JAG HAR BESTÄMT MIG!!!!
Förra helgen var det kaos igen
Vi hade för ca fem veckor sedan, flyttat hem alla möbler från hans lägenhet vi haft paralellt i ett år nu.
Hyrt ut den och han lovade yngsta sonen att nu skulle han aldrig flytta mer.
Tror han flyttat ut o in 10ggr det senaste året.
Kastat ut honom flera ggr pga av alkohol,beteende och otrohet.
Det som blev bägaren att rinna över tillslut blev nog när jag fick ett cancer besked som jag oroade mig för.
Att han inte ens då när jag mådde jättedåligt gav han mig något stöd.
Var så uppe i sig själv som vanligt
Och eftersom jag inte visste om det var elakartad tumör jag fått så var det jobbigt i två veckor innan jag fick besked.
Men han drog ut på sitt roliga som vanligt.
Hade inte en tanke på hur jag mådde....

Han stack på Lördagen o skulle kolla på en bandy match. Lovade att komma hem och kolla melodifestivalen med mig o sonen.
h
Han kom hem 05:30 då visste jag att han träffat henne och svinet erkände det utan att ens skämmas.
Han hörde inte ens av sig idioten.
Nu har det gått 8 dgr.
jag visade huset i Lördags för en ev köpare.
Ska även kontakta mäklare.
Jag letar nytt boende för mig o sonen.
Har hållt fast vid huset i rädsla över att sälja huset som jag älskar.
Men vad är ett fint hus om man inte är lycklig.
Vi har bott hos syrran men denna veckan vet jag att hon på hans jobb inte har sina barn,så nu bor han väl hos henne.
Har inte ångrat en sekund av mitt beslut.
Han hade inte ens mage att våga göra slut det var jag som kastade ut han igen.
Har inte saknat honom en sekund heller.
Känns som en stor befrielse att det ÄNTLIGEN kommer det bli lugnt.
Alla våra år vi haft,den ångest jag känt för att lämna honom är som bortblåst.
HUR kan jag ha tillåtiti mig att må så dåligt pga av någon som skiter totalt i alla utom sig själv.
NEJ ser ljust på framtiden och drömmer redan om en ny lägenhet hur jag ska inreda den bara som jag själv vill.
Har nytt jobb på g,så det känns som alla pusselbitar i livet kommer lösa sig och jag tillslut får LUGN o ro med sonen som vi verkligen behöver efter dessa jobbiga år.
Känner mig stolt att jag tar bort sonen från denna otrygga miljö också.
Han verkar faktiskt lättad även om det är konstigt o jobbigt med en separation.
Men han har inte varit den pappa sonen behöver ialla fall

Nu har tre veckor och en dag gått.
Jag o sonen bor hos min syster o hennes familj.
Jag mår faktiskt bra.Men oroar mig mycket för sonen.
Vi har fått en tid på BUP i morgon.
Han säger att han inte orkar må dåligt längre.
Jag hoppas också att Mäklaren kan ordna med fotograferingen av huset snarast.
Nu vill jag bara sälja och flytta till något nytt.
Mannen sms och tjatar hela tiden.
Lovar att bli nykter men jag vill inte ens ha honom om han bllir det någongång.
Orkar inte mer.
Han har krossat mig inombords sakta men säkert.
Jag är färdig med honom o alla hans svek.
Har inte ens saknat honom.
Sen är det en sorg jag måste lära mig leva med om han fortsätter misshandla sig själv.
Och det är hemskt att se honom så sliten.
Han har alltid varit mån om sitt utseende o allt.
Nu börjar han få' mage o se riktigt sliten ut i ansiktet också.
Han har varit o hälsat på sönerna i Gtb nu i en vecka.
Han orkari inte jobba.
Och mellansonen var riktigt ledsen över att se sin pappa så förändrad.
Tror inte han förstått hur illa det är.
Han tycker det är jobbigt att han är där när han dricker.
Äldsta sonen skulle hjälpa sin bror och försöka prata med honom ikväll att han måste åka hem.
Jag ringde även hans pappa och bad om hjälp.
Tycker så synd om sönerna att behöva se honom så sliten.
Ja man är verkligen maktlös över vad alkoholen kan göra med en människa man känt 30-år.
Så otäckt med denna förvandling.