av obstinat

Rosa76
tors, 2020-04-23 - 09:45

Det fungerar för en del men inte för alla...För mig var det (och är ff till viss del) omöjligt att tänka aldrig mer alkohol, därför säger jag inte det men jag säger ingen alkohol just nu i alla fall...Välkommen hit, här finns alla av en anledning...vi försöker hjälpa varandra! Rosa

obstinat
tors, 2020-04-23 - 10:05

Hej!

Ser i min egen historik att jag startat en tråd på samma tema (och typ samma titel) i höstas och det är väl för att jag helt enkelt är bestämd på att denna bana ska fungera för mig.

Det här är inte en tråd för total nykterhet utan för en fungerande relation till alkohol. En icke-skadlig, neutral/positiv, förhållning där jag vill kunna dricka på mitt sätt och känna att det inte på något sätt står i konflikt med ett välmående liv.

Jag har någon slags mild borderline-diagnos eller i varje fall bordeline-"personlighet" i grunden som vad det verkar ligger till grund för lite alla möjliga problem i mitt nu 31-åriga liv. Ätstörningar, ersättandet av matproblem med alkoholproblem (för att orka stå ut med ångesten som kom med tillfrisknandet av min bulimi) och relationsproblem är några av dessa. Detta är relevant eftersom jag nu vet att det är vanligt att man som "BPD"-person ständigt söker efter saker att fly in i/självmedicinera med. Jag rådde bot på min bulimi, som jag hade i 10 år, helt på egen hand och jag vet att det varken var maten eller som nu, alkoholen som var mitt problem.

Jag ser mig inte som alkoholist utan som någon som skapat en vana att missbruka alkohol för att hantera alla möjliga slags känslor som jag upplever som för intensiva. Och som någon som kan lära sig att balansera detta, precis som jag lärt mig att äta normalt och friskt.

Jag vet inte hur många likasinnade som finns där ute, kanske inte så många på detta forum som mer verkar sträva efter total nykterhet, men jag skapar denna tråd för egen del och med förhoppning om sällskap... :)

Här är mina mål:

- En alkoholfri vardag med bra rutiner så som mat, rörelse, sömn och att inte reagera för starkt på ensamhet, ångest m.m. I min vardag är det också okej att ta något glas med vänner eller själv (ja!) vid enstaka tillfälle.

- Uppnå en känsla av balanserad kontroll (inte ett överslag!) där jag bestämmer själv, inte mina impulser/osunda ångeststrategier. Detta blir alltid enklare efter en period av att leva enligt punkt 1.

- Frihet att leva helg & semesterliv enligt alkoholnormen. Japp, kanske det mest kontroversiella. Men jag vill, som många andra, ha alkohol som ett (TREVLIGT) inslag i mitt liv, på helger och till middagar, på picknickar och landställe, och på semestrar. Att leva enligt alkoholnormen innebär således också att inte dricka mer än "normalt", utan att vara måttlig och rimlig på mitt eget sätt.

- Återfå fysisk balans. Jag ser att några skriver om ytligheter och kroppen nästan som ett tabu-belagt ämne eller källa till motivering, men för mig är detta en stor del. Min kropp är påverkad av att jag under lång tid druckit för mycket och jag vet inte hur min "grundfysik" egentligen är. Jag lever bra på de flesta områden (mat och motion till exempel) förutom just att mitt intag av alkohol varit för stort och att jag druckit för ofta. När jag tidigare ansträngt mig extra för att minska på alkohol har jag ganska snabbt blivit av med den övervikt jag har, som inte är så stor, men kanske på 7-10 kilo. Det vore fantastiskt att känna att min kropp mår bra och är på en hälsosam vikt, även för gamla ätstörnings-tankar, och att "veta hur" den fungerar med ämnesomsättning och annat - sånt som jag nu inbillar mig är ur funktion, men som antagligen fungerar helt okej utan all denna alkohol. Jag märker till exempel att jag blir hungrigare utan alkohol (inte samma sak som att man "äter mer med alkohol i kroppen" för det gör jag också, men en naturlig hunger menar jag nu) och att min kropp tydligare signalerar matbehov. Antar att det är för att alkohol varit en för stor del i min kostcirkel...

Min livsstil, inklusive umgänge med familj och vänner, kan inkludera ett sunt förhållningssätt till alkohol i balans med en övervägande nykterhet (eller alkoholuppehåll?) och det är detta jag eftersträvar.

Ett exempel på hur jag vill leva och hur jag levt nu de senaste 10 dagarna (som ett stickprov):

Sön/mån-tors: fokus på vardag, jobb, springa och gå promenader, styrketräna måttligt, regelbunden mat (såklart) och sova mellan cirka 23-7/8. Eventuellt 1-2 glas en onsdag eller torsdag (t.ex.).

Fredag & lördag: Mer socialt liv, bjuder hem på middagar med alkohol, räknar inte glas men dricker medvetet och har "vakt" i bakhuvudet på hur mycket jag vill dricka och vad syftet med det är (att ha trevligt, inte att må dåligt dagen efter etc.).

Därefter söndag - och tillbaka till den balanserade vardagen. Kanske en extra lång promenad för att "komma i fas" och landa inför den nya veckan, och känna mig tacksam över att både ha rutinerad vardag och njutsam helg :)

Detta tror jag på! Skulle vara toppenkul om någon ville vara med eller komma med inspel.

kram till er allihop!

Kennie
tors, 2020-04-23 - 17:23

Intressant det du skriver om att det inte egentligen är själva alkoholen som är ditt problem, utan att det mer är den grundläggande ångesten du självmedicinerar mot. Med den insikten kan du säkert lyckas med din föresats att dricka lagom. Själv har jag efter att i många år jonglerat runt och växlat mellan en massa småberoenden äntligen lyckats sluta snusa för ett halvår sen och sedan några veckor heller ingen alkohol. Jag känner att jag vill lära mig att möta både ångest och kunna ha tråkigt utan att ta till alkohol. Läste nyligen en bok som jag gillade, den heter 'Jag som var så rolig att dricka vin med-rapport från ett år som nykter alkoholist"
Tyckte att hon skrev bra om att hantera känslor utan ett beroende att stoppa undan dem i. För mig är det svåra att inte dricka för mycket just vid trevliga middagar när många dricker. Där känner jag att vinet suget tag i mig efter ett par glas och att jag bara vill ha mer. Har du upplevt det så?

Se klart
tors, 2020-04-23 - 21:10

Är vad du beskriver.
Dessvärre har jag övertrasserat kontot och nu dricker jag inte längre alls. Jag har inte nått nån botten vad gäller att ha supit bort relationer eller jobb. Jag har nått botten av tålamod med mig själv och mitt slöseri av tid och liv. Jag lever mitt i min (tidigare) värsta mardröm.
Och mår så väldigt bra!
Vi är olika, pröva dig fram och hitta din väg ?

Andrahalvlek
tors, 2020-04-23 - 22:44

Har också försökt ta mig fram på den begränsade vägen, men det funkade inte alls.

Ett-två glas går bra, men efter det tredje glaset dricker jag tills alkoholen är slut eller jag somnar. OBS: Inte varje gång förstås, men alldeles för ofta för att det ska kännas sunt.

Jag tappade liksom Se Klart tålamodet med mig själv till slut. Återkommande ångest och sömnstörningar var droppen. Att slippa det är värt allt!

Jag saknar inte alkoholen. Jag tänker att jag kan njuta lika mycket i solen och på fest med ett gott alkoholfritt alternativ.

Hade jag varit glutenallergiker så hade jag inte kunnat äta allt - och nu kan jag inte dricka allt. Thats it. Och jag kan vara både proffstrevlig och genuint trevlig även när jag är nykter ?

Jag vet att jag snabbt är på samma nivå igen om jag börjar dricka ”lite”. Det är som att en inbiten rökare skulle sluta röka och sen bara röka ”lite”. Funkar inte. Två veckor så är man uppe i gamla volymen igen. Jag har försökt det också. Hundratals gånger tror jag faktiskt.

Men alla väljer förstås sin egen väg i allt detta - och det ska bli väldigt spännande att följa din väg. Du verkar vara både strukturerad och beslutsam så du lyckas säkert!

Forumet heter ”Förändra sitt drickande” - så alla här har inte valt den helnyktra vägen.

obstinat
fre, 2020-04-24 - 09:03

Hej Kennie! Tack för din kommentar. Överlag så mysigt att logga in här och ser att jag fått svar! Ja precis, jag tror inte alkoholen är mitt grundproblem, och den övertygelsen ligger i att jag tidigare tagit till andra medel. Jag har svårt att hantera känslor, och då är mat/alkohol/relationer eller annat ett "praktiskt sätt" att kanalisera eller bedöva dom med. Nu går jag i en sorts terapi som ska passa just borderliners (om jag nu är det, men så verkar det) med målet att jag ska hitta bättre strategier som inte är skadliga.

Och i samma veva vill jag undersöka om jag kan ha en sund relation till alkohol. För att vara tydlig, så har jag INTE haft det de senaste 10+ åren. Jag har varit väldigt fixerad vid alkohol, alltid druckit mer än andra även om jag mycket sällan blivit "full" eller att det märkts så värst mycket. Men de två relationer som jag haft under den här tiden har påverkats av det på så sätt att jag blivit känslig och tolkat saker på ett onödigt sätt, vilket dragit igång konflikter. Alkoholen har också gett mig en högre grundångest (så motsägelsefullt, när man från början tagit till något för att dämpa sin ångest, ni vet hur det är...) vilket gjort att jag haft svårt att bara vara lugn i vardag, skapar stress för min partner, osv. Min senaste relation (just nu är jag i en) avslutades eftersom jag var otrogen, vilket jag inte hade varit nykter. Det är jag säker på. Så kort sagt finns det många bakläxor.

Med detta sagt så låter det kanske inte så klokt att ändå försöka normalisera min relation till alkohol, utan snarare som att jag bara helt borde sluta. Kan delvis hålla med dom som tycker det! Men jag vill bara utesluta att jag kan klara av det, innan jag i så fall fattar ett sånt lite mer "drastiskt" beslut. Drastiskt för mig menar jag, som är i tidiga 30 och ändå vill kunna ha ett avslappnat och inte absolutistiskt sätt till det resten av livet.. Har ju levt väldigt absolutistiskt med mat och vill så gärna kunna njuta av trevliga saker i livet utan att alltid vara "så speciell". Om ni förstår.

Bra tips om boken! Jag ska kolla upp den, tack! Angående din fråga om "vinet suger tag" så visst kan jag känna att jag vill ha mer, eller att man har bra koll på hur mycket som finns att tillgå, etc. Jag har en svåger som dricker i en otrolig hastighet (han har inte alkoholproblem vad jag vet, men dricker och äter liksom FORT) och det stressar mig alltid att han "hinner dricka upp" större delen av det vi köpt innan man själv hunnit få 2 glas exempelvis. Sånt är kanske inte helt normalt.

Samtidigt har jag inga problem att sluta dricka i stunden om jag bestämt mig för det. Igår till exempel, skulle jag ha en sådan där "onsdag/torsdag med något glas" som jag beskrev i min målsättning. Köpte en flaska bubbel, delade glatt med dom som ville ha (i vanliga fall försöker jag gömma det jag köpt till mig själv pga vill inte bjuda runt, blir irriterad på folk som inte tar med eget dricka utan ska be om ens eget så att det tar slut.. osv) och fick väl kanske 2.5 glas för mig själv vilket var just lagom/mer än tillräckligt där och då. När den var slut, och vi hade umgåtts klart, gick jag halvmilen hem, tog en dusch, drack en kopp te, och gick och la mig strax efter 10. Inga som helst behov av att dricka mer och har inte heller alkohol hemma nu för tiden om jag inte planerat in något speciellt.

Ursäkta att det blir så långt, har lite att få ur mig såhär i början.. Hur mår du Kennie?

obstinat
fre, 2020-04-24 - 09:07

Se klart, tack för din kommentar. Jag märker att jag inte fattar hur man svarar folk direkt, blir bara poster med märkliga titlar haha. Ja visst kan det låta som en underbar vecka! Men jag har levt i kortare helnyktra perioder också och jag tyckte det var underbart det med. Kanske landar det där - vi får se. Förstår vad du menar med en annan slags botten än den "klassiska". Det där lågintensiva slitet på sig själv och sin vardag... verkligen inget roligt bruk av tid. Jag vet att jag också slösat bort mycket tid, energi, välmående och möjligheter på grund av att jag druckit på ett sätt som sänkt mitt allmänna mående. Dels pga själva alkoholbruket men också "oron" runt det som man har själv. Jag har ändå lyckats prestera på jobb och ha många relationer runt mig, men kan absolut fantisera om hur bra saker kanske varit om jag också varit på min egen sida och inte ständigt gjort saker svårt för mig själv.

Det där med "ens egen tidigare värsta mardröm" är också kul. Jag har ju kunnat fnysa åt folk som (enligt mig då) ska vara så präktigt måttliga och hellre njuter en kopp grönt te än en öl, tänkt att dom är asketiska tråkmånsar, hehe. Men sen kommer jag själv hem som igår och sitter plötsligt i en pyjamas och dricker te. Och det är supermysigt!

obstinat
fre, 2020-04-24 - 09:15

Hej Andrahalvlek! Jag hör dig, allt du säger är helt rimligt och det låter klokt att du hellre avstår än försöker som jag. Vi får se, jag kanske gör som du (ni) så småningom. Det där med sömnen är intressant... hur sover du nu, som nykter? Jag använde vin som sövande medel i många år eftersom jag var HELT övertygad om att jag aldrig skulle komma till ro annars. Pga grundliggande ångest. Och sen, varje gång jag vant mig av vid att dricka (på bara några dagar oftast), så sover jag förstås bättre. Och vaknar mer eller mindre ångestfri, medan jag efter "vinsömn" vaknar med ångest och seghet? Otroligt värt att lägga på minnet.

Hur mår ni i kroppen, när ni slutat dricka? Har ni märkt av positiva känslor och förbättringar i det allmänna måendet? Bara efter 2-3 dagar kände jag mig klar i blicken, liksom att ögonen är öppna och "större", och att ansiktet svullnar ner lite. Tycker sånt är väldigt peppande!

Jag känner också igen mig i analogin med rökande och att man snabbt anammar gamla vanor. Been there, done that! Men då är det för att jag också "släppt" min målsättning och tappat tålamodet, i någon slags likgiltighet för hur det ska gå med allt. Ska göra mitt bästa att inte låta det bli så denna gång - mitt stora problem är just slentrian-drickande, dricker pga andra dricker, pga jag har hemma, pga jag har tråkigt, pga vill sova/vill bli lite uppfyllt, pga lagar mat och det är "mysigt", osv. Så jag måste vara uppmärksam, välja mina tillfällen och då faktiskt njuta av det (eller känna efter om jag gör det - annars kan man ju bara låta bli). Till exempel idag är det fredag och det är väldigt få fredagar/lördagar som jag inte tar tillfälle att dricka eftersom det känns som man har automatisk tillåtelse (från vem??) då. Men jag drack ju igår, och har inga sociala planer ikväll. Så då blir det inte så. Kanske imorgon, vi får se!

kram på dig, dela gärna med dig om du vill!

Andrahalvlek
fre, 2020-04-24 - 11:16

Jag slutade dricka sön 9/2. Natten till mån 10/2 sov jag inte en minut pga ångest som sved och brände i skinnet och tryckte mot bålen. Inte en minut sov jag.

Efter en vecka, natten till nästkommande måndag, sov jag hela natten, med en-två toabesök men jag somnade om direkt.

Sen har sömnen bara blivit bättre och bättre. Jag är mer naturligt kvällstrött och går och lägger mig kl 22 jämfört med kl 23 tidigare. Jag vaknar sällan för toabesök längre. Jag svettas mindre på natten.

Och jag drack tidigare också vin för att få sova. Jag har tagit så mycket insomningsmedicin historiskt att det inte hjälper längre, så då var vin enda lösningen. Trodde jag.

Problemet med vin är att den stillar ångesten tillfälligt - men den kommer tillbaka etter värre! I värsta fall mitt i natten.

Jag ska följa din resa, varmt lycka till!

Rosa76
fre, 2020-04-24 - 11:27

Jag självmedicinerade helt klart för att kunna sova. Levde i en absolut tro att jag skulle ligga vaken hela natten om jag inte drack. Jag hade inte problem med att sova pga av ångest utan jag har alltid haft svårt att somna och "räknat timmarna" som jag tycker att jag behöver sova. De första nätterna utan a tod jag faktiskt en halv sömntablett för att komma till ro och för att inte märka de enorma svettningarna som jag hade på natten pga abstinensen.

Efter någon vecka började den naturliga tröttheten komma på kvällen och jag kunde vara helt slut när kl var 22. Sov som en stock hela natten och så har det faktiskt fortsatt.

Nu slipper jag de där ångestattackerna vid 4-5 på morgonen. Vaknar utvilad och går aldrig ner i den där enorma trötthetskoman som jag alltid fick på eftermiddagarna innan. Lycka till med din resa!

Se klart
fre, 2020-04-24 - 13:58

Under omstart av datorn.
Jag känner mig inte särskilt präktig (dricker heller inte te ?) och det var nog inte min rädsla med nyktert liv.
På fredag kväll tar jag en tonic-drink när min man dricker gt, eller en miniflaska bubbel. Eller cola zero.
Min stora rädsla var att inte ha chansen till flykt och lätthet.
Att vara nykter minskar dock skälen till att behöva fly. Jag har ingen ångest, stressen är hanterbar.
Skälen att berusa sig har i viss mån försvunnit. Jag sover. Jag läker.
Så är det för mig! ?

pytteliten.o.trasig
fre, 2020-04-24 - 14:41

Jag är bara 4 veckor före dig här på forumet.. men kan säga att jag redan gjort stora insikter. När jag kikade in här var det med EXAKT samma tankar som du har. Såg på mig själv exakt som du.
Efter rekommendation här lyssnar jag nu lite på "skål ta mig fan" och när jag kände igen mig av flera saker där insåg jag att -även om jag inte vill kalla mig alkoholist (för det vill man inte) så kan jag absolut ERKÄNNA (nu kan jag det. erkänna.) att jag är en "problemdrickare".
Precis som du ligger måååånga faktorer till grund för detta. Jobbar just nu med att streta ut alla dessa faktorer. En i taget. Måendet. Ångesten. Risktillfällen.
Precis som du vill jag hitta tillbaka till det mer sunda förhållandet. Där jag VÄLJER mitt tillfälle, snarare än som det blivit för mig när jag drog i handbromsen "vardagsdrickande". -som blev för mycket varenda gång. Och ångest. ov osv osv. Ja, jag tror du vet det där ;)
Min plan var/är att hitta tillbaka till mitt sunda, glada, pigga jag.
Det ska jag göra genom att hitta tillbaka till träning och kost och under en period skippa alkohol och andra onyttigheter. Anmälde mig till programmet här. Slutade då dricka.
Det som känns extra skönt med den planen och det här programmet tycker jag är att jag under resan kommer kunna utvärdera vilken funktion exakt alkoholen egentligen har/hade? En bonus är att man inte behöver ha större förklaringar än så mot sitt umgänge runtomkring.
(Nu har detta i mitt fall fått andra ringar på vattnet i mitt förhållande men det är en helt annan sida/historia, jag väljer att skriva till dig om det jag anser vara likt oss emellan)

Såklart gör vi alla enskilda val.
Såklart är vi alla olika.
Såklart har vi alla olika mål.
Men lyssna på den där "skål ta mig fan" med öppna öron och öppet hjärta.
Fortsätt läs omkring i trådarna här.
Och kanske testa ett tag helt utan alkohol -just för den där utvärderingen.
Kanske gör du det nu..
Kanske aldrig..
Alla sätt att lyckas är bra utom dom dåliga eller hur man brukar säga? =)
Det som är skönt här är att ingen dömer. Alla peppar.

Wasabi
fre, 2020-04-24 - 15:47

Oj, jag blev alldeles slut av att läsa dina ”regler” men det kanske funkar för dig. Problemet är att alkoholen är ett beroendeframkallande nervgift så att normalisera det kommer bli väldigt svårt. Din hjärna vill alltid ha mer alkohol när du väl tar det första glaset. Det ser ju inte heller ut som att du vill begränsa det särskilt mycket, utan du vill fortsätta leva ungefär som du har gjort. Du vill ha en alkoholfri vardag men ändå kunna ta ett glas med vänner eller själv i vardagen (?) t.ex. Jag skulle rekommendera att du prövade en vit månad och ser hur du mår.

Förlåt om jag låter hård. Önskar dig lycka till i alla fall ?

obstinat
lör, 2020-04-25 - 10:57

Andrahalvlek, Rosa76 och Se klart, tack för era inspel och delningar, fint att det snabbt blev som en liten grupp här i min tråd! Det väntade jag mig inte. Sömn och alkohol är SÅ knepigt. Även jag har tragglat i många år och byggt upp så mycket stress runt sömnproblem att det blev en självuppfyllande profetia. I tonåren var jag så ätstörd och hade sån ångest runt det att jag inte ens la mig i sängen, jag sov i en liten tvåsitssoffa i flera år (!?) och kunde bara sova om jag "råkade somna" framför någon serie. Aldrig tystnad. Fick lite olika milda mediciner men det funkar såklart inte, de underliggande problemen var för stora. Sedan alkohol som sövande även om inte i enorma mängder, i perioder sömnmediciner osv osv. Visar sig, såklart, att det mest grundläggande och det man oftast fått höra fungerar: röra på sig, försöka med rutiner, inte dricka, osv. Nu mår jag också bättre än vad jag gjort på ett bra tag då jag haft en rejäl kris med mig själv senaste 1-2 åren, och då kunde inget av detta lugna ner mig i den stress jag kände. Därför blev det mer alkohol. Och där är jag nu!

Nu sover jag helt au natural, inga mediciner inga tillskott och ingen alkohol (förutom då och då som jag beskrivit att jag önskar kunna hålla det). På sin höjd en kopp "kvällsro"-te hehe. Känner också att den naturliga tröttheten kommer igång efter några dagar, kroppen är lyhörd och smart. Och vill förstås sova. Känner mig också lite "extra trött" när jag väl kommer igång med bra sömn och jag gissar att det är för att kroppen tar igen sig lite, någon som vet?

Hur mår ni i kroppen överlag, ni som levt med en livsstilsförändring ett längre tag? kanske redan frågat, men är så nyfiken på detta "konkreta". Kram till er!

obstinat
lör, 2020-04-25 - 11:07

Vad intressant att vi är ganska lika, tack snälla för att du skrev! Förstår jag dig rätt då att du ser din nuvarande livsstilsförändring som tillfällig/som ett prov och sen att du utvärderar och kanske övergår i nykterhet på lång sikt? När du skriver program, vad menar du då, att vara med på den här sidan eller är du med i något särskilt program?

Det låter toppen att reda ut en sak efter en annan och verkligen gå till botten med hur allt hänger ihop. Jag försöker komma underfund med samma sak och hur mina olika måenden sedan tonåren har hakat i varandra, vad som lett till vad, och sådär. För mig så är det därför viktigt att jag också inte bara lägger allt krut på alkoholen som "den stora boven" och går 100% in i nykterhet och blir frälst av det - för det kan jag absolut göra. Jag gjorde detta en gång för ett par år sedan, och det enda som hände då, var att jag blev besatt av nykterhets"livet", och aktiverade gamla ätstörningar. Hur sjukt det är kan låta för andra så behövde jag där och då kunna ta ett par öl och äta ett mål mat för att sedan bryta den där "extrema" förhållningen som jag lätt får för min livsstil. Så jag börjar dricka igen (och äta) och mådde bra ett tag men sen blev det för mycket slentrian igen.

Därför söker jag balans, och i detta ingår att i n t e gömma mig i vare sig ätstörning, alkohol, nykterhet, träningsmani, eller något åt det hållet. Jag vill kunna ha en "normal" livsföring, så det är det jag är ute efter att testa först och främst!

Se klart
lör, 2020-04-25 - 11:10

Jag har en lång historik av sömnstörningar som startade för 20 år sedan, dessförinnan 10 år med småbarn och alldeles för lite sömn.
Jag sover bra, men tar en halv sömntablett när jag känner mista oro över att inte kunna somna, och detta är ok med min husläkare.
Försöker att inte dra några växlar kring kroppen annat än att den ska läka efter senaste årens alkoholintag. Det är viktigast just nu. Min hy är ok men lider av att hudterapeut stängt ner. Min kropp knakar efter för mkt stillasittande som hör ihop med läget just nu.
Jag tänker snälla tankar om min kropp varje dag! Tack för att du är så stark och orkar. Nu ut och gräva.?

obstinat
lör, 2020-04-25 - 11:38

Jag förstår vad du menar, och tycker inte du är hård! Uppskattar raka rör, och förstår verkligen var du kommer ifrån. Det är ju väldigt svårt att föra den här argumentationen inne på ett sådant här forum, där jag själv också givetvis identifierar mig som en problemdrickare eller någon som har missbrukat alkohol, utan att också begripa att mitt försök att "normalisera drickandet" många gånger kommer ses som i bästa fall naivt, och i värsta fall en del av alkoholproblematiken (att jag låter "beroendet tala" så att säga).

Jag förklarade lite ovan i mitt svar till pytteliten.o.trasig varför jag söker balans framför absolutism (som nykterhet för mig är). Utöver detta så upplever jag inte att min hjärna vill ha mer alkohol efter första glaset, jag upplever att jag druckit det andra, tredje, eller fjärde utan att tänka efter. På slentrian. Och ibland i RENT självskadebeteende. Alltså med illvilja mot mig själv, inte för att min hjärna intalar mig att jag "kommer må bättre" eller behöver det. Så kan väl en borderline-hjärna bete sig ibland, antar jag... Och för mig kan det lika gärna vara att springa för många kilometer, ligga med någon jag inte vill ligga med, eller kräkas upp mat (obs för många år sedan).

Jag byter bara beteende, beteendet i sig blir ett symptom och nu vill jag inte längre fokusera på enstaka symptom (mat, alkohol, t.ex.) utan gå till botten med det här. Och för att kunna göra det behöver jag säkerställa att jag inte har så pass stora problem med alkohol, att jag helt måste sluta. Upp till bevis!

Vad gäller mina "regler" är det inte så avancerat som det kanske låter. Nu stakade jag ner det för att få det på print, men jag har inte några regler i huvudet direkt. Och, följer jag dessa mer eller mindre, så är det en jättestor skillnad i min livsstil och alkoholbruk! Jag har pimplat vin hemma varje dag de senaste åren, med undantag för några få dagar hit och dit, och om jag nöjer mig med ett då-och-då drickande (okej, 1-2 eller 2-3 gånger i veckan är mer än då och då) är det en stor förbättring som jag tror kommer balansera mitt mående enormt.

Vi kan ta denna vecka som exempel, jag hade familjemedlemmar hemma på lördagen och då drack vi vin i måttlig mängd. Söndag var jag ute hos min mamma och vi grillade korv, jag drack 2 små folköl tror jag. Nästa tillfälle blev i torsdag då jag var ute med några vänner vid vattnet och vi delade en flaska bubbel, fick i mig kanske 2.5 glas av det innan jag nöjd promenerade hem för att dricka te och sova. Och eftersom jag drack en torsdag så valde jag bort det igår kväll, även om en fredag är "enklare att försvara" att dricka just p.g.a. fredag. Ikväll ska jag nog återigen träffa familj på middag och då vill jag gärna dricka lite rött vin, men också få en god sömn och vakna pigg imorgon och sen fortsätta vardagsveckan nykter..... Vet inte om detta låter som ett riskbruk, men för mig vore det toppen om jag kan leva så här på lång sikt. Återstår att se!

Hur mår du Wasabi?

pytteliten.o.trasig
lör, 2020-04-25 - 16:33

På den här sidan finns ett program du kan anmäla dig till.. Som innehåller olika "utmaningar" som ett steg i att få kontroll över sitt problemdrickande/beroende eller vad vi nu väljer att kalla våra egna problem. Jag har dessutom valt att ha en personlig kontakt i den resan som ger mig personlig återkoppling och som jag kan bolla med. Väldigt bra om du frågar mig.
Man ser sina mönster, hittar sina risktillfällen eller vad det nu kan vara!

Jag vill hitta tillbaka till mitt sunda jag, som inte förknippar olika saker med vissa typer av alkohol.
Däremot hoppas jag ändå att jag verkligen kommer tillbaka till ett liv där man äter nåt gott på restaurangen och tar ett glas vin! men nu är nu. Och jag har ett annat fokus nu.
Det jag märkt med mig själv innan jag bara kände stopp stopp och hamnade här var att jag "dricker av vana"... att jag dricker "själv hemma"... att jag inte längre känner när det räcker förrän det är för sent.
Och det är ju ett problemdrickande!
Det finns olika grader av det tänker jag.

Soom du beskriver hur du själv lever och mår... Så ska jag vara brutalt ärlig och säga att du säkerligen skulle må bra av att tacke nej några av alla de tillfällen du beskriver att alkohol ingår. För sömnen, för psyket och mycket annat.
Jag känner igen mig i det du förklara hur man är en allt eller inget person. Som gärna drar extrema gränser. Med rätt tankar och rätt verktyg (t.ex samtalshjälp eller hjälp på denna sidan) kan dessa egenskaper vara en stor hjälp istället för en snubbeltråd i sånt här!
Om du vill hitta ett riktigt välmående liv så tror jag på att skala av alltihopa och sen sakta sakta bygga tillbaka sig själv med enbart de delar man mår bra av.
Jag hoppas jag med den tanken i framtiden kommer införa alkohol tex.. men har då förhoppningsvis lärt mig vilka tillfällen (risksituationer) det är jag ska välja bort!
Men som sagt, för att göra det riktigt bra får man lägga pusslet sakta..

Hoppas du hittar dina pusselbitar!
tänk så här... den här middagen med familjen. vad händer om du INTE dricker rött vin till middagen?

obstinat
mån, 2020-04-27 - 14:12

tack för ditt svar! ang. programmet, okej, det låter ju toppen! Jag läste lite i din tråd och vad som gjorde att du bestämde dig för att agera på ditt drickande, och hur din man varit drivande.. det låter jobbigt minst sagt. Jag hoppas du känner dig motiverad utifrån ditt eget initiativ (det som du planerade innan han "ställde ultimatum") och att det inte blir en för stor stressfaktor att också ha relationen att tänka på. Precis som mig verkar du ha det där "vanedrickandet" (jag brukar kalla det slentrian, för det känns som ett drickande jag bara gör utan så stor reflektion).

Ang mitt leverne och hur jag tänkt mig från o med nu - du har nog helt rätt, man mår väl alltid bättre helt utan alkohol, det är ju inte direkt något man behöver. Nu har det bara gått två veckor sen jag bestämde mig för att lägga om mina aloholvanor (som sagt minska/få balans, inte sluta) men jag måste säga att jag märker en jättestor skillnad. Jag mår bättre, sover bättre, har mindre ångest, känner mig mycket mer "in check" med kroppen och psyket, inte lika svängig, får lättare att ta hand om mig själv överlag osv osv. Jag sätter också ett pris på att ha möjlighet att välja vin till maten eller ett glas bubbel med mina vänner vid de tillfällen som jag tycker det "ger något extra". Och det är detta jag vill uppnå, att kunna göra skillnad på "slentrian" och "värde" och göra medvetna val.

Jag håller med dig (och andra) som tycker att man borde "skala av allt" eller ta en helt nykter period osv och sen bygga ihop sig själv igen och addera saker. Men jag har provat det, och blev bara extrem och sjuk av det tänket. Förstår att detta kan låta som en bekväm ursäkt, men jag tror att detta fungerar bäst för mig. Nu när jag väljer saker som handlar om min livsstill - ätande, drickande, tränande, sovande - så tänker jag "hur vill jag ha det på långt sikt, är detta något jag kan hålla?". Det tycker jag funkar som en guide där och då till tankar som exempelvis "ja, jag vill kunna dricka rött vin till middagen, så jag gör det idag, men sen inte igen på en vecka". osv. Än så länge är jag pepp på denna approach, dessutom håller det "svart-och-vitt-tänket" på avstånd!

Så, vad som hade hänt om jag inte drack rödvin till middagen? Inget alls. Men jag hade känt att jag avstod något. Jag hade känt mig lite ledsen över att återigen vara den "med problem" som ska "avstå" (som sagt har detta varit en låååååång histora för mig gällande mat). Jag vill kunna äta lasagne med gott vin till precis som övriga familjemedlemmar. Och det kunde jag! Sen dagen efter (igår) är vardagsordningen återställd, dvs jag lever vidare utan alkohol i min vardag.

Det är okej om det framstår som surrigt och onödigt krångel för andra. Men jag tror på det och väljer att testa, funkar det inte får jag erkänna mig besegrad och köra plan B, C, D... :)

Mimolino
tis, 2020-04-28 - 10:42

Tack för kommentaren på min tråd, förstår att du begränsar ditt drickande istället för att sluta helt? Starkt av dig om det funkar, för mig hade det absolut aldrig funkat. Har försökt göra det under 17 års tid (galet), aldrig lyckats.

Kan rekommendera dig att läsa Sober Curious, den är jättebra!
Kram, ha en fin tisdag!