Hej,
Jag har en mamma och en bror som är alkoholister. De har varit det i ca 10 år. Jag är idag 23 år. Har haft det tufft hela tonåren pga detta. Har knappt några vänner eftersom jag inte vågade ta hem någon, blivit en ensamvarg fast jag egentligen älskar människor. Har däremot alltid haft lätt för att hitta kärlek så jag har haft 2 långa förhållanden. Nu till problemet: Min mamma och bror är fortfarande alkoholister. Jag träffar dom ganska ofta, i allafall mamma trots att hon dricker, för jag vet att hon är ganska ensam. Jag hatar egentligen att träffa henne när hon är full för jag ser inte det som min mamma. Men pga min barndom med massa alkohol så har jag otroligt svårt idag för att vara bland fulla människor, kompisar som har druckit eller framförallt min sambo om han dricker en fredagkväll framför dator. Alltså, jag klarar inte av det. Värst är egentligen lukten. Jag mår illa av lukten och får ångest och gråten i halsen. Min sambo har inga alkoholproblem men har haft det tidigare (innan vi var tillsammans), han dricker inte ofta men när han gör det så är det inte bara en öl till maten utan han dricker 10 öl eller tills han blir full helt enkelt. Och jag klarar verkligen inte av det. Vill bara gå hemifrån, ta in på hotell eller nåt för att slippa känna.
Jag undrar, är det någon mer än jag som har de här problemen? Finns det något att göra åt det? Jag har aldrig pratat med någon om min barndom, förutom min sambo och blir så ledsen att han inte förstår att jag inte klarar av öl eller spritlukt. Men har man inte själv varit anhörig till alkoholist så tror jag aldrig man kan förstå.
Kram /K.