Mitt första inlägg.
Lång historia kort....
Vet inte vad jag ska göra. Min sambo är alkoholist och våra liv håller på att gå helt åt helvete.
Vi är mitt uppe i en konkurs (enskild firma) som förmodligen gör att vi förlorar allt, inkl vårt hem.
Jag kämpar med att hålla ihop, dels pga detta och dels för att jag för första gången på många år sökt och fått ett jobb (har jobbat som egen företagare i flera år) - ett jobb jag egentligen inte vill ha och har stor ångest inför men har tagit ändå och försöker bita ihop för ekonomins skull. Samtidigt har min värsta mardröm besannats och vi kommer med största sannolikhet förlora vårt hem, förlora allt jag jobbat för och byggt upp i 20 år, stå med skammen och fortsätta upp över öronen skuldsatta.
Om jag någonsin i livet behövt stöd är det nu. Min sambo dricker varenda ledig stund hemma. Han är också egen företagare och hävdar att han sliter hårt vilket han visst gör, men han jobbar 3-4 dagar i veckan så inte hårdare än alla andra som inte behöver dricka för att orka med.
Några exempel, på julaftons morgon vaknade jag klockan 06 för jag skulle iväg och volontärarbeta hela dagen och då sitter han och dricker vin.... Idag när jag kom hem efter att ha gått brevid på det nya jobbet klockan 21 hade han dragit i sig 2 flaskor vin och ½ liter 6% öl (vad jag vet, det står glas överallt så det kan vara mer).
Såhär ser det ut jämt när han är hemma och det slutar alltid med att han somnar över bordet eller liknande. Säger han något blir han sur. Ibland smyger han med sig drickat och går ut i lillstugan. Han gör alltid bort sig när någon är här och somnar på golvet eller bordet, ofta tidigt.
Till saken hör att jag har svår ångest för sociala sammanhang och mår dåligt när jag ska göra saker jag är obekväm med, som tex volontärarbetet och det nya jobbet. Jag behöver hans stöd men blir alltid besviken, som jag är just nu. Tårarna rinner. Jag känner mig vädelös, LIVRÄDD och hopplös.
Jag mår så jävla dåligt över allt som händer just nu och vet inte hur jag ska reda upp allt eller klara mig igenom denna kris. Jag har haft självmordstankar frekvent de senare månaderna, jag vet att det inte är en lösning men jag ser ingen lösning alls just nu.
Vad fan ska jag göra?
Och ska jag berätta för hans (vuxna) barn att deras pappa är alkoholist?