Jaha och nu då?

Hej på er alla vi som sitter i samma båt.Jag lever just nu i en förmodligen avslutad relation med en man som jag träffade för 20 år sedan.Han hade redan då alkoholproblem och vi har trots det levt tillsammans och haft det bitvis riktigt bra.Dock började jag känna av en hel del stress och annat som gjorde att jag för ungefär två år sedan sa stopp.Om jag ska leva med dig så måste det isåfall vara nyktert.Du är fri att dricka men då blir det i ett liv utan mig.Klyftigt tyckte jag som då vände lite på steken,men det var ju precis samma ultimatum som att säga att dricker du igen så går jag.Han klarade det i 1.5 år men har nu två gånger under våren trillat dit.Sista gången sa jag att nä,det här går ju inte.Snabb som en reptil svarade han att Nej,det gör det inte.Vi bryter. Och på den vägen är det och här sitter jag nu i en situation som jag både bett om och fasat för.
Han har fortsatt dricka om än i måttliga former vad jag vet.Han har varit mer av en missbrukare än en ren alkoholist som behövt öka doserna och dricka flera kvällar/alla kvällar i veckan.Det har gått långa perioder med hyfsat normalt drickande och även helt torra perioder(alltid på min uppmaning)
Han har också en depression/utbrändhet diagnosticerad vilket förstås spär på behovet av att ta sig lite styrketårar.

Nu känner jag mig på nåt sätt lurad fast det var förstås så här det skulle sluta om jag vågat kika ordentligt på sanningen.Redan i början av vår relation så ställde jag flera ultimatum.Då svallade ju känslorna ordentligt från oss båda men trots det så var det ett enkelt val att välja bort mig.Så jag kom smygandes tillbaka då jag insåg att denna man vill jag ha trots(pga?) hans missbruk.

Det har nu gått två månader sen vårt uppbrott och jag har varit öppen med att säga att om han väljer att leva nykter och om han har mer att ge mig i relationen så kan jag tänka mig att försöka.En ganska öppen vinkel eller hur?
Samtidigt så är det ju precis som att börja om på ruta ett igen.Han har alla möjligheter att lyckas/misslyckas och jag får stå där med lång näsa om det går överstyr.
Mitt liv håller sakta på att ta form och jag håller på att hitta nya rutiner som är bara mina och jag kan förutse och planera mina dagar på ett nytt sätt.
Så delar av mig är ju på väg från relationen vilket jag på en del plan varit i flera år.Men andra delen av mig som ibland totaldominerar är vidöppen för minsta lilla vindpust på återförening.Finns det några goda råd därute för att jag ska klara att behålla den lilla styrka jag hunnit bygga upp och stå emot/eller själv föreslå :) eventuella försoningsplaner innan vi båda är redo?

Profile picture for user Li-Lo

Hej och välkommen Ullabulla

Så tydligt du beskriver den skarv du står i, "Jag lever just nu i en förmodligen avslutad relation" och "behålla den lilla styrka jag hunnit bygga upp och stå emot/eller själv föreslå :) eventuella försoningsplaner". Du ber om råd för hur du ska bli påmind om din styrka att fokusera på egna behov och riktlinjer för hur du vill leva ditt liv. Råd att rikta styrkan du besitter med tydlighet och värme mot dig själv. Det är många som redan läst ditt inlägg och sannolikt känt igen sig samt varit hjälpta av din berättelse. Hoppas att detta forum fortsatt kan ge dig möjlighet att se vilka steg som nu kan vara rimliga för dig. Åter igen, välkommen.

Li-Lo
Alkoholhjälpen

Profile picture for user flygcert

... jag förstår att det är svårt att hålla kursen.
När jag var nära att lämna min sambo så pratade jag med en nykter alkoholist på AA och han sa ungefär: "det bästa du kan göra är att lämna - då visar du att du menar allvar med dina hot, och det är också så att för en alkoholist så finns det bara två vägar: vägen mot nykterhet eller vägen mot parkbänken". Han utvecklade parkbänksvägen med att det är ju så att det kan fungera under mycket, mycket lång tid (med hjälp av en medberoende/möjliggörare) att upprätthålla fasaden, men förr eller senare rämnar det. Din man kanske inte är parkbänksalkisen idag, och int epå länge än, precis som mitt ex inte var det, men det är nog svårt att hålla sig precis på gränsen hela livet - och framför allt det allra viktigaste: hur vill du ha det, hur vill du att ditt liv ska vara? Vad är viktigt för dig? Hur vill du ha dina rutiner?
Du måste fokusera på dig - kloka Lelas här på forumet skrev för länge sedan: jag - du - vi: först måste man ha ett jag-fokus: vad är viktigt för mig, vem är jag och hur vill jag ha saker och ting, sedan du-fokus: vem är du och hur vill du ha saker och ting, och sist: utifrån jag och du - finns det ett vi, kan vi förenas i tankar, önskningar och mål i livet, typ...
Kram

Profile picture for user Ullabulla

Ja jag tycker att det är svårt att behålla det sunda förnuftet i verkligheten.På papperet går det bra.Jag har tidigare levt i en riktigt dålig relation(ej med alkohol) och vet skillnaden mellan att vara hotad utsatt och kränkt som så många härinne på forumet blivit och är.Min exsambo har inte betett sig illa annat än i fyllan då han blivit fyllevrång de sista åren.Han har varit en bra man på många sätt.
Men han har alltid haft dålig koll på alkoholen och heller aldrig tagit till sig problemet och hur det skadat relationen och oss båda.Samtidigt så sitter jag nu här ensam i båten och saknar och längtar.Efter han som person,trots djup depression och fortsatt brist på insikt.

Han har ju i alla fall förstånd att hålla distansen.Fick jag bestämma så skulle vi redan prova på att träffas lite osv.Mycket klyftigt.Han har heller inte alls gett såna signaler om att vi ska ha en relation igen,kanske till hösten har han sagt.Först måste han få fokusera på sitt eget mående som just nu är uselt.Han mår inte alls bättre än innan vi separerade som han nog själv trodde att han skulle göra.Jag läser också i hans ögon saknad som jag känner,men han är förståndig nog att inget säga.Trots brist på impulskontroll håller jag faktiskt också käften.Men det är i detta känslosvammel jag befinner mig i just nu.Från att ha varit superstark fokuserad och förstått att det här är den enda lösningen så försöker jag hitta svaga punkter i det resonemanget.
Men jag lyckas inget vidare och tur är väl det :)
En liten pyttebit i taget återerövrar jag mig själv och mitt liv.Men det går långsamt och det haltar ordentligt vissa dagar.

Profile picture for user mulletant

Ullabulla att söka dig hit. Forum är en guldgruva (har jag skrivit hundratals gånger) där man kan vrida och vända på sin funderingar. Det hjälper en att hitta sin väg. Här finns människor som vet vad det handlar om - från sin/min egen insida. Håll taget! / mt

Profile picture for user Ullabulla

För fint mottagande här på forumet.Ibland mellan varven när man tror sig ha tagit sig upp/ur medberoendet så trillar man dit stenhårt igen.Idag vid tre korta samtal på fm pga avbrutna samtal så hör jag hur han går från helt nykter till full på de tre samtalen.Och han ska jobba många och långa pass med start i morgon bitti.Det kommer att skita sig och jag kan inget göra.Jag har burit denna visshet hela dagen.Det enda positiva i kråksången är att jag faktiskt inte heller gör något,vilket ska vara det enda rätta för att han ska falla snabbare än att jag är där och duttar.Men ont gör det och svårt är det.Gonatt alla därute

Profile picture for user mulletant

så bra att du skriver! Det du kallar duttande kallas också att vi medberoende är möjliggörare. Vi gör det möjligt för missbrukaren att fortsätta dricka genom att skydda, släta över, sjukanmäla, ljuga eller förmildra sanningen... varianter av detta och på otaliga andra sätt. Jag vill tipsa dig om en blogg jag följer och som varit till stor hjälp för mig http://medberoendeinfo.blogspot.com/ Ha en fin dag idag, kram / mt

Profile picture for user Ullabulla

för fylla och tyck synd om.Snart har han förmodligen straffat ut sig från jobbet.Jag får hålla i mig i bord och stolar för att inte åka ned och försöka fixa läget.Jag kan som tur inte pga olika anledningar.Men i min hjärna jobbar jag på att hitta lösningar för att försöka hjälpa honom.Jag ska försöka hitta på någon ramsa typ:
Har han ringt mig?-nej
Har han bett någon om hjälp? nej
Verkar han själv försöka agera för att komma ifrån det läge han är nu?-nej
Vad säger det mig:gör ingenting-låt honom falla ner i sin egengrävda grop och förhoppningsvis må riktigt riktigt dåligt.

Profile picture for user Ullabulla

än vad omgivningen trodde var han nykter.Han gav sken av att vara torr i 1.5 år och idag så fick jag svaret att ungefär 6 månader hade han klarat det.
Inte konstigt att han mått uselt och varit så trött av att leva i sitt dubbelliv.Så mycket frågetecken som har rätats ut och så mycket av min egen känsla av förvirring i att vi ändå inte nått varann under denna nyktra period,när nu allt skulle bli så bra.

Ringde i morse/fy mig..) för att försöka fånga honom innan återställare.Nästan nykter men fortfarande småkaxig och han mådde ju inte alls dåligt.Men jag höll mig från att ge goda råd,ställde bara den enkla frågan,vad han skulle göra nu åt detta? Vet inte var svaret som han nu kört med som svaret på hur han ska lösa sitt mående de sista två åren.Och det är en vuxen man.Sjukskrivit sig för andra gången på kort tid från anställning som på inget vis är trygg.Mår ganska bra trots läget,kanske för att jag fått svar och för att jag hållit mig från mitt vanliga mönster.med undantag för det lilla telefonsamtalet då.
Men ibland måste man få ge efter för sin egen plåga också.

Profile picture for user Ullabulla

att hålla fast vid det som är rätt.Att inte kontakta,, påverka, råda och framför allt kunna vrida klockan tillbaka.Tänk om jag inte ställt ultimatum utan istället bara aktivt jobbat med mitt medberoende.Då kanske vi fortfarande hade levt ihop och jag mått bättre och han kanske iom det tagit tag i sitt liv.Men det vet man ju inte.Fridfull,ensam övergiven ratad glad och hoppfull.På en och samma gång och en och samma dag.Man behöver ingen spännande film iaf.Jag skulle så gärna vela sätta honom framför mig och rabbla upp allt jag lärt mig och allt han har kvar att ta tag i/lära sig.Lägga upp nya riktlinjer på hur vi kanske ska hitta tillbaka till varann och hur han och jag ska fortsätta bygga på oss själva och vårat nya vi.Men han är ju inte ens på ruta ett-att inse problemet.Men jag vill skynda på/påverka hela processen som han alltså inte ens har kraft lust att påbörja.Framför allt har han kanske inte ens ett dugg lust att påbörja den med mig i åtanke.
Kanske, kanske dags att släppa lite på tumskruvarna på mig själv och släppa taget :)

Profile picture for user mulletant

Ullabulla! Och så bra du beskriver din inre kamp. Fint att du håller taget och skriver här. På fb har Sanna Ehdin lagt upp en sida för medberoende med mycket info, jag sätter länk och hoppas den kan ge dig stöd nån stund https://www.facebook.com/pages/Medberoende/593728977376468 Det finns också en annan fb-sida som du hittar om du söker på Anhöriga till missbrukare https://www.facebook.com/groups/117797758244316/?fref=ts
Kram och kämpa på, det tar tid men det blir bättre! Det går att ta makten över sitt liv! / mt

Profile picture for user Ullabulla

att ha levt kvar i relationen när han mår så dåligt.Jag har trots detta behållit lite livskvalitet och byggt på mig själv de sista två åren.Nu dessa tre månaderna har jag visserligen lidit.Men om jag levt kvar i relationen så hade det bara rullat på.Är jag så dum så jag tror att jag skulle ha trallat på i livet med honom och frigjort mig än mer och styrkt honom genom det.När ska min ork få ta slut.När ska jag kunna klappa mig själv på axeln och säga,bra gjort.Detta är det enda rätta just nu.
Nädå,nu ska jag sitta här med skuld och ånger istället och se hur han kanske gräver sin egen grav.
Vilka orimliga krav ställer vi på oss själva som medberoende?
Vi är livslevande tålmodiga änglar och de har inte ens vett att tacka oss för det.

Profile picture for user Ullabulla

för fyllesväng.Efter alla dessa år så tyckte jag han kändes stabil och stark och jag tänkte jopii nu är han på g.
Pratade kort stund i morse och han avböjde den tjänst han skulle vara körbar för att kunna göra för mig idag.Sköt upp det till Måndag.Jaha,sa jag då vi inte är tillsammans längre och pratade om smått och gott istället.La på och sen kände jag den bekanta tungsintheten och sen vissheten,varför kan han inte köra idag?Tänkte att nä nu jävlar ringer jag och frågar om han drack igår.Det hade gått max en halvtimme sen den spiknyktra karln svarade.Nu helfull och sluddrande,hur är det möjligt?Hur bär de sig åt.Hade tänkt ringa "sponsor" och grina en skvätt,men tog en promenad i det vackra vädret istället och bet ihop.Sakta la sig lugnet tillrätta och även om det gnagt lite idag så går det snabbare och snabbare att hämta sig.
Hur mår du egentligen frågade jag vänligt och menade det.Bra! svarade fd:n Ja just nu ja men hur mår du egentligen,bra! var svaret igen.Vad gör man,bockar och tackar för sig och hoppas att han till slut blir så ensam så ingen ens bryr sig om ifall han dricker eller inte
Samtidigt är man ju då rädd att han ska göra slut på sin plåga och ta bort sig..En så fin man som varit så mån om allt och alla i sin omgivning.Nu är det bara alkohol som gäller när chansen finns.

Profile picture for user Ullabulla

utan att kontakta eller försöka hitta vägar till att kolla om han for på jobbet,dricker eller inte.Nu får det vara nog.
Så många timmar av min dag går åt till att fundera,klura eller på annat sätt hålla kvar den icke existerande relationen i huvudet.Kunde inte hålla mig utan åkte ned igår.Ställdes inför halvnykter karl som troligen hunnit ta återställare på morgonen.Han är nu helt i alkoholens våld.Han hade inga som helst problem,isåfall var problemet jag.

Han ska och jobba läs idag och var onykter mindre än 24 timmar han skulle gå på ett tungt arbetspass på 25 timmar nästan utan sömn.Han satte dock huvudet på spiken.Nu kommer du att undra om jag dricker mer idag eller om jag kommer att klara mig till jobbet i morgon och försöka kontrollera det.
Jodå var jag ju tvungen att erkänna det var nog alldeles sant.Och frågan är ju förstås,varför det?Varför gör jag så?
Jag kan ju ändå inte stoppa honom från att dricka eller gå in och göra jobbet åt honom om han är hemma och på fyllan.Men om jag får visshet så får jag också någon sorts ro vare sig det är en obehaglig eller behaglig ro.

Sen läste jag i carina bångs förnämliga bok om livsrum,dvs att jag så gärna och utan betänkande gärna kränker hans och i viss mån andras livsrum.Så nu mina damer och herrar har jag alltså varit medberoendenykter en dag.Mitt medberoende har inte fått sin tillfredsställelse idag.Jag har inte en susning om han drack eller inte(troligen!!) klarade sig till jobbet eller inte(troligen inte..)Det gnager förstås men tack vare hans kommentarer som ju förstås träffar mitt i prick och tack vare boken så kände jag på kvällen att nu får det vara nog.Jag fick också svaret på att han fortfarande älskar mig efter 20 år.
Vissa delar av hans uppförande har fått mig att tvivla :)

Det gav mig styrka att ändå säga att: Om jag inte älskade dig så skulle jag bara gå rakt ut genom dörren och inte vända mig om.Men det kan jag inte då jag fortfarande älskar dig.Men jag väntar inte för evigt.En dag kommer jag att ha fått nog av att vänta.
Förmodligen kommer jag att vänta förgäves och måste därför påbörja min avvänjning utan att bli "onykter" igen.Så ska jag tackla det här problemet,lilla guppet på vägen och ha kontroll på mig själv i min alldeles egna lilla värld.

Profile picture for user Ullabulla

nu idag.Jag vaknar med en tung sorg och lätt ångest över hur det ser ut med min "gamla gubbe"Men jag ska hålla mig minst en vecka innan jag kollar med dottern om hon hört något nytt.Torsdag nästa vecka.Nu har jag satt det på pränt,utan näring till mitt medberoende i en vecka.Få se hur jag mår dag 7-8 kanske kan hålla mig från att fråga?

Profile picture for user Lycke

Fruktansvärt svårt är det, men tuff kärlek är ju vad man ska ge en alkoholist sägs det (även om jag själv inte är där ännu). Det är kärlek du ger din fd man just nu, en gåva till både honom och dig. Hade du stannat hade du dragit ut på lidandet och hans sjukdom. Kanske kan han nu nå sin botten och välja att bli frisk, och då vet han att du älskar honom och finns där. Just nu får han den bästa medicin han kan få (trots att du tvivlar), han får chans att höra sin inre röst och förhoppningsvis kraft att göra upp med alkoholdjävulen. All styrka till dig, bra att du satt upp en tid du ska hålla dig undan, det blir då enklare att inte falla för sina känslor. Det är väldigt jobbigt, men du kan hela tiden försöka påminna dig om att du nu faktiskt ger honom de bästa förutsättningar för att faktiskt bli frisk.

Profile picture for user Ullabulla

För ditt svar.För jag tvivlar verkligen varje dag, varje timme om detta verkligen är rätt väg.Ändå så vet jag innerst inne att ska vi ha en mikroskopisk chans att lyckas så måste det bli såhär.Och även om vi inte lyckas så har jag påbörjat min mödosamma vandring mot ett självständigt liv utan medberoende..Men jag vill varje dag bara få en liten skärva av honom för att veta att han mår bra och lever.Eller inte mår bra,eller dricker,eller inte dricker.Denna eviga cirkel som aldrig tar slut och aldrig leder nånstans.
Boken heter släpp kontrollen,vinn friheten.Tung bok som man gärna hoppar över stycken som är mest brännbara.Men då får man ta sats och bläddra tillbaka :)

Profile picture for user Lycke

Jag vet inte hur du känner men du kan ju ringa honom och är han nykter kan du föreslå någon aktivitet som inte utsätter honom för frestelse att dricka, typ åka till havet/skogen, picnic med kaffe och baguette (eller vad man nu gillar). Är han onykter när du ringer så be honom ringa tillbaka när han är nykter. Det sägs ju att man ska uppmuntra den friska personligheten och ignorera den sjuka. Svårt, jag har själv inte kommit dit, men är nog värt att pröva. Då märker han att du ser skillnad på hans personligheter och att du bryr dig om den friska delen hos honom.

Profile picture for user Ullabulla

på alla möjliga varianter på hur vi ska hitta varann igen.Samtidigt så är jag så helt klar med den druckne fd sambon att jag har inte längre det alternativet kvar.Dvs att umgås med honom så länge han är kvar i sitt gamla liv och i sitt gamla tänk.Vi kommer ingenvart där.Det skapar frustration och lidande för oss båda då jag inte pallar att leva med honom när han innerst inne vill dricka.Men kanske om han sträcker ut en hand åt mitt håll att vi kan börja resonera..Men jag ser inte ens ett litet finger som lockar på mig.Så han har en lång bit kvar att ens vilja ta tag i sin situation och jag är inte alls säker på att jag finns med i hans framtid ens om han väljer att försöka leva nykter.Men tack för förslaget,jag behöver alla friska vindar utifrån för att orka.Kanske kanske om jag får höra att han håller upp ett tag att jag vågar närma mig och kolla om jag finns med i hans livsplaner.

Profile picture for user Lycke

Den alkoholberoende behöver lära sig se skillnad på sina personligheter, och uppmuntrar omgivningen den friska delen utan att kontrollera, så kan personen förstå att den fortfarande är en person som andra vill ha i sitt liv, förutsatt att han eller hon är nykter! "Dåligt beteende" som onykterhet väljs bort. :)

Profile picture for user Lycke

Det är sant, förstår precis hur du menar, han måste nog i sin botten innan han kan göra sin vändning. Och jag vet hur jobbigt det är att leva med någon som alltid har alkoholen i sina tankar. Nervös och rastlös i sin nykterhet. :(

Profile picture for user Ullabulla

så skulle jag utan att blinka be honom tillbaka in i mitt liv.Utan tanke på om han dricker eller inte och utan tanke på om han skulle välja att sluta eller inte.Men jag har nånstans ändå nått min gräns för vad jag klarar.Jag kan gå tillbaka till de första åren då han var så underbar i sin gränslöshet och sin mjukhet och hur jag fick se långt in i hans själ när han var onykter/ångestfylld i sitt tillnyktrande.Men nånstans på vägen så började jag se det sjuka i detta och tog mer och mer avstånd från den onyktra personen.Men han fanns ju ändå kvar och därför blev det så svårt att leva kvar i relationen om du hänger med i mina resonemang.Jag levde ju med två personer och trots att jag älskade båda så visste jag att den ena var sjuk.Då var det svårt att ge den sjuka personen näring och gnisslet smög sig in.Där började egentligen mitt medberoende på allvar samtidigt smyga sig in.Den medberoende såg vad som var ett måste,tillnyktring annars dör relationen.Och den medberoende delen av mig jobbade stenhårt utan att lyckas ett dugg och smög samtidigt in den kil mellan oss som gjort det omöjligt att idag klara ett liv tillsammans.Och utan den insikten och den kamp som den medberoende delen av mig fört så skulle jag ändå inte klarat mig så långt som idag.Så det är en himla gegga,men ibland vill jag bara vrida klockan tillbaka när han var alldeles alldeles underbar oavsett om han var nykter eller onykter och vi båda levde i någon sorts fylleparadis.

Profile picture for user Ullabulla

på dessa alkoholberoende människor.Självupptagna, egennyttiga med sig själv i fokus...Andras mående lidande och smärta verkar bara fläkta förbi ibland som en liten obehaglig påminnelse att det kanske tom skadar andra när man dricker?Bitter? ja,arg? ja.Less?Ja.Jag undrar om de är medvetna om hur många timmars sorg och oro de skapar i sin tur i sina led för de närstående.

Men ack nej,jag glömde det får man inte påminna om.Det är ju redan så synd om de och de klarar inte mer skuld.Jag vet att det är en sjukdom.Jag vet att de lever med en massa ångest för vad de ställer till med.Men sluta då för fn.Det finns antabus,det finns aa det finns alkoholterapeuter osv.Låter jag som en försmådd alkoholisthustru som väntat ännu en gång och hoppats ännu en gång så har ni alldeles alldeles rätt..Vän av ordning säger då,men själv då tramsmoster det finns väl andra karlar utan problem.Klipp då om han inte vill ha dig.Eller om han väljer alkoholen.Sitt inte där och tyck synd om dig själv.Du har ju också ett val..Åsså är vi tillbaka på ruta ett igen.

Profile picture for user Ullabulla

bara ett litet telsamtal så är allt bra igen.Nu kan jag vänta snällt i säkert en vecka innan jag behöver ny näring.Låt han vara ifred,låt han fundera, längta, våndas och känna klart om han vill/kan sluta dricka och om han vill närma sig mig igen på mina villkor.Men nädå,jag ska vara där och styra upp det så att det blir som jag vill och snabbt ska det gå..Andra delen av mig känner sig ganska fri och öppen för vad ett liv utan honom skulle kunna innebära.Jag hoppas att den delen kan få mer näring och den enda som kan ge det är ju jag själv.Men då känns det som att jag sviker och riktar mig bort från oss.Ändå säger ju många som varit med om detta att det är precis det rätta att göra.Så jag gör väl det då,men det tar emot och är svårt.

Profile picture for user Ullabulla

på vårat låtsasförhållande,då vi egentligen bröt för snart 4 månader sen.Men hoppet har pyrt i mig då han gett dubbla budskap så länge om att han ju ändå vill att det ska vara vi.Men idag så ställde jag frågan om han ser ett vi i framtiden.-Nej inte som det känns just nu.Jag mår för dåligt och måste få reda upp mitt liv.Skönt tyckte jag att äntligen få besked.En ro la sig lugnt och fint inne i mig och jag kunde klippa ännu en tråd i mitt medberoendegarn.Dock var han väl nöjd/missnöjd med sitt beslut och åkte raka vägen till systemet och dricker nu igen.Vem är förvånad,inte jag i alla fall.

Profile picture for user aeromagnus

Nu kan du inte göra mer, han har gjort det sämsta valet men det är nu hans problem. Nu ska du vara en stor egoist och bara tänka på dig själv. Se till att du har det bra, göra saker, känna dig trygg mm.

Profile picture for user Ullabulla

det kan vara skönt att höra att man gjort allt man kan.Det är ju det enda man gör och man blir mer och mer desperat i sina försök trots att man nästan vet i förväg att det är helt poänglöst.Nu får han dansa ensam ett tag så får vi se var hans dans för honom.

Profile picture for user aeromagnus

Den dansen kommer till 99% att innehålla massor med felsteg. Man måste förstå att man inte kan förändra en människa om människan själv inte vill. Jag jobvar som matte/no lärare på en högstadieskola och om en elev inte vill lära sig spelar det ingen roll hur skicklig jag är. Hittar vi dock motivation så lyckas vi. Motivation måste komma inifrån men vi ska kunna locka ut den. Du har försökt att locka ut den och musslyckats men det beror inte på dig utan pä att din man inte ville. Du kan inte göra mer, du har gjort mer än många andra

Profile picture for user Ullabulla

att få vara nära alkoholisten.Att få bara en liten bit av deras tid själ,uppmärksamhet är stark.Jag tror att den driver oss på samma sätt som alkoholen suger/driver er som dricker.Den är inte rimlig,konsekvent eller logisk.Endast känslomässig och snedvriden.Likafullt står den där varje dag och lockar på oss,Gör något,tänk något,agera påverka.Något måste du väl kunna göra för att få den människa du bryr dig om att se vad du ser.men ack nej.Blinda som musungar är ni.Och vi är starka och visa och kloka och vet allt bäst,eller.. :)
Och när vi då till sist börjar fatta att kanske jag måste backa,kanske jag måste inse osv.Då svider det så förbannat,all möda man lagt ned.

Alla timmar man engagerat sig och pratat och motiverat.Ska det vara bortkkastat?Ja,det ska det och det ska man då bara acceptera som rutten mat i soporna.Det är ju det enda som hållit en igång,motivationen att få den man bryr sig om nykter.Vad ska man göra nu då?Hur ska man kunna fokusera om,på vad.Ens eget liv har ju i stort sett förintats.Ens egna behov har gömt sig långt långt inne i ryggmärgen och är inte alls så lätt att pilla fram igen.Men kan ni,så ska väl vi kunna,eller hur?
Vi är heller inte så värst duktiga om vi inte ens kan fatta det alla säger,låt alkoholisten vara och låt hen sabba sitt liv alldeles själv.Nejdå,vi ska förlänga processen med vårat daltande.Så vi är egentligen precis lika sjuka som alkisen.Usch och jag som trodde jag var så bra..

Profile picture for user Ebba

Oj så fantastiskt väl formulerat och alldeles sant, jag känner så igen mig.
Det här forumet är en guldgruva och helt gratis. Sverige är ett fantastiskt land som ger oss möjlighet att läsa och skriva här. Tack till dig och till de som startade upp detta forum vilka de nu är.

/Ebba

Profile picture for user Ullabulla

Jo allt går i vågor,insikt förnekelse och så tror man enfaldigt att man lärt sig något.Sen så märker man att nädå,inte alls.Men sen ibland så öppnar sig en liten dörr i ens medvetande och man vågar kika ut i tomheten.Och se där,där finns ju livet med allt vad det kan erbjuda.Men oftast stänger man den snabbt igen så man slipper förändra sig själv och sitt liv.För det är ju så tungt.Men jag hoppas på mig själv och att jag ska hålla tag i de rep som faktiskt finns där.Så jag inte ramlar igen och igen..

Profile picture for user Ullabulla

återfall ala minst en 75:a i alla fall.I mitt fall alltså.Vad han har druckit kan jag bara fantisera om då jag faktiskt inte vet.Han var här och la golv och jag,dvs inte han utan jag tyckte att vi skulle vänslas lite.Han var ju inte bangen och lyste som en sol efteråt.Jamen tyckte jag,det här gick ju bra och var så nöjd och belåten själv med min lilla tillfälliga frist i abstinensen.
Men dagen och dagarna efter har varit såå tunga och jag är tillbaka i bebisstadiet där jag bara vill skrika efter honom att han ska komma tillbaka och allt ska bli bra igen och allt är glömt och förlåtet.Men det har jag i alla fall hållit mig från,men det är endast tack vare sponsor som jag lyckats med den bedriften.Sorgen och bedrövelsen ligger som en tung mantel över mig och det känns som nån kört över mig med en ångvält.Hur dum får man bli?

Profile picture for user Ullabulla

och lite mer vidvinkelseende.Han mår verkligen skit och ser ut som skit också.Allt är stort och svårt och oöverkomligt för honom.De allra enklaste saker som han borde få gjort på nolltid blir ogjorda.Jag har hållit lite koll tack vare annan kontakt och han har druckit vad jag vet minst en tredjedel av alla dagar de här fyra sista månaderna.Vän av ordning kanske inte tycker det låter så farligt.men det är de dokumenterade gångerna.Hur mycket han druckit som jag inte vet är ju förmodligen minst hälften av dagarna.Och jag som levt med honom vet att han mår skit redan efter två dagar i sträck.Men han gör absolut intet av försök till att söka eller få hjälp.Jag har också hållit mig från kontakt sen mitt misstag förra veckan.Jag undrar bara hur fort den här utförskurvan ska gå.Var slutar den?Min väg har nu börjat skilja sig från hans och mitt mående är bara delvis påverkat av hans mående.Så lite ljusning för en av oss i alla fall.Denna satans förbannade alkohol som pajar alla dessa fina människor.Varför vaknar inte förmyndarsverige upp och förbjuder alkohol?

Profile picture for user Ullabulla

känns det nu.Jag kan inte riktigt sätta fingret på varför.Han har skadat sig och kan därför inte vara med på den jakt han ser fram emot varje år.Han har dessutom fått starka smärtstillande av läkaren.Läser inte läkare journaler?Nu har han fått både lugnande som är helt olämpliga och idag då värktabletter.Jag går sönder invärtes av att se på detta förfall som har gått så fruktansvärt fort.

Han har inte varit i närheten av detta supande under vår tid tillsammans.Inte ens i början av relationen då han ändå var rätt djupt nere i drickandet.Och jag kan inget göra,och han ber mig inte om hjälp.och han ber ingen om hjälp.Det kommer han heller inte att göra utan han kommer förmodligen att supa ihjäl sig.Det kanske inte händer idag,eller ens detta år.Men om det här bara är början så kommer även jag att ha gått under innan han är klar.Och sen då,ska man sitta där med ångest för att man inte stoppade honom.Som jag stoppat,förhindrat motiverat under dessa 20 år så att det ändå legat på en nästan acceptabel nivå.Och jag ska vara stark och gå vidare och fokusera på mig själv?Vilket dravel,att tänka så när den människa man älskar sakta tar självmord.

Profile picture for user aeromagnus

Kan du göra så att han slutar dricka? Kan du göra att han mår psyk7skt bättre? Vad kan du göra? Att vara medberoende är nog jobbigare än att supa för då lämnar man ju över allt ansvar.Problemet här är att du inte kan förändra en annan människas vilha oavsett hur mycket man älskar personen. Personen måste genuint vilja förändra sig. Hur hjälper det situationen om du mår dåligt.

Profile picture for user Ullabulla

att jag inte kan göra nått.Att om jag ger efter och försöker häva just denna period av drickande gör att både han och jag får en tillfällig lindring.Framför allt jag i att jag lyckas stoppa honom ett kort tag.Han vaknar kanske till ur ruset ett tag och ser mig,kvinnan i hans(fd) liv som lider och vill honom så väl.Han kanske gör en tillfällig uppryckning för min skull.Men enligt alla som varit med i denna djävulsdans så förlänger det bara pinan.Han vet att jag står där,redo att ta emot honom om han slutar dricka.Jag har inte släppt taget,annat än att jag inte längre försöker påverka honom.Någonstans förstår jag ju allt detta.
Men att i verkligheten se denna förnedring och inte kunna få erbjuda den lindring som jag står för är fruktansvärd.Hans kamp för att få fortsätta söka lindring i flaskan har nu snart röjt bort alla relationer som tidigare varit viktiga för honom.Men jag kan inte hjälpa mig själv i detta just nu.Jag mår fruktansvärt dåligt och lider precis som han.Mitt medberoendehjärta bultar för fullt och struntar fullkomligt i hur bortkastat det är att lida med honom.Tack Margaretha för dina styrkekramar,de behövs verkligen just nu.

Profile picture for user aeromagnus

Denna jävla alkohol. Lider med dig verkligen. Det är klart att innerst inne finns det en liten kärlekslåga, något som tände er relation. Man lever i hopp och förtvivlan att den man ölskar ska vakna upp ur dimman. Ta tag i sitt liv. Sluta ha undanflyketer till att dricka. Vårda de man älskar.

Profile picture for user Ullabulla

känns det.Han kom hit utan att jag visste det i förväg.Hans ögon avslöjar hans kärlek och jag min dumma gås reagerar som Pavlovs hundar.Erbjuder honom att komma ner ikväll och sköta om honom och hans onda rygg då han hade djävulskt ont.Han avböjde vänligt men bestämt.Ändå nöjd i min bekräftelse av hur jag läste av honom så fortsatte min dag och jag var lite stillad i min abstinens efter honom.Ringer pga problem med gräsklipparen och hör att han är påverkad.Så någon del av mig läste ju också in hans alkoholsug tidigare idag och ville återigen likt en reflex försöka hindra honom att dricka.Så nu sitter han där med brutna revben påverkad av både alkohol,antidepp och starka smärtstillande.Djävla idiot!Dottern som också igår sa att nu skulle hon lägga locket på för att hon inte orkade mer ringde honom också idag berättade han.Även hon klarar inte att hålla de löften man ger till sig själv.varför ska det vara så svårt?

Profile picture for user Ullabulla

Ju mer han dricker ju starkare blir den.Jag är en äkta medberoendepersonlighet och nån sorts korkad tävling börjar mellan mig och mr alkohol.Vem ska vinna och få tillbaka min gubbe på rätt sida.Jo jag,och jag ger mig fan på att lyckas.Och det gör jag ju till slut,bara jag väntar tillräckligt.Och så går det en tid och så är vi tillbaka i samma läge igen.Nu ringer han igår kväll och halvskällde på mig för att jag inte svarade i telefon som jag lovat.Jag var ute och klippte gräsmattan och hade lovat att vara tillgänglig för att han hade så ont.I det telefonsamtalet om gräsklipparen så halvsa han att han kände sig lite trängd då jag erbjöd mig att "sköta" om honom i hans smärta.Detta var ju innan jag visste att han skulle sätta sig och dricka.Jag går där och klipper och känner mig förorättad(och erkänner att han delvis har rätt) Så får jag sen skäll för att jag inte var tillgänglig som jag alltså inte skulle vara i första telefonsamtalet.Hallelujah inte lätt att bli klok på fylleprat.

Så jag fick ju tyvärr alldeles rätt.Igår petade han alltså i sig tre starka smärtstillande,antidepp sömnmedicin och alkohol.Jag kan inte säga att jag är så värst glad att jag fick rätt i min prognos.Det känns som att jag på något vis triggar igång hans drickande.Efter möte med mig har han nästan konsekvent valt att sätta sig och dricka.Det kanske gör ont att välja bort mig,eller sanningen att han faktiskt håller på att supa bort mig och vårt liv tillsammans blir för uppenbar.Kanske det skulle vara lättare både för honom och mig att inte ha någon som helst kontakt.Men det klarar varken han eller jag(framför allt inte jag)Jag klarar det bitvis och blir delvis starkare.Samtidigt som då min abstinens efter honom sakta tilltar och stillas först efter någon typ av kontakt med honom.Jag har ju denna sommar klarat uppemot en vecka utan att på något sätt kontakta honom.Jag har mått delvis bättre i detta.Men på den alkoholfria resan så börjar ju också mitt arbete med mig själv och den är också tung att gå igenom.Kanske därför jag tar mig mina återställare.Jag tror att jag ska ta ett ordentligt snack med honom om detta och att vi kanske försöker bryta kontakten helt om både han och jag mår bättre av det.Om jag sen klarar av det är en annan femma.

Profile picture for user Ullabulla

tro det eller ej.
Jag tror det väl inte riktig själv än.Jag var ner och ställde honom inför det faktum att han på fyra månader inte gjort en min av att sluta.Att jag fortfarande älskar honom och inte klarar att se det längre.Och att jag därför inte längre vill ha kontakt.Häpp! Jag hoppas verkligen att mitt beslut nu är taget inifrån och ut och att jag inte vacklar i detta.Han fortsatte hålla fast vid sin rätt att dricka och att han inte hade avsikter att sluta.Så då har vi ju en moment 22 situation.Den enda som kan förändra läget är ju nu han.Eller jag förstås om jag ger efter.Men jag hoppas och tror att jag har tillräckligt mycket egen kraft nu att jag kan stå emot.

Profile picture for user aeromagnus

Jag lider verkligen med dig. Det är alltid svårt att bli sviken av den man älskar. Han valde spriten före dig. Jag tycker att du gjort rätt även om du är sårad. Du kommer må taskigt ett tag men det kommer ordna sig. Skulle du leva med honom skulle du må dåligt hela tiden.

Profile picture for user Ullabulla

Ja,hellre sårad av sanningen eller hur den nu lyder.Jag har varit som ett spöke hela dagen när jag tittat mig i spegeln och visste inte att detta beslut fanns i mig.Men nu då det är gjort så känns det så bra och hon i spegeln ser nästan levande ut.

Profile picture for user Ullabulla

Man sitter där övergiven ratad och bortvald gång på gång.Det gör något med medvetandet hos en så man till slut nöjer sig med minuspoler istället för pluspoler likt ett misshandlat barn som kan känna sig tillfredställt av ett leende från den förälder som just slagit en.Det är sjukt inifrån och ut och ändå så ursprungligt och äkta(not)Man sitter och tröstar sig med den och den gången då var det minsann bra 1987 en dag i Mars och tycker på allvar att det man minns är korrekt och ska balansera upp för allt annat elände som man fick med på köpet.Men när kanalerna är öppna från både mitt och missbrukarens håll och kontakten och känslan är ren då är det 100% ren och skär glädje.Det kan inget normalt förhållande ta ifrån en,det är det som är så mysko i detta.Så istället för att titta på missbrukaren så borde man ju titta på sig själv och försöka förstå varför man upplever såna känslor av tillfredsställelse och lycka i något som så uppenbart inte stämmer.

Profile picture for user aeromagnus

Du är medmänsklig och därför skuldsätter du dig för din mans drickande. Du bryr dig men får inte gensvar och då blir man besviken. Kämpa på och ta en dag i taget. Kranar

Profile picture for user Ullabulla

ska verkligen försöka att tänka en dag i sänder.Jag har varit på alanonmöte och hört en ung kvinna berätta om liknande saker och framför allt vad man utsätter sig själv för.Att man sakta sjunker tom inför sig själv och till slut inte är värd bättre och slutar stå upp för det som är rätt och rimligt.Gonatt på er alla därute.

Profile picture for user Ullabulla

och idag har jag för första gången på någon månad haft några riktigt fridfulla timmar i lingonskogen med mina hundar.Ingen stress utan bara ett lugn i nuet.Helt fantastiskt!Jag trodde jag skulle lida värre nöd än nånsin nu dessa dagar,men jag känner just nu bara frid.Kanske alanonmötet,kanske att jag släppt en liten bit till av kontrollen som jag inbillar mig att jag har.

Profile picture for user Ebba

Som vi behöver det - som vi förtjänar det.
Härligt med lingon i skogen och i korgen.

Profile picture for user mulletant

i din tråd idag Ullabulla. Du skriver så naket och klart om det du utsätter dig för... och du beskriver medberoendet, dess utifrån obegripliga mönster... din ofrihet och frivilliga fångenskap.... allt det där beskriver du så att det ryser inom mig. En väldigt viktig rad skriver du "Så istället för att titta på missbrukaren så borde man ju titta på sig själv och försöka förstå varför man upplever såna känslor av tillfredsställelse och lycka i något som så uppenbart inte stämmer." Fortsätt skriva, fortsätt gå på Alanon. Allt det bästa önskar jag dig / mt

Profile picture for user Ullabulla

som behövs för att stärka upp det man redan vet.Jag fick igår på partaj veta att mitt ex:s tidigare kvinna också beklagade sig att han drack för mycket.Men att problemet var att det var hon som gjorde att han drack för mycket..,vilket tystade henne.
Hon är en hemlig kvinna och vi har talats vid ett par gånger i början av vår relation.Men jag hade behövt denna info nu under vår relation också.Prata,prata ni som är anhöriga.Andra stärks i sitt beslut att något är fel.
Man behöver ju inte för den skull använda megafon.
Men alla hårdfakta behöver man ha under näsan och kunna granska flera flera gånger för att hitta styrkan att göra något för egen del.Fortfarande inga återfall från min sida och vi är nu inne på dag 4.Det blir en prövningens dag på Torsdag då han ska komma hit och hämta en massa saker som ligger kvar i huset.Jag ska upparbeta en strategi istället för att som tidigare vara vidöppen för alla pustar från hans håll.

Tack alla ni som lägger ned några uppmuntrande rader.De behövs verkligen.Varje dag läser jag igenom mina och andras inlägg och ältar och grottar ned mig.Vissa dagar blir det bara korta reflexioner.
Andra dagar lägger man ned mer tid.
Att läsa,grunna och vrida på varje formulering och tanke man plitat ned gör sakta något med insikten och tydliggörandet av vad man pysslar med.

Profile picture for user aeromagnus

Bra strategi. Ssamla mod och lyssna inte på hans hot om löften. Det kommer gå bra det känner jag på mig.

Profile picture for user Ullabulla

som jag vaknar lugn avspänd och glad.Inte stressad på gång och på väg.Jag har nog sprungit mer dessa sista år i huvudet och själen än jag gjort på många många år.Visserligen är det nog så jag reagerar vid fara även vid andra stresspåslag än alkoholen.De här sista åren kan det ha varit hans mående överlag och mitt eget privata liv som ofta varit stressigt.Men det är inte mycket i mitt privata liv som egentligen blivit mindre stressigt,men ändå denna ro?Jag måste ju tro att det beror på att jag släppt kontrollen?Om det inte är det som gör mig så tillfälligt i själslig balans så tackar jag i vilket fall han däruppe som håller mig i handen just nu.Gooood moooooorning Sverige!

Profile picture for user Ullabulla

av saker efter 4,5 månad.Det har dragit ut på tiden och jag har inte stressat på heller.Hoppet har funnits kvar att han ska vakna till ur sin dimma.Men ack nej.Han står fast vid sitt beslut.Det svåra i det här är ju att acceptera faktum.Jag vet ju egentligen inte om det är han som vill ur relationen,eller alkoholisten.Han orkar helt enkelt inte med det liv jag lever och de krav som ställs på honom.Han vill hellre klippa alla kontakter och sitta nere i sin stuga och dricka bäst han vill.Jag är nu inne på dag 8 utan kontakt-personligt rekord.Det är inget jag vill fira eller slå mig på bröstet för.Jag önskar så att situationen var annorlunda.Att vi tillsammans kunde stärka varann att bli friska,jag ur mitt medberoende och han ur sin alkoholism.Men han vill vandra ensam.....snyft.Jag spänner mig en del för i morgon.Det blir som en sorts begravning av mitt sista hopp.

Profile picture for user aeromagnus

Jag förstår hur det känns och det kommer säkerligen inte bli en enkel dag. Har du något annat val? Skulle du på något annat sätt själv få ditt liv tillbaka? Att bli bortvald för en flaska sårar enormt och man känner sig värdelös. Det kommer gå bra imorgon men håll dig till din strategi.

Profile picture for user Ullabulla

och det känns rätt ok.Han var fräschare än på länge och enligt dottern som talats vid med honom två ggr per dag så har han låtit nykter.Jag vet ju att han i söndags fick sina folköl och därför förmodligen druckit tidigare under helgen.Men det var skönt att se honom såpass fräsch ändå.Kunde inte riktigt hålla mig utan frågade om han ville hålla kontakt med en i familjen som gärna vill ha kontakt med honom.Jadå,det ville han och jag har gett honom en liten hint om att jag kanske inte är beredd att hålla mitt löfte till mig själv;att inte ha någon kontakt alls.
Men Rom byggdes inte på en dag och vi får väl se hur han förvaltar denna möjlighet,om han pajar den eller ser till att det blir något bra.

Profile picture for user Ebba

Tungt och åter tungt.
Ibland måste dock tunga stenar rullas bort och vändas för att något nytt, friskt och fint ska få utrymme att växa fram och upp ur jorden. Kram till dig.

<3

Profile picture for user Ullabulla

måste ju vara en av de mest bortslösade energiresurser man kan ägna sig åt.Där går han då omkring idag i vårt gemensamma(mitt)hus.Efter 20 år så känner jag varje skiftning i hans kroppsrörelser ansikte och röst som mina.Vi sitter ihop som en varelse som jag inte känner mig hel utan.

Allt i mitt dagliga liv känns halvt och ofullkomligt utan honom.Ändå var ju våra sista år så tunga.Utan närhet,glädje samförstånd och drömmar.Likafullt så känns det som att jag aldrig mer kommer att bli genuint lycklig.Som att han går iväg och tar mig med sig bort från mig själv.Kvar är då bara spillrorna av det som förställer jag.
Detta för att få leva sitt liv utan sin medberoende partner som alltid visste bäst hur livet skulle levas.La sig i och styrde och ställde.Bestämde att alkohol inte skulle få förekomma längre.Vag och obeslutsam har jag aldrig varit.

Just nu önskar jag mig dessa egenskaper för då hade han ju varit kvar hos mig.Jag hade aldrig ställt de krav som gjorde att han till slut reste sig upp och gick.Varför har jag denna idiotiska visa i huvudet som upprepar de här dumheterna?
Det var ju inget liv vi hade.Och ändå denna kärlek,denna sorg över allt som gått förlorat.

Profile picture for user Ullabulla

vidöppen.Precis som jag minns honom från de första åren tillsammans.De sista åren har han slutit sig på så många plan så att han till slut varit nästan helt otillgänglig.Säkert har också jag backat,men det känns ju alltid tydligare det partnern gör.
Han är också väldigt skakig nervös och stressad.Antingen har han nyss druckit och håller på att gå ur abstinensen.Eller så är han nervös att träffa mig.Det spelar egentligen ingen roll.
Jag kände idag för första gången att jag kan se på honom,älska honom och låta honom gå för det är det enda jag kan göra i nuläget.Var han är på väg,vilka tankar han har om sig själv,drickandet och om oss och vår ev framtid bär han med sig.
Det delar han inte med mig och tidigare har jag liksom krafsat ur honom ledtrådar vilket har varit frustrerande för oss båda.Nu iakttar jag mer och det känns riktigt bra.En liten del av mig väntar och väntar på telefonsamtalet från honom som inte kommer.
En längtan efter det som varit.
Men den andra faktiskt större delen av mig har haft en alldeles förträfflig dag trots besöket.Jag ska fortsätta hålla fast vid mitt nollkontakt.
Jag mår så mycket bättre av det och det lägger bollen hos honom vilket ger mig avslappning och frihet.

Profile picture for user Ullabulla

efter ångesten,stressen och oron.Efter den jagade känslan av att allt är bråttom och på väg.Och inte hinna och inte orka med.
Men den finns inte där mer.Satt allt hos honom eller skapade vi den känslan tillsammans?
Idag står härlig Söndag på schemat med kulturella besök och paltkokning med sonen och hans flickvän.
Tur i skogen med hundar och korvgrillning.
Vad mer kan man önska en härlig Septembersöndag?Jo en nykter karl att hålla i handen.
Men han är inte där och just idag gör det faktiskt inget alls.Känner mig stark och glad.

Profile picture for user Ullabulla

och det var väl ingen här på forumet som på något sätt tappar hakan över det.Inte jag heller förstås.Men för varje gång så går det lättare att bara vända blicken åt andra hållet.Helt opåverkad är jag inte.Men jag har inte larmat till höger och vänster för att få en chans att prata av mig och lufta min oro.Jag har ganska enkelt bara konstaterat att jaha.
Dagen fortsatte bra och inga impulser att åka ned och fixa läget.Jag tänkte på honom ibland under gårdagen med vemod men också med ett utanförskap som känns mer och mer äkta.Jag är ju verkligen utanför problemet och blir inte längre så värst påverkad.Nu väntar jag väl nånstans på nästa tecken på att han eller någon annan hör av sig och informerar mer.Men det är ju där jag också ska släppa taget.Om någon gör det så må det vara hänt.Men jag ska inte ta första steget att få mer info.Idag ska bli en bra dag!

Profile picture for user aeromagnus

Tiden läker de flesta såren. Klart man tänker på den man en gång hade ett liv tillsammans med. Konstigt vore annars. Ditt beslut framstår ju mer och mer som det enda rätta. Bra gjort

Profile picture for user Ullabulla

Man sörjer även en fin människa som går under.Man sörjer sina egna möjligheter att klara livet med denna människa.Man sörjer att man tappar sin drog(alkoholisten) som hållit en i handen så många år.Så det är inte bara en vanlig relation som går sönder.Den är på så många plan och påverkar hela ens person.Det kanske är därför det är så otroligt svårt att gå och sen hålla detta löfte till sig själv.Sen arbetet att hitta sig själv igen utan den som dricker.Vad ska jag nu leva för osv.Så jag tror att vår resa påminner om er /de drickandes resa i väldigt hög grad.Samtidigt är den ju alldeles nödvändig och jag börjar mer och mer förstå att det är svårt att hålla ihop relationen om den ena blir nykter eller fri från sitt medberoende och den andra trallar på.

Kittet i relationen är ju just ingredienserna av både medberoende och drog.När de båda ingredienserna upphör så ekar det väldigt tomt.Eller om den ena klarar sitt tillfrisknande men inte den andra.
Huvudingrediensen, som drog en till varann har ju upphört.
Mitt frivilliga fängelse som mulletanten beskrev.Jag har aldrig läst något så träffande.Själv kliver jag in och låser dörren,gång på gång.Grottar ned mig i mitt medberoende och spinner loss på vilka möjligheter som finns/fanns.Mer och mer ser jag idag mönstret. Varje gång jag ser och aktivt kliver tillbaka från det mönstret så händer det något med mig.
En lättnad,en visshet en ro.Jag vet ju att bakslag kommer att komma.
Men varje gång jag nått detta mitt alldeles egna Nirvana så vet jag ju att det kan komma tillbaka om jag bara fortsätter på den inslagna vägen,att avstå mitt medberoende.

Profile picture for user Ullabulla

Känns det just nu.Dagarna är bättre än på många år och känslan när jag vaknar på morgonen är frid.Men ändå så sitter jag här nu och försöker hitta tillräckligt många små anledningar som gör att det är befogat för mig att åka ned till stugan och ta mig en titt.
Papper som ska undertecknas,skruvdragare som ska hämtas osv.
Men ingen av dessa anledningar är ju på riktigt.De är bara på låtsas för att jag ska få mig en liten bit av honom igen.Och då sätts hjulen i rullning och stora delar av mig tas i anspråk för detta att sörja,förstå osv.Jag kanske helt enkelt måste få känna denna ödslighet ibland då jag ju egentligen mår helt ok.Ta dessa två lediga dagar och skapa de till mina och inte stressa sönder dom med en massa aktiviteter som jag gärna gör för att slippa känna.Om jag klarar att i vila låta bli att ta kontakt så har jag kommit ytterligare ett pyttesteg framåt.Ja det låter som en bra plan,den kör vi på.

Profile picture for user Ullabulla

pratade nyss en kortis i telefon pga praktiska saker.Jag kände mig helt neutral och inte fladdrig och längtande.Det är första gången på 5 månader som denna ickekänsla infinner sig.Förhoppningsvis kommer det fler gånger.

Profile picture for user Ullabulla

känner jag mig som.Bara för att en man som jag surrat med på ett forum nu är lite intresserad av mig och jag känner också en nyfikenhet.Mitt ex ska i morgon hjälpa mig med nödvändig sak då annan hjälp backat ur.Och jag känner mig otrogen och falsk.För att jag känner detta nyfikna på denna nya man.Han har ju inte varit otrogen i 20 år med flaskan.Han har ju inte ljugit och smusslat och bedragit och stått där med öppen nuna som om han minsann inte har nått att dölja.
Ändå är jag så rättrådig så jag känner nån sorts skam för att jag inte berättar.
Kan nån komma och hälla ur mig alla dumheter och fylla på mig med sunt förnuft tack.

Profile picture for user Ullabulla

är jag ikväll.Denna man som jag blev lite småintresserad av verkar ha en annan typ av beroendeproblematik som jag inte tänker gå in på här.Men magkänslan talade,saker hände och ikväll konfronterade jag.Samma korkade undanflykter och försök till att göra problemet till mitt.Jag stod fast, bad om förklaringar,fick ingen och känner mig så stark i detta.Visst är det väl alldeles fantastiskt att jag trillar dit på en beroendepersonlighet till? Luften hade gått att skära med kniv så stark var attraktionen oss emellan.Och naturligtvis av samma sorgliga orsak.Kaka söker maka.Men jag såg,jag identifierade och konfronterade inom loppet av några dagar.Det tog inte 20 år.

Profile picture for user margaretavilhelmina

Kanon bra ! Tråkigt med mannen men härligt bra av dig att du såg identifierade och konfronterade snabbt. ;-)

Profile picture for user Ullabulla

för att berätta att jag ev kommer att börja dejta.Skulle ge hejdåkram och då började tårarna flöda.De har runnit sen dess och jag vet inte hur jag ska ta mig ur denna smärta och ångest över vår situation.Nu ska jag gå och sova och hoppas jag får några timmar.

Profile picture for user Ullabulla

att det finns ett liv för mig efter detta och att jag ska kunna släppa in någon annan man istället för honom känns som en utopi.

Profile picture for user Ullabulla

trots att det är bortkastat.Trots att han väljer alkohol.Idag var han nykter och även igår och då väcks ju hoppet.Kanske han tänker på oss,kanske han ser oss i framtiden.När jag frågar så säger han inte just nu.Han säger inte nej och det gör det både svårare och lättare:dels kan jag ju inbilla mig att vi har en framtid där framme nånstans och dels får jag ju lite mer tid på mig att bryta isär denna järnrustning som detta medberoende är.Samtidigt är det så djup kärlek från min sida.Medberoende till trots så är det mannen bakom alkoholen innanför dimmorna jag skulle vilja nå igen och som jag troget väntar på.Just nu är jag så svag så jag är beredd till vad som helst,bara han vill ha mig i sitt liv igen.Han får dricka,välja bort mig och vara egoistisk,bara han kommer och är hos mig.Jag kommer att tycka att detta brev är en sorglig läsning om några dagar/veckor.Men just nu ikväll är de verklighet och jag kan inte hur mycket jag än vill skaka av mig denna känsla.

Profile picture for user Ullabulla

när man inte ger efter för ångesten utan låter den rida en ett tag och härja runt och sen sakta släppa taget.Jag plockade fram kvinnor som älskar för mycket igen.Fantastisk läsning.Jag känner hur klumpen i magen sakta släpper av alla kloka ord.Jag MÅSTE SLUTA SPRINGA ifrån mig själv mitt liv och min verklighet.Jag måste stanna och ta en bit i taget för att få klart för mig vem jag är och vad jag vill.

Profile picture for user aeromagnus

Känslor kan man inte bara springa ifrån de finns där. Det är alltid jobbigt att tycka om en person som man vet blir problem men långt inne tror och finns det en förhoppning om förändring.

Profile picture for user Ullabulla

om hur vi kan lösa detta i min låtsasvärld.Eftersom kärleken är stark,framförallt från mitt håll så kan vi väl göra såhär:Träffas max en gång per vecka och göra roliga saker,äta en middag ta en promenad se en film whatever.Dvs endast fokusera på vår parrelation som ju gått i träda de sista åren.All tid däremellan fortsätter vi leva våra egna liv och repa oss själva.Om han då väljer att dricka alla de dagarna så är det hans val.Men han måste vara nykter under den träff vi har.På det sättet så skulle vi kunna ta reda på om det fortfarande finns ett vi och om han eller jag ser fram emot våra möten eller om de bara känns jobbiga och utan framtid.Eftersom jag uppenbarligen har så svårt att släppa taget så kanske det skulle kunna vara ett sätt för mig att inse att det är över.Om våra träffar bara är bortkastade och att det enda han gör är att han sitter och längtar efter att få åka ned till stugan och dricka igen.

Eller förstås det jag hoppas,en ny låga tänds,vi känner att det är vi som hör ihop och vi börjar bygga på en ny kula.Sambo med honom blir jag nog aldrig igen.Det gör ju också att all hans frihet att dricka hur han vill finns kvar för honom.All smärta över att han faktiskt ofta kommer att göra det valet blir ju då min.Vad är vinsten för mig i detta?Jag får igen lite av mitt liv som försvann med honom.Jag får chansen att fortsätta kampen mot mitt medberoende men under ordnade former.Förlusten är ju själsplågan att fortsätta vara maktlös.Men det är jag ju i nuläget också.Frågan är,kan jag fortsätta vara medberoendenykter i en sån här lösning,tveksamt..Lyckligare än nu? Ja definitivt.
Krossade illusioner emottages tacksamt :)

Profile picture for user Ullabulla

nu har vi påbörjat vår resa mot slutet eller en ny början.Det återstår att se.Jag möttes av karl som just tagit första supen för kvällen men fyllan hade inte hunnit sätta in.Otroligt nog känns det bra.Jag har ju inte fått min första besvikelse än utan den återstår ju att invänta.Vi ska träffas en gång i veckan och se om vi kan hitta tillbaka till oss.De andra sex dagarna behöver jag för att reparera mig själv från mitt medberoende och min arbetsnarkomani.Han för att göra vad han vill faktiskt.Han kanske väljer att fortsätta precis som nu,men det är ju då hans val.Kanske korkat,kanske ett sista halmstrå eller i bästa fall en nystart som var nödvändig då det liv vi levde var ohållbart.

Profile picture for user aeromagnus

Vad vill du? Kan han ge dig det du vill ha? Känslan hos mig säger nej. Att träffas och göra kul saker kommer nog inte förändra honom om han inte vill sluta. Så här har han ju kvar kakan samtidigt som han äter den. Kanske ska du klippa banden. Jag borde väl kanske inte uttala mig eftersom jag själv skadat min familj. Jag vaknade upp ur dvalan mha ett ultimatum. Funkar nog inte på alla tyvärr. Hoppas du får en fin helg vännen

Profile picture for user Ullabulla

inför min kärlek till honom.Hoppet att vi ska hitta det som en gång var starkt mellan oss och det som var rent och rätt.Det kan hända att det blir en enda lång räcka av besvikelser för oss båda.Men då kanske vi också har chansen att ge varann just en sista chans.Jag har idag inga förhoppningar att han ska klara att sluta dricka.Sista avsnittet av djävulsdansen gav mig någon sorts insikt att även ultimatum kan bli fel om den som dricker är för långt under ytan.Där befinner sig mitt ex just nu.Han har inga möjligheter att ta sig ur sin situation.Detta är ingen barmhärtighetsgärning från min sida.Det är helt och hållet egoistiskt då jag inte klarar att släppa taget än.Med en träff i veckan så får jag sex dagar öva på att släppa kontroll och ägna mig åt mitt liv och fortsätta på den bana jag börjat bygga åt mig själv.Inga förpliktelser från något håll och blir det för smärtsamt så hoppas jag att vi klarar att runda av utan att ge varann skuld för detta.Men jag vet att jag tar en risk att rasera allt jag hunnit bygga upp i sommar.

Profile picture for user flygcert

Och jag förstår dig - du hoppas säkert att han ska sluta dricka och vilja ha tillbaka det fina och bra som ni haft...?
Kanske händer just det, och om det itne gör det så har du ändå försökt...

Det viktigaste är att du känner att du tänker på dig, att du får det som du vill ha, att du gör som du vill och att du stärker dig! Var noga med att det inte blir att du lägger upp ditt liv kring just den dagen då ni ska träffas, att du inte försöker hålla koll även de andra dagarna?! Och inte minst - att du kan vara bestämd med att den dagen när ni träffas - har han druckit då så måste du vara säker på vad du gör. Kommer du acceptera det? Eller kommer du kunna säga "Jag träffar inte dig när du har druckit så denna veckan blir det ingen träff, men vi kan prova igen nästa vecka"?
Var rädd om dig!!!

Profile picture for user Ullabulla

Ungefär det är min plan.Det är mitt förhoppningsvis allra sista hopp som då flyger iväg om detta grusas.Jag hoppas ändå,då han faktiskt inte är så alkoholiserad som han faktiskt är :)
Han har i 20 år legat på ett rätt normalt drickande som urartat ett par gånger per år.Däremellan har han legat på 1-2 flaskor vin per månad.Dvs en normalkonsumtion.Därför hoppas jag att detta ska vara en övergående hemsk period som han själv vill ur men just nu inte klarar.Men jag är ju då inte den som hoppas så värst.Utan det är just detta att ge mig själv chansen att kliva ur detta med någon sorts värdighet i behåll om det kommer till den slutpunkten.Samtidigt var vår relation så slutkörd och detta avbrott så nödvändigt.För mig har det gett en massa insikter om hur värdefull han är för mig och hur många gånger jag prioriterat fel i mitt liv tillsammans med honom.Jag har själv en beroendeproblematik då jag hänger mig åt saker på ett osunt sätt och glömmer allt annat viktigt runt mig.Han har troget väntat på att jag ska bli klar och ofta fått stå utan den näring han behöver.Så problemet är absolut inte bara hans att vi nu står där vi står.Så bortsett från mitt medberoende så måste jag fortsätta min resa med mig själv och vilka prioriteringar jag gör och har gjort i mitt liv som hjälpt till att skapa den eländiga situation vi befinner oss i.

Profile picture for user Ullabulla

när jag pratade med honom och vi ska ha vår första lilla date på Tisdag.Nu ska tanten låta bli att ringa,kolla eller lägga mer energi på detta (ha!) innan vår träff på Tisdag.Det känns både förväntansfullt och lite dystert samtidigt.Dystert för att jag valt att frångå min väg om krav på total nykterhet.Förväntansfullt eftersom jag längtat efter honom så länge.

Profile picture for user Ullabulla

vilket är ett säkert tecken på att han håller på att nyktra till.Någon annan därute som är sugen på att dejta min gamla heltidssjukskrivna alkoholiserade surgubbe annat än jag?

Profile picture for user Ullabulla

Jag känner ibland att jag vill rikta mig personligt till någon som jag ser har det extra tungt.Eller när jag själv har det extra tungt och tycker att någon verkar besitta de svar jag just då saknar.Kan någon i adm hjälpa mig med det svaret tack?På beroendelinjen så finns ju denna möjlighet i alla fall.

Profile picture for user flygcert

Hör att du kämpar!
Vill inte vara en negativ bittertant - men jag tycker mig se hur mycket av dig och ditt liv som kretsar kring honom, hans nykterhet, hur det ska bli, att du har fått backa osv. Låter kanske dumt och hårt av mig - men du har backat på kravet om total nykterhet så han sitter säkert och tänker att "ett glas hit eller dit gör inget, hon backar ju ändå" eller liknande... Jag hoppas att jag har fel, men kan inte låta bli att skriva det, du är värd att ha ett liv utan oro!

Profile picture for user Alkoholhjälpen

Hej Ullabulla. Det finns inte möjlighet att skicka PM meddelanden direkt till andra användare. Vi har inte heller några planer på att öppna en sådan möjlighet. Jag tycker att du uttrycker önskemålet på ett mycket bra sätt och kan förstå varför det skulle vara användbart. Anledningen till att vi inte har PM är att vi behöver ta ansvar för att den kommunikation som finns på alkoholhjälpen är ok. Vi kan inte granska personliga meddelanden och det skulle inte kännas bra att göra det. Så på alkoholhjälpen får man tyvärr begränsa sig till skriva sådant som man kan skriva öppet. Jag vet att andra användare har tagit kontakt med varandra utanför forumet. Om man gör det så kan det vara bra att vara försiktig och använda en anonym mailadress eller anonymt konto till att börja med.

/magnus

Profile picture for user Ullabulla

det är klart att du har alldeles rätt.Jag har bara skjutit problemet framför mig på framtiden.Naturligtvis kan jag inte leva i en ordentlig relation igen med honom så länge han dricker.Dock har jag lidit så rejält i sommar och älskar honom så pass fortfarande så jag kan inte låta bli att ge oss en sista chans.Jag hoppas förstås att det ska gå vägen annars skulle jag ju inte ge mig in i det.Men förhoppningarna är inte så stora och jag hoppas jag låter de vara små även i fortsättningen.

Profile picture for user Ullabulla

känner jag mig.Träff i morgon eller på Lördag.Vet ej riktigt vad jag ska ha för inställning till den man jag levt med de senaste 20 åren.Vi känner ju varandra så väl,men för att ha en chans att ta oss ur detta dödläge krävs något nytt.Jag känner mig halvny,men frågan är om han gör det?
Respekt och nyfikenhet känner jag ändå för att han hade styrkan i sommar att visserligen drunkna i spritträsket,men hållit sig från att kontakta mig eller be mig om hjälp.Jag hade ilat fortare än ljuset och inte hjälpt ett dugg.Förväntningarna på detta är precis ovanför nollstrecket och jag hoppas verkligen att jag har styrkan att låta de fortsätta ligga där.

Profile picture for user Ullabulla

från honom som jag nu satt mig i en sorts väntanstämning på.Vi skulle träffas idag eller i morgon och jag la bollen hos honom att kontakta mig och inte tvärtom.Jag har varit drivande i hela vår relation och nu är det så tungt att sitta här och inte veta.Dricker han? Varför har han inte hört av sig om i morgon?Vill han kanske inte det här?Vad gör jag om han inte vill?Vad vill han ha ut av det här? Är jag nån sorts livboj som han ska försöka hålla sig nykter för en gång i veckan.Ingen av de frågorna kan jag ju ställa i morgon om det nu är så att vår träff blir av.Och om den inte blir av.Om han inte hör av sig-vad gör jag då?Det var lugnare förr då jag liksom klippt åtminstone en del av de trådar vi har haft.Nu har jag ju klistrat ihop en del av de med karlssons klister igen.Inte nått superlim direkt.Och återigen är det jag och inte han som skapar gropar åt mig själv.Och om det blir av i morgon så är dessa rader skrivna i onödan av en vilsen medberoendesjäl.Just därför skriver jag ned dom,för att minnas om det faktiskt blir av och om det blir fler såna här tillfällen.

Profile picture for user Ullabulla

och att vår träff skulle utebli.Ringde idag vid 1 (jag hade lovat mig själv att han skulle ta första kontakten) och tyckte han var liite grötig.
Går igång på alla cylindrar(förstås) men säger naturligtvis ingenting.Vi skulle höras igen vid 4 då han ev skulle få hjälp med sin evinnerliga bil och isåfall skulle vi träffas i morgon.Jaja,tänkte jag bortförklaringar för att få sätta sig och dricka.Nu vid 4 så ringer han helt nykter och jag är så glad för det lilla.Han får nu sin hjälp och ev en bil som är besiktad och som han kan använda i trafiken utan att åka fast.Han ska också titta förbi i morgon.

Men jag är glad som ett barn på julafton.Herregud....Vill lägga till att min livssituation som jag inte kan beskriva här på forumet är och har varit svår alla våra 20 år.Han klev rakt in i det och har varit ett enormt stöd under alla dessa år.På samma sätt har jag varit ett stöd i hans mående och fyllor och många gånger hållit honom under armarna.Så ni som bara ser hans drickande och oförmågor i min berättelse ser naturligtvis rätt.Men det finns så mycket mer under ytan som jag inte kan gå in på här.Det är en del av förklaringen varför jag har så svårt att släppa och har sån tacksamhet mot de år vi har haft.

Kanske,bara kanske :) finns det ett ord som heter medberoende som kan ha en viss påverkan på situationen också.
Jag ska i alla fall hålla fast vid menyn ikväll och låta mig själv ha så bra lördagkväll jag kan.
Medvetet försöker jag skriva ned alla vinklar i detta så att jag när jag klarnar till ska se vad jag kunde ha gjort annorlunda och vilka valmöjligheter som fanns.Just nu har jag bara tunnelseende tyvärr.

Profile picture for user Ullabulla

Med stor respekt från båda hållen.Vad jag vet så är han nu en vecka in på nykterhet.Men jag har gett mig den på att jag inte ska kontrollera/bli alltför besviken denna gång.Känslan och ron var stark mellan oss och glädjen att kunna prata med varandra som jämlikar.Fin stund med lite ömhet,inte mer och nu hoppas jag att jag kan leva på dessa smulor utan att gå igång för mycket.Sex dagar Ullabulla en dag exet.Det var också jätteroligt att se att hans ork och framtidstro börjar återvända.Hans depression/utmattning kommer nog att ligga kvar en lång tid framöver jämte alkoholproblemen.

Men i dagsläget är det hela paketet jag ser och älskar ändå,trots detta.Inatt vaknade jag med en känsla av ro i mig och en acceptans att livet ser ut som det gör just nu.Jag har brytt min hjärna sista tiden för att försöka se lösningar på allt möjligt som jag egentligen inte kan lösa just nu.Jag får helt enkelt vänta och se med ganska många delar av mitt liv.Men inatt så kändes detta helt ok.Släppt kontrollen en liten bit till kanske.

Profile picture for user Ullabulla

Med trött och uppgiven man som är fast i sitt problem med bilen som aldrig blir fixad.Jag känner igen känslan av att inte komma vidare,men han har en förmåga att blåsa upp det till så stora proportioner och allt kretsar kring det som en sorts tvångstanke.
En pyttemisstanke fanns också om enstaka slurk starka drycker.Men jag hade fel i Lördags och kan ha haft fel igår också.Inte lika glad igår kväll när jag gick och la mig som i söndags.Men nu ska jag lägga locket på några dagar och ägna mig åt mig och mitt.Jag har läst lite i trådar här och ser hur vanligt problemet med depression och utmattningssyndrom är och att lösningen ofta är självmedicinering med alkohol.Mycket lyckat,men kanske förståeligt.

Profile picture for user Ullabulla

igår då han var rejält på lyset.Stackars stackars han ;) som var tvungen att trösta sig då bilreparatören inte kom för trettielfte gången i sommar/höst.
Jag kände mig helt blank och inte alls förvånad.Trodde reaktionerna skulle komma efteråt att vilja åka ner prata eller rädda upp situationen,men de uteblev.Idag ska han till läkare som är väl medveten om situationen då det var hon som skrev ut antabus för två år sedan och remitterade till alkoholmottagningen.Han lär ju lukta idag förmodligen.Så litet hopp att hon lyfter på locket.

Själv gick jag stärkande promenad på 1,5 timme med väninna och har sovit i 10 timmar utan tanke (nästan) på fyllgubben i stugan.
Det kändes värre dagen innan då jag misstänkte och inte visste.Mådde helt enkelt bra igår kväll trots omständigheterna.Alltid något..

Profile picture for user Ullabulla

och inte kom han och tittade på ugnen som pajat som han lovade igår.
Det verkar som att jag vill bli besviken om och om och om och om igen.
Vad försöker jag bevisa och för vem?

Profile picture for user Ullabulla

Nu på morgonen.Nu har jag fått mig en tankeställare till.Trots att han var rejält på fyllan igår så luktade han inte ett jota idag.Darrig och nervös förstås men luktade inte.
Han brukar lukta som en hel spritfabrik dagen efter.
Hur många år har han då tagit återställare på natten/tidig morgon utan att jag anat det.Finns det någon undre gräns för ens egen dumhet som medberoende?
Förmodligen släpade han sig in till byn för att fylla på förrådet med ny alkohol.Ska INTE kolla om det är sant ikväll.Alanonmöte istället får det bli.
Ha en bra dag därute alla :)

Profile picture for user flygcert

men du skriver det själv - hur länge ska du ge det? Och hur många svek har han gjort som du inte egentligen inte ens förstått?

Ta hand om dig, gå på alanon-mötet och tänk på dig, vad du vill och behöver!

Profile picture for user Vilse i pannkakan

Visst är det fantastiskt när man får de där insikterna??! Hur lurad och bedragen man än känner sig, så ska man se det positivt tycker jag. Lär dig nåt av det här nu, ta vara på möjligheten du har fått!

Kram

Profile picture for user Ullabulla

definitivt och utan återvändo.Vad händer då?
Ödsligheten brer ut sig som en grå matta och jag ser inte någonstans de närmaste åren en ljusning.Jag vet att det inte är riktigt sant.Men just nu känns det verkligen så.Jag tror det är därför det känns så omöjligt att tänka tanken till slut.Sen vill jag inte heller att det inte ska vara vi längre.
Under alla dessa 20 år har jag egentligen aldrig tvekat om mina känslor för honom eller vårt förhållande.Känslorna inför alkoholen och hans drickande däremot har ju varit högst påtagliga och gjort mig mycket skada.Varför kan det inte vara enkelt.
Faktan står ju där alldeles under ögonen på mig,men det hjälper inte.
Lite sorgsna rader från en mycket trött och medberoende ullabulla..