din hälsning, den värmer!

Tyvärr är det väl sådär just nu, mycket tankar i min hjärna men de flesta är om mig själv, hur jag vill fortsätta mitt liv och det är så tråkigt att inte kunna bolla mina funderingar med gubben.

Han har ju egna funderingar om vad som ska hända honom, bl.a. a-kassedagar som tar slut.
Har varit hos läkare pga. diabetesprover, och den som han träffa där sa att det är okej att dricka sprit och då har han gjort det dagligen sista veckan. Proverna verkar ju bättre men är de i verkligheten det?? Vad ett litet ord kan ställa till, han hör ju verkligen det han vill höra.

Har hälsat på mitt lilla barnbarn och bara njutit av bebisen, mysigt värre!!

Imorgon är en ny dag med nya funderingar och förhoppningsvis några bra lösningar på en del av dem.

Ha det gott allesammans och ta en dag i taget,
gör det bästa av den!

Stor kram
tekla

Profile picture for user tekla

Hej!

Här sitter jag och kan inte sova, mycket tankar far runt i knoppen och kroppen värker!
Det har varit mycket dricka sen jag skrev sist. Jag tycker det är jobbigt.

När han tar till sin "kompis" så backar jag undan och gör saker i ett annat rum, är det bra eller dåligt att göra så? Jag förstår på honom att han inte tycker om det men vad ska jag annars göra.
Vara som vanligt vill jag inte riktigt heller för då kanske han tror att allt är okej!

Jag fortsätter med det jag har tänkt att göra men undviker att blanda in honom i det.
Jag märker att han blir sur och vill att jag ska säga till honom då men det är ju meningslöst och han blir ju ändå surare i det läget om jag säger nåt som han inte vill höra.
Skriver kanske rörigt men det är så det är nu, hoppas ni förstår vad jag menar.

Lite konstiga funderingar men vill nån ge lite respons angående detta tar jag tacksamt emot det.

Ha det gott alla och kämpa vidare.
Kram från tekla.

Profile picture for user mulletant

att leva med en som dricker... När jag läser får jag känslan att din mans drickande ökar nu igen efter att han har hållit sig mer nykter en tid. Nyår utan alkohol men sen verkar han mest umgås med "hans kompis" som du säger.

Du frågar vad som är bra eller dåligt att göra, hur du ska förhålla dig. Mitt förslag är att du frågar dig vad som är bäst för dig? I vilket rum har du det bäst att vara? Eftersom hans sug efter alkohol har vunnit just nu saknar det betydelse för hans drickande var du är och vad du gör. Allt kan vara en orsak till att trösta sig eller fira med alkohol. Tyvärr, men min egen erfarenhet och allt jag läst här (även, eller i synnerhet på missbrukarsidorna) tyder på det.

Du vet säkert själv vad som var orsaken till att du flyttade tillbaka och det verkar inte som du har din egen lilla lägenhet kvar. Hoppas du tar tag i din föresats att skriva mera - det är ett sätt att reda i sina egna tankar och att förstå sig själv. Och det är ju inte det lättaste:)

Styrkekram till dig - jag klistrar hit en av mina bästa stöttepelare. Texten om makt över sitt liv ur Carina Bångs blogg - den rekommenderar jag dig att följa!

Här kommer den om makt: http://medberoendeinfo.blogspot.com/2011/02/maktloshetmaktfull.html
Och senaste inlägget: http://medberoendeinfo.blogspot.com/

Profile picture for user Miss K

Vill också hoppa in och sända en styrkekram till dig! Du frågar om vad man ska göra när partnern sitter med flaskan. Jag har försökt göra precis som du, gå till ett annat rum och syssla med annat. Det enda man kan göra tror jag. Ibland funkar det ibland inte. Sen är det klart att man inte kan leva så en längre period, då måste man ta tag i saker.

Det blev en snabb hälsning, vill inte visa att jag skriver här.

Miss K

Profile picture for user tekla

Tack mulletant och Miss K för er respons, vad det känns skönt att bara få bekräftat det jag egentligen vet. Jag får ju alla konstiga funderingar i skallen när det är jobbigt.

Ja mulletant vad som fick mej att flytta tillbaka är min egen hemlighet men jag visste ju att det inte skulle bli lätt! Han är ju som Mr Jekyll och Mr Hyde, en tycker jag väldigt mycket om och den andre är hemsk.

Nej det är inte lätt att förstå sig själv ännu svårare att förstå nån annan. Men jag måste jobba med mej själv och det är det enda jag är ansvarig för och kan förändra. Det verkar som vi medberoende är lika på många sätt, tyvärr!

Jag kommer att fortsätta att vara i ett annat rum när han dricker, det känns bäst för mej!
Idag är det lugnare än på länge och jag hoppas att det blir så ett tag nu.
Hoppas är det enda jag kan göra.

Ha det gott och sköt om er.
Kram till er alla.
tekla

Profile picture for user tekla

Skriver nu lite om vad som hänt sen sist.

Det är lugnare nu med hans drickande, förutom fredagkvällen som slutade väldigt tidigt, för hans del.
Han förstod på lördagen att jag inte varit glad och det sa jag till honom också.
Efter det så har det varit lugnt. Hoppas det fortsätter så ett tag.

Jag börjar fundera på något jag kan göra utanför hemmet, känner att jag behöver lite nya bekantskaper i livet. Någon kurs eller liknande? Måste ta tag i det!

Det känns jobbigt i mitt liv nu men då måste det bli bättre snart, jag funderar mycket men tycker inte jag kommer fram till något konkret.
Jag tänker inte flytta härifrån, det vet jag.

Hoppas han får något att göra på dagarna, det skulle han behöva, hoppas bara det kommer att fungera för honom. Mycket tid spenderas framför tv:n, tyvärr!

Det enda jag kan ta ansvar är mig själv och mitt liv, behöver bara se det nerskrivet framför ögonen.
Mitt liv och mina val. Där bestämmer jag själv!

Ha de gott alla som läser.
Ta en dag i taget.

Kram från tekla.

Profile picture for user tekla

Känner att jag behöver skriva av mej igen.

Jag hoppas varje gång att det ska bli några dagar nyktra, men det blir inte många dagar mellan varven.
Idag tredje dagen onykter och jag har liksom stängt in mej i mej själv och min tystnad.
Han kommer och frågar vad jag vill, vad som hänt och varför jag inget säger!

Det finns ju inget att säga, han har ju valt just nu och då gör det ingen skillnad om jag säger något. Skulle jag säga något så blir det ju bara en anledning till för honom att dricka!
Det jobbiga är att jag inte vill eller försöker göra något utanför hemmet.

Usch vad jobbigt det ser ut när det är nerskrivet men det är nog det som behövs.
Se det framför ögonen, svart på vitt!

Ha en trevlig lördagskväll!
Kämpa på och ta en dag i taget!

Kram från en idag "deppig" tekla.

Profile picture for user mulletant

att läsa hur du har det. Jag läste tillbaka i din tråd - om hur bra du mådde en tid. Kan du söka dig tillbaka till al-anongruppen? Och till din samtalskontakt "den underbara kvinnan"?

Så trist att du nu ska leva ensam i ett rum dit du dragit dig undan... Jag önskar dig ett bättre liv och hoppas du hittar kraft att göra saker du mår bra av för din egen skull.

Kram, kram / mt

Profile picture for user tekla

Hej igen!

Tack mt för dina rader!
Ja jag mådde bra ett tag och hade mitt eget liv.
Tyvärr trodde jag att den styrka jag fått med mig då skulle räcka länge, okej den har räckt ett tag men det känns som det inte är mycket kvar nu.

Den underbara kvinnan som jag träffade berättade sista gången vi sågs att hon skulle byta jobb, så tyvärr finns inte den möjlighet till kontakt kvar.

Al-anonon gruppen känns inte som det passar mig, jag vill gärna ha respons på det jag säger, det känner jag inte att jag får där. Sen är jag inte den person som har lätt för att prata och då stänger jag av ännu mera.

Jag måste skriva både bra och dåliga dagar för att se vad som händer och hur jag tar det.
Just nu är det lugnt men jag kan ändå inte slappna av, måste jobba på det, jag ska ju inte må dåligt beroende på hur han beter sig. Måste jobba på det, ser ju hur dumt det ser ut när man läser det men ändå är det så svårt.

Sen är det besvikelsen över att det han säger inte betyder nåt eller att han tror det när han säger det men dagen efter är det som om det inte har sagts, rörigt men hoppas nån förstod.
Jag hoppas ju att det han säger om att sluta dricka så mycket skulle bli verklighet nån dag.
Förstår att han kanske vill men har en annan inom sej som inte vill att han ska dricka mindre.

Jag har mycket att fundera på, mest på mig själv och hur jag kan och ska ändra mig för att må bättre.
Det enda jag kan ta ansvar för är ju mig själv och det ska jag ta.

Ha en trevlig söndagkväll!

Kram från tekla.

Profile picture for user mulletant

"jag ska ju inte må dåligt beroende på hur han beter sig" skriver du... För mig är det helt naturligt att måendet påverkas av människorna i omgivningen. Det är verkligen inte lätt att ändra sig så att man mår bättre om man lever med en person som dricker och bryter löften ideligen... Nej, fundera noga om du ska sträva efter att ändra dig så att du mår bra i det du lever nu.

Det låter som mannen lovar och lovar men inget ändrar sig. Om han är beroende är det ett tufft jobb att sluta - tyvärr låter det inte som han kan bryta sitt drickande på egen hand.

Kanske hårda ord... hoppas att jag inte gör dig ledsen. Det är inte meningen - men jag hoppas att du tänker efter ordentligt ... särskilt hur du fått för dig att du ska ändra dig så att du mår bra i ett hem där du väljer att dra dig undan.

Kvinnan som slutade har väl en efterträdare? Kolla in det - det finns mer än en klok person som jobbar med sånt:)

Kram på dej - hojta till om du tycker att jag missförstått nånting / mt

Profile picture for user tekla

Hej på er!

Jag vill bara komma in igen och tala om hur det är nu.
Synd att läsa om att det inte skrivs så mycket här längre.

Jag har fått så mycket lärdom av er alla härinne om saker som jag inte visste och sånt som jag trodde men som ni förklarade så bra för mej.

Jag mår hyfsat nu och har träffat en underbar läkare, tyvärr bara två gånger men hon har fått mej till sjukgymnast för min ledvärk och till en terapeut som är bra att prata med.
Känner nu att jag ska lägga alla kort på bordet och tala om det jag känner är viktigt för mej!
Jag ska lära mej att ta hand om MEJ nu och inte passa upp andra hela tiden.

Min man dricker fortfarande och denna helgen har varit jobbig, men jag har kommit till den punkt där jag funderar på ultimatum. Tack för alla tips härinne om hur man gör.
Jag funderar på hur jag vill ha det och hur jag ska komma dit.
När jag funderat klart ska jag tala om det för honom och då blir det hans val.
Och jag ska ha en plan A och en plan B, om han dricker då så sticker jag.

En dag i taget!
Kram till er alla
tekla

Profile picture for user Lelas

Hej tekla!
Vad bra att du börjar formulera dina gränser för dig själv. Det är det första steget!
Kram!
/H.

PS. Att det inte skrivs så mycket är både sant och inte, tänker jag. I perioder är det mindre aktivitet på forumet, det har vi sett tydligt under åren. Så det betyder inte att det är på väg "utför", utan bara att det är lite just nu. Däremot pågår ju ett arbete med att göra om forumet. Vi vet inte så mycket om vad som pågår, men tekniken bakom forumet byggs om och (förhoppningsvis!) uppstår en ny och mer modern variant snart. Men under tiden är forumet stängt för nya användare, så att man inte kan skapa nya konton. Därför tillkommer det inga fler användare nu, och då blir det ju helt enkelt lite tystare. Jag hoppas verkligen att vi snart får se en ny version, för det här är så viktigt!

Profile picture for user tekla

En hälsning från mej till er som läser här.

Jag har fortsatt fundera på mitt liv och har träffat en kurator som ska hjälpa mej sätta ord på mina snurriga tankar.

Hoppas verkligen att det blir klart med forumet snart så att det blir åtkomligt för fler, för som du skrev Lelas så behövs detta verkligen.

Jag har ett liv och det ska jag ta hand om nu, på MITT sätt.

Ta hand om er!
Kram från tekla.

Profile picture for user tekla

Hej!

Vill bara titta in och ge er alla en midsommarhälsning!
Önskar att den blir så bra det går för er alla.

Jag ska göra vad jag kan för att min ska bli bra.
Oavsett hur min gubbe gör, det är hans val.
Blir det för jobbigt så åker jag iväg, jag kan ju det.

Ta hand om dig på bästa sätt.

Kram från tekla.

Profile picture for user tekla

En hälsning från mej till den som vill läsa.
Jag mår bra nu, mycket bättre än jag har gjort på länge.
Jag har funderat och nu kommit fram till vad JAG vill.

Jag vill ha en egen lägenhet där jag kan ha mitt eget liv.
Jag kan inte göra något som får min gubbe att sluta dricka, så nu vill jag ha ett eget boende på mitt sätt.

Jag sa till honom för två veckor sen att jag inte mår bra när han dricker varje helg.
Då får jag dricka mindre, fick jag till svar men verkligheten har visat något annat och jag vill inte ha det så.

Tyvärr kan jag inte göra något mer än vända ryggen till och hoppas att han själv vill ta tag i sitt liv.
Väldigt tråkigt men så sant, har jag upptäckt nu.

Ikväll var jag och sonen vid en sjö och grillade. Satt bara och njöt och det är så jag vill ha det.
Inte vara orolig hela tiden när jag inte är hemma och sen orolig för vad jag får se när jag kommer hem.

Ha en fin helg alla och ta hand om er!
Kram från tekla.

Profile picture for user tekla

Hej alla vänner härinne!

Jag vill bara skriva lite om vad som hänt sen jag skrev senast.
Jag är på väg mot MITT LIV! Det känns så underbart.

Det har hänt en del sen sist som har gjort mej ännu mer besluten att lämna honom.
Efter en dryg veckas drickande gick han med på att söka akut, vilket vi gjorde, eftersom vi skulle komma dit
dagligen i flera dagar så blev han väldigt irriterad efter tre dagar. Han sa att han inte förstår att jag mår
dåligt av att han dricker. Han sa att jag hotar honom när jag säger att jag inte vill bo kvar här. Vilket ego!
Han lovade också att ta kontakt med kurator i hemkommunen men det har inte blivit något av det.

Han har börjat dricka igen. Vilket jag visste skulle komma.
Så jag kan inte göra annat än att lämna honom och hoppas att han själv kommer till insikt en dag.
Skulle han inte göra det så har jag i alla fall gjort vad jag har orkat med.
Nu är det min tur att bli egoist.

Jag förstår nu att jag aldrig kommer bli hans käresta, det är spriten för honom och jag ska lämna dem ifred.

Tack för alla råd och tips som ni delar med er av, det är så värdefullt att få läsa om andra i liknande situationer.
Sen måste ju allt ske när det är meningen, hade någon sagt att det skulle gå så här hade jag inte trott det men
nu är det faktum så nu är det meningen.

Ha det gott alla.
Ta hand om dej och ta en dag i taget.

Kram från tekla (nybliven egoist)

Profile picture for user Adde

Som svar på av tekla

för att du delar med dig att det även finns en utväg för de anhöriga !

Kram !!

Profile picture for user tekla

Tack så jättemycket för hälsningen Adde och Mulletant!
Jag vill att ni och Lelas och Berra och alla ni andra som har gett mej så mycket styrka och mod som jag nog inte förstod när jag läste det.
Jag har ju hoppas att något ska hända som gör att han får upp ögonen men det har bara fördröjt det hela.

Men insikten kommer när tiden är mogen och allt faller på plats!

Han vet nu att jag kommer att lämna honom och nu är det som om han måste bevisa att han klarar sig, vilket i den takten han har nu inte kommer att bli så länge, tyvärr! Men hans val och hans liv.

Det känns så skönt att det är öppet för alla att läsa och skriva här nu igen för forumet BEHÖVS!!!

En jättekram till er alla från tekla.

Profile picture for user Mammy Blue

Som svar på av tekla

...det kanske är så att en anhörig kan fördröja tillfrisknandet. Jag är ju själv alkis och har läst mest på beroendedelen, men har även en sambo som är alkis light, dvs det ställer bara till för honom själv, vi andra märker det knappt. Därför har jag ju också läst och kommenterat lite i den här forumsdelen.
På en fråga i en annan tråd fick jag svara efter att ha grubblat en hel del över om det skulle varit svårare eller lättare om familjen ställt ultimatum om mitt drickande. Det var en svår fråga eftersom jag redan lagt av, men en grundtanke som kom ganska fort var att jag de få gånger familjen sa nåt om mitt drickande direkt gick i försvarsställning. Gör man det, kommer man aldrig att inse sanningen, man håller på och putsar och vårdar sina flaskor, sitt ihopljugna liv, och tror på fullt allvar att man har det så bra som man kan. Ända tills kraschen kommer...

Skönt för dej att du nu kommer ta hand om dej själv, det är du värd!
Kram!/MB

Profile picture for user tekla

Hej!

Måste skriva av mej för jag är så arg, irriterad, besviken och trött på vården, som inte finns.
Gubben har legat mer eller mindre dyngrak i två veckor nu och jag är skitorolig att han ska sluta leva.
Idag ringde jag till akuten och fick till svar att han måste komma frivilligt och blåsa noll om de ska kunna hjälpa honom.
Hur f*n ska han det när hela han stinker sprit?

Fick då rådet att ringa 112 eller socialtjänsten om jag anser att det är fara för hans liv.
Visst är det väl fara för hans liv när han bara ligger och dricker. Men det tyckte inte dom.
Ringde 112 och blev hänvisad till att beställa "liggande sjuktransport" även kallad ambulans.
Efter mycket diskussion kunde de skicka iväg en transport.

Den kom väldigt snabbt, en eloge till de som kom.
Med lite lirkande och prat gick han med på att åka med.

Kom dit och prover togs, vilket visade att många värden låg normalt, men i hans fall är de låga.
Inget akut alltså!

Efter två timmars väntan kom läkaren och gubben hade börjat bli sitt irriterande lilla jag!
Han ville bara åka hem där hans kompis "flaskan" väntade.

Han ifrågasatte allt som läkaren sa och läkaren blev även han lite irriterad men höll masken bra.
Han skulle inte stanna för det hjälper inte honom och tyckte inte om att jag pratade om vad jag tyckte.
Han körde ut mej när han skulle prata med sköterskan och fick henne till att koppla bort honom från mätarna.

Men för att göra en lång historia lite kortare, allt slutade med att han åkte med hem och träffade sin väntande kompis.

Jag har nu gjort mitt sista försök att rädda honom från spritens klor!
Jag ska packa mina saker inom det snaraste och försvinna ur hans liv så han får lugn och ro!

Tack för att ni tog er tid att läsa detta och hoppas ni får det lite enklare när ni söker hjälp.
Ha det gott. Sköt om er för jag ska i alla fall ta hand om mej, det enda jag kan göra just nu.

Kram från tekla.

Profile picture for user Adde

Som svar på av tekla

finns det ingen som kan hjälpa en människa som inte vill bli hjälpt. Om man är en fara för andra eller sig själv kan man begära LVM (lagen om vård av missbrukare) men den innebär enbart att du blir satt på ett ställe där du får nyktra till och äta upp dig lite. Ingen behandling alltså.
Du gör rätt som drar.

Profile picture for user flygcert

Förstår att du är arg, ledsen, irriterad, besviken och en massa annat. Men jag tror att det är bra om du klarar att packa väskan och lämna honom. Du verkar så klar och så klok, vad gott om/att du känner så! Nu låter jag kanske kall, men jag menar bara att stötta/peppa dig:

Det finns bara en person som kan hjälpa honom - han själv.
Han kommer inte bli hjälpt förrän han väljer att hjälpa sig själv = ta tag i sina problem.

Du har gjort allt du kan, och förmodligen ganska mycket mer än så, och det tror jag är viktigt för dig själv (av egen erfarenhet:) du vet med dig att du gjort allt, om du tvivlar så kan du försöka tänka efter och då vet du innerst inne att du gjort allt du kunde, och det är en bra känsla att känna att man inte bara gav upp pga en fylla eller ett dumt ord - du har stannat, kämpat och utstått, mer än du behövt!

Nu kan du inte göra mer - om han väljer att försöka sluta dricka så är han en människa i Sverige - jag har förstått att det på många sätt är svårt att få hjälp, men det finns faktiskt hjälp, så om/när han bestämmer sig för det så kan han vända sig till många olika instanser: AA, sjukvården, socialtjänsten, behandlingshem osv. Det är hans val - och det är han som måste välja det.

Jag håller med Adde: Du gör helt rätt som lämnar!

Ta hand om dig - hur vill du leva ditt liv?
Stor kram från en som önskar att jag hade varit så stark och så säker när jag trots allt lämnade min sambo.

Profile picture for user tekla

Hej och tack för peppning.

Den här gången tänker jag dra för gott, som ni säger har jag gjort allt jag kan och mycket mer. Jag hade mer fokus på honom än mej själv.
Nu är fokuset på mej, jag packar för fullt och ska flytta mina saker imorrn och sen tar jag katterna och drar på söndag.
Nu ska jag leva MITT liv på MITT sätt, och lära mej att passa upp mej själv och ingen annan.
Jag har pratat med några som jag litar på och de tycker jag gör helt rätt, sen kommer de att finnas i hans närhet men inte min.

Ja, jag har förstått att han måste själv vilja sluta men han har ju sagt det flera gånger.
Men jag förstår nu att det var för att då slutade jag prata om det.
Vad dum jag har varit som har gått på allt, men det är ju så det fungerar, tyvärr.
Hoppet är det sista som överges.

Sen är jag en sån människa som när jag väl bestämt mej så kan ingen rubba mej.
Han har bett en kompis att prata med mej, men han erkände att jag var envis.
Jag köper inget smicker nu för det har hänt för mycket det sista.

Han verkar vakna upp ur ångorna nu och mår inte bra.
Han tyckte jag skulle ta det lugnt, jag kan stanna ett tag till.
Men NEJ NEJ inte denna gången, nu drar jag och kommer inte tillbaka även om han blir nykter.

Ha det gott alla.
Sköt om er, det ska jag göra.

Kram från tekla.

Profile picture for user christa

Hej alla här,vad era berättelser, råd och kommentarer...betytt mycket för mig! Jag har varit oerhört kär/är fortfarande i en alkoholist, och medberoende .i flera år nu! Har vetat och förstått länge att jag är för snäll, blir utnyttjad för att jag tycker om och finns kvar som vän och lite mer som han uttrycker det! Han pendlar oerhört i sitt humör, och han har sagt många sårande saker genom åren. jag har sagt upp vår bekantskap några gånger, då är det han som bönat och bett att vi ska börja träffas igen, jag har lyckats vara stark ett tag, men sen har jag fallit till föga och gjort honom till viljes! Till saken hör att han har en mamma och syskon som blundar för hans problem, vänner har han inga kvar. Detta gör att jag känner mig ansvarig för honom trots att mitt sunda förnuft säger mig att jag gör fel både mot honom och mot mig själv. Det är så fruktansvärt svårt att välja bort någon som man älskar så mycket...! Självklart har han också många otroligt fina sidor, det är därför jag är kvar! Jag har aldrig känt så mycket ömhet och fått som med och av honom. när vi har roligt, även om det inte är lika ofta nu, så har vi samma humor och skrattar så vi kiknar. Passionen och innerligheten är lika stark nu som när vi först träffades! Men drickandet har eskalerat och jag börjar känna mig allvarligt oroad över hans hälsa, och jag märker att tankar och funderingar över honom och hans mående tagit över mitt liv! Vilsen och maktlös känner jag mig! Tack för att ni finns. Kramar Christa.