igen

Profile picture for user torpet

Som för så många andra här. Jag har varit rädd många gånger tidigare efter dessa "race", men den här gången är jag riktigt, riktigt rädd. Detta eftersom jag inte lär mig från mina tidigare erfarenheter. Som många av er redan erfarit blir det ju också värre och värre för varje "race" (eller för varje abstinensperiod efter "racen"). Jag har alltid lyckats sluta när jag sagt till mig själv på skarpen. Min önskan har då alltid varit det senaste åren att uppnå nykterhet. Har gått på AA som metod för att lyckas. Jag bor på landsbygden och AA mötena som låg på acceptabelt avstånd har nu upphört. Jag har nu bestämt mig för att prova här. Sitter inne på trådarna för att hantera ångest och abstinens nu. (dag 3) Eftersom detta inte är på långa vägar första gången vet jag att anledningen till att jag säger att jag vill uppnå nykterhet inte beror på ångesten eller abstinensen. Jag avslutar med en fråga: Finns någon här som använt forumet som enda "behandling" och lyckats hitta till en stabil nykterhet? Eller någon som kan dela med sig av forumets betydelse, kanske kombinerat med andra metoder?

Profile picture for user Ase

@torpet hej och välkommen hit😊.
Har du anmält dig till programmet här på forumet? Om inte så rekomenderar jag det. Det har hjälpt mig mycket. Det finns mycket bra tips och råd i många av trådarna i det vidare livet.
För mig betyder det här forumet otroligt mycket. Det är ett fint forum där vi stöttar varandra och utbyter erfarenheter och råd.
Hoppas jag får läsa mer från dig😊.

Profile picture for user torpet

Ok, taack för svar och tips. Tror också det är bra att skriva för mig här. Lite som på AA mötena. Har också varit inne på det vidare livet och det är sant att man får många råd och tips av folk där som kommit längre. Men tänkte jag skulle börja där jag befinner mig nu. Alltså verkligen i början.

Profile picture for user Se klart

Hej,
Jag är en av dem som kört ”forummetoden” liksom både @torn och @andrahalvlek vet jag säkert, @sattva och @tappadigen tror jag också! Vi är ett gäng, MEN jag vill framhålla som jag vet att tex @kennie och @sisyfos brukar förorda att det är bra att ta all hjälp man kan få. Inget dåligt, tvärtom handlar ju detta megajobb med att bli nykter om att vi behöver varandra. Beslut kan ingen annan ta åt oss. Men stöd, igenkänning, en kram, pepp. Det kan vi dela med oss massor av här, och hjälp finns tex i programmet här, eller i framförallt @andrahalvleks första tråd, där hon listar massor av bra böcker, poddar, klipp på youtube. Ta en dag i taget. Det är det bästa rådet som finns. Kram!

Profile picture for user torpet

Tack. Ja de gånger jag lyckats hålla upp är det en dag i taget jag använder. Men som alla andra är det den där avslappningen (som ju blir större och större ju längre tid nykterheten håller i sig som ställer till det samt triggers och när rutinen slås ut av resor i jobbet och oförutsedda händelser) Jag har också erfarit att delande med de som vet vad detta handlar om (alltså inte de med teorier) kommer att vara avgörande för mig. Jag försöker komma in här och kolla och se var jag hittar alla de du nämnt.

Profile picture for user majsan_nu

@torpet Hej! Jag vill också hälsa dig välkommen hit! Det finns massor att läsa o ta del av här! Förutom programmet som du fått tips om så kan du ha en egen rådgivare som bara du kommunicerar med. Hittas under "stöd". Förutom alla kloka här i de olika grupperna 🙂

Profile picture for user Torn

@torpet Hej, och välkommen hit! Jag har varit nykter i 2 år om tre månader. Forumet har varit den enda hjälpen jag har tagit. Jag känner mig ärligt talat extremt stabil och mår väldigt bra sedan länge. Det jag gjorde var att apa efter dem som det gick bra för. 😅 Tog emot och följde råd från dem som hade gått före. Sedan är vi ett gäng som slutade ungefär samtidigt, det har varit till stor hjälp att kunna bolla med mina ” kompisar” här under resans gång.

Dag 3 ja. 😬Det var alltid min värsta dag under alla åren tidigare när jag försökte mig på att dra ner på drickandet. Till slut fick jag nog och bestämde mig för att sluta dricka för gott. Det fungerade, med hjälp av det här forumet.😍 Men det gäller att verkligen ha bestämt sig till 100 procent. Och acceptera att man är maktlös för alkoholens beroendeframkallande egenskaper. Vad som än händer, viktigast alltid först, ta inte det första glaset!

Profile picture for user torpet

Tack. Jag vilar lite nu och återkommer senare. Tog kraft att förstå hur jag skulle navigera här på forumet. Men känner att det känns skönt att ha hittat en plats dit jag kan vända mig för att prata och lyssna, även om det sker i textform. Känns bra att jag skrivit in mig på forum, program och kalender. Nu har jag något konkret att luta mig mot. En plats som alltid finns. En trygghet.

Profile picture for user torpet

Tack Torn. Ja den 100% övertygelsen har jag. Har också gått på AA tidigare och haft övertygelsen tidigare. Det som hänt de andra gångerna är det som väldigt många här känner igen sig i. Den där avslappningen. När man tror att det är lugnt. Jag njuter ganska snabbt och okomplicerat av nykterheten efter jag slutat och "vet" att jag vill leva så. Sen händer det som antagligen är anledningen till att vi är här. Sjukdomen vinner eftersom jag inte är nog uppmärksam, inte allert nog, eller för att jag inte gjort det djupare "jobbet".

Profile picture for user Lillek

Hej @torpet och välkommen. Jag har varit på forumet sedan augusti – läser mer än jag skriver, blir lätt överväldigad av alla inlägg – och så gör jag programmet, parallellt. Finner stort stöd i båda. En dag i taget☀️.

Profile picture for user torpet

Ok. Morgon dag 4. En natt helt badande i svett. Som en sten mot madrassen. Mardrömmar och scener från senaste racet. Jag har ju varit med om det förut så många gånger. De här olika etapperna i abstinensen. Försöker vara saklig här, men egentligen liknar det mer en surrealistisk mardröm. Det här är ju beviset att vi har och göra med djävulen. För om man är med om den här typen av upplevelser gällande något annat än alkohol skulle man aldrig, aldrig gå dit igen. Man skulle helt enkelt säga: Nej, till den platsen kommer jag aldrig återvända, det var det absolut värsta jag varit med om. Och nu känner jag också den där överväldigande rädslan över allt arbete som ligger framför. Att arbetet inte ens börjat. Det riktiga arbetet. Så dag för dag. Jag är sjuk och så är det. Har verkligen den där känslan av att vilja be till gud och be om NÅD.

Profile picture for user torpet

Behöver bara vila. Det vore det som skulle hjälpa mig bäst nu. Andas. Men är frilans, så att sjukskriva sig finns inte. Måste trots det här tillståndet ända upprätthålla ett minimum av aktivitet för att inte också mitt yrkesliv senare ska bli oöverstigligt. Har bestämt mig för att skriva här så fort jag känner behovet för det. Som en ventil (när tid finnes)

Profile picture for user Lillek

@torpet, hoppas du kan finna vila mellan allt som måste göras! För mig är promenader bra, även de kortkorta, gör gott för kroppen och själen. Jag är också frilansare, egenföretagare, underbart på många vis. Men det medför ju även press och en viss otrygghet, och som du skriver, ”att sjukskriva sig finns inte”. Önskar dig en fortsatt fin dag☀️

Profile picture for user Blenda

@torpet Usch ja, här är en till egenföretagare/frilansare. Stor igenkänning när det gäller din kamp <3
Själv har jag nu, efter många års försök, slutligen insett att jag inte klarar av att bli nykter med all den press och osäkerhet som min arbetssituation medför, inte minst var det ett helsicke under pandemin.
Så jag har precis hoppat på en deltidsanställning med låg lön och lugnare tillvaro för att låta nykterheten gå före allt, åtminstone ett par år. Får i värsta fall leva på vatten (!) och bröd, men hellre det.
Hoppas att du finner din väg (och om du gillade AA-konceptet så finns det ju online-möten).
Lycka till!

Profile picture for user Kennie

Hej Torpet,
Ja, som Se klart nämnde så brukar jag förespråka att man kollar upp olika hjälpalternativ. Läste en artikel om det i DN senaste veckan, att vården mot alkoholproblem ser väldigt olika ut beroende på var man bor i landet, och att man tyvärr inte använder sig av de välfungerande mediciner som finns och kan var en stor hjälp för många att bryta beroendet. Det var också ett väldigt intressant inslag om det i Fråga doktorn (finns på Svtplay) där de presenterade ny forskning på råttor. Alla råttor i studien fick först alkohol från en droppanordning som de kunde dricka från när de ville, och då blev alla råttor beroende och drack regelbundet. Men när man sedan tillförde en negativ konsekvens i form av en elektrisk stöt i droppanordningen de fick alkohol från så slutade större delen av råttorna att dricka, men en viss procent fortsatte ändå. Man jämförde sedan hjärnaktiviteten hos de råttor som slutade med dem som fortsatte att dricka, och såg då att ett visst område i hjärnan var extra aktivt hos de råttor som valde att dricka trots negativa konsekvenser. Det området var kopplat till oro, och när man gav råttorna medicin som lugnade aktiviteten i området så valde även dessa råttor att låta bli alkoholen. Forskarna anser att studien förklarar varför vissa klarar att sluta dricka när de vill, medans andra inte kan trots negativa konsekvenser. Man behöver då hjälp på traven för att få en chans att bryta med beroendet. Exakt denna medicin som råttorna fick tror jag ännu inte finns för människor, men det är förstås målet med forskningen. Det jag vill komma till med detta långa inlägg är att det alltså troligtvis finns en biologisk förklaring i hur våra hjärnor fungerar som förklarar varför vissa klarar att sluta dricka bara genom att bestämma sig medans andra behöver mer hjälp. Det gäller för oss alla att bena ut vilken sorts råtta vi är helt enkelt och ta hjälp utifrån det. Därmed inte sagt att man absolut inte kan klara att bryta själv ändå, vissa har kanske en envishet som väger upp en orolig hjärna, men att ta medicinsk hjälp kanske kan spara mycket tid och lidande.

Profile picture for user torpet

@Kennie Tack Kennie. Ja det är intressant hela mekanismen. För min del vet jag att det är kopplat till oro. Jag vet att om jag kan förutse saker en längre tid framåt i mitt liv är det betydligt lättare att lugnt och stilla säga nej. När jag ser tillbaka på min historik ser jag klart och tydligt att det är när mina rutiner och min dagliga trygghet hotas som det triggar ett behov att dricka. Jag flyr helt enkelt de rädslor jag då känner. Jag vet såklart intellektuellt att det inte hjälper, snarare tvärtom såklart. Detta är saker jag tänkt på mycket. Till saken hör tyvärr att jag har jobb som innebär osäkerhet, oförutsägbarhet och stress. Jag älskar mitt jobb. Så här har vi en paradox. Ska titta närmare på det där med medicinsk hjälp. Det kanske är en lösning. Så tack för ditt inlägg.

Profile picture for user torpet

Vaknar efter ihållande men skräckfylld sömn. Maran. Vaknar av scener som staplas på varandra från alla åren av drickande. Hemska scener. Skulden och skammen väcker mig. Jag drömmer alltså helt realistiskt. Det jag drömmer är exakt det som faktiskt har hänt. Det jag drömmer är scener mitt medvetna har förnekat. Självhat fyller hela mig. Det är dag 5 nu. Tänker på det här med dagar. Vet inte om jag vill fortsätta räkna dem. Jag vill ha ett nyktert liv. På riktigt. Skit samma exakt hur många dagar sedan jag slutade dricka. Så hårt slog klubban den här gången. För mig räcker det nog med att komma ihåg att jag slutade någon gång under andra halvan av september 2021. Jag är fylld av övertygelsen att jag vill leva nyktert. Den kommer inifrån från djupet. Jag är också uppfylld av rädslan för om jag klarar kampen mot den där smarta djävulen senare fram, när jag levt nyktert ett par månader. Jag har ju gjort det massor av gånger. Sedan PANG, så är jag helt plötsligt inne i helvete igen. Den rädslan är min största. En dag i taget. Nu när jag tänker tillbaka inser jag att jag varit alkoholist nästan hela mitt liv. Sedan har jag lyckats styra upp månadsvis. Någon gång årsvis. Skitsamma egentligen vad termen är, men den som kommer till mig är periodare. Det kommer alltså i sjok. Måste ta en dag i taget nu. Annars blir det övermäktigt. En dag i taget. Också styrka till alla er andra här inne som delar den här kampen i era liv. Har fortfarande inte riktigt förstått logiken i hur forumet fungerar, men det får komma allt eftersom. Kramar.

Profile picture for user Se klart

Logiken återvänder.
Du är en kämpe. Du klarar det här.
Räkna dagar eller år, eller inte alls. Men tanken: IDAG är jag nykter har åtminstone hjälpt mig många gånger.
Det blir bättre- snart! Kram 💪🏻

Profile picture for user torpet

Jag förstår att jag måste bygga om fundamenten. Jag har inte helt tappat bort den jag egentligen är. De nyktra perioderna har påmint mig om den personen. Så jag känner den personen inne i mig. Den är konkret. Nu vill jag BLI den personen. Jag vill bli den nyktra personen. Jag vill att det ska vara min identitet. Min identitet är inte den som skrävlar, vet bäst, som sitter i timmar och tror jag älskar människorna på krogen bara för att vi sitter där i alkoholgemenskapen. Eller den som är otrogen, eller den som är irriterad för ingenting etc. Den personen är inte jag.
Jag vill bli jag.

Profile picture for user torpet

@majken_r Den finns :) men den behöver veta att den bestämmer också. Att det inte är den där "andra" personen som styr skutan. Nu ska jag ta tag i det här och ta den hjälp som krävs. Dessutom tänker jag identifiera mig med det som verkligen är jag. Och inget annat. Lätt och svårt på samma gång.

Profile picture for user torpet

Godmorgon. Dag 6 börjar. Sov bättre i natt. Fortfarande mardrömmar, men mindre intensitet i dem. Kvällen igår var seg. Den där känslan av att ha svårt att bara VARA. Tittade på tv. Inget sug överhuvudtaget. Så är det alltid för mig i de här abstinens perioderna. Är det någon som känner igen sig i det här? Att den första tiden är helt utan sug. Kroppen och psyket återgår till det rena och man känner sig bättre och bättre. Det lunkar på. Man känner att man klarar konflikter, svårigheter och annat besvärligt betydligt bättre. Man VET att man är lyckligare så. Återigen, det som skrämmer mig är det som kommer sedan. När det helt plötsligt dyker upp en situation där man tillåter sig. Ok, dag för dag. Allt blir bra.

Profile picture for user torpet

Godmorgon alla som kämpar. Dag 7. Måndag. Sov bättre. Utvecklingen håller sig till schemat, mönstret. Ju fler dagar som går desto bättre sömn. Även om vi ännu inte på långa vägar pratar om "normal" sömn. Soffläge igår och titta på TV tills jag inte orkade hålla ögonen öppna. Jag tittar alltid på "skitprogram". Inte för att jag inte uppskattar intressanta och mer djuplodande program, utan för att skitprogrammen är vad mitt tillstånd mäktar med. Att inte behöva tänka. Tv:n blir som något att hålla sig i. Inte mer. Jag tänker på er alla härinne som håller på med mer eller mindre exakt samma sak som jag själv. Hur jag önskar er styrka och kraft. Har ett läge nu med jobb och liv där jag tyvärr inte har möjlighet att sätta nykterheten främst. Men jag ska fixa det iallafall. Jag tänker på hur jag skulle vilja ägna dagarna och mitt livs upplägg åt att bli nykter. Men hur många människor har den lyxen. Eftersom jag är frilans har aldrig helgerna varit något avvikande för mig. Drickandet kunde ske måndag, torsdag, lördag. Ingen skillnad. Jag gillar inte ens helger speciellt. Hursomhelst. @majsan_nu har så rätt när du säger det där med att passa på att njuta när allt känns ok. Det ska bli mitt motto idag. Ta vara på glimtarna och guld som dyker upp under dagen. En solreflex på en vägg eller vad som helst. Om ett par dagar kommer jobbet in i en lite lugnare period. Då ska jag läsa mer härinne. Det hjälper mig oerhört att "höra" er berätta. Kram till alla.

Profile picture for user torpet

@majsan_nu Kram till dig också. Jag brukar djupandas. Låter som ett banalt tips, men ibland är det enkla bra. Måste dock känna mig trött på riktigt innan. Annars fungerar det inte.

Profile picture for user torpet

@majken_r Jag vet ju såklart inte. Men för mig låter det som om du innerst inne har insett att "lite" inte fungerar. Jag brukar också tänka på att jag inte längre njuter av drickat om jag VARJE sekund måste tänka: lite, lite , lite. Det blir som ett fängelse. Det är väl det som skiljer mig från de som tar ett glas och sen är det bra med det. De tänker inte: lite, lite, lite varje sekund. De bara njuter av smaken och den lilla buzzen som drickat gör. Sen är det liksom bra med det. Jag är inte bland dem. Jag kanske var innan, när jag var yngre. Men inte längre. Tänk på solglimten!!

Profile picture for user torpet

@majken_r Sov gott du också. Ska försöka sova nu också. Men hjärnan arbetar på högvarv. Så får nog vänta en timme till till innan jag försöker. Jag är också ledsen att "lite" inte fungerar för mig. Men jag har konstaterat det nu: Så här blev det för mig. Sen kan jag analysera fram och tillbaka, åt höger och vänster och upp och ner varför. Men för mig tjänar det inte längre någonting till. Jag vet vad som gäller för mig nu. Alldeles för mycket otrevligt som hänt pga alkoholen. Dessutom ett uselt mående som tagit allt för stor plats. Sov gott. Ny dag i morgon!

Profile picture for user majken_r

@torpet igår gjorde jag det fatala misstaget att säga ja när min partner frågade om jag vill ha ett glas vin. Jag sa ja. Fast jag egentligen skulle lägga mig. Sen drack jag tre glas, de två sista själv. Otroligt.. Ridå..
Tror det handlade om den sorgen. Över att inte kunna dricka lite..

Så. Ny dag blev det. Med skam och huvudvärk.. 🌱

Profile picture for user majsan_nu

@majken_r Hej! Det är nog som @torpet säger, släppa o gå vidare. Ta nya tag, det är kanske lätt att tacka ja till ett glas... Jag är glad att ingen frågat mig ännu! Och bra att du skriver här. Jag hejar på dig o skickar styrkekramar i massor!!!

Profile picture for user torpet

Dag 9. Igår rastlös, orolig, olustig. Krypande känsla i huvudet. Känslan av att livet rinner mellan fingrarna. Som om jag inte greppar mig själv. I natt inga mardrömmar men orolig sömn. Nu morgon och svart ute. Nu kommer min skräck- årstid snart, vintern. Ju äldre jag blir, ju värre blir det. Har testat det där med att göra det mysigt och ombonat och att kura in mig. Självklart gör det saker lite bättre, men det tar inte bort det tillstånd jag alltid hamnar i på vintern. Rädsla skulle jag kalla det. Svårt att definiera. Jag läser era trådar och beundrar ert kämpande. Alla olika men samtidigt lika. Nu har jag rest den senaste tiden i jobbet. Inte lätt i det tillstånd jag befinner mig. Samtidigt spelar det ingen roll. Hemma eller på resande fot, jag måste bli och vara nykter oavsett. Det finns ett råd här inne från @andrahalvlek som etsat sig fast och som jag vet kommer att hjälpa mig i uppbyggnaden av mitt nya jag. Det är tanken på "att identifiera mig som någon som inte dricker". Hitta och se stoltheten i det. Det rakryggade i det. Jag har inga problem med att säga att jag slutat dricka. Dessutom vet jag att alla runt om mig sedan länge sett och upplevt att jag druckit alldeles för mycket, så om någon skulle ha någon gliring eller invändning mot min nykterhet går de människorna bort i mitt liv. Då får de sköta sitt utan min närvaro eller mitt deltagande. Jag tänker på er alla och tänker ta den här dagen nu. Sedan nästa. Sedan nästa. Igår kände jag den första riktiga lukten av svårigheterna i den här- Det är inte första gången jag känner den lukten, men det gör det inte lättare. Det är inte suget jag pratar om. För det är inte där för mig alls. Det jag pratar om är mer det där med att lära sig att bara existera. Utan den där för stunden underbart befriande flykten. Ha en fin dag alla!

Profile picture for user majsan_nu

@torpet Hej! Känner igen mig i mycket av det du skriver. Det är inte så mycket sug efter vin jag känner men känslan av tomhet som faller över en allt som oftast... Som tur är går det upp o ner men ibland blir det jäkligt jobbigt!!! Vi får kämpa på o ta en dag i taget precis som du skriver. Önskar dig en fin dag, rätt som det är har de jobbiga känslorna klingat av lite... 🤗

Profile picture for user Torn

@torpet skrev:"så om någon skulle ha någon gliring eller invändning mot min nykterhet går de människorna bort i mitt liv" Exakt, det är deras förlust. Inget att bry sig om. 😎

Du kommer att fixa det här galant, det gäller bara att ha tålamod. För min del tog det sin tid att vänja mig vid att inte hälla i mig alkohol i tid och otid. Inte ett dugg konstigt, med tanke på alla dessa år man trott det tillförde en något positivt. Men det är inte så jäkla farligt att vara lite rastlös och ha en känsla av något som saknas ett tag. Det var värt det till 100 procent, med tanke på resultat.

Så, ge för allt i världen inte upp, det blir bättre, mycket bättre än vad du kan tro.
Det gäller dig också @Majsan. 🤗

Profile picture for user torpet

Tack för tillrop! Det hjälper mig mycket att vara här inne och känna stöd och förståelse. Det var det jag hade hoppats på och det är så det är.

Profile picture for user Andrahalvlek

@torpet Du har rätt inställning - du kommer att fixa detta! Och de vänner som inte är glada för din skull är inga riktiga vänner och därmed ingen förlust att ta byebye från. ALLA jag har berättat för, som tillhör min inre krets, är glada för min skull och peppar mig massor. ALLA.

Vad det gäller ytliga bekanta bryr jag mig inte ett dugg om vad de tycker. De som möjligen tråkar en eller ger gliringar, vilket dock inte skett än faktiskt, är de personerna som har problem själva. De vill att man dricker för att de själva ska kunna dricka, som ett slags alibi.

Kram 🐘

Profile picture for user torpet

Kväll. Hemma efter resor. Tomhet. Ett ingenting. Inte dåligt, inte bra. På måndag ska jag påbörja programmet här. Sedan nästa vecka ska jag återuppta AA möten. Ikväll packa upp och se på tv tills jag inte kan hålla ögonen öppna. Tänker på er alla. @blenda, hopas du tar dig igenom svackan! Lyssnade på ljudbok under resan: Skål ta mig fan. Bra att lyssna på. Jag kryssar i på ALLT han pratar om i boken. Inte ens idé att börja nyansera. Jag ska fortsätta söka upp den här typen av böcker, poddar etc. Jag ska impregnera mig med sådant med samma frenesi jag impregnerat mig med alkohol genom alla år. För att slå tillbaka fanskapet! Nu TV.

Profile picture for user torpet

Vaknar tidigt, men uppfylld av nykterheten. I halvt sovande, halvt vaket tillstånd konstaterar jag att jag inte ens har en gnutta ångest. Beror bara på en sak: Att jag inte druckit. Det är klart att jag kommer att drabbas av ångest även som nykter. Det förstår jag. Men nu vaknade jag med den där känslan av att vara på rätt väg. Jag tillåter mig att vara stolt över mig själv. Svart utanför fönstret. Jag tänder upp de "mjuka" lämporna och gör kaffe. Egentligen sov jag för få timmar, men det spelar ingen roll. Jag har inget i blodet och det är bara att jag tar en eftermiddagslur sedan om jag skulle bl för trött. Ha en fin dag alla ni som kämpar. Kram

Profile picture for user torpet

Lördag morgon. Regn. Blåst. Vaknar efter en god natts sömn. Hemma igen efter jobbresa. Skjuter undan alla måsten och problem. Njuter av en klarare hjärna även om sviterna efter sista abstinensen fortfarande sitter i. På måndag ska jag börja arbeta med programmet här. Allt som ligger framför nu är som ett tomt vitt blad. Upp till mig att fylla det. Som jag önskar. Både rädd och förväntansfull. Försöker närma mig idén om att förändring är möjlig. Förändring på det stora planet. Som att styra om ett stort åbäkigt skepp. Det kommer att ta sin tid. Måste ha tron. Annars kommer det inte att gå. Det slår mig hur abstrakt och ogripbar den här mentala biten är. Hur den riktning man lagt ut för sig själv är hal som en nyfångad fisk. Det är det svåra. Det är så långt från 1+1=2 som man kan komma. Samtidigt är det just så konkret. Jag befinner mig i en konkret situation. Antingen går jag åt det hållet jag önskar. Eller så går jag åt det andra hållet. Valet är alltså svart/vitt. Kram till alla.

Profile picture for user Andrahalvlek

@torpet Min husgud Annie Grace har ett ”enkelt” recept, en trestegsraket:

1) Tro på att du klarar av det.
2) Fokusera på alla fördelar med nykterheten.
3) Identifiera dig som en person som inte dricker.

Kram 🐘

Profile picture for user majsan_nu

@torpet Hej! Började på en kommentar sen slant jag på knapparna o får börja om... Skrev I alla fall att det är bra att du ska börja på programmet. Där finns många frågor att fundera på... Jag har gjort en del, ska bli intressant att höra vad du tycker - om det är nått du vill skriva om! Och självklart ska du styra skutan åt det hållet DU vill!
🤗

Profile picture for user torpet

@Andrahalvlek Tack. Läste dessa punkter från dig i annan kommentar. Gillar enkelheten i dessa. Speciellt 3:an gillar jag. Alla är ju olika, men den känner jag kan hjälpa mig mycket, som ett fundament.

Profile picture for user torpet

Kväll. Myror i hela kroppen. Svart där utanför fönstret. Jag blir handlingsförlamad i de här situationerna. Ser nån skit på Netflix. Det är en flykt det också även om den är att föredra framför alkoholflykten såklart. Riktigt låg ikväll. Låg, inte deprimerad. Mer seg och låg och så fri från livslust. Som ett neutralt streck. Platt. Tänker fly in i sömnen. Den bästa drog som finns. Om jag lyckas somna vill säga. Jag tänker att jag måste börja träna igen för att få fart på endorfinet. Något måste ske för att ta mig ur det här tillståndet, för det är så förödande. Det förlamar. Jag får hoppas på sömnen och sedan komma igång med träningen. Måste ha tålamod nu. Jag har inget sug. Jag känner med hela min hjärna och kropp att alkoholen bara skulle göra allt värre. Så den faran är inte överhängande. Däremot måste jag hitta andra vägar att hantera de här tillstånden. Har inte hittat de vägarna ännu. Kram alla!

Profile picture for user Andrahalvlek

@torpet Att du känner dig låg är en typ av abstinens. Alkoholdjävulen försöker påverka dig att tänka ”lite kan nog inte skada”.

Alkoholen får våra må-bra-hormoner att skjuta i höjden. Sen störtdyker dem och då blir vi låga och handlingsförlamade. Det tar lite tid innan hjärnkemin stabiliserar sig. Googla på ”alkohol och hjärnan”. Det finns bra föreläsningar på youtube.

Kram 🐘

Profile picture for user torpet

Morgon. Nu kaffe efter träning. Blev ett väldigt lugnt pass. Bara för att få igång kroppen. Den har utsatts för lite slitningar med drickat, så måste mjukstarta den så att inget går sönder. Sen ökar jag successivt allt eftersom. Självklart mår jag jättebra av träningen. Det VET jag ju. Det är mycket jag VET. Intellektuellt. Jag VET också hur farlig alkoholen är och hur den är slug och hur jag ska avstå och att det innebär jobb mentalt att sluta och att jag mår 100% bättra av att aldrig lyfta glaset. Jag VET att mitt liv skulle lyfta om jag styrde om skutan mot att bli "en person som inte dricker". Intellektuellt VET jag allt det där. Har dessutom vetat ett bra tag nu. Det är det djupare jag måste åt. Jag måste bortom det intellektuella VETANDET. Jag måste nå ner i de nervigaste lagren. Jag måste se vad det är som slår ut hela min intellektuella kapacitet? Ok, säger någon: Det är alkoholen i sig som slår ut den kapaciteten. Stämmer antagligen. Kanske inte ens idé att söka sig ner till de där djupare skikten då? Kanske bara att torrt konstatera att jag ska avstå. Lite som ett cancer besked. Eat it! Ta in fakta. Skit samma min uppväxt, psykologiskt mönster som impuls kontroll eller ej, längtan efter samhörighet, sorg och rädsla för allas vår existentiella ensamhet etc etc. Oavsett allt det där: Jag kan inte dricka. Jag har inget sug nu alls. Det är kanske en av mina fällor det här: Ifrågasättandet. Tvivlet. Upproret i mig. Det som alltid kan ställa en fråga till. Lusten till att utmana det vedertagna. Kom igen livet! Utmana mig! Kanske är det så enkelt att jag har j-gt svårt att ta det här nederlaget? Att jag har svårt att erkänna min svaghet. För exakt så är det ju. Jag är maktlös inför alkoholen. Den är starkare än jag om jag intar den. Däremot är jag strakare än alkoholen om jag avstår. Det här skrev jag på 30 sekunder. Ursäkta anslaget. Antar att jag måste få ut saker ur systemet. Kram till alla!

Profile picture for user trött_och_less_72

@torpet skrev:"Det VET jag ju. Det är mycket jag VET. Intellektuellt. Jag VET också hur farlig alkoholen är och hur den är slug och hur jag ska avstå och att det innebär jobb mentalt att sluta och att jag mår 100% bättra av att aldrig lyfta glaset. Jag VET att mitt liv skulle lyfta om jag styrde om skutan mot att bli "en person som inte dricker". Intellektuellt VET jag allt det där. Har dessutom vetat ett bra ta"

Du sätter ord på mina tankar.

Jag tänker att det bara är att hålla ut och låta tiden avgöra. Tiden är både ens vän och fiende.
Det jag till 100% säkert vet är att med tiden så blir det lättare. Så är det med allt.
Alla våra värsta stunder i livet. Skilsmässor, dödsfall och andra smärtsamma förluster. Med tiden så lär vi oss att leva med det och hittar förhoppningsvis andra stigar att gå.

Alla som är här har nog upplevt detta.

Smärtan och saknaden är olidlig i början men man lär sig leva med eftersom man efter ett tag inser att livet måste gå vidare.

Du och jag mår skit nu. Vi saknar nåt även om vi vet att det får oss att må sämre.
Men precis som i många fall av separationer och skilsmässor så saknar man hur det var förr och inte hur det är nu.
Man längtar efter nåt, känslan och gemenskapen man hade en gång i tiden. Sedan kanske man inser att det man hade de sista åren bara var i stort sett elände.

Jag vet inte, precis som du så bara vräkte jag ur mig ord utan större eftertanke.

Det jag vill säga är att du inte är ensam med dina tankar.

Profile picture for user torpet

@trött_och_less_72 Har nu läst lite på din tråd och jag känner också igen mig i vad du skriver/varit med om. Det är svårt när det sitter så djupt. En vana från tidiga tonår som byggts på och byggts på. Krävs en del arbete för att ta sig ur det strypgreppet. Men om man gör matematiken har vi inte något val. Det är torra fakta. Kämpa på!

Profile picture for user Tackohej

Läst hela din tråd och känner så igen mig kring dom vidriga abstinensfaserna, just din beskrivning om att det är som att vara fast i en mardröm från helvetet. Och sen återfaller jag ändå. All lycka till på din fortsatta resa mot nykterheten!

Profile picture for user torpet

@Tackohej Jag tänker att till slut måste jag (vi) väl ändå få nog. Jag tänker att efter tillräckligt många sådana där satans återfall måste jag väl för bövelen kapitulera. Att det det nöts ner till benpipan till slut. Jag menar om jag verkligen är ärlig mot mig själv och tittar på den skit alkoholen gett mig är min situation inte ens i närheten av förhandlingsbar. Synd att det blev så. Men så är det. Om jag har lite självdistans kan jag nästan skratta åt det faktiskt. Alla lögner inför mig själv. Alla förnekanden. Herregud. En sak är säker: Jag behöver inte ett enda bevis till för att jag ska förstå var jag faktiskt befinner mig i min relation till alkoholen. Min relation till alkohol är att vi inte ska ses mer överhuvudtaget. Tack o hej som du säger! Så nu är det "bara" att gå en ny väg. Tänker på perspektiv här. Då tänker jag att jag också kan se på den här nya vägen som en spännande och intressant utmaning. En utmaning som i slutändan faktiskt berikar mitt liv och gör att min kunskap om livets olika schatteringar faktiskt ökar. Att jag blir visare. Att jag blir någon med erfarenhet på flera plan när det gäller den här existensen. Erfarenheten och djuplodande kunskap om hedonistiskt leverne har jag redan. Partyn, eufori, gränslöshet, galenskap, utlevelse och existentiell upplösning, allt det där känner jag mer än väl. Bra. Då är det dags att söka sig till nya områden när det gäller vad det är att vara människa. Ser jag på det på det sättet blir det inte lika torrt och tungt. Då blir det mer att den nya vägen kommer att vidga min erfarenhet av det här livet. Att livet öppnar upp i stället för att det sluter sig som det skulle gjort om jag skulle fortsätta dricka. Sorry om jag låter förnumstig, men känner att det hjälper att kasta mig över tangenterna och formulera mig. Kram!

Profile picture for user Andrahalvlek

Boktips: ”Tänka klart” av Annie Grace. Hon förklarar väldigt bra att vi måste nöta, nöta, nöta nyktra vanor för att påverka vårt undermedvetna - det är där alla våra ryggmärgsreflexer bor. Boken finns även på engelska på Storytel ”This Naked Mind”.

Sen tror jag man måsta lägga krut på att skapa sig en hållbar livsstill. Stress är utan tvekan den största anledningen till att man dricker. Vi använder alkohol både som startgas och hastighetsdämpare.

I början är man trött som sjutton - vila mycket är mitt råd. Kropp och hjärna behöver arbetsro för att läka.

Kram 🐘

Profile picture for user torpet

@Andrahalvlek Tack för tips! Ja, stressen är en själpare. Men inte lätt att lägga om sådant som har med ekonomi att göra. Den måste gå ihop också. Just nu kan omöjligt ändra för mycket på det. Har helt enkelt inte den ekonomin. Men den övriga livsstilen har jag kompetens att fixa. Ta hand om kroppen, sova, äta bra osv. Det måste in ett mått disciplin för mig i den här ekvationen. Och att vara noggrann med det organisatoriska. Göra plan. Hålla sig till plan. Kram

Profile picture for user Andrahalvlek

@torpet Håll ut - du ska själv få uppleva hur mycket hjärnkapacitet som frigörs för problemlösning och kreativitet när din hjärna slipper alkoholen! Jag är förvånad själv faktiskt. Jag levererade bra innan, men jag har levlat upp ytterligare några snäpp. Se det som en morot!

Kram 🐘

Profile picture for user torpet

Morgon och kaffe. Skönt att forumet finns. Håller mig påmind. Det är antagligen viktigare än jag förstår. Känns som om det blir som ett ramverk. De andra gångerna har jag inte varit med i forumet. Nu blir det något att hålla i, så jag inte flyter ut till total abstraktion. Läser många trådar där igenkänningen är fullständig. Som jag skrivit tidigare släppte jag det där med att räkna exakt antal dagar. Vid snabbt överslag borde det dock vara två veckor idag. Idag ser jag fem emot en kreativ dag på jobbet och förhoppningsvis gör det att jag kan släppa tankarna på den här processen ett par timmar och "leva" för en kort stund utan att ha den här uppgiften/frågan på axeln varje sekund. Det vore befriande. Jag önskar alla en fin dag och vill också påminna mig själv och er att vi alla vet varför vi är här. Jag menar det finns en avgörande anledning till det. Det brukar hjälpa mig med den påminnelsen. Kram

Profile picture for user torpet

En sak till. Kände i morse en oerhört stark längtan efter det där tillståndet när jag kommit ut på andra sidan. När jag liksom LEVER min nykterhet och inte bara tänker den eller har den som ambition. Tålamod. Tålamod säger jag till mig själv då i i ett ödmjukt tonläge. Kram

Profile picture for user torpet

Tankarna kommer i pytsar nu på morgonen:) Tänker på hur drickandet gett mig både extremt dålig självkänsla och extremt dåligt självförtroende och på det kan jag lägga till ett hav av självförakt, eller självhat kanske är ett mer korrekt ord faktist. Kram

Profile picture for user Se klart

Självhatet ja. En riktigt ledsam konsekvens när skuld och skam får rasa inombords inse lång tid.
Glöm inte att njuta av varje dag, under tiden du rör dig mot andra sidan. En dag är du där och undrar; hur gick det till?
Kram 🌸

Profile picture for user torpet

Morgon. Orolig natt. Den första akuta tröttheten har väl släppt. Nu kommer den mer "normala" hjärnans sätt att hantera detta och då finns det såklart ett helt berg av skit att ta itu med. Det är såklart som @Andrahalvlek skrev till mig: Det är en typ av mental abstinens. Återigen påminner jag mig: Tålamod. Har inget sug alls. Har inte haft sedan jag slutade. De tankar som går åt "fel" håll är de som handlar om SEDAN. Mina frågor rör mer hur jag kommer att förhålla mig till detta om ett par månader? Har ju så många gånger fallit efter ett par månader tidigare. Så egentligen har jag inte ännu kommit till punkten där detta beslut verkligen sätts på prov. Jag har den svåraste perioden framför mig. Nu går det i jämförelse lätt. Nu är mitt bränsle den akuta skräcken de närminnen det hårda drickandet gett.
Får då påminna mig om mantrat dag för dag. Inte försöka se får långt fram. Om jag ser för långt fram är det som om jag blir en självuppfyllande profetia. Då ser jag "katastrofen" som ett oundvikligt faktum. Den där nöten vill jag knäcka mentalt. Blir hjälpt av alla er andra och att se hur ni kämpar. Ska njuta av den här dagen nu. Först till gymet och andra träningspasset. Trögt, men precis som att man aldrig ångrar en nykter kväll ångrar man sig aldrig efter ett gymbesök.
Kramar till alla!

Profile picture for user Annabell

Du är stark torpet 💪🏼⭐️! Jag tänker också en del på vilket ”bränsle” som kommer att hjälpa till lite längre fram, när mitt akut-bränsle (som i mitt fall inte är rädsla, utan självgodhet 😅) börjar sina…

Vi får göra det vi kan, nu medans det går ganska lätt och motivationen är hög, för att bygga något inom oss (och kanske också utom oss) som gör att nykterheten inte är så hotad/sårbar och inte avhängig av akutbränslet… Jag har snott begreppet ”ett nyktert tankesystem” av Seklart och försöker nu i sakta mak utveckla ett sådant, som jag sedan ska vara väldigt rädd om! Kram till dig!

Profile picture for user torpet

@Annabell Ja, vid närmare eftertanke kanske det är både rädda och självgodhet. Parallellt. Eller samtidigt. Tror också det är viktigt nu att fortsätta ta med sig den här första akutfasen och bygga något mer stadigt. Att fortsätta tänka/känna/reflektera kring det här med att identifiera sig som någon som inte dricker. Jag har som ambition att det ska få fäste i både kropp och mentalt. Att det hakar i liksom. Att det inte ska glida undan med tiden. Bara att formulera sig i skrift här är ju ett sätt att få det att fästa. Tror benhårt på att tankarna får bättre fäste om de formuleras "högt" och utanför ens inre tankebanor. Vi jobbar på det! Kram.

Profile picture for user torpet

Gult, rött och orangt där ute. Vackert. Ännu en orolig natt. Vet inte varför. Mer allmän oro tror jag. Svårt att sätta fingret på det. Känner mig neutral. Det är kanske bra. Tålamod, tålamod. Kram till er alla.

Profile picture for user majsan_nu

@torpet Ja, hösten är vacker, i alla fall så länge alla härliga färger är kvar! Hoppas dagen blir mindre orolig, svårt att veta riktigt vad oron vill säga oss...Ibland kan man fånga in den o ibland inte. Och tålamod - javisst! Ibland kunna fokusera om så att själen får lite ro... Styrkekram o önskar dig en fin dag! 🤗

Profile picture for user torpet

BAM! Så kom den då som ett brev på posten. Kände det redan i natt/morse. Den ENORMA tyngden av allt. Det är den riktiga baksmällan som knackar på nu. Den mentala härdsmältan. De där känslorna som kommer när jag inte dövar med något längre. När jag inte har något att fly med. Det går så klart inte att jämföra de olika stadierna, eller det tjänar inget till. Den akuta abstinensfasen är som en skräckfilm. Det här är mer som seg, seg sirap som tynger ner alla tankar och som smetar sig över och i lusten och och energierna. Kanske kan kallas mental utmattning. Jag är inte där ännu, men det här känns för mig som om dörren öppnats för en redig depression. Jag kan inte värja mig. Det är för abstrakt för det. Det är som en kraft som slår. Som en svepande kraft. Den sveper bort tro. Den blåser bort MIN kraft. Måste ta ett steg i taget nu. Det är en sorts grundläggande livsoro. Eller kanske mer korrekt: En stor, stor sorg. Ja, jag tror det bästa ordet är sorg. En sorg som förlamar och trycker ner. Hjälper att skriva här. Orkar inte ens läsa andra trådar idag. Kram alla.

Profile picture for user torpet

Vill också lägga till att sorgen inte handlar om att jag är mitt i en separationsprocess med alkoholen. Sorgen består mer i hur jag levt mitt liv och hur mitt liv nu är en konsekvens av min relation till alkoholen. Hur jag ser en person i backspegeln som har varit en person många gånger som jag inte vill ha att göra med. Med det konstaterandet följer också många relationer som jag slagits för och investerat i som jag egentligen hade kunnat vara utan. En sorg över var jag lagt fokus i mitt liv helt enkelt. Att göra ogjort går inte. Det är också en sorg. Stort skepp att styra om. Därav trötthet och sorg som sagt.

Profile picture for user majsan_nu

@torpet Oj, oj, en sån dag du fått... Känner med dig o önskar att du tar dig igenom så fort som möjligt! Det går över, det är jag säker på. Mycket som poppar upp när vi inte bedövar oss med alkohol.
Många känslor i omlopp... Har inga goda råd, vill inte komma med några heller. Kanske är det något vi måste ta oss igenom??? Skickar ännu fler styrkekramar!!!
🤗

Profile picture for user Kennie

Värme till dig... Man behöver få sörja tänker jag, det är en förutsättning för att kunna gå vidare sedan. Hoppet och glädjen finns kvar och väntar in dig.

Profile picture for user Andrahalvlek

@torpet skrev:"Jag är inte där ännu, men det här känns för mig som om dörren öppnats för en redig depression. Jag kan inte värja mig."

Usch, lider verkligen med dig 😢 När vi dricker skjuter våra må-bra-hormonerna i höjden - vi mår toppen! När vi slutar dricka störtdyker de hormonerna - och vi mår botten 😫 Det tar ett tag för de hormonerna att stabilisera sig. Det som hjälper bäst är fysisk aktivitet - ut och springa! Då frisätts endorfiner, som vi mår bättre av.

Kram 🐘

Profile picture for user torpet

Grått idag. Sovit ok. Tänker på hur hjärnan hela tiden har den här processen närvarande. Hur den ständigt förhåller sig till det här beslutet. Hur jag i "svaga" stunder försöker vända och vrida på det för att hitta en lättare utväg. Men den utvägen finns inte. När de utvägs tankarna kommer sätter jag på projektionen bakåt i mitt liv och då inser jag torrt att det är kört. Det finns bara en väg som håller. Den vägen är den jag går på nu. Men shit va svårt det är. Inte att avhålla mig. Det går galant. Det är just det där att jag bara har den här vägen att gå på som känns svårt. Den djupare innebörden av "dag för dag" står då konkret och klart framför mig. Nu gymet. Längtar redan till ikväll och att lägga mig nykter i tv soffan och dricka kaffe och sedan att få sova så jag kommer ännu en dag längre frampå den här enda vägen. . Vill längre bort från de gamla vägarna. Vill så långt bort att jag inte ser dem längre. Är riktigt låg och dämpad. Dag för dag och TÅLAMOD. Kram till alla.

Profile picture for user Blenda

@torpet skrev:"Men shit va svårt det är. Inte att avhålla mig. Det går galant. Det är just det där att jag bara har den här vägen att gå på som känns svårt."
Tack för att du satte ord på ett mörker som jag också har inuti utan att riktigt förstå vad det är som skaver. Förhoppningvis lättar det, och en dag i taget är verkligen mycket mer än en klyscha.
Kram

Profile picture for user Annabell

Hej @torpet och @Blenda! Jag tänker på en sak som seklart skrev i min tråd… Att vägen man går när man dricker är ungefär som att gå med pannlampa och titta rakt ner. När man sedan rätar på ryggen, så ligger ju ett helt landskap framför en! Det kanske ser tomt och kargt ut just nu och man ser inte alla stigarna/vägalternativen som finns där ännu. På så vis är det ju ”enklare” med pannlampan rakt ner i en och samma stig. Men den stigen vill vi ju inte gå på nåt mer… Så även om det ser dystert och osäkert och kanske ogörligt ut att ge sig ut på fältet framför, så är det där nya stigar och vår verklighet kommer att utveckla- och utspela sig. Och det är DÄR vi kommer att få upptäcka att det finns massvis av vägval som vi kan gå, och lämna gamla pannlampa-stigen jäkligt långt bakom oss! Men man behöver ju inte kasta sig ut i blindo på fältet. Man kan ju få stå där i kanten en stund och vara lite rädd, tom och avvaktande. Det är inte så konstigt!

Det här med tålamod… En riktig jäkla utmaning här hos mig också!!

Styrkekram!

Profile picture for user torpet

Fint med era kommentarer. Vi studsar mot varandra. Tror det är bra för processen.
Jag övar idag :) Försöker ta det lugnt. Försöker förstå att världen inte rasar ihop för att jag bara sitter och andas. Försöker ge oron fingret. Har ätit lunch. Gjort det absolut nödvändigaste på jobbfronten. Det är tyst här. Brukar ofta ha musik på. Inte nu. Helt tyst. Tror att hösten lugnar mig också. Den ställer inga krav. Tränande i morse, så kroppen känns trött och levande på en och samma gång. Nu ska jag prova att sova middag. Bara lägga mig och djupandas och se om sömnen tar mig bort en stund. Det vore fint. Sen ta itu med lite mer jobb. På kvällen tända upp huset och se på TV tills jag blir trött igen. Det låter som en perfekt dag för mig! Sedan vakna utvilad och klar i morgon. Kram på er.

Profile picture for user torpet

Morgon. Grått väder forfarande. Det stör mig inte. Synkar bra med mitt inre :).
Är inne på en plattå. Inget dramatiskt. Lika grått som vädret. Nedstämd, men inte mer alarmerande än så. Aningens lättirriterad. Dåligt tålamod med detaljer i vardagen. Vill vara ifred. Samtidigt mer eller mindre orkeslös. Den här dagen ska passeras, genomlevas. Det kan jag också tycka är sorgligt. Att jag ser på det så. Att jag befinner mig där mentalt. Att min lust är nere på noll eller under. Orkar inte ens skriva här engagerat känner jag. Har gett mig själv ett ramverk att skriva notering här varje dag. Långt eller kort är oviktigt, men varje dag en notering. För rytmens, rutinens och vanans skull. Varje gång jag skriver här kan det översättas med:
"Också denna dag ska jag vara en människa som är nykter" Kram till alla!

Profile picture for user Andrahalvlek

@torpet Det blir bättre! Jag lovar 🙏🏻 Plötsligt en dag öppnas ögonen igen och du ser storheten i små detaljer i vardagen. Hittar njutningen i det lilla. Acceptans är nyckeln. Tänk okej, okej, okej. Tills okejet verkligen landar i magen. Poddtips: ”Närvaropodden”.

Kram 🐘

Profile picture for user majsan_nu

@torpet Hej! Har inte mycket till tröst att komma med, instämmer i nästan allt du säger. Förutom att jag kanske inte skriver varje dag... Vi får tro på @Andrahalvlek - det kommer att bli bättre!!! 🤗

Profile picture for user Tackohej

Hej torpet, så många liknande platåer har jag själv gått igenom. Micke Persbrandt beskrev det bra i sin bok tycker jag. Nånting i stil med ”jag får vara nöjd om jag är lite glad då och då”.
Jag själv tycker ofta sträckor är jämngrå, men hellre det än helvetesrött/svart som det kan bli längre ner i beroendet.

En dag i taget.
Kram

Profile picture for user Se klart

Hej @torpet
Grått här med (vädret) och inte direkt upptempo i humöret men jag tror vi blir rätt bra på att hantera de där grå dagarna med tiden. Vill kanske inte höja dem till skyarna men tänker lite grann att nyktra livet blir ett sorts utforskande av olika grejer som man (jag) tidigare försökt att bara Ta Sig Ifrån. Panik över att slå av motorn och bara; hur ser det egentligen ut i den här delen av skärgården som jag tidigare kört igenom i full fart. Min erfarenhet är att inget är så illa som att vakna bakis, då kan även de grå dagarna ha nåt litet skimmer. Eller inte. Men hypotetiskt kan morgondagen bjuda på precis vad som helst. Vi vet ju inte!
Kram och heja dig som kämpat 💪🏻

Profile picture for user miss lyckad

Bra jobbat Torpet!🍃👍🏽..Jag är också en av dom som endast använt Forumet, och gjort mig nykter med. Fördelarna är att det alltid finns tillgängligt 24/7. Att det finns massor av olika personer som skriver. Många som man ” matchar” med, och att vi lär oss om livet och beroenden, av varandra.❤️. Något som hjälpte mig i början, var att följa trådar där personen hade bestämt sig för nykterhet. Så fort jag märkte att hen vacklade eller verkade ostabil, så läste jag inte personens tråd. Faran finns annars att man förminskar alkoholens dåliga, och på sikt dödande risker. Det är ju ett sinnesförändrande medel som har gjort våra hjärnor beroende. Jag ville inte dricka, det var min hjärna som ville ha substansen. För mig hade det redan ställt till en massa skit. Som du skrev, hade det varit något annat, och att man mådde så dåligt av det, så hade man aldrig gått dit. Nu när det är ett beroende hos oss, så förminskar man allt elände, som A ställer till med för oss. Jag brukar även skriva ner vad drickandet har orsakat för konsekvenser för mig. Tex kroppsligt, själsligt, och känslomässigt. Skuld och skam. Man kan också ibland ta en dag i taget, och vissa gånger se lite längre fram, om vad man har för mål. Belöningar i alla former tycker jag också är bra. God mat, saker som man tycker om, unna dig nu när inte alkoholen suger ut ekonomin. 🍃💫🍃

Profile picture for user torpet

Dagens notering. Har jobbat lite på morgonen. Inte av tvång men av lust. Det är alltid bra. Löven börjar falla av nu överallt. Hösten är stadig. Den går lugnt framåt och kommer att övergå i den där vintern som jag har så svårt för. Tack @miss lyckad för din kommentar. Håller med om det där med två perspektiv parallellt. En dag i taget perspektivet och det lite större perspektivet. Antagligen klokt och "sant". Känner mig märklig. Har ju varit här, i det här läget, ganska många gånger innan. Det är något den här gången som kännas annorlunda. Uttalar detta ödmjukt, medveten om den möjliga naiviteten i uttalandet. Kan inte sätta fingret på det. Kanske beror det på att jag anslutit mig hit. Kanske gör deltagandet här att nya vägar bänds upp i mina envist ingrodda hjärnstigar. Men samtidigt passar jag mig för "känslor"... Hurusom: Det är som om det som tidigare började luta år antydan till förhandling nu klipps av direkt. Bam, så sätts projektorn bakåt på. Den projektorn måste jag vårda. Jag märker att den sätter stopp för det som skulle kunna leda till förhandling. Ska snart ut på resor igen i jobbet. Inte imorgon, men snart. Det är ett litet orosmoln såklart. Men försöker att inte tänka på det, oroa mig för det idag. Får ta det när det kommer. Samtidigt tror jag det kan vara bra att förbereda strategier för det. Där kom de parallella perspektiven in. Jag måste helt enkelt inse att jag inte kan göra de här jobbresorna som jag tidigare gjort dem. Måste få in nya vanor och rutiner runt dem. Också minnas alla arbetsdagar som slutat runt borden eller bardisken och påminna mig om att de kvällarna sällan gett mig något förutom dåligt mående efter. Däremot har de vissa kvällar givit mig något. Tror på att inte förneka detta. Tror på att se på det som det faktiskt är. Tror på att erkänna att vissa av de där euforiska ögonblicken HAR upplevts med alkohol vid de där borden och bardiskarna. Däremot står de få tillfällena inte i proportion till det lidande alkoholen har givit mig. Så i slutändan blir det sorts räkneövning. Räkneövningen kan ju också appliceras på logiken när det gäller hur ens kropp och psyke till slut kommer att reagera av nivån på mitt intag. Finns en krass torr logik i det synsättet. Det kan vara befriande. Det tar en bort från "känslotugget". Ok, nu ska jag ta itu med dagen och jag önskar alla en fin nykter dag!
Kram

Profile picture for user Annabell

Håller med dig till hundra procent @torpet. Räkneövningen leder till en enda slutsats: det är inte värt det! Tilltro till detta faktum och att förhålla sig lite disciplinerat till den krassa logiken bakom, bromsar impulsen att ”gå på känsla”! Tack för det bra inlägget @torpet! 💪🏼💞