När jag träffade min sambo för över 1 år sedan så bestod våra helger av att festa, oftast fredag och lördag och detta tyckte jag med va roligt. Det va ett sätt att lära känna varandra, hans vänner osv. Men sen kommer en vardag, vi flyttade ihop bara nån månad efter att vi träffats och då började jag reflektera över hans alkoholvanor.. Han kunde fortfarande dricka både fredag och lördag coh jag märkte att han drack en söndag å påpekade att jag tyckte inte om de och att de var fel. Han fick extrem ångest och lovade att inte göra det igen..
Efter detta har jag kommit på honom med att fylla ölburkar med vatten och ställa tillbaka så jag inte ska få veta att han druckit upp dem, stuckit till systemet så fort det öppnat och sen kommit hem med ren vodka flaska som han också fick extrem ångest över att jag kom på och att han hade gjort så. Han fick ytterligare en chans.
Alltid verkar alkoholen viktigare än mig, än vårt liv tillsammans. Han har gått med på att ha en vit månad vilket han nästan klarade men sista helgen va jag iväg och han sa att "några öl är ju inte att dricka" EH JO det är det.. en chans till.
Dricka endast 2 gånger i månaden men det har inte heller funkat.. hittat uppdruckna ölburkar på flertal ställen i lägenhetn mer än en gång och då fått svaret att "dom är gamla, dom har legat där länge", gömt alkohol så att jag inte ska hitta. En chans till.
Jag bävar alltid inför helgen, kommer han dricka nu? har han druckit när jag kommer hem från jobbet om jag jobbat på helgen?
Dricker inte i veckorna, vad jag vet i alla fall...
Har tappat räkningen på hur många chanser han fått och det slutar alltid med att "jag ska inte göra så igen, jag vill inte hålla på såhär, jag ska inte och bla bla bla".. Vet liskom aldrig vart jag har honom när han har druckit dagen innan, han blir somo en helt annan person, skum och det går liksom inte att föra en riktig konversation med honom, det går det inte att göra när han har druckit heller då han även då blir som en annan perso, aldrig elak eller så men han blir konstig.. svårt att sätta fingret på det och aldrig nån annan som märker eller reflektera över det utom jag som vet hur han är i vanliga fall.... Dricker för att han ångest oftast säger han, eller i alla fall när han tar sig en återställare, och haft det sedan han va ung.
Att han har alkoholproblem är nog de flesta medvetna om.. vad skulle ni säga?