Lever dubbelliv. Duktig o bra på jobbet inom vården sedan på fredagen köper jag folköl. För att koppla av koppla bort etc. Haft panikångest många år och vet nästan inte vad som är hönan eller ägget… ångesten eller alkoholen.
Sambon har stått ut i många år och har själv slutat dricka.
Nu säger han att han fått nog och kastar ut mig o låser dörren om jag ens tar en öl till.
Jag förstår honom.
Jag har försökt så många gånger.
Sen kommer tankarna smygande att jag vill vara som alla andra kunna dricka lite och ingen ska minsann styra över mitt liv.
Säkert går rykten redan på jobbet varför jag är borta. Ibland får jag panikattacker och har fått gå hem mitt i arbetet.
Vill inte prata med chef och få hot om uppsägning om jag inte får behandling.
Skulle egentligen kunna tänka mig behandling om jag slapp blanda in arbetsgivare.
Är hemma idag då min panikångest är ett känt problem.
Klarar inte av skammen att säga som det är
Har inga vänner jag umgås med privat så jag har ingen att anförtro mig åt.
Känns som jag måste klara detta själv.

@Liten på jorden Hej och välkommen hit, här har du många vänner!
Jag har druckit många år, men för att göra en lång historia kort, jag har varit folköls alkolist dom senaste 7 åren,
tänkte att lite folköl är väl inte så farligt, jo, skiten skulle inte få säljas på den lokala affären ens.
Jag har druckit 7-8 st varje vardag och 16-18 st på helgerna.
Förra veckan efter ett debacel med polisen så bestämde jag att det fick vara nog.
Jag hittade denna sida och har blivit så hjälpt av dessa vänliga personer här, alla har samma problem här.
Förmodligen får du inställa dig på att du aldrig kommer att kunna ta ett glas mer. Och du måste stålsätta dig att själv vilja sluta. Du får det tufft att klara detta själv, jag vet. Jag tycker att du ska kontakta din VC, jag har gjort det och dom kommer att säga att det var jättebra att du hörde av dig, det är inget att skämmas över.
Jag är inne på min sjätte nyktra dag idag, och mår fantastiskt.
Läs runt lite här i trådarna så ser du att du inte är ensam.
Hoppas du hänger kvar! Vi finns här.

Vill bara säga att alla kan bli nyktra, du också! Kan du inte vända dig till vården privat, inte genom jobbet? Kan vara skönt med stöd, både på forumet och från läkare tänker jag. Ta hand om dig!

Det är svårt att klara det själv, kan du kanske testa ringa alkohol linjen?
Något beroendecentrum?
Gå in på ett öppet aa-möte?

Jag själv har tagit hjälp både från vården och aa, i olika perioder. Jag var jätterädd först men efter första steget är taget kändes det bra och skönt att det faktiskt finns hjälp och stöd att få.

Dag 4 idag. Sjukskriven för ångest veckan ut. Tankar som mal om att folk på jobbet säkert pratar och misstänker…
Besviken sambo som också är deppig o säger att det kommer säkert bli likadant snart igen, att han tvingas leva alkisliv fast han inte dricker själv,att hans liv känns helt värdelöst.
Jag kan ju inte säga emot eftersom det är jag som är orsaken till detta.Ger bara ännu mer ångest och skuldkänsla att ha förstört sitt eget och hans liv.
Jag harflrsökt förklara vad som kunnat trigga igång drickande förut. Att jag känt att ingen minsann ska bestämma över mig etc.
Det använder han nu mot mig o säger att eftersom jag tänker så kommer jag aldrig ändra mig…
Ja men ska jag ge upp då?
Det är så sorgligt och dystert. Vill bara ha allt elände ogjort men det går ju inte.
Tankarna mal oavbrutet. Är tänkt att jag ska försöka jobba nästa vecka och fattar inte hur jahaja kunna koppla bort allt detta och ”fungera” på arbetet.

@Liten på jorden Jag läser det du skriver, men jag får inte riktigt ihop det,, du vill inte dricka och ha ångest, men du vill kunna dricka när du själv vill ändå, har jag rätt.
Om jag ser till mig själv så skulle svaret av mig vara att du måste helt sluta dricka, inte en droppe mer,
Du måste prata med din sambo, och ni måste vara överens om hur du ska fortsätta, och du kommer att behöva hans stöd igenom det här. Du kommer inte att klara detta själv, tro mig på den punkten.
Och har du sambon emot dig, då går det inte.
Det är bara att riva av plåstret och säga att jag kan förmodligen aldrig dricka mer.
Jag har "slutat" flera gånger men ville nog inte göra det själv, och det är dömt att misslyckas, det blir bara värre och värre för varje gång man faller dit igen.
Försök kämpa på nu och lös det här. Jag tror att du kan klara av det!
Fördelen du har är att sambon inte dricker, ta vara på den.

Nej jag menade att jag hittills använt detta ”jag bestämmer själv” som ett slags argument när jag fått sug att dricka. Nu känns det som att jag kommit till vägs ände och vill själv, men det är ju såklart svårt för sambon att tro att det ska fungera denna gång när det inte gjort det förut. Det är väl bara tiden som får utvisa, och kanske han vågar tro när det gått lite längre tid. Jag har lurat mig själv att tro att jag ska kunna dricka lite lagom och man önskar att man vore som alla andra som kan men så är det inte för mig. Jag är nog gravt överkänslig för alkohol och kommer aldrig kunna dricka lagom. @Tikka

Nej jag menade att jag hittills använt detta ”jag bestämmer själv” som ett slags argument när jag fått sug att dricka. Nu känns det som att jag kommit till vägs ände och vill själv, men det är ju såklart svårt för sambon att tro att det ska fungera denna gång när det inte gjort det förut. Det är väl bara tiden som får utvisa, och kanske han vågar tro när det gått lite längre tid. Jag har lurat mig själv att tro att jag ska kunna dricka lite lagom och man önskar att man vore som alla andra som kan men så är det inte för mig. Jag är nog gravt överkänslig för alkohol och kommer aldrig kunna dricka lagom. @Tikka

Hej! Jättebra att du tar tag i detta! Jag tror det är bra att ta hjälp från flera håll. Att skriva här är värdefullt, men kanske även en vårdkontakt? Ångest kan ju lindras bara av att du låter bli alkohol, men annars behöver du kanske gå vidare med den och hitta vägar att må bättre. Din sambos negativa attityd hänger nog ihop med att han är rädd att bli besviken, försök att inte bry dig för mycket om det. Tänk att du ska ge honom anledning att tro på dig istället. Och tillit tar tid, ha tålamod. Alkoholberoende går att bli av med. Med tiden inser man att livet verkligen är bättre utan alkoholen och att det inte alls är synd om en som inte kan dricka. Det gäller att släppa bilden av alkohol som den stora belöningen. Det är någon sorts idé som finns i vårt samhälle, men den är falsk och påhejad av bolag som tjänar stora pengar på alkoholförsäljning. Tänk på hur det är med tobak, inte tycker man synd om folk som inte får röka? Och vi behöver alkohol lika mycket som vi behöver tobak, det vill säga inte alls. Jag tror det är viktigt att hitta annat att njuta av. God mat, alkoholfria drycker, promenader, musik, vad som helst som får en att njuta. Kämpa på och ta all hjälp du behöver. Och skäms inte, du har blivit beroende av en beroendeframkallande drog och väljer att göra något åt det - var stolt över dig själv!

@Liten på jorden För att få en liten start på vägen mot ett nytt nyktert liv, kan du använda din tråd här som en dagbok.
Skriv det du känner för stunden, mår du dåligt, skriv det, mår du lite bättre, skriv det. Här inne är det högt i tak, inget är för dumt eller att man behöver skämmas för det man skriver. Jag kan nästan lova att den samlade erfarenheten här inne har varit med om allt som har med alkohol att göra och vad den gjort med oss.
Vi är många här inne som stöttar dom som mår dåligt och berömmer dom som det går bra för.
Igår mådde jag skit på min 7:e nyktra dag, fick många "kämpa på" meddelanden.
Idag mår jag bättre och stöttar andra.
Jag tycker du ska ge det ett försök, häng på oss!

Tack för fina svar och uppmuntran. Det är precis vad man behöver när man vältrar sig i självförakt. Helt bedrövligt vad man fantiserar ihop vad andra ska tänka och tro. Idag skickade en f.d. kollega ett meddelande och frågade ”Hur mår du”.inte träffat eller jobbat med henne på flera år.
Tankarna snurrar igång… varför frågar hon det just nu??? Vet hon nåt? Eller är det bara tillfällighet?
Börjar bli helt paranoid.
Sitter och fantiserar ihop vad jag ska svara om någon frågar hur jag mår när jag förhoppningsvis jobbar på Måndag.
-Jotack bra
-Sådär
-Prima liv serru
-Skit i det du
Man vill ju inte ha följdfrågor och jag vill inte att mina arbetskamrater ska grotta in sig i mitt liv. Bor på en liten ort där alla känner alla eller åtminstone tror att de känner till allt om alla.
En sån här gång hade det varit bättre att bo i en större stad med mer anonymitet tror jag.
Känner att jag är rädd om min integritet på jobbet och vill inte bli för personlig.
Folk vill ofta framställa sig själv som öppensinnade och ickedömande vad gäller beroende, men ofta kryper det fram vad man anser när det pratas om någon som har problem.
Tyvärr är många av den åsikten att det bara är att skärpa till sig och att man får skylla sig själv.

@Liten på jorden , Jag vet precis hur det är att bo på en liten ort, men nu är jag så pass gammal att alla vet hur jag varit sen jag var 15 bast, så ingen blir förvånad längre när det blir kaos. Av dom fraser du tänkt ut hade min nog varit Skit i det du!
Men till dig nu, om du bestämmer dig, och låter bli spånken, så kommer ångesten att lugna ner sig.
Du får bättre självförtroende, mår bättre. Ge sambon ett förslag på nåt som han inte räknat med, nu vet jag ju inte förutsättningarna för er, men fråga på fredag kväll ska vi dra å ta en fika på nåt café eller liknande,, ja, du förstår vad jag menar va.
När du kommer på jobbet och nån frågar hur du mår, svarar du "Bra, själv då" dom är sällan beredd på en motfråga.
Dom väntar sig säkert att du ska börja slingra dig, och då blir det att du säger olika saker till olika personer.
Det finns ett ordspråk "Om du aldrig ljuger, behöver du aldrig komma ihåg vad du sagt"
Men man behöver inte säga mer än man behöver. Lite är bäst här.
Fortsätter dom fråga, säg att det är på det privata planet.
Men en eloge till dig att du finns kvar här och skriver, fortsätt med det.
Tillsammans är vi starka, sköt om dig!

@Tikka Tackar som frågar🤓 Jodå inget sug i alla fall. Är fortfarande inne i ”nu-får-det-vara-nog-fasen”. Målsättningen för dagen får vara en promenad.Sitter och läser en massa härinne i forumet(även om jag inte fattat logiken med alla trådar) och det är en tröst att det finns fler som jag och det är så fint att ingen dömer någon annan utan det är bara fina ord och pepp. Det är lite inspirerande att gå tillbaka i trådar och följa någon som varit nykter en tid.

@Liten på jorden Skönt att höra, du "låter" inte lika desperat i din text nu!
Fortsätt med din "nu-får-det-vara-nog-fas" Det är en bra fas.
Jag har inte heller förstått logiken med alla forum och trådar, så jag håller mig till den här "Vara alkoholfri" forumet.
Det blir för mycket att ta in för mig annars.
Försök lägga upp en plan för helgen som nalkas väldigt snart nu, det blir lättare då. Ta ett snack med sambon och kom på nåt ni vill göra. Nåt som kanske inte blivit gjort för att det kom alkohol emellan.
Jag har många såna grejer att ta igen.
Jag måste ligga en dag före hela tiden så jag vet vad som ska ske,, annars blir det jobbigt.
Jag kryssar snart min nionde dag som nykter.
Sköt om dig! Du har stöd från mig och säkert många andra här.

Varit ute och gått idag. Det är ju verkligen något jag borde tvinga mig till dagligen. Fanns en gammal burk Antabus hemma och jag har lovat sambon att ta dessa. Detta var mitt eget förslag måste jag tillägga.
Tar 1/4 tablett så att jag inte ska komma på tanken att prova dricka.
Nu råkade jag ta den så att sambon inte hann se det och då blev det klagomål.
Ett sting av irritation av övervakningskänslan. Helt ok idag, men anar att det kan bli en trigger för mig längre fram( detta med övervakandet).
Inte så att jag inte förstår varför, men jag vill ju ha känslan att jag gör detta själv för min egen skull och jag har SÅ svårt för känslan att någon annan ska bestämma över mig.
Blir lite sur 4-åring då…
Ska försöka hålla humöret uppe men anar att detta kan bli ett problem framöver.🤬

@Liten på jorden Du bestämmer ju alltid över dig själv,, men om du själv vill ta den tabletten,, så låt han se det då.
Och prova inte att dricka om du tagit den,, man blir dålig så in i h*****e.
Jag har provat🤮,,, effekten av antabus kan sitta i 2 veckor efter sista intaget. Men det har du säkert koll på.
Har ni kommit på nåt att göra tillsammans?

@Tikka Just nu är det ut o harva o gå tillsammans. Imorgon blir det julbord där nog ingen kommer dricka alkohol så det är jag inte orolig över. Största risken för mig är om jag är ensam hemma o sambon borta men nån sån risk är inte aktuell för närvarande. Får påminna mig om en dag i taget för jag vill att det ska ha gått mycket längre tid än det har.