Hejsan!
Jag är en tjej på 16 år och jag har ett problem.
Jag har en pappa som med tiden börjat dricka mer och mer, då till största problem att han har det jobbigt på jobbet som egenföretagare. Han har t,ex blivit arg ett antal gånger de senaste veckorna för att han har varit tvungen att hämta mig på vardagar samt helger eftersom att han i och med detta inte får dricka mer. Och numera måste jag säga till flera dagar innan så att han underförstått kan "planera" sitt drickande. Han blir ofta extremt arg och hotsam över rena bagateller och blir även arg på det där sättet då man blir sådär jobbigt rädd och bara vill försvinna under jorden.
Man måste hela tiden akta vad man säger eftersom att han kan ju bli arg. Det är en jobbig vardag för mig då min mamma jobbar natt och då jag helst inte känner för att vara ensam med honom. Min mamma vet vad som försiggår och vågar inte riktigt själv säga till på grund av hans hetsiga humör. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra, det blir bara värre och värre... Tacksam för lite tips på vad skulle kunna göra åt situationen!

markatta

Så här ska du inte behöva ha det!

Bor dina föräldrar tillsammans? Om inte så tycker jag att du ska vara hos din mamma. Du ska absolut inte behöva vara hos din pappa när han har druckit. Du har rätt till att känna dig trygg! Det är helt ok om du säger att du inte vill träffa honom då han druckit. Om han väljer att dricka ändå så är det hans val, hans beslut. Han är vuxen och det är upp till honom att söka hjälp för det här.

Har du någon annanstans du kan ta vägen då han beter sig så här? Någon annan vuxen släkting t.ex? Du är inte elak eller sviker din pappa på något sätt om du berättar för någon annan hur du har det. Jag fattar att det känns jobbigt och svårt, har själv levt med en pappa som är alkis. Jag trodde att jag hjälpte honom och mig själv genom att inte berätta för någon men jag hade fel. I längden ledde det bara till att det var lättare för honom att fortsätta med dåliga beteenden som ingen i familjen mådde bra av och att jag hade skuldkänslor över sådant som egentligen var hans egna ansvar.

Kanske kan du försöka prata med din mamma igen? Försök förklara för henne precis hur du upplever det. Ibland kan det hjälpa att skriva ett brev, då kan man i lugn och ro sätta ord på sina känslor utan att bli avbruten eller stressad. Säg att du behöver hennes hjälp med detta. Även en mamma ju ibland blunda för hur allvarligt något är, det är en försvarsmekanism en tar till då något känns för svårt. Hon vill säkert hjälpa dig och vara ditt stöd.

Du kan också kontakta kuratorn på din skola för samtal. Det är viktigt att prata med andra om detta. Ungdomsmottagningen har också kuratorer och psykologer som du kan prata med, du behöver inte ens berätta för dina föräldrar att du går dit. Man brukar säga att alkoholism är en familjesjukdom för även om det bara är en i familjen som är beroende så blir alla drabbade. Det kan vara allt från rädsla/oro till ilska, ångest, sömnsvårigheter m.m. Detta behöver man ofta hjälp med att klara av, för de flesta är livet med en alkoholist övermäktigt, oavsett man är barn, tonåring eller vuxen. Så sök hjälp och stöd för din egen del, börja där.

Och du, det blir bättre, bara du är snäll mot dig själv och tar den hjälp du behöver. Ett första steg har du ju redan tagit, att våga sätta ord på din situation och dina känslor här på forum.

Ta hand om dig!

Anti anti

Jag håller med till 110%.
Din mamma måste se till att du vistas i en trygg miljö oavsett var det är. Du ska inte vara hos din pappa om du mår dåligt av det. Kram