av billabong

Min sambo dricker....varje dag. Vi har varit tillsamman i 13 år och två barn tillsammans. Han har alltid haft tendenser till att dricka mer än normalt men för 13 år sedan tänkte jag inte det som ett stort problem och drack han långt ifrån mot vad han gör idag. Idag dricker han varje dag öl och minst 35 cl whiskey och har fått ett väldigt dåligt ölsinne han skriker och gapar dagligen och barnen och jag mår jätte dåligt av det . Så klart tänker alla varför lämnar du inte bara honom....ja varför gör jag inte det??? Jag tror att det är för att han skyller allt skrik och att han dricker på mig om jag bara hade varit annorlunda så skulle han inte behöva dricka. Snart tror jag att jag spricker av ilska oh vemod för att jag utsätter mina älskade barn f´ör detta. Jag har dolt detta andra så gott jag kunnat de senaste 7 åren....men snart går jag sönder av olycka. Jag vill tro att jag förtjänar ngt mer än att skydda och dölja hans missbruk för alltid.

Någon som har varit där jag är?

Spriten tar all min kraft trots att det inte är jag som dricker.......

Mittendaliv
sön, 2015-01-04 - 21:54

De flesta här i forumet känner igen din berättelse. Du är inte ensam. Bra att du har hittat hit. Det verkar vara väldigt vanligt att den som dricker skyller på allt och alla för att själv slippa ta ansvar. Självklart förtjänar du något bättre än denna ständiga oro och olycka som det innebär att leva med en alkoholist/missbrukare. Jag tror du måste ändra fokus till dig själv, göra saker du mår bra av, våga släppa taget om hans drickande som är utom din kontroll och ta hjälp.
Forumet här har varit ett bra stöd för mig.

flygcert
sön, 2015-01-04 - 22:07

Prata med en vän, eller några vänner... En kollega eller någon annan, så kommer du upptäcka att det är många som har samma problem i sin närhet - och du behöver inte skydda honom! Skydda dig oxh barnen!

billabong
sön, 2015-01-18 - 17:24

Jag tog kontakt med sambos släkt, de kom hit och vi ställde honom mot väggen tillsammans. Det kändes så klart jobbigt men jag såg barnens frihet som det enda rätta. Jag var inställd på att han skulle vlja lämna mig efter detta men tvärt om visade han ånger och dagen efter drack han inget och lovade mig att bli bättre och söka hjälp. Tre dagar höll han sig från alkoholen och nu är det som vanligt igen. Vad ska jag göra nu.....jag mår dåligt och vet varken ut eller in. Barnen påverkas och kanske är det nu dags att ge upp och lämna detta. Känns som om jag sviker honom om jag lämnar.....är det kanske medberoendet som stoppar mig?

Meredith12
tis, 2015-01-20 - 05:52

att befinna sig i din situation.

Men det kan heller inte vara en mänsklig skyldighet att för alltid stanna kvar hos en aktiv alkoholist. Som dessutom beter sig högljutt och illa i en barnfamilj.
Prioritera dig o barnen! Han prioriterar alkoholen.

Jag har dock ingen erfarenhet av din situation men så här kan du inte ha det.

Styrkekram

M

Nora
lör, 2015-01-24 - 20:33

och mår dom dåligt så är det ditt ansvar att ändra på situationen. Din mann (han är sjuk) klarar inte ta det ansvaret, så då måste du gjöra det. Du och barnen har det jättesvårt nu, men dina barn kan inte göra något åt detta så därför måste du göra något. Det är INTE du som sviker honom (om du skulle lämna honom), det är han som sviker barnen och dig, och sig själv. Om du inte ordnar upp i detta så sviker du också barnen, och dig själv. Hans drickande är INTE ditt fel, oavsätt vad han säger! Han är en vuxen mann och sviker hela sin familj med sitt drickande. Jag säger inte att du måste lämna honom, men du måste hitta dina gränser och sätta tydliga gränser för honom, och respekterar han inte gränserna så skyller du barnen att dom får växa upp i ett lungt, tryggt och fredfullt hem, och det är mycket möjligt att det blir utan honom. Skuldkänslor som du ev. skulle få om du beslutar att lämna honom kan inte jämföras med dom skuldkänslorna du vil ha om du inte ser till att barnen får en lugn vardag utan skrik och bråk. Du måste kanske söka hjälp någonstans, och du har redan börjat iom at du skriver inn hit. Du är mycket starkare än du tror, ge dig inte, hitta din indre tiger och kämpa för dig och dina barn. Låt dom inte växa upp och tro att detta är normalt, då vill dom kanske själva hitta partners som dricker.

billabong
sön, 2015-01-25 - 09:16

Egentligen så vet jag vad jag måste göra men efter så många år har självförtroendet fått sig en och annan törn. Innerst inne har jag bestämt mig för att lämna honom och det är bara svårt att ta steget. Jag måste bara hitta kraften att ta det stora steget......Det är nog som du säger att lugnet för mig och barnen kommer och ta över den besvikelsen jag känner över mig själv och som jag upplever det misslyckandet. JAg har ju blivit intalad att jag är oduglig på relayioner och det är därför han dricker, nu måste jag hitta självförtroendet igen att ta ett nytt kliv i mitt liv. För mig och barnen.

Nora
sön, 2015-01-25 - 13:16

Det är hans sjukdom som pratar, och den bara ljuger. Ingen kan få någon annan att dricka, det är ett val man tar själv. Och skulle det vara så att han tycker du är så oduglig på relationer (vilket bara är lögn och en ursäkt från hans sida för att rättfärdiga sitt drickande) så blir han ju överlycklig om du lämnar honom. Då behöver du inte känna några skuldkänslor för honom i varje fall. Ditt självförtroende har fått sig en knäck, jobba med att bygga upp dig själv, sök stöd hos människor i din omgivning och ge inte upp. Var öppen om att han dricker, du ska inte skämmas. Om du inte kan stå på dig för din egen del, gör det för barnens skull. Låt dom bli din motivation att kämpa kanske ditt livs kamp. Det blir inte lätt, men du får det bättre i slutändan, barnen också. Trygga dig själv och barnen, sök hjälp hos ett kriscenter e.l. Ta kontakt med Al-Anon osv. Kräv att han söker hjälp för sitt drickande och ge dig inte, vill han inte inse vad han måste göra så måste du lämna honom. Skriv ned vad som är viktigt för dig, skriv ned dom olika situationerna som kan uppstå om du stannar, lämnar, från det värsta till det bästa. Planera hur din framtid ska se ut om 1 år, 5 år och 10 år. Hjälp finns, så ge inte upp! Och klarar du inte att hitta styrkan och själförtroendet så 'fake it til you make it'. Du är värd mer och och barnen är värda mer än att leva som gisslan under hans drickande och förgottbefinnande. Kram till dig:-)

billabong
sön, 2015-02-08 - 20:36

Nu är det tredje försöket att klara och sluta på egen hand för min sambo. För tredje gången bad jag anhöriga komma hem till oss för att prata vett i honom. Själv är jag likgiltig efter alla dessa år och undrar om jag någonsin ska kunna lita på honom igen...om han väljer att sluta dricka. Undra om han någonsin ska söka proffesionell hjälp för det behövs, problemet är att han inte kan se sig själv som nykter alkoholist. Nu drar jag efter sista halmstrået och hoppas vi kan få hjälp!! Kanske slutar det med att vi separerar men huvudsaken är att mina barn får ha sin pappa kvar i ett nyktert skick. Det betyder allt!!

Mittendaliv
mån, 2015-02-09 - 17:20

Vad bra av dig att du kontaktat hans släkt så att du inte är ensam i detta. Du har verkligen gjort allt och lite till. Tyvärr tror jag du måste acceptera att det inte finns mer du kan göra för honom. En otroligt sorglig insikt, men för mig var den också befriande. Hoppas för er skull att han anser att han är sjuk och behöver hjälp. På egen hand tror jag det är svårt att ta sig ur ett missbruk.
Om den dagen han vill det så finns det hjälp att får.

Ta hand om dig och barnen.

aeromagnus
mån, 2015-02-09 - 21:51

Vill inte strö dalt i såren men att få en person som dricker att sluta genom övertalning är nästan lönnlöst. Vill man inte sluta eller inser att man har problem, ja då har man ju inget att bota. Låter hemskt kanske. Det är dags att du börjar tänka på dig och dina barn.