Hej
Denna text kanske mest är lite "för mig själv" skriven i ett forum där jag på förhand vet att ingen kommer att döma mig...jag är bland vänner som kämpar mot samma gift som jag själv.
Vem är jag? 46 år. Barn (snart vuxna), sambo och ett arbete som jag trivs med. En hel del nära vänner och familj med mycket kärlek. Älskar svamp, dans, hav och skog.

Blev medlem för över ett år sedan en riktig bakisdag där jag för för 711 gången i livet tänkte "nä nu ska jag ta det det lugnt med vinet". Läste många texter och gärna de som var "värre" än mitt eget skit. Liksom samlade bevis för att mitt förhållande till alkohol kanske inte var så himla farligt. Saker som gick igenom mitt huvud var "men jag gömmer ju inte sprit" "jag tar aldrig en återställare". Sen blev det måndag och sen tisdag och ångesten lättade. Har kikat in lite sporadiskt under detta år...mest på lördagar eller söndagar när jag haft bakisångest....men aldrig riktigt tagit till mig mitt problemdrickande liksom på riktigt.

Successivt började jag att på allvar förstå att jag hade problem och pratade om det (nästan på riktigt) med min sambo.

Detta prat ledde till att jag bestämde mig för att ta en vit månad. Det kändes bra och jag varit nästan euforisk. Tänkte att denna vita månad skulle hjälpa mig att bryta mina dåliga vanor med alkohol = häva i sig massa vin på fredagen i samband med matlagning. Att smygsupa från barskåpet när mitt eget vin är slut. Att inte dricka så mycket att jag somnar i fåtöljen med ljusen tända m.m. För ett liv utan vin (alkohol) kändes helt orimligt (och säkert inte nödvändigt heller). Månaden gick. Och det gick bra. Riktigt bra. Stolt som en tupp. Och nu hade jag ju också det ULTIMATA beviset på att jag INTE hade problem. För om jag hade problem skulle jag ju inte klarar av att vara utan?? Eller.... (min alkoholhjärna bet ihop men hade nedräkning hela tiden)
Semester och sol. Hela semestern flyter på med ett "normaldrickande". Vi går på middagar och jag dricker två glas rött till maten. Känner sug efter mer...men håller mig och suget går över. Så löper sommaren på. Har en plan för varje tillfälle det ska drickas något (ex. 2 öl...2 glas vin..alkoholfritt). Min bästis vet och min sambo. De stöttar mig och peppar mig. Drömmen om att kunna dricka "normalt" verkar bli sanning.

Så en dag blir det ett spontantillfälle efter en dejt med min bästis (hon som vet). Vi firar en grej och vi tar tillsammans varsina två öl. Min sambo är bortrest och ska komma hem till kvällen. Vi har bestämt att jag ska laga god mat och så ska vi bara mysa <3. Glad och upprymd efter två öl...+ vetskapen om att sambo kommer hem landar jag i vår lägenhet. Här ska lagas god mat! På med musik. Vill inte att den där goa "berusningen" ska dala, så jag går till barskåpet och shottar i mig lite starkt....börjar med maten och fortsätter springa och småshotta lite nu och då....tills jag känner....shit det är för mycket. Har svårt att sortera tankarna. Dotter kommer ut i köket och undrar vad det är för fel på mig. Går in och duschar...kallt. Shit snart är sambon hemma och jag kommer bli avslöjad. Ångest och skuldkänslor bubblar upp. Så jävla värdelös person. Kan inte ens hantera alkohol. Och vem fan gör så? Går och småshottar från barskåpet för att behålla ett buzz?? Sambo kommer hem och jag försöker dölja att jag är full. Det går sådär. Jag ser hans besvikelse och det spär på min skam och ångest. Men jag hävdar å det bestämdaste att jag enbart druckit 2 öl med min vän...och HUR kan detta vara ett problem?? Går sedan och lägger mig.

Dagen efter är mörk. Skäms. Har ångest. Men det är där och då jag bestämmer mig på riktigt. Jag kan inte hantera alkohol. Det är en sorg och jag känner en tomhet. Blir medlem här "på riktigt" och arbetar nu med mig själv på ett annat vis. Idag är det helg nr 6 som jag inte dricker (ja har inte druckit i veckorna heller :) ).
Men det är helgerna som är jobbigast för mig. Känner mig som bambi på hal is...pendlar mellan stark och svag. Glad och ledsen.

Känner stöd av min sambo och samtidigt inte. Vi har alltid haft svårt att prata liksom på riktigt...om ni förstår vad jag menar. En av mina vänner är det största stödet och henne pratar jag med ofta. Att vara inne här hjälper mig också och nu läser jag med en större ödmjukhet och inte för att "skaffa mig bevis" på att min egen situation skulle vara lindrigare. Lyssnar också på Alkispodden som jag för övrigt kan rekommendera varmt.

Ja, om någon orkat läsa hit :) Tack!

Sköt om er och ta en dag och en känsla i taget

/

Jag vet exakt hur du mår eftersom jag har ungefär samma problem. Skillnaden är att jag druckit typ tills jag somnat på helgerna. Man vill inte ha detta problem. Man är avundsjuk på de som verkar kunna fixa att sitta och sippra på ett glas vin en hel kväll eller endast ta ett par öl. Man vill att det ska vara som förut när alkohol var kul. Nu är det inte det längre. Nu är det nåt man hatar men ändå vill ha.

Jag fixar att låta bli att dricka nu men det känns tomt. Nästan menlöst ibland.

Jag drack lite vin förra helgen efter 6 veckors uppehåll. Lite speciell situation som gjorde att det brev så..
Var noga med att dricka väldigt sakta och ta det jävligt lugnt och stå mot könslan att svepa glaset och fylla upp igen.

Tragiskt att man frivilligt satt sig i denna situation.

@Mirre1 jag orkade utan problem att läsa hela ditt inlägg. Igenkänningen är stor även för mig. Självklart kämpar vi med hull och hår för att slippa funderingar på om vi är alkoholister eller någon som inte kan behärska sig utan i stället gör bort sig gång på gång, eller inte vet varken det ena eller det andra p.g.a. minnesförlust. Jag har nu varit helt nykter i drygt ett och ett halvt år. Det ÄR en kamp i början men den blir hela tiden lättare och lättare. För mig var nykterheten mer eller mindre ett heltidsjobb i början. Jag läste, tittade på filmer, lyssnade på poddar och hängde här inne flera gånger om dagen. Min övertygelse är att vi verkligen har ALLT att vinna på att ta bättre hand om vår kropp och knopp.

Kram!

@Charlie70 blir intresserad av vad du gjorde för att inte ta första glaset när tankarna på alkohol börjat tystna? Känslan av hur illa de va, försvann ju efter att tag för mig.

@trött_och_less_72
Visst är det märkligt hur något som man egentligen vet gör en ont är så infernaliskt svårt att låta bli…och den här sorgsna känslan. Kämpa på och tänk på dina värsta vinkvällar (så gör jag).

Hej,
Jag har också läst på forumet för att konstatera att det inte gäller mig. Har också klarat vita månader talat (på knogarna that is). Det var mitt beslut att vara nykter en längre tid- 3 månader- som blev avgörande. Skrev just om detta i min tråd, att den längre tiden nykter behövs för att fatta hur alkoholen styrde iaf mitt liv både när jag drack och när jag inte gjorde det.
Läs gärna @charlies tråd (vi håller numer till i det vidare livet).
Ta en dag i taget. Välkommen hit!
(Nykter 622 dagar idag säger min app som jag inte så ofta kollar)

@Se klart
Grattis till dina mååånga dagar!
Ja, jag satsar nu på ett år. Det är för lång tid för min alkoholhjärna att orka sitta och smygvänta 😊 Den liksom resignerade. Sen när det närmar sig året tänker jag att jag skaffat mig nya vanor och ska då ha ett ”utvecklingssamtal” med mig själv. Känner mig alltid stark och beslutsam på måndagar. Glad och stolt över en spiknykter helg 💪🏻 Ska läsa tråden du rekommenderar. Tack

Härligt med beslutsam måndag, man får tanka av sig själv på den där kraften, spara och ta fram. Utvecklingssamtal har jag haft nästan dagligen med mig själv, inte alla har varit så fokuserade men det har hjälpt mig att växa, bli gladare. På så vis är detta att inte dricka i första hand en sorts utveckling av hjärnan som i mitt fall tenderade att röra sig allt långsammare i takt med vin-intag. Jag hejar på dig! 🌻

@Se klart
Hejdu 😊
Sen på bollen och det är bara söndag. Allt är bra med mig. Var ute på vift med mina vänner i fredags. Förrätt på ett ställe, varmrätt på ett annat för att sedan avsluta med efterrätt och dans. Vid varmrätten beställde min vän in mitt absoluta favoritvin och jag luktade på det…my goood vad jag fick bråka i huvudet med min alkholhjärna. En liten smutt…bara en?! Det är väl ok? Ofarligt? Harmlöst? Nog är jag lite sträng mot mig själv? Herregud jag drack ju alkoholfritt till förrätten = duktig?
Meen jag gjorde det inte. Upprepar mitt mantra ”ta aldrig det första glaset”. Min alkoholhjärna gav snabbt upp sina förhandlingsförsök och kvällen fortsatte - galen, skrattig och med full kontroll. Vi gick sist till ett uteställe med dans och där studerade jag alla överförfriskade människor och jag kände sådan glädje och frihet. (För) fulla människor är inte charmiga. Jag tänkte på hur de skulle vakna upp dagen efter och fundera över vad de sagt eller gjort. Jag promenerade hem med stark hjärna och ovingliga ben. På lördagsmorgonen gick jag upp 7.30 och bakade bullar till min sons ”flytthelg”. Stolt och stark. I kontroll.

Hur är det själv? Stark? Saknad?

@Mirre1 Så enkelt och så svårt samtidigt. Ta aldrig första glaset. Jättebra jobbat! Nu kan du checka av nykter utekväll också 🙏🏻 En kväll du hade god behållning av dessutom. Mest trist är hur fulla människor blir faktiskt, så tidig hemgång brukar det bli för min del åtminstone.

Kram 🐘

3 månader idag! Tankarna på alkohol och berusning (buzzen i huvudet) blir färre. Varit på AW och slås av lugnet i mig. Inget observera andra och hur mycket de dricker för att själv lägga ribban (hoppas på att ngn mer är sugen på extra allt). Utan bara njuta av sällskap o skratt + garanterat bakisfri dagen efter. Har fredagskänsla utan väntande rödvin och övningskör med dotter när det passar och styrs inte av promillehalten. Den lätta melankolin kring A:s frånvaro är för tillfälligt borta. Min hjärna försöker inte förhandla sig fram till ett ”bra tillfälle” att ta ett glas (bara). Jag känner glädje, beslutsamhet och lättnad. Men jag låter mig inte luras. Det gäller att vara på sin vakt 😊

Har börjat följa ett konto på Instagram - där testas alkoholfria drycker och där har ett rödvin fått fina omdömen … KAN det vara så att det faktiskt finns ett välsmakande alkoholfritt rödvin?!? Har lagt in en beställning iallafall.

Fin tisdagskväll på er alla kämpar!