Varför är jag orolig?
Min man och jag jag levt ihop i snart 15 år. Vi har tre barn - alla under 10.
Han och jag har alltid öppnat en flaska vin till maten på helgerna och vid en del tillfällen blir det lite mer.. När man har gäster och så.
Men de senaste åren har han alltid ett flak öl hemma. Ifall det blir bra fotboll på tv. Han har heltidsjobb och sköter det.
Vad är det nu som är mitt problem börjar ni undra?
Jo- för flaket öl tar slut på en helg. Han dricker för det mesta bara på helgerna men det blir oftare och oftare vardagar. När han dricker så gör han det tills han somnar i soffan. Ibland hittar jag honom där när jag går upp på morgonen. Vi har bråkat mycket om det här den senaste tiden. Jag råkade säga att jag inte vill att barnen hittar honom före mig, men då sa han att de minsann aldrig sett sin pappa så packad som de sett sin mamma! Och det kan stämma för det händer ( kanske två ggr i halvåret att jag dricker så att jag blir lite för full och då brukar jag gå och lägga mig. Men eftersom det är jag som lägger barnen så märker de att jag druckit och det är väl inte bra..
Har så mycket jag vill skriva om och fråga om.. Överreagerar jag? Han är en bra far till barnen och han skulle aldrig göra illa oss fysiskt eller så. Men det är så jäkla jobbigt att han blir så full minst två ggr/v
Vet inte om jag ska bråka mer eller tänka att det är ok.. Känner att jag aldrig skulle kunna utsätta barnen för en skilsmässa!

Lelas

Hej igen Stjärnstoff och välkommen tillbaka till forumet!
Härligt att höra av dig, men jobbigt att läsa om hur svårt du har det.

Bra att du har skrivit ett brev! Utmärkt!

Hur har det gått under kvällen?

Kram!
/H.

Stjärnstoff

Jag vet inte om han läst brevet, jag tror det. Vi sa inte ett ord till varandra igår kväll förutom God Natt.
Antingen är han så fruktsnsvärt förbannad på mitt brev- eller så funderar han över vad jag skrev. Men det känns ändå lättare på något sätt. Jag har fått tala om att jag vill ha en förändring och han har fått svart på vitt vad det är jag vill. I stora drag.
Jag önskar så att han tänker till, men alkoholen har ett så stort grepp om honom så jag förväntar mig en kamp nu.

Stjärnstoff! Håll din linje nu! Läste du inlägget i Mickes blogg? Du beskriver så bra vad som händer: "Kanske för att vi andra inte finns när ölen kommit fram, kanske för att jag får ont i magen av att han ber barnen "hämta en bärs till pappa" eller för alla gånger han slocknat på soffan och jag har städat undan efter honom innan barnen vaknar. Eller att han blir personlighetsförändrad när han dricker."

Styrkekram! / mt

Stjärnstoff

Jag har läst mycket i Mickes blogg och även hans frus fb. Saknar lite att kunna läsa om det som inte var så bra också, det jag hittat handlar om när allt vänder.. Eller kanske jag inte riktigt hittar i bloggarna, kan vara så.
Ska försöka hålla min linje men han är mycket kall denna morgon. Han fryser ut mig på något sätt..

Jag känner väl igen beteendet- när jag påtalade för min sambo att jag ville ha förändring så kan jag se i efterhand att han alltid körde sitt maktspel: först var han kall och då veknade jag ofta av rädsla att jag gjorde fel, om inte så blev han ledsen och så veknade jag då och tyckte synd om honom, om inte det fungerade så blev han därefter arg och hotade osv och veknade jag inte då så återgick det i tystnad men lugn tills det efter några dagar var tillbaka i vardag - allt flöt på men vi hade ingen närhet... Och så gick det ett tag och så började det om.

Stå på dig, du behöver saker för att må bra, du har rätt att kräva dem!
Kram

Framtidsdrömmar

Jag skrev ett brev före jul. Skrev och skrev i 4 timmar, allt bara rann ur mig- alla ord och önskningar föll på plats och jag fick ner det på papper. Det kändes så befriande.
Överlämnade brevet med lättnad och hoppfullhet.....Han har inte ens läst det, det har gått flera månader.
Det är skönt att skriva av sig, bra att du gjorde det Stjärnstoff! Jag hoppas att din sambo läste brevet och att du känner dig lättad.
Känslan av utfrysning känner jag också, svårt att förklara....man finns liksom inte, syns inte. Jättehemsk känsla.

Lycka till!

Sorgsen

...hålla dig till din önskan.
Nu kan du bara vänta och se om han tar in eller fortsätter som om inget hänt.

Var rädd om dig och gå ut och gör något du tycker om idag.

Kram

Stjärnstoff

Framför tvn och är tysta, så tyst så tyst. Ingen säger nåt. Hur länge ska vi inte säga något till varandra. Jag vågar inte öppna munnen, det kan bli så fel. Magen värker. Så tyst. Men jag SKA inte vika mig nu!

har varit lugn... Ang Mickes & Ulrikas skrivande så tror jag att det startat iom hans behandling så därmed är ju missbrukartiden inte med. Det inlägg jag tänkte på var det där han beskriver smygandet och förnekandet och den avslutande meningen att frun under lång tid påtalat just detta.

Mitt skrivande här började ju också efter att mannen "slutat" - efter att jag lämnat och kommit tillbaka. Efter tiden då jag (ständigt och oupphörligt känns det idag) sökte flaskor/boxar/"spår" och han smög & ljög... de situationer som kändes som/var ett-spel-på-liv-och-död finns ju inte här. Det var tillspetsade situationer det första halvåret också, vid ett tillfälle körde jag långt och satt sen länge i bilen och var tveksam åt vilket håll jag skulle köra... nånstans mars 2011 var det. Jag har aldrig blivit slagen eller hotad däremot skulle det som hänt falla inom ramen för psykiskt våld - han kunde nog vid några tillfällen ha tagit livet av sig i desperation, det tror jag verkligen. Många gånger har jag bönat & bett, försökt trösta och lugna (det finns flera tidiga och stora förluster och sorg i hans liv) men när "det vände" för mig - och oss - upphörde även det. Det hör ihop med det jag skrivit, att jag kom till punkten där jag insåg och sade "jag kan inte hjälpa dig, jag har gjort allt jag kan utan att det varit dig till hjälp (med detta)". Nu säger han, även när vi har det svårt "du ska veta att jag vill leva (med dig) och jag tänker leva" - så gott att höra.

Nu när det blev så, att jag skriver om detta och om mig i Stjärnstoffs tråd, vill jag också klargöra att i den stunden när jag sa att jag insett att jag inte kan hjälpa visste jag inte vad som skulle hända, hur det skulle bli... jag vill understryka det eftersom jag ofta läser här, och till fullo förstår att man helst vill veta det... någon skrev att för mig och Lelas blev det ju bra... Ja, men då när man ställer saker på sin spets vet man inte ... och jag VET hur lång och svår vägen fram till det ögonblicket är.

Kram på dig Stjärnstoff och alla andra systrar i medberoendets helvete - för det är det. Kram, kram / mt

Stjärnstoff

Där han bedyrar sin kärlek till mig och att han vill leva med mig.
Sen kom det.. Han håller inte med mig om att han dricker för mycket: "jag dricker max 6-8 öl varje helg och så unnar jag mig några öl till fotbollen."
Han skrev mer saker men det handlade mest om hur slut han varit en lång period. Han skrev oxå att vi har hamnat i onödiga diskussioner när han druckit. (KONSTIGT?!)

Ok jag blir glad över att han tar sig tid att skriva men han fick ett brev tillbaka.
Det handlade i stora drag om att han får ta ansvar själv för sitt liv och sitt drickande och att jag kommer försöka hitta styrka att inte försöka styra detta. Jag skrev oxå att jag för sista gången har " städat" upp efter honom och att jag fom nu inte kommer täcka för honom. Jag krävde oxå att han aldrig mer ber barnen att springa efter öl till honom. Enda anledningen att de gör det är för att de vill göra pappa glad. Det ska de kunna känna på andra sätt.
Skrev att jag vill leva med honom och att jag älskar honom så mycket.
Fick aldrig någon respons på det sista brevet. Han kanske förväntade sig att alkt skulle löpa på nu. Han tyckte även det var läge för lite intimare umgänge på kvällen, men riktigt där är jag inte känslomässigt än.
Orolig inför helgen och hur det ska bli. Han kommer säkert varit på systemet. Eller kanske inte, han trir ju fortfarande att det står sprit i skåpet.. Det gör det inte längre.
Hur det en blir kan jag bara ta en dag i taget och det känns bra att tänka så.

för dig Stjärnstoff !!! Du är på helt rätt väg och jag önskar dig all välgång ♥

bra! Du är på rätt väg! Möjligen har han sprit(gömmor) på fler ställen än i skåpet... men det kommer du att märka.

Kraft och styrka till dig! / mt

att effekten av "max 6-8 öl varje helg och så unnar jag mig några öl till fotbollen." är för mycket för dig - han har inte förstått det:( ... Nu var jag lite ironisk - ursäkta. Det är inte riktat mot dig.
Kram / mt

Eken

kanske kan du vara hemifrån, försöka hitta på andra aktiviteter tillsammans med barnen nu i helgen ifall han väljer att dricka? På nåt vis känns det som att poletten inte helt trillat ner och han förstår allvaret helt? Ni verkar ju ändå ha en sund relation i övrigt förutom alkoholen.. Hoppas att han kommer till insikt och att det blir en förbättring!