Ja, så är det Jag har inte tid och lust med det.
För att göra historien kort: 2016 slutade jag dricka helt efter några år av missbruk. Jag var kemiskt beroende, så det tog sin tid innan hjärnan frisknade till.
Cirka 2020 kom jag på att jag kan dricka ibland. Det fungerade skapligt, någon gång per månad, en flaska vin.
Biverkningar var extrema tröttheten dagen efter, oönskade meddelanden till vänner och en del folk inbjudna hem på middagar som jag sen inte hade lust att laga. Om jag dricker, gör jag det hemma. Smusslar.
Och nu kom jag på mig själv att jag tänker för mycket på vin. Vilken helg i månaden ska jag köpa? Hur ska jag göra? Vänta eller köpa? Jag slösade bort massa tid på det. Jag kanske kommer inte att dö av en flaska vin per månad, men jag kommer definitivt ha mindre tid för annat. Jag tröttnar på denna besatthet som min hjärna hamnar i. Egentligen, får jag inte ens den önskade effekten efter min vinflaska nuförtiden. Detta medicin slutade fungera på mig (som tur).
Så, förra vecka, struntade jag totalt i besattheten och kommer sluta dricka igen. Känns faktiskt bra. Är inte kemiskt beroende denna gång, så jag glömmer bort snabbt när jag bestämmer mig.

Vad tycker ni om att dricka "måttligt" och besattheten? Jag läste lite trådar i andra gruppen som försöker dricka måttligt. En del av de lyckas dricka måttligt, men samtidigt, det verkar så att de inte kan slippa tankarna om alkoholen ändå.

Känner igen fixeringen vid vinet och när får jag dricka, när kan jag köpa en fin flaska eller beställa en flaska, lyckas inte med min måttlighet hittills och gör ett försök att bli nästan nykterist nu............

Jag blir utmattad av tankarna på att "dricka lite". Jag testade efter åtta månaders total nykterhet att "dricka lite". Fungerade inte alls. Besattheten kom tillbaka på en gång! Nu är jag stenhård. Jag är en sån som inte dricker. Så himla skönt! 🙏🏼

@Milady, jag tror att det är bra beslut :) Min måttlighet går ut på det att jag tänker "när" hela tiden. Sedan är jag glad när dagen kommer, köper fin vinflaska och dricker upp den i smyg, efter 2 första glas tänker jag inte på smaken, haha-vad meningslöst. Jag sover mycket dåligt då, om jag har tur vaknar jag bakfull och hela dagen är förstörd. Om jag har otur, kräks jag på morgonen och magen är kas och hela dagen är förstörd. Vad onödigt.

@Kebne1 Exakt. Mycket enklare. Jag tycker att det är mest påfrestande att "planera hur mycket ska jag dricka på en fest". Jag lyckades faktiskt alla gånger i princip sedan 2016, jag drack aldrig för mycket på en fest. Men... vad meningslöst, att vara så besatt.

Jag tänkte så här, om jag tycker om tex pizza. Jag äter pizza ibland. Det är inte värst hälsosamt, så jag äter inte pizza varje dag. MEN: jag går inte med ångesten om jag ska köpa pizza denna fredag eller inte, jag cirkulerar inte utanför pizzerian på fredag, jag kollar inte när pizzerian stänger, jag funderar inte konstant om det blir pizza på fest och hur många ska jag äta, och jag äter inte pizza i smyg tills jag mår dåligt nästa dag och spyr. Varför? För att jag är inte beroende av pizza. Jag tycker om att äta pizza.
Så för mig, argument som min hjärna producerar att "vin är så gott, jag dricker för smakens skull, bara lite" funkar inte. Jag är beroende.

Hur vet ni att ni ändrar från "jag vill dricka lite" till "noll alkohol"? För mig är tydligaste tecken att prata med min man och slänga öppet min sista gömda alkohol flaska. Det gjorde jag 2016. Nu gjorde jag det igen. Då vet jag vad jag vill :)

Jag vet att jag inte vill dricka "lite" helt enkelt för att jag inte klarar det. Jag orkar inte förhandla, det tar för mycket energi. Jag är en sån som inte dricker. Punkt. Och det är så befriande! 🙏🏼@rabbitgirl

@rabbitgirl Jag gillar din pizzaliknelse. Klockren. På samma sätt tänker jag att jag är allergisk mot alkohol. Jag väljer ett alkoholfritt alternativ. Alltid. På samma sätt som jag hade valt ett glutenfritt alternativ om jag var glutenintolerant. Alltid.

Kram 🐘

@Andrahalvlek Kram :)
Beroende och allergi. Bra jämförelser, intressant.
Allergi ger direkt konsekvens: man blir dålig, man mår inte bra och då vill man må bra och äter inte produkter med gluten (även om det är begränsning i livet).
Beroende, ja, ger också konsekvenser. Man blir bakfull, spyr, gör dumma saker, saknar omdöme. MEN jag tror att de flesta av oss förstår att det är svårare att avstå. För att vårt belöningssystem kommer igång på etanol.
Ju mindre stimulans av det skadliga ämnet belöningssystem får, desto färre förbindelser (synapser) mellan nervceller som kickar igång belöningssystemet. Och därför att blir man mindre besatt av förhandlingar med sig själv. Jag försöker tänka att om jag blir intresserad av att dricka, förhandlar jag med mitt belöningssystem, inte mig själv. Det är som att förhandla med en njure om blodet ska renas eller inte, ganska löjligt. Njuren är en del av min kropp, den ska inte styra mina beteenden.
Så: @Kebne1 : mot befrielse !

Det bästa som en alkoholist kan känna är att på söndag inser man: denna helg skänkte jag inte ens en tanke till alkohol. Jag var i stan, shoppade, promenerade nära systemet och jag har faktiskt kommit på idag att jag inte tänkte på vin. Underbart. Det betyder att jag han dra in bromsen i tid denna gång.
När jag slutade dricka helt första gången, tog det kanske 6 månader innan helg tankarna försvann.
Nu fick jag bara en dålig vana under en period att testa då och då att dricka lite. Detta lede till konstant tankeverksamhet om jag ska eller inte ska. Nu vet jag att jag inte ska :)

@rabbitgirl Jag vaknade bakfull i flera veckor varje morgon fast jag inte druckit nåt. Då sitter det djupt rotat. Jäkligt skönt när man kommer på det efter några sekunder. Nej just det. Jag är ju nykter. Då blir det kaffe istället.