Hej
Jag har det senaste året varit orolig för min vän. Vi har känt varandra i 6 år, alltid pratat mycket om allt, pratat i telefon i princip varje dag och då pratat i flera timmar, rest tillsammans, firat en del högtider, umgåtts ja helt enkelt varit väldigt nära vänner. Förra våren började saker så sakteliga förändras jag kan inte sätta fingret exakt på vilket sätt då men så här i efterhand kan jag konstatera att det var då allt började. Hon har haft det jobbigt med jobbet, varit frustrerad över att leva som singel, haft en jobbig relation med sin familj, blivit sviken av män, problem med vikten osv men så har det varit under alla år jag känt henne och jag har ställt upp och stöttat på alla vis. Men så förra sommaren kände jag att hon förändrats en aning plus att hon fick någon slags psykos efter att ha druckit alkohol och ringde och messade mig och trodde att någon messat och hotat henne osv vilket sedan visade sig att det aldrig hänt.
Vi åkte på semester som vanligt på sommaren men jag kände att något förändrats kan heller inte där sätta fingret på exakt vad. Under några månader började jag lägga märket till att hon var annorlunda när vi pratade i telefon, hon sluddrade och var allmänt skum jag förstod att hon druckit men tänkte att det är ju inget konstigt vi har ju suttit och pratat och tagit ett glas vin eller två och så tänkte jag att vissa dagar blir man mer påverkad än andra pga att man jobbat mkt är trött osv. Men det där fortsatte, blev en vana och jag kände att jag blev mer och mer frustrerad. Sen en dag i slutet av sommaren pratade jag med henne när hon ringde mig en söndageftermiddag då hon sluddrade, jag förstod inte var hon pratade om, långa pauser osv. Då blev jag jättearg (säkert fel av mig men jag hade ju varit orolig en längre tid) och sa att nu fick det vara nog och nu fick hon faktiskt tala om vad det är som händer, varför låter hon påverkad och att detta hänt vid upprepade tillfällen under flera månader. Jag sa att något måste det vara, alkohol, tabletter eller nån allvarlig sjukdom? Jag fick aldrig något konkret svar mer än att hon lite löst sa att nej det var inget och blev ledsen och sa att hon inte ville prata mer med mig och så la vi på. Efter det pratade vi kort om det vid ett tillfälle där hon åter igen sa att nej hon hade inte druckit eller tagit tabletter och att hon minsann blev ledsen på mig.
Sedan har detta åter upprepats med jämna mellanrum (flera ggr i månaden) och det känns som att 90% av alla gånger vi pratar så hör jag att hon druckit och hon blir ledsen och gråter över saker varenda gång, sluddrar och skickar ibland konstiga sms. Ju längre tiden gått desto mer har jag dragit mig undan och vid ett tillfälle tog jag åter upp det här med henne.Jag har vid tillfällena jag tagit upp det sagt att jag gör det för att jag bryr mig och är orolig men jag får bara svaret att jag har fel, att hon inte alls varit full och att det inte är något. Men jag hör ju det jag hör!Telefonen är oerhört avslöjande.
Hennes personlighet förändras med jämna mellanrum och jag har som sagt dragit mig undan.Nuförtiden hörs vi inte alls som vi gjorde förr vi har gått från att höras i princip varje dag till att höras någon gång i veckan.Jag är så trött på att lyssna på sluddrandet, hennes gråtande och om att allt är så jobbigt, och dessutom kommer hon aldrig ihåg vad jag berättat (och det kan vara jättestora viktiga saker). Jag kan berätta en sak för henne och så pratar vi om det sen kan hon ringa två dagar senare och då frågar hon plötsligt hur gick det med det där? När jag svarar men det pratade vi ju om i förrgår då minns hon inte det. Jag vet att jag låter hård men det är inte roligt att prata med en fyllkärring som bara fokuserar på att berätta om sitt och hur tråkigt och jobbigt allt är och om man själv berättar något så kommer hon inte ens ihåg det! Jag är en väldigt omtänksam person som verkligen bryr mig om mina vänner men det har hållt på för länge och jag når inte fram, mitt tålamod är slut. Häromdagen messade vi lite på tidiga kvällen, inget konstigt, sedan vid midnatt fick jag ett totalt obegripligt sms som jag svarade med ett ? och fick tillbaka ytterligare ett helt obegripligt och då rann mitt tålamod över och jag sa att jag förstår inte dina sms, att jag inte orkar längre och vi får prata en annan dag i nyktert tillstånd.Då svarar hon (plötsligt nyktert) att hon inte är vad jag gör henne till men att vi hörs imorgon. Jag orkade inte prata dagen efter men ringde två dagar senare, inget svar… Sen ringer hon mig nästa dag och….pratar som att absolut inget har hänt!!!!????Jag borde ju då tagit upp det hela men hade själv haft en jobbig dag och orkade ärligt inte för jag vet att det ändå inte ger något. Senaste månaderna har hon även ringt mig vid helt andra tider än vad vi alltid hörts tidigare, normalt pratar vi runt åtta nio på kvällen (efter att man kommit hem från jobbet, ätit middag osv) men så plötsligt började hon alltid ringa vid sextiden och när vi pratat någon halvtimme 45 min så hör jag på rösten att det börjar bli slirigt, hon kommer inte ihåg ord osv och plötsligt säger hon att nej nu ska jag gå och sova och så avslutar hon snabbt samtalet. Jag fattar ju att det handlar om att hon själv märker att hon inte riktigt kan föra en ordentlig dialog och eftersom jag har påpekat allt tidigare så väljer hon att avsluta samtalet för att jag inte ska märka. Jag vet inte vad jag ska göra! Jag är jättetrött på situationen och tyvärr har jag kommit till en punkt där jag känner att det kvittar om vi är vänner skulle nästan kännas skönt att inte vara det för att slippa vara orolig och ha ångest varje gång vi pratar.Känner att vi inte har så mkt att prata om längre eftersom jag inte orkar berätta om mitt liv för hon kommer ju ändå inte ihåg nåt 7 av 10 ggr och hon sitter bara och berättar samma sak om och om igen i ett och samma samtal och verkar inte alls ha koll på att hon berättade just exakt samma sak för 5 minuter sedan. Vad gör man? Det har gått så långt så jag börjat tvivla på mig själv, att jag bara inbillat mig men jag vet ju innerst inne att det inte är så och magkänslan skriker att jag har rätt. Har även en vän vars pappa är alkoholist och han har fått mig att förstå att det inte ska vara så här och att hon har alkoholproblem av något slag.Om vi ses på stan och tex äter och dricker vin då blir hon inte likadan så min teori är att hon har alkoholproblem och att det handlar om när hon är hemma själv och drick men att hon kan kontrollera sig när hon är bland folk (sen har hon absolut haft praktfyllor men vem har inte haft det någon gång?). Någon som har erfarenhet?Har hon alkoholproblem? Och vad ska jag göra?Orkar som sagt inte längre.I år har jag helt uteslutit henne från mina semesterplaner och planerat semester med andra människor som ger mig energi och som jag tycker är roligt att vara med.Känner mig elak men det är så det är.
Hoppas någon orkat läsa detta som nog blev lite hoppigt och förvirrande.
En less och undrande vän