Hej
jag skriver för att jag behöver råd i en svår fråga. Jag har sökt överallt efter information om hur stor chans det är att en alkoholist fortsätter att vara nykter efter behandling. Jag lämnade min sambo som har alkoholproblem i somras efter en lång period av drickande med tillhörande aggressiva utbrott. han har aldrig slagit mig men han uppträder aggressivt och skriker åt mig i mon dotters närvaro när han är full. J
ag lämnade honom under dramatiska former utan att ta med ens några kläder, jag bara tog med min dotter och sprang ut ur huset. Vi åkte till några vänner och stannade där tills jag hade ordnat ett nytt boende för mig och dottern ( inte hans). Han skickade hotfulla sms till både mig och mina vänner under några dagar och slutligen ett enkelt förlåt.
När det var dags att hämta mina tillhörigheter och flytta ini nya bostaden så naturligtvis var jag dum nog att gå med på att "prata ut" och naturligtvis slutade det med att jag tyckte synd om honom och trodde på honom när han lovade att sluta dricka en gång för alla trots många och upprepat brutna löften tidigare. Han höll det naturligtvis inte. Tack och lov bor vi inte längre tillsammans men den känslomässiga utmattningen blir den samma och till sist efter en massa hot via sms om både att förstöra mitt liv och att ta sitt eget bestämde jag mig för att nu var det nog, nu orkade jag inte längre.
Jag vidaresände självmordshoten till hans familj och förklarade att jag nu tar min hand ifrån honom och lämnar över ansvaret till dem.
Jag kände mig väldigt fri efteråt, inte alls så sorgsen som jag brukar göra när jag "bestämt" mig tidigare. Det var som att jag faktiskt i djupet av mitt hjärta hade bestämt mig. Livet började bli harmoniskt och både jag blev gladare och började känna att jag hade en framtid. Dottern och jag har kommit varandra närmare, nu finns det ju energi över till henne.
Men efter att inte ha hört något på flera veckor fick jag ett sms där min ex berättade att han skulle lägga in sig på behandlingshem om ett par dagar. Jag svarade ganska kort och önskade lycka till, så långt allt bra, men nu är han på behandling och han ringer och skickar brev och smsar kärleksförklaringar och pratar om framtiden som om vi sk bli tillsammans igen.
Det blir så svårt. Jag älskar honom men känner ingen tillit till att han ska klara detta och vet inte om jag orkar utsätta mig för att bli besviken igen. All den energi jag hade tidigare är borta, jag plågas hela tiden av dåligt samvete och också av obeslutsamhet.
Egentligen vill jag inte fortsätta med honom. det blev helt enkelt en gång för mycket och jag känner mig olustig vid tanken på att utsätta mig för risken att drabbas av hans eventuella återfall. Men hur gör jag nu?
Jag känner att jag inte kan förstöra hans goda vilja genom att säga att jag aldrig vill vara med honom längre men jag kan ju inte ljuga heller. När han kommer ut från behandlingen så är han säkert skör och är det rätt att vända honom ryggen då? han skriver hela tiden att hans motivation är tanken på en gemensam framtid och att det enda han lever för är mig. Jag känner mig fångad i en fälla. Tycker synd om honom och önskar att allt går bra men jag kan väl inte förstöra det jag och min dotter har byggt upp nu bara för att han ska klara nykterheten?
Hur ska jag göra? Ska jag ta tag i detta nu och säga ifrån eller ska jag förklara när han kommer ut?
Jag vet inte ens om jag skulle vilja gå tillbaka om jag så fick garantier från högre makt att han aldrig kommer att dricka igen. Han har gjort så förfärligt elaka saker på fyllan och svikit så många gånger.. Jag kan inte få bort bilderna av hur han är som full och vet inte om jag någonsin kan förlåta vad han har utsatt oss för, men jag känner mig tvingad att gå tillbaka för att inte förstöra det han kämpar för just nu. det känns som om jag måste välja mellan att förstöra hans eller mitt liv...