Alltså hur svårt kan det va???
I flera år har jag verkligen velat skippa alkoholen helt. Jag har haft flera uppehåll som jag älskar. Njuter verkligen av att vara nykter, vakna nykter… Det är en sådan friheten!
Men som alltid efter ett tag så glömmer jag tydligen bort vad jag själv vill. Blir som bortblåst i huvudet. Problemet är nog att jag inte har så många problem med alkoholen. Förutom allt det som inte syns, vilken ångest den ger och hur mycket jag hatar mig själv när jag gång på gång dricker. Jag kan dricka allt från 4 till en dag i vecka när jag inte kommer ihåg vad jag vill.
Har jobb som funkar och barn och man. Min man dricker också en del vilket gör det svårare för mig att låta bli. Jag skyller absolut inte på honom för han har ingen önskan om att sluta utan det är bara jag. Problemet är att jag inte är stark nog att stå fast vid mitt egna beslut och dröm om ett liv helt utan alkohol. Det är bara så tillgänglig och enkelt att dricka. Jag blir mer ifrågasatt när jag inte gör det och känner mig tråkig.
Eller så har jag bara det som en ursäkt att inte ta tag i det jag vill. Är det fler än jag som har en stark önskan att sluta men fortsätter att vara velig?
Det är bara så tröttsamt att vara trött på sig själv…. Har nog läst varje beroende bok på denna planet och jag fattar mekanismen och jobbar som beteendevetare själv, så varför kan inte polletten bara trilla ner…
Har i alla fall haft en nykter trevlig helg så jag är inne på dag 3 för hundra fjärde gången. Söker nu stöd här om det är fler som känner igen sig så vi kan stötta varandra. Vill verkligen inte ha en hundra femte gång…
Vill bestämma över mig själv och mina egna behov. På riktigt!!!

Då var 4 dagen här. Funderar mycket på det jag själv skrev igår. Det var mitt första inlägg här efter ha läst i flera år. Känns skönt att sätta ord på det jag känner och hoppas på något sätt att känslan blir mer verklig och stark när jag skriver ner den.
Nu en ny vecka framför mig där jag hoppas att jag kommer vara stark nog i mitt beslut.

Hej,
Förstår att det är svårt när alkohol finns tillgängligt och mannen dricker. Men om du kommer över puckeln så kommer du vänja dig tror jag. Numera har jag inga problem när andra dricker. Inte svårare än när någon äter kött och jag väljer vegetariskt. Och som du är inne på, man mår så mycket bättre nykter, det är värt att kämpa lite för.

Du har säkert rätt @Kennie
Det gäller bara att hålla i och komma över pucken.
Det ger så mycket mer att vara nykter det vet jag. Men det är just det, även fast jag vet och vill så är det svårt.
Längtar tills den dagen då jag känner så. Vet att det går eftersom jag har lyckats sluta röka för 7 år sedan och blev också vegetarian i samma veva 😁 så där har jag inga problem. Men i början var ju det också svårt helt klart, men det gick. Får påminna mig själv om det lite oftare.
Tack för din tanke

Du har säkert rätt @Kennie
Det gäller bara att hålla i och komma över pucken.
Det ger så mycket mer att vara nykter det vet jag. Men det är just det, även fast jag vet och vill så är det svårt.
Längtar tills den dagen då jag känner så. Vet att det går eftersom jag har lyckats sluta röka för 7 år sedan och blev också vegetarian i samma veva 😁 så där har jag inga problem. Men i början var ju det också svårt helt klart, men det gick. Får påminna mig själv om det lite oftare.
Tack för din tanke

Grattis till ett bra beslut.🌟 Nu en dag i taget, och kanske lite delmåls- belöningar? Jag gjorde ungefär som dig, att läsa, se filmer, diskutera om missbruk, och beroende. Jag hade också försökt minska på mängder, styrkor, dagar osv. Jag tog rygg på dom som inte velade utan kändes starka här på Forumet. Dom stöttade mig på ett utomordentligt och fint sätt. Min numera dåvarande man drack också alldeles för mycket, och jag lämnade honom därför. Det är en annan historia. Du kan sluta dricka. Tänk 2 år framåt. Hur vill du leva då? Bakfull, skamsen, och en trött mamma, eller pigg, frisk och glad. Kram på dig. 🤗🤗

@veligaviljan Välkommen hit! Känner igen mig mycket i det du berättar. Slutat många gånger på olika sätt men att minska eller vara nykter en tid var aldrig hållbart. Det enda som varit hållbart är när jag slutade dricka. Ödslar ingen tid på att planera mitt drickande eller att införskaffa det. Min man och jag drack tillsammans, han fick dock inte ångest och hela det tärande paketet. Han ville gärna att vi skulle dricka vin åtminstone på helgen och att jag bara behövde minska ned så skulle det bli bra. Gjorde inte så mycket motstånd då jag hade begär efter alkohol och det var värt med att få rus och följande ångestpaket. Velig och visste inte vad jag ville, för det var svårt att tänka sig att sluta och min man ville ju dela på vin med mig. Egentligen visste jag, precis som du, att alkoholen var ett stort problem för mig och att det medförde så mycket negativa konsekvenser, men jag blundade. Till slut hade konsumtionen ökat så pass, liksom ångest, skuld och skam, att jag inte stod ut med livet mer. Jag tog ett allvarligt samtal med min man om hur hemskt jag egentligen mådde över vårt drickande och att jag endast såg ett mörker framför mig. Att jag höll på att rasa ihop. Först nu förstod han allvaret då jag sade allt rakt ut, utan filter, jag orkade inte filtrera mer. Vi slutade dricka och köpa vin hem och han dricker 3,5 öl istället. Det bekommer mig inte och tyckte det var en bra deal. Även han mår mycket bättre nu utan allt vin. Jag har efter att jag slutade dricka fått mycket bättre självförtroende och självkänsla och kan bättre både känna och häva mina behov. Jag vet mycket bättre nu vad jag vill och känner. Den skillnaden ser även min man. Vi har bättre samtal om allt och har kommit närmare varandra, och bättre på att lyssna på varandras behov. Att vara ärlig och sann med varandra, att jag berättade sanningen om hur jag mår av alkohol, har skapat tillit och förtroende oss emellan. Jag har nu varit nykter i över 7 månader och ska så förbli livet ut. Det är som ett nytt liv och en ny chans till att leva som jag önskar och vill. Jag vill aldrig mer tillbaka till det helvetet som alkoholen orsakade både fysiskt och psykiskt.

Ta mod till dig och våga vara dig själv och uttrycka dina behov. Du kommer att mås så mycket bättre! Lycka till!💪💕

Tack @miss lyckad
Ja jag är verkligen motiverad av den framtid som jag vill ha och det liv jag saknar idag. Allt jag inte har vet jag beror på mig själv. Hur det kommer att gå här hemma från vi se men vi ser helt klart olika på saken. Skönt att höra att man kan hitta sin egen styrka i detta och det är nog det viktigaste. Satsar på frisk, pigg och glad ska gå i första hand

Tack @vår2022 för din stärkande ord. Det är så jag känner med att jag blir totalt nedbruten av alkohol och jag vet att jag inte längre dricker för att det är gott utan mer för att döva mina känslor. Har varit väldigt stressad över många saker som har hänt de senaste åren med jobbet och med barnen. Gick så långt att jag bröt ihop för 4 år sedan på jobbet och blev sjukskriven i några månader. Kom tillbaka snabbt men fullständigt full med ångest och panikattacker. Dövade såklart allt med alkoholen för att hålla ihop. Funkar ju sådär…. Har mycket oro kvar och jag märker att dagen efter alkohol så är jag på ruta ett igen. Så jag vet vad som måste bort för att jag ska bli stark och frisk igen.
Har pratat med min man men han vet inte vad ångest är och aldrig något som han drabbats av. Han tycker bara det är larvigt när jag förklarar. Han älskar att vara på krogen, festa med vänner men det slutade jag med för flera år sedan. Det intresserar mig inte ett dugg. Problemet för mig är att jag dricker för att bli lugn i kroppen inte för att ha kul. Jag har varit nykter i längre perioder men det intresserar inte honom.
Men jag kan bara förändra mig själv och göra vad jag vill och jag är trött på att må så här. Tänker också att just nu så har jag många spärrar med barnen, jag vill finnas där för dom och mycket av min tid går åt att se till att familjen kommer på första plats. Ryser av tanken av vad som kommer att hända när de inte behöver en längre eller inte bor hemma längre. Ska det vara han och jag och alkoholen då????
Näää fy vill verkligen gå in i en ny fas i livet och förutom barnen även börja prioritera mig själv, min hälsa och mina hobbys som jag helt försummat genom åren.
En framtid med alkoholen ser väldigt mörk ut, ser ingen glädje eller vinning alls med det.
En alkoholfri framtid ger mig glädje och en längtan till att få bli den jag är på riktigt utan skygglappar och dövningsmedel.
Men nu dags för lite ljudbok, rekommenderar verkligen ”Livet enligt Hildy Good” som handlar om en kvinna som hamnat lite på sniskan med alkoholen som jag själv.
Tack än en gång för allt stöd. Det värmer

@veligaviljan Jag tycker att du låter väldigt stark och att du verkar veta vad du vill. Det är jobbigt när man inte helt synkar och kan försöka förstå eller försöka sätta sig in i hur det känns för den andra. Att han tycker du är larvig när du förklarar måste kännas nästintill kränkande. Att han inte tar dig och dina känslor på allvar. Som du säger du kan bara ändra på dig själv och göra det du vill och helt klart kommer du att må bättre utan alkohol, helt givet!

Jag såg på ”gifta vid första ögonkastet” och fastnade för vad en psykolog sade om velighet. ”Det man underskattar i beslutsprocessen är velandet, man bestämmer sig för något och ändrar sig. I själva verket är velandet ett steg mot att fatta ett bra beslut som man kan leva med och stå för”. Jag tyckte det var så bra sagt och att det tyder på att det finns mycket kraft, mycket i görningen och ett beslut som håller på att ta form. Inte att man är svag eller osäker, man processar fram ett beslut som man kan leva med och stå för för att man ska må bra och tillgodose sina egna behov. Först när man mår bra med sig själv, kan man må bra med andra❤️

Hej,
Jag känner igen mig i det du skriver om att en framtid med alkohol ser mörk ut. Så var det för mig också. Nu två år sen jag slutade och det har gjort enorm skillnad för min livsglädje och dämpat min oro. Jag hade också några omständigheter kring barnen som oroade mig, och något jag märkt sen jag slutat dricka är att jag hanterar det så mycket bättre. Jag är stabil och närvarande och orkar på ett helt annat sätt. Märker också att barnen litar på min närvaro på ett självklart sätt nu. Så det finns mycket att vinna. Och vad din nykterhet kommer innebära för dig och din sambo på sikt får du ta då. Att avfärda en annans ångest som larvig är inte ok. Kanske ett uttryck för att han känner sig maktlös som inte kan hjälpa, men han kunde istället anstränga sig för att förstå det som är viktigt för dig...

Underbart @vår2022
Gillar verkligen tanken på att velandet är en del i beslutsfasen. Så är det nog, jag har velat och övat i flera år och jag känner mig lite modigare för varje gång 😁😉
När jag tänker tillbaka så var det så när jag slutade röka med. Slutade röka när jag blev gravid fast inte mentalt så gick tillbaka senare efter tag. Men började känna att det var fel och skämdes över att röka så jag började tjuvröka och hade många uppehåll. Det pågick nog i åtta år tills jag för 7 år sedan inte pallade att ha det så och beslutade att nu fick det vara nog. Sedan dess så har jag aldrig rökt.
Men då var jag den enda rökaren i familjen så nu är det lite av en annan kamp. Men jag måste respektera mig själv och mina beslut. Om han tycker jag är fånig så får det stå för honom. Kanske han ändrar sig eller inte det får vara strunt samma.
Hur länge har du varit alkoholfri nu?
En annan fråga gjorde du något speciellt när förhandlingshjärnan började spöka. Det är jag mest rädd för att jag glömmer bort vad jag vill igen. Eller rättare sagt lyssnar på beroendehjärnan igen.

Veliga Viljan. Jag tror du har flera viktiga verktyg redan nu från början. Du har tagit reda på hur beroendet fungerar, du är ärlig, här på Forumet, du vill sluta filtrera alkohol med din kropp. Det sista låter kanske konstigt, men det är så jag ser på drickandet numera. Fokusera på en dag i taget, men ha ändå en framtidsbild hur du vill känna, och vara med dina barn, när dom växer upp, och även när dom är vuxna, utan alkohol. Jag har både vuxna barn och en tonåring. Det är en jättestor skillnad i även deras mående, nu när jag är nykter. Dom behöver aldrig skämmas för mig. Dom kände skam när dom såg mig berusad hemma. Första tiden som nykter infinner ofta sig en känsla av, Vad bra, jag klarar mer än jag tror-känsla. Och dag för dag ser man hur kropp, hy och hår blir fräschare. Så var det iaf för mig. Allt som vi skriver stämmer såklart inte på alla. Plocka du till dig råd som passar just dig. Läs gärna trådar från början, där personer på Forumet klarat lång tid nyktra. Det finns många exempel på det. Tex Torn, Se Klart , Sattva, Adde, Andra Halvlek mfl. Läs också på anhörigsidorna om du vill. Där finns både barn och vuxna som skriver om helvetet det kan vara när en anhörig dricker. Skriv och läs här dagligen, det är bra. Kram 🤗🤗

Tack @Kennie
Två år wow vad underbart.
Förstår att det måste kännas bra med barnen och att du kan finnas där för dom. Mycket av min oro handlar om det. Nu är mina nyblivna tonåringar men mycket känslor och vill ut och upptäcka världen på egen hand. Hos mig finns alltid en rädsla att tänk om något händer och man sitter hemma full på vin. Både pinsamt och tragiskt. Min ena har varit ute och rejält festat till det så soc blev inkopplad eftersom hon blev hemkörd vid 22 på lördagskvällen. Som tur var så hände det under en tid då jag var helt nykter. Lika så en gång då jag blev tvungen att åka och hämta henne.
Att bara tänka tanken att det skulle ha hänt eller hända när jag har druckit en massa vin ger mig sådan fruktansvärd ångest. Tackar gudarna att det inte var så och med mitt beslut så kommer det att förbli så. Bara det ger mig en anledning nog. Mannen har inte en tanke på att ta det ansvaret men det får stå för honom.
I alla fall då hjälper det mig i mitt beslut om vilken människa, mamma och förebild jag vill vara för mina barn i en tid då det behövs extra stabiliteten.
Tack för att du delar med dig. Det känns skönt att höra att det går.

Ja så är det nog @miss lyckad
Många verktyg har jag samlat på mig genom åren. Gäller bara att man använder dem när man behöver dem som mest.
Jag ser så mycket vinning med att vara nykter och jag förstår också att barnen hade uppskattat det mer. Just nu vet de ju inte riktigt var de har mig eftersom jag har gått fram och tillbaka. Min ena dotter som var ute och festade började ifrågasätta mitt och mannens drickande när vi försökte prata med henne om att det inte var okej att dricka alkohol som 15 åring. Det känns ju inte okej och mycket hon sa stämmer faktiskt. Vi har nog inte varit de bästa förebilden alla gånger 🫣 skämskudde delux. Men jag har samlat på mig många goda nyktra minnen med genom mina uppehåll. Bara som i lördags till exempel så var tjejerna sugen på milkshake och pommes vi niotiden på kvällen. Så då åkte vi till Max och sedan ut till havet med bilen och käkade och såg på solnedgången. Vilken underbar känsla det var och att sitta där sent en lördagskväll och småprata om livet tillsammans med dem man älskar ❤️ Dessa kvällar somnar man lycklig 🙂 Den mamman är jag stolt över. Helgen innan så satt jag själv och drack vin, mannen var på krogen och de höll sig på sina rum av förståeliga skäl för hur kul är jag då att prata med.
Tänker läsa de som gått före, tack för tipsen 💖

@veligaviljan Jag har varit alkoholfri i drygt 7 månader. Mitt nick vår2022 var min målbild när jag slutade i slutet av oktober förra året, att få möta våren med helt klara ögon och öppet sinne. Nu är jag där och ska fortsätta möta varje årstid nykter. Vad gäller barn har också min relation till mina barn, 25+ samt bonusbarn från 14-20 år, blivit så mycket bättre sedan jag blev nykter. Jag ser dem och finns tillgänglig för dem. Min dotter har också varit onykter och soc blev inkopplad när hon var tonåring, även polisen har tagit hand om henne. Jag var tyvärr inte nykter men hämtade henne i taxi. Allt har löst dig bra och hon sköter sig och har ett bra liv, men jag önskar att jag hade kunnat vara nykter och hämtat henne. Hon och min son är stolt över mig över att jag är nykter och jag har bett om ursäkt för att jag varit onykter inför henne och min son flera gånger.

Vad gäller att förhandlingar om alkohol har jag använt konsekvenstänkande. För det första vet jag att typ tankar som att, åh vad synd det är om mig att jag inte kan dricka och vara som alla andra skapar sug. Jag tänker istället, fan vad skönt det är att vara nykter varje dag och kaffet smakar så gott! Alltså positiva tankar om att vara nykter, inte negativa tankar om att jag inte kan dricka för det skapar sug. Om sug ändå kom, tog jag tid och tänkte, om jag köper vin och dricker, vad är risken som kan hända? Jag vet ju att det inte stannar vid ett glas, jag kommer att dricka hela flaskan. Jag kommer att vakna bakis med ångest, skuld och skam. Är det värt det? Nej! Vad är då den säkraste lösningen nu? Det är att inte dricka, suget kommer att gå över. Jag har inte fått speciellt mycket sug för jag tänker så mycket positiva tankar om att vara nykter, jag mår så himla bra både fysiskt och psykiskt. Jag känner mig så fräsch och frisk och med förnyad skön energi. Sedan blir jag varnad varje gång jag läser om återfall här på forumet, den ångesten det medför och den tuffa vägen tillbaka igen till att vara nykter. Läste att det kan ta 2-3 veckor att komma i balans igen efter ett återfall. Jag ser alkohol som ett gift som förstör vår kropp och vår hjärna.

Bifogar en film om återfallsprevention och alkoholens påverkan på hjärnan. Den har gett mig så mycket och såg på den ofta i början tills jag tagit in den helt😁

https://www.youtube.com/watch?v=OqUg9ehXiYw

Ha det gott!❤️

Dag 6 då och jag känner att det kryper i kroppen och stressen börjar bli påtagligt. Vet att suget ligger där och tickar men framförallt så har jag så oerhört mycket att göra på jobbet. Onsdag, torsdag och fredag ska jag föreläsa om förändringsarbete i grupputveckling för ca 90 personer. Jag vet att efter sådana dagar så är längtan stor så jag bävar lite inför fredagskvällen då jag vet att jag tidigare behövt lätta på trycket. Men ska försöka boka in något annat med barnen så jag tryggar upp.
Ikväll är det dessutom firmafest som jag ska gå på men det är jag inte orolig för eftersom jag aldrig dricker innan jag ska hålla grupputveckling och stå i centrum. Det har jag i alla fall lärt mig att det ångestpåslaget är det aldrig värt.
Hoppas det blir en fin dag för allt och alla 💖

Hej, ja, det du skriver om att man vill vara en förebild för sina ungdomar, det känner jag också. Har också två i tidiga tonåren. Jag märker att de söker upp mig på ett annat sätt och vill småprata nu när jag inte sitter med ett glas vin i näven på kvällen. Och visst får man lite mer pondus när det gäller att sätta gränser för dem gällande alkohol.. När tiden är mogen ska jag prata med dem om varför jag inte dricker. Känns som att det kan bli en tillgång i framtida samtal.