Hej alla fina!
Känner mig lite uppgiven för jag vet inte hur jag ska börja prata med min man om hans alkoholkonsumtion.
Vet inte hur rörigt detta kommer bli, hoppas på överseende från er med det...
Men jag börjar väl här; detta problem har nog egentligen funnits ett tag, men jag har blundat o tänkt att jag dricker ju också ett glas vin osv.. Men nu köpte han hem 3 liter wiskey från en resa, och jag tänkte att det kommer räcka ett bra tag, men ICKET!! Jag anser inte att det är hälsosamt att dricka 2 1/2 LITER wiskey på 1 månad, plus öl och vin på det...
Min man blir aldrig direkt onykter så man märker det, väldigt sällan otrevlig och han sköter det så in i helvetet snyggt... Det finns så mycket mer att berätta, tillfällen då han dricker, på en söndag kl 14 när vi haft gäster kvällen innan och druckit en hel del vin och öl..det "försvinner" starksprit, och det ligger ölburkar i garderob och dyl... Jag kommer ofta hem efter honom och då på vardagarna har han ofta hunnit hällt upp ett glas vin eller tagit en starköl.. Ibland köper han hem 3,5:or, men då dricker han 4 st på en kväll.. Jag är bara kort mot honom nu och när han frågar vad det är säger jag bara; inget! Hur ska jag börja prata med honom om att jag upplever detta som ett problem! Vi har även 2 små barn som jag inte vill utsätta för en uppväxt med alkoholproblem, då jag själv är uppväxt med en pappa med alkoholproblem och en mamma som inget gjorde!
Hoppas någon kan ge mig lite tips o råd om vart i hela världen jag ska börja... Känner mig bara tom o likgiltig inför honom just nu... Han är väldigt bra på att argumentera och prata för sig ska tilläggas... Rörigt som sagt...

Ebba

Det kanske låter konstigt men bli som en vulkan som har utbrott och ut med det. Säg:

HÖRRUDU DU DRICKER FÖR MYCKET NU JÄVLAR ÄR DET DAGS FÖR FÖRÄNDRING.

Kram Ebba

LightningCrashes

Det kanske får bli så, måste kanske sluta tänka så mkt... Får se ikväll när jag kommer hem så ska en av oss åka och veckohandla, och kan han inte det pga att han druckit så hoppas jag att jag finner styrkan o modet o bli en vulkan!! :/
Åhh ångest!!

LightningCrashes

Det är så svårt oxå eftersom jag inget sagt tidigare när han frågat vad som är fel!! Jag vet precis vad han kommer säga; varför säger du det nu och inte när jag frågat... Han kommer garanterat lägga över detta på mig med sitt sätt att argumentera... Usch ja vill bara kunna skrika ut vad jag känner, men jag har tappat bort den biten av mig själv, och jag känner att jag hela tiden måste välja mina ord...

Säg bara att "så här känner jag och det är inte öppet för diskussion". Lättare sagt än gjort, jag vet, men de är sååå bra på att lägga över det på oss. Vad man än säger så kan det vändas tillbaka på oss, och så fastnar man i en diskussion där man inte vet vad man sagt till slut,...

Kram

Säg bara att "så här känner jag och det är inte öppet för diskussion". Lättare sagt än gjort, jag vet, men de är sååå bra på att lägga över det på oss. Vad man än säger så kan det vändas tillbaka på oss, och så fastnar man i en diskussion där man inte vet vad man sagt till slut,...

Kram

så bra att du har satt ord på hur du har det! Ett första steget ut ur ett liv som du inte vill leva. Du har kommit rätt och här finns människor som vet vad det innebär att leva med familjesjukdomen alkoholism, hur det skadar och förgör men också att det finns vägar ut.
Läs här och fortsätt skriva, det hjälper långt mer än man kan tro! / mt

LightningCrashes

Orkade inte igår...
Han måste ju tro att ja är dum i huvet eller nåt..?! Igår hade han hällt upp öl i ett glas och öppnat en folköl... Så att ja skulle tro att det var folköl i glaset. Bara det att glaset var fullt och 3.5an likaså! O i morse fattades det sprit i en flaska JAG fått, som dessutom var oöppnad innan! Och det låg nya ölburkar i garderoben!!...
Jag vet ju inte hur han kommer reagera när jag tar upp det, det kanske går jättebra och han förstår att det är ett problem... Men tänk om det inte går bra... Får se om jag tar mig mod ikväll... Tack för råd o omtanke!! Kram på er

Ebba

Du gör något fint åt honom och för honom/er om du vågar tala om det.
Det är vad son behövs.

Orkar du leva så här? Vill du ha det så här? Tror inte så och då måste du ta ditt mod och berätta vad du känner. Kommer böi tufgt och jobbigt. Säkerligen blir han arg och förnekar.

LightningCrashes

Sa vad ja kände, bara rakt ut att jag tycker att han dricker för mkt! Han bara höll med... Han lovade nu att hålla det till fredagar och lördagar, ska bli intressant o se om det funkar... Känner ändå att min tillit är lite på glid, men det får vi prata om en annan dag...
Kram på er!!

Meredith11

Att våga prata om det, var säkert inte lätt. Styrkekram för fortsättningen!

Jag hoppas han gör som han sa. Fredag och lördag. Hur mycket då? Jag lovade min fruvsamma sak, gick sådär. Din kille kanske är bättre på att hålla ord och kanske inte har det beroendet fullt utvecklat än. Jag håller tummarna för att han klarar av detta.

LightningCrashes

Ja du aeromagnus, ja är oxå skeptisk! Men jag ger han en chans... just att han bara accepterade det så enkelt gör att jag redan blir misstänksam!... Men nu har jag iaf talat om min oro, och vad han väljer och göra med den informationen visar sig väl... Men jag accepterar inte det! Det som är jobbigt oxå är ju att jag inte litar på honom till 100 %... Kommer ju fortfarande leta burkar o dyl... Men det e ja ju van vid... :(

LightningCrashes

Det gick åt skogen redan första dan! Han smygdrack både öl o sprit...det har iaf försvunnit... Jag blir så jävla arg o jag känner mig så maktlös! Nu är jag rädd att han ska börja smyga ännu mer... Hur ska ja gå till väga?! Nån som har ett gott råd och ge mig, för jag vet inte... :( *ledsentjejidag*...

Vilse i pannkakan

Och välkommen hit. Min historia har pågått längre än din, men den är ändå densamma. Det är det som är så skönt här, att man läser och börjar förstå att man inte är ensam. Att dessutom få missbrukarnas sida av saken (som aeromagnus som är en ängel) hjälper ännu mer.

Du är fast i kontrollfasen, dvs du tror fortfarande att om du håller koll på hur mycket han sätter i sig så gör det skillnad. Men det gör det inte. Och alkoholisten dricker alltid mer än du vet om ändå. Det spelar ingen roll om du - som jag och många andra - börjar märka flaskorna och letar fram burkar och flaskor - som jag och många andra - och ställer dem framför näsan på honom. Han kommer att känna mer skuld, förmodligen få mer ångest och dricka i alla fall. Möjligen bara bli bättre på att gömma. Det du måste förstå är att han sannolikt inte är mottaglig och att du inte har ansvar för hans drickande. Det får han ta! Så nöj dig med att konstatera att han är full, lägg inte energin på att kontrollera honom och sen får du fråga dig om han någonsin kommer att vilja få hjälp.

Var väldigt tydlig med hur du känner det (jag ser det som om, jag känner att...) och säg att det kommer att påverka er relation, i förlängningen kanske hans jobb och relationer till andra. Det är hans val. Och du, ta det här när han är nykter! Annars är det bortkastat.

Kram

som Vilse i pannkakan skriver - så är det. Våra historier är olika men ändå desamma. Mönstret och kärnan i både missbruket och medberoendet är detsamma oberoende av den yttre ramen. De allra flesta jag har mött här och på Alanon har gått igenom det Vip beskriver - och trott att man är ensam om att gömma, märka flaskor, väga boxar på digitalvåg... uppmuntra, stöda, tjata, hota, böna och be. Och ja, att få dela missbrukarnas berättelser gör att bilden klarnar än mer. Att ta till sig det här är, för de allra flesta, en lång och smärtsam resa. Samtidigt en enorm befrielse i insikten att jag inte är ensam. Fortsätt skriva och fortsätt läsa här, forumen är en guldgruva av insikter och möjligheter.
Läs Vip`s avslutande rader många gånger: tala om dig själv (inte om hur han är/borde vara), tala om vad du ser och hör, vilka känslor det väcker i dig, vad du behöver för att må bra och vad du önskar - hur du vill leva ditt liv. Och gör det när han är nykter! Kram / mt

Min magkänsla sa mig detta tyvärr. Ja kanske inte magkänslan enbart, utan erfarenhet. Att försöka håna eller på något sätt jaga en missbrukare om eventuellt drickande ger ingen effekt. Nu menar jag inte att man ska strunta i det men det tar en del energi och ger bråk. Din kille måste själv ta hjälp. Kanske skulle ett möte på aa vara något. Nu ligger han säkerligen i förnekelsefasen men fråga.

Citronfjäril

Åhhh LC, jag kan verkligen känna igen mig i din ilska och maktlöshet! Och känslan av tomhet och likgiltighet inför din man när han dricker. Känner igen mig alltför väl... Det löser dessvärre inte dina problem, men du ska veta att du är inte ensam! Tyvärr! :-( Håller med de andra kloka själarna här att det är bra och nyttigt att hänga med här och läsa i alla trådar. Bra att du pratat med din man, hjälper inte någon av er att tiga. Jag har själv problem att prata med min man, men har gjort det nu vid några tillfällen. Även om det inte hjälper, dvs även om han inte ändrar sig, så tycker jag att det i alla fall känns bättre när man berättat vad man tycker och känner. Då känner man i alla fall att man varit ärlig och försökt på det sätt man kan att förändra situationen. För det ända du kan göra är ju att berätta hur du (och barnen) påverkas, sen är det ju upp till honom att göra en förändring om han vill.... Jag har själv sagt att jag kräver att han söker hjälp för att jag inte vill leva så här längre, för att jag snart inte orkar mer.....dessvärre har ingen förändring skett....så jag borde lämna nu.... Men jag lever på hoppet, och på när han är normal och inte dricker (för det gör han inte hela tiden) då tänker jag att nu är det nog lungt, det löser sig.... men tyvärr blir jag ständigt besviken... Så förtroendet är ju som bortblåst, och hur ska man få liv i det....? Inte mycket till hjälp detta LC, men som sagt du är inte ensam, tänker på dig! Styrkekramar!