Alltså hur svårt kan det va???
I flera år har jag verkligen velat skippa alkoholen helt. Jag har haft flera uppehåll som jag älskar. Njuter verkligen av att vara nykter, vakna nykter… Det är en sådan friheten!
Men som alltid efter ett tag så glömmer jag tydligen bort vad jag själv vill. Blir som bortblåst i huvudet. Problemet är nog att jag inte har så många problem med alkoholen. Förutom allt det som inte syns, vilken ångest den ger och hur mycket jag hatar mig själv när jag gång på gång dricker. Jag kan dricka allt från 4 till en dag i vecka när jag inte kommer ihåg vad jag vill.
Har jobb som funkar och barn och man. Min man dricker också en del vilket gör det svårare för mig att låta bli. Jag skyller absolut inte på honom för han har ingen önskan om att sluta utan det är bara jag. Problemet är att jag inte är stark nog att stå fast vid mitt egna beslut och dröm om ett liv helt utan alkohol. Det är bara så tillgänglig och enkelt att dricka. Jag blir mer ifrågasatt när jag inte gör det och känner mig tråkig.
Eller så har jag bara det som en ursäkt att inte ta tag i det jag vill. Är det fler än jag som har en stark önskan att sluta men fortsätter att vara velig?
Det är bara så tröttsamt att vara trött på sig själv…. Har nog läst varje beroende bok på denna planet och jag fattar mekanismen och jobbar som beteendevetare själv, så varför kan inte polletten bara trilla ner…
Har i alla fall haft en nykter trevlig helg så jag är inne på dag 3 för hundra fjärde gången. Söker nu stöd här om det är fler som känner igen sig så vi kan stötta varandra. Vill verkligen inte ha en hundra femte gång…
Vill bestämma över mig själv och mina egna behov. På riktigt!!!

Läste din tråd. Känner igen mig i veligheten du beskriver. Jag har trots veligheten inte ramlat tillbaka till drickandet. Längtan efter att kunna dricka normalt poppar upp då och då och jag har en arsenal av olika strategier som jag tar hjälp av. En är att säga det till min man, bara att höra orden sagda får mig att hoppa till. Han är
Min stöttepelare och kommer då med olika förslag på saker vi hittar på istället. Behöver inte vara så avancerat; kramas
t ex. Skriv en lista på strategier du tror kan hjälpa dig, titta på den när du börjar förhandla med dig själv. Det har hjälpt mig mycket. Och att läsa i forumet! Kämpa på!

Tack @Kebne1
Ja det är bra med förberedda strategier. Tyvärr inte så mycket stöd av min sambo men jag har mina barn och mina 4 hundar som sällskap då det känns tufft.
Sedan får man bygga på med klokskap och härliga dagar allt eftersom.

Hoppas det går bra för dig? Jag har också velat mycket under dom 7-8 år som jag druckit för mycket. Korta perioder med nykterhet och en känsla innerst inne hela tiden om att det finns ett bättre liv utan alkoholen och en nyfikenhet vem man är utan. Nu har jag varit nykter i drygt 4 månader och det är underbart. Och det är värt så enormt mycket att känna sig frisk och fräsch i jämförelse med dom korta stunder av fejkad lycka som alkoholen kunde ge i slutet. Bra att du har dina barn och hundar när mannen inte kan ge stöd. Jag känner inte direkt något stöd från min man heller. Men han frestar inte heller tack och lov. Men vi gör det här för vår egen skull, eller hur? För att vi ska må bra och känna hopp om en framtid där vi är friska och starka, fysiskt och mentalt. Kram