av Ullabulla

Hej på er alla vi som sitter i samma båt.Jag lever just nu i en förmodligen avslutad relation med en man som jag träffade för 20 år sedan.Han hade redan då alkoholproblem och vi har trots det levt tillsammans och haft det bitvis riktigt bra.Dock började jag känna av en hel del stress och annat som gjorde att jag för ungefär två år sedan sa stopp.Om jag ska leva med dig så måste det isåfall vara nyktert.Du är fri att dricka men då blir det i ett liv utan mig.Klyftigt tyckte jag som då vände lite på steken,men det var ju precis samma ultimatum som att säga att dricker du igen så går jag.Han klarade det i 1.5 år men har nu två gånger under våren trillat dit.Sista gången sa jag att nä,det här går ju inte.Snabb som en reptil svarade han att Nej,det gör det inte.Vi bryter. Och på den vägen är det och här sitter jag nu i en situation som jag både bett om och fasat för.
Han har fortsatt dricka om än i måttliga former vad jag vet.Han har varit mer av en missbrukare än en ren alkoholist som behövt öka doserna och dricka flera kvällar/alla kvällar i veckan.Det har gått långa perioder med hyfsat normalt drickande och även helt torra perioder(alltid på min uppmaning)
Han har också en depression/utbrändhet diagnosticerad vilket förstås spär på behovet av att ta sig lite styrketårar.

Nu känner jag mig på nåt sätt lurad fast det var förstås så här det skulle sluta om jag vågat kika ordentligt på sanningen.Redan i början av vår relation så ställde jag flera ultimatum.Då svallade ju känslorna ordentligt från oss båda men trots det så var det ett enkelt val att välja bort mig.Så jag kom smygandes tillbaka då jag insåg att denna man vill jag ha trots(pga?) hans missbruk.

Det har nu gått två månader sen vårt uppbrott och jag har varit öppen med att säga att om han väljer att leva nykter och om han har mer att ge mig i relationen så kan jag tänka mig att försöka.En ganska öppen vinkel eller hur?
Samtidigt så är det ju precis som att börja om på ruta ett igen.Han har alla möjligheter att lyckas/misslyckas och jag får stå där med lång näsa om det går överstyr.
Mitt liv håller sakta på att ta form och jag håller på att hitta nya rutiner som är bara mina och jag kan förutse och planera mina dagar på ett nytt sätt.
Så delar av mig är ju på väg från relationen vilket jag på en del plan varit i flera år.Men andra delen av mig som ibland totaldominerar är vidöppen för minsta lilla vindpust på återförening.Finns det några goda råd därute för att jag ska klara att behålla den lilla styrka jag hunnit bygga upp och stå emot/eller själv föreslå :) eventuella försoningsplaner innan vi båda är redo?

Ullabulla
lör, 2014-09-20 - 21:02

vidöppen.Precis som jag minns honom från de första åren tillsammans.De sista åren har han slutit sig på så många plan så att han till slut varit nästan helt otillgänglig.Säkert har också jag backat,men det känns ju alltid tydligare det partnern gör.
Han är också väldigt skakig nervös och stressad.Antingen har han nyss druckit och håller på att gå ur abstinensen.Eller så är han nervös att träffa mig.Det spelar egentligen ingen roll.
Jag kände idag för första gången att jag kan se på honom,älska honom och låta honom gå för det är det enda jag kan göra i nuläget.Var han är på väg,vilka tankar han har om sig själv,drickandet och om oss och vår ev framtid bär han med sig.
Det delar han inte med mig och tidigare har jag liksom krafsat ur honom ledtrådar vilket har varit frustrerande för oss båda.Nu iakttar jag mer och det känns riktigt bra.En liten del av mig väntar och väntar på telefonsamtalet från honom som inte kommer.
En längtan efter det som varit.
Men den andra faktiskt större delen av mig har haft en alldeles förträfflig dag trots besöket.Jag ska fortsätta hålla fast vid mitt nollkontakt.
Jag mår så mycket bättre av det och det lägger bollen hos honom vilket ger mig avslappning och frihet.

Ullabulla
sön, 2014-09-21 - 10:09

efter ångesten,stressen och oron.Efter den jagade känslan av att allt är bråttom och på väg.Och inte hinna och inte orka med.
Men den finns inte där mer.Satt allt hos honom eller skapade vi den känslan tillsammans?
Idag står härlig Söndag på schemat med kulturella besök och paltkokning med sonen och hans flickvän.
Tur i skogen med hundar och korvgrillning.
Vad mer kan man önska en härlig Septembersöndag?Jo en nykter karl att hålla i handen.
Men han är inte där och just idag gör det faktiskt inget alls.Känner mig stark och glad.

Ullabulla
ons, 2014-09-24 - 08:51

och det var väl ingen här på forumet som på något sätt tappar hakan över det.Inte jag heller förstås.Men för varje gång så går det lättare att bara vända blicken åt andra hållet.Helt opåverkad är jag inte.Men jag har inte larmat till höger och vänster för att få en chans att prata av mig och lufta min oro.Jag har ganska enkelt bara konstaterat att jaha.
Dagen fortsatte bra och inga impulser att åka ned och fixa läget.Jag tänkte på honom ibland under gårdagen med vemod men också med ett utanförskap som känns mer och mer äkta.Jag är ju verkligen utanför problemet och blir inte längre så värst påverkad.Nu väntar jag väl nånstans på nästa tecken på att han eller någon annan hör av sig och informerar mer.Men det är ju där jag också ska släppa taget.Om någon gör det så må det vara hänt.Men jag ska inte ta första steget att få mer info.Idag ska bli en bra dag!

aeromagnus
tors, 2014-09-25 - 05:59

Tiden läker de flesta såren. Klart man tänker på den man en gång hade ett liv tillsammans med. Konstigt vore annars. Ditt beslut framstår ju mer och mer som det enda rätta. Bra gjort

Ullabulla
tors, 2014-09-25 - 08:33

Man sörjer även en fin människa som går under.Man sörjer sina egna möjligheter att klara livet med denna människa.Man sörjer att man tappar sin drog(alkoholisten) som hållit en i handen så många år.Så det är inte bara en vanlig relation som går sönder.Den är på så många plan och påverkar hela ens person.Det kanske är därför det är så otroligt svårt att gå och sen hålla detta löfte till sig själv.Sen arbetet att hitta sig själv igen utan den som dricker.Vad ska jag nu leva för osv.Så jag tror att vår resa påminner om er /de drickandes resa i väldigt hög grad.Samtidigt är den ju alldeles nödvändig och jag börjar mer och mer förstå att det är svårt att hålla ihop relationen om den ena blir nykter eller fri från sitt medberoende och den andra trallar på.

Kittet i relationen är ju just ingredienserna av både medberoende och drog.När de båda ingredienserna upphör så ekar det väldigt tomt.Eller om den ena klarar sitt tillfrisknande men inte den andra.
Huvudingrediensen, som drog en till varann har ju upphört.
Mitt frivilliga fängelse som mulletanten beskrev.Jag har aldrig läst något så träffande.Själv kliver jag in och låser dörren,gång på gång.Grottar ned mig i mitt medberoende och spinner loss på vilka möjligheter som finns/fanns.Mer och mer ser jag idag mönstret. Varje gång jag ser och aktivt kliver tillbaka från det mönstret så händer det något med mig.
En lättnad,en visshet en ro.Jag vet ju att bakslag kommer att komma.
Men varje gång jag nått detta mitt alldeles egna Nirvana så vet jag ju att det kan komma tillbaka om jag bara fortsätter på den inslagna vägen,att avstå mitt medberoende.

Ullabulla
lör, 2014-09-27 - 08:43

Känns det just nu.Dagarna är bättre än på många år och känslan när jag vaknar på morgonen är frid.Men ändå så sitter jag här nu och försöker hitta tillräckligt många små anledningar som gör att det är befogat för mig att åka ned till stugan och ta mig en titt.
Papper som ska undertecknas,skruvdragare som ska hämtas osv.
Men ingen av dessa anledningar är ju på riktigt.De är bara på låtsas för att jag ska få mig en liten bit av honom igen.Och då sätts hjulen i rullning och stora delar av mig tas i anspråk för detta att sörja,förstå osv.Jag kanske helt enkelt måste få känna denna ödslighet ibland då jag ju egentligen mår helt ok.Ta dessa två lediga dagar och skapa de till mina och inte stressa sönder dom med en massa aktiviteter som jag gärna gör för att slippa känna.Om jag klarar att i vila låta bli att ta kontakt så har jag kommit ytterligare ett pyttesteg framåt.Ja det låter som en bra plan,den kör vi på.

Ullabulla
tis, 2014-09-30 - 17:24

pratade nyss en kortis i telefon pga praktiska saker.Jag kände mig helt neutral och inte fladdrig och längtande.Det är första gången på 5 månader som denna ickekänsla infinner sig.Förhoppningsvis kommer det fler gånger.

Ullabulla
fre, 2014-10-03 - 08:03

känner jag mig som.Bara för att en man som jag surrat med på ett forum nu är lite intresserad av mig och jag känner också en nyfikenhet.Mitt ex ska i morgon hjälpa mig med nödvändig sak då annan hjälp backat ur.Och jag känner mig otrogen och falsk.För att jag känner detta nyfikna på denna nya man.Han har ju inte varit otrogen i 20 år med flaskan.Han har ju inte ljugit och smusslat och bedragit och stått där med öppen nuna som om han minsann inte har nått att dölja.
Ändå är jag så rättrådig så jag känner nån sorts skam för att jag inte berättar.
Kan nån komma och hälla ur mig alla dumheter och fylla på mig med sunt förnuft tack.

Ullabulla
sön, 2014-10-05 - 22:07

är jag ikväll.Denna man som jag blev lite småintresserad av verkar ha en annan typ av beroendeproblematik som jag inte tänker gå in på här.Men magkänslan talade,saker hände och ikväll konfronterade jag.Samma korkade undanflykter och försök till att göra problemet till mitt.Jag stod fast, bad om förklaringar,fick ingen och känner mig så stark i detta.Visst är det väl alldeles fantastiskt att jag trillar dit på en beroendepersonlighet till? Luften hade gått att skära med kniv så stark var attraktionen oss emellan.Och naturligtvis av samma sorgliga orsak.Kaka söker maka.Men jag såg,jag identifierade och konfronterade inom loppet av några dagar.Det tog inte 20 år.

margaretavilhelmina
sön, 2014-10-05 - 22:30

Kanon bra ! Tråkigt med mannen men härligt bra av dig att du såg identifierade och konfronterade snabbt. ;-)

Ullabulla
tis, 2014-10-07 - 23:00

för att berätta att jag ev kommer att börja dejta.Skulle ge hejdåkram och då började tårarna flöda.De har runnit sen dess och jag vet inte hur jag ska ta mig ur denna smärta och ångest över vår situation.Nu ska jag gå och sova och hoppas jag får några timmar.

Ullabulla
tis, 2014-10-07 - 23:00

att det finns ett liv för mig efter detta och att jag ska kunna släppa in någon annan man istället för honom känns som en utopi.

Ullabulla
ons, 2014-10-08 - 17:47

trots att det är bortkastat.Trots att han väljer alkohol.Idag var han nykter och även igår och då väcks ju hoppet.Kanske han tänker på oss,kanske han ser oss i framtiden.När jag frågar så säger han inte just nu.Han säger inte nej och det gör det både svårare och lättare:dels kan jag ju inbilla mig att vi har en framtid där framme nånstans och dels får jag ju lite mer tid på mig att bryta isär denna järnrustning som detta medberoende är.Samtidigt är det så djup kärlek från min sida.Medberoende till trots så är det mannen bakom alkoholen innanför dimmorna jag skulle vilja nå igen och som jag troget väntar på.Just nu är jag så svag så jag är beredd till vad som helst,bara han vill ha mig i sitt liv igen.Han får dricka,välja bort mig och vara egoistisk,bara han kommer och är hos mig.Jag kommer att tycka att detta brev är en sorglig läsning om några dagar/veckor.Men just nu ikväll är de verklighet och jag kan inte hur mycket jag än vill skaka av mig denna känsla.

Ullabulla
ons, 2014-10-08 - 19:04

när man inte ger efter för ångesten utan låter den rida en ett tag och härja runt och sen sakta släppa taget.Jag plockade fram kvinnor som älskar för mycket igen.Fantastisk läsning.Jag känner hur klumpen i magen sakta släpper av alla kloka ord.Jag MÅSTE SLUTA SPRINGA ifrån mig själv mitt liv och min verklighet.Jag måste stanna och ta en bit i taget för att få klart för mig vem jag är och vad jag vill.

aeromagnus
ons, 2014-10-08 - 21:07

Känslor kan man inte bara springa ifrån de finns där. Det är alltid jobbigt att tycka om en person som man vet blir problem men långt inne tror och finns det en förhoppning om förändring.

Ullabulla
fre, 2014-10-10 - 08:34

om hur vi kan lösa detta i min låtsasvärld.Eftersom kärleken är stark,framförallt från mitt håll så kan vi väl göra såhär:Träffas max en gång per vecka och göra roliga saker,äta en middag ta en promenad se en film whatever.Dvs endast fokusera på vår parrelation som ju gått i träda de sista åren.All tid däremellan fortsätter vi leva våra egna liv och repa oss själva.Om han då väljer att dricka alla de dagarna så är det hans val.Men han måste vara nykter under den träff vi har.På det sättet så skulle vi kunna ta reda på om det fortfarande finns ett vi och om han eller jag ser fram emot våra möten eller om de bara känns jobbiga och utan framtid.Eftersom jag uppenbarligen har så svårt att släppa taget så kanske det skulle kunna vara ett sätt för mig att inse att det är över.Om våra träffar bara är bortkastade och att det enda han gör är att han sitter och längtar efter att få åka ned till stugan och dricka igen.

Eller förstås det jag hoppas,en ny låga tänds,vi känner att det är vi som hör ihop och vi börjar bygga på en ny kula.Sambo med honom blir jag nog aldrig igen.Det gör ju också att all hans frihet att dricka hur han vill finns kvar för honom.All smärta över att han faktiskt ofta kommer att göra det valet blir ju då min.Vad är vinsten för mig i detta?Jag får igen lite av mitt liv som försvann med honom.Jag får chansen att fortsätta kampen mot mitt medberoende men under ordnade former.Förlusten är ju själsplågan att fortsätta vara maktlös.Men det är jag ju i nuläget också.Frågan är,kan jag fortsätta vara medberoendenykter i en sån här lösning,tveksamt..Lyckligare än nu? Ja definitivt.
Krossade illusioner emottages tacksamt :)

Ullabulla
fre, 2014-10-10 - 17:52

nu har vi påbörjat vår resa mot slutet eller en ny början.Det återstår att se.Jag möttes av karl som just tagit första supen för kvällen men fyllan hade inte hunnit sätta in.Otroligt nog känns det bra.Jag har ju inte fått min första besvikelse än utan den återstår ju att invänta.Vi ska träffas en gång i veckan och se om vi kan hitta tillbaka till oss.De andra sex dagarna behöver jag för att reparera mig själv från mitt medberoende och min arbetsnarkomani.Han för att göra vad han vill faktiskt.Han kanske väljer att fortsätta precis som nu,men det är ju då hans val.Kanske korkat,kanske ett sista halmstrå eller i bästa fall en nystart som var nödvändig då det liv vi levde var ohållbart.

aeromagnus
fre, 2014-10-10 - 19:00

Vad vill du? Kan han ge dig det du vill ha? Känslan hos mig säger nej. Att träffas och göra kul saker kommer nog inte förändra honom om han inte vill sluta. Så här har han ju kvar kakan samtidigt som han äter den. Kanske ska du klippa banden. Jag borde väl kanske inte uttala mig eftersom jag själv skadat min familj. Jag vaknade upp ur dvalan mha ett ultimatum. Funkar nog inte på alla tyvärr. Hoppas du får en fin helg vännen

Ullabulla
fre, 2014-10-10 - 20:31

inför min kärlek till honom.Hoppet att vi ska hitta det som en gång var starkt mellan oss och det som var rent och rätt.Det kan hända att det blir en enda lång räcka av besvikelser för oss båda.Men då kanske vi också har chansen att ge varann just en sista chans.Jag har idag inga förhoppningar att han ska klara att sluta dricka.Sista avsnittet av djävulsdansen gav mig någon sorts insikt att även ultimatum kan bli fel om den som dricker är för långt under ytan.Där befinner sig mitt ex just nu.Han har inga möjligheter att ta sig ur sin situation.Detta är ingen barmhärtighetsgärning från min sida.Det är helt och hållet egoistiskt då jag inte klarar att släppa taget än.Med en träff i veckan så får jag sex dagar öva på att släppa kontroll och ägna mig åt mitt liv och fortsätta på den bana jag börjat bygga åt mig själv.Inga förpliktelser från något håll och blir det för smärtsamt så hoppas jag att vi klarar att runda av utan att ge varann skuld för detta.Men jag vet att jag tar en risk att rasera allt jag hunnit bygga upp i sommar.