Det är första gången jag skriver det; jag är alkoholist.
Jag vill sluta vakna bakfull 4-5 dagar i veckan, med skam, ångest, oro och nedstämdhet. Jag är trött på att gömma flaskor och glas. Jag är trött på att vara trött och oroa mig för min fysiska hälsa.
Idag är första dagen i mitt nya liv.

Tack för välkomnandet! Jag har funderat på att sluta länge men skjutit det ifrån mig. Min psykiska (o)hälsa som alkoholen medför gör att jag behöver ta tag i detta nu. Steg 1 idag är att rensa ut alla flaskor och vinboxar ur huset! Har bra stöd av min partner, som är den enda som vet hur mycket jag dricker.

@Sven_ Hej! Jag vill också hälsa dig välkommen hit - du låter så beslutsam 👍
Steg 1 är bra, underlättar säkert att ha a-fritt hemma.
Jag har inte det riktigt men mitt a-stopp har smittat av sig till min sambo. Så det vi har står där det står - tillsvidare.
Lycka till önskar jag 🤗

@Sven_ Välkommen! Bra beslut du tagit för att skapa dig ett bättre liv med bättre såväl psykisk som fysisk hälsa. Bra att tömma huset på alkohol, det gjorde jag också, eller det hade jag druckit upp, men alla kartonger och flaskor åkte. Så skönt! En del av skammen, skulden och ångesten for också iväg samtidigt. Bra att du har din partner som stöd, det är viktigt och underlättar vägen mot ett nyktert liv😁🌷

@vår2022 Jag håller med om att en del av skammen och ångesten åkte iväg tillsammans med tomflaskorna och karyongerna i återvinningen! Jag har varit rädd för att någon ska öppna de olika skåpen där alkoholen varit gömd och se hur mycket som faktiskt dricks i detta hushåll, främst av mig då. Jag har tilltro till att jag kommer att fixa detta, men att sluta helt är dey enda alternativet. Jag var nyligen nykter i 8 dagar men på 9e tänkte jag att "äsch, vad gör några glas vin" och det slutade med att jag drack 5 av 7 kvällar med baksmälla som följd.

@Sven_ Jag tycker att det låter bra att du känner dig beslutsam. Det är en bra grundförutsättning för att lyckas. Jag tror att den största fällan är precis den som du beskriver själv här i ditt senaste svar. Man gör en förändring, allt känns bra men se efter ett tag så börjar det gnagande tvivlet sätta in. "Var det så farligt egentligen?", "Allt går ju så bra nu, så kanske lite vin kan jag unna mig".

Det händer precis alla, men att vara medveten om det kan hjälpa dig. På forumet tycks det finnas någon slags tyst överenskommelse om att vi kallar detta tvivel eller denna förhandlare som försöker dra ner oss i fördärvet igen för alkoholdjävulen. En lömsk jävel som känner dig utifrån och in, då den ju såklart är en del av dig, och vet precis vilka punkter den ska trycka på för att få dig att dricka igen. Men som sagt, är du beredd så minskar risken dramatiskt. För mig har det bästa knepet varit att inte ens sätta mig vid förhandlingsbordet med den, för jag vet att jag kommer att förlora.

Lycka till! Jag känner på mig att det kommer att gå bra för dig.

@Sven_ välkommen hit! Jag tycker detta är en helt fantastisk plats att hänga på med så mycket värme, kunskap och förståelse. Hoppas du kommer uppleva detsamma! Kämpa på nu, jag tror på dig!

@TappadIgen Tack för att du tror på mig! Förhandlaren var ett bra ord, det tar jag med mig. Jag har tilltro till att jag inte är så "djupt" nere i flaskan att jag inte kan låta bli den när jag väl bestämt mig - men jag har ärligt talat ingen aning. Det är nu jag ser vilken prövning det blir. Vad jag däremot vet är att jag inte kan sluta dricka när jag väl börjat och jag kan/vill inte låta bli vinet när det finns hemma. Och självklart ser jag till att det finns hemma... Mitt drickande började som ett verktyg för avslappning och har sedan bara eskalerat under flera år. Minns knappt när det gick en hel vecka utan att jag minst en dag känt mig bakfull på jobbet. På senare år flera dagar.

Vet folk i er omgivning att ni dricker? Vad anger ni för orsak till att helt plötsligt inte dricka alkohol i sociala sammanhang bland de vänner och bekanta som inte vet om det?

majken_r

Människor runt mig vet inte, men min man vet att jag tycker det blir för många glas och stöttar mig. I början tänkte jag mycket på vad jag skulle säga. I mitt fall sa jag, vilket är sant, att jag gör en hälsosatsning och att vin stör min sömn för mycket. Att jag därför pausar med vinet. Nu när det gått 40+ dagar så märker jag att det inte känns laddat längre. Säger bara att det känns bättre utan vinet. Struntar liksom i vad folk ev tänker (tror dessutom att det mest är människor med problem som ens undrar..) @Sven_

@Sven_ jag är ganska säker på att ingen anade att jag drack några glas vin på kvällarna när jag var ensam. Blev aldrig stupfull och har alltid skött jobb och träning. Var jag ute i sociala sammanhang gick jag ofta hem tidigt och kunde då dricka några glas till. När jag haft folk hos mig har jag varit begränsad i drickandet. Inte ens min särbo har en aning. Han jobbar utomlands två veckor i taget och dricker knappast något själv. Jag har använt mycket kraft för att dölja. Till och med köpt vinflaskor för att det ska se ut som det varit orört sen han var hemma hos mig sist.
Jag brukar ofta fundera på hur många så kallade "dolda alkoholister" det egentligen finns Gissar på ett stort mörkertal. Ska i alla fall bli skönt att slippa smussla och dölja det beroende som växt fram. Ska jag ut och roa mig framöver kommer jag säga att jag kör eller ska köra tidigt nästa morgon. När jag är säker på att jag fixar att vara alkoholfri så kommer jag helt enkelt säga att jag valt ett liv utan alkohol.
Lycka till på din resa. Detta fixar du👍

Lycka till på din resa

"Vad anger ni för orsak till att helt plötsligt inte dricka alkohol i sociala sammanhang bland de vänner och bekanta som inte vet om det?"

Det här är väl en känslig punkt för många, speciellt i början. Att inte dricka blir på något sätt ett erkännande av att man har eller har haft problem och det är väldigt tabubelagt och skamfullt. Men egentligen har inte normala människor något särskilt intresse av att du inte dricker alkohol. De som ifrågasätter är i regel människor som själva har problem och indirekt känner sig ifrågasatta själva av ditt icke-drickande.

För min del har det inte blivit särskilt mycket frågor. Med de allra närmaste har jag såklart pratat om det, men med övriga så behöver jag inte ange någon anledning. Man behöver ju inte en förklaring till varför man inte röker eller äter tårta heller.

@Sven_ ingen vet att jag dricker för mycket (förutom en vän jag öppnade upp mig för lite igår). Har en rätt alkoholliberal bekantskapskrets så att ta sig några glas på en vardag sticker inte ut. Skillnaden är att för mig blev det nästan varje vardag... Men jag har skött mitt jobb, barn, kontakter utåt. Högfungerande med andra ord.
Mina ursäkter hittills har varit att jag käkat maxdos Ipren pga av en inflammation vilket är sant. Samt att jag även slutat snusa. Det är ju socialt accepterat och alla tycker det är klokt att pausa alkohol för att undvika att trilla dit på snus igen. Ingen vet att alkostoppet kom först dock 😅

Hur har dagen idag varit för dig? 🌷

Tack för era svar! Jag har också "ursäkter" jag kan ge men de håller väl inte för alltid, så får nog trycka på att jag mår bra utan alkohol i takt med att det fortskrider.

Inatt drömde jag att jag druckit alkohol och jag minns hur misslyckad jag kände mig. Läst här inne att det inte är helt ovanligt att drömma sådant.

Det går bra för mig, jag har inget sug men vet att när helgen kommer så skulle det där vinet sitta fint. Men jag kommer att klara det utan problem....! (Bestämt mig för att tänka positivt!)

Inser just att jag ljög, på ett anonymt forum. Ett steg på vägen är ju att vara ärlig mot sig själv - och andra förmodar jag.

Igår var jag visst sugen på ett glas vin. Så det så.

majken_r

@Sven_ ler lite, igenkännande😅Klart en stor fördel att vara ärlig, mot sig själv främst. Det där suget kan ju komma väldigt plötsligt så en plan är bra att ha, även om man är positiv 😇