av obstinat

Se klart
ons, 2020-05-20 - 22:52

Den var värst I början, Men har också varit oro och rastlöshet när jag druckit- och bestämt mig för att inte ”dricka ikväll”. Jag drack inte varje dag men rastlösheten i dricka-livet och rastlösheten i nyktra livet är ungefär samma. Vi är kanske lite såna sorts människor? Vissa är glada med te och brädspel från födseln. ?

obstinat
tors, 2020-05-21 - 11:30

Du får gärna ta upp hur mycket plats du vill i denna tråd, det roligaste är att logga in här och se att jag fått svar från er :) förstår vad du menar med att inte orka/ha lust att söka nya vägar längre och att du är "klar" med det (vinet tex) och att det blev tjatigt. Så känner ju jag med. Men precis som du är inne på vill jag inte lägga mig platt fall än utan min envishet säger mig att det finns alternativa vägar för mig... Det kan såklart visa sig att jag har fel, kanske bränner jag mer tid på att göra såhär, kanske måste jag ta en eller flera till vägar ner i mörker för att komma till bättre insikter. Men jag tar den risken för att jag vill leva så insiktsfullt och fritt som jag kan. Om jag väljer att bli 100% nykter "resten av livet" så vill jag veta att jag testat andra saker först. För då kommer jag kunna vara mer lugn i det valet, så som jag känner mig själv.

tack också för komplimanger, känns lugnade att någon tycker man resonerar lite vettigt (eller iaf inte helt galet) hehe <3

Ang rastlösheten igen ja det är nog en vanesak. men också kanske något inneboende. Jag har fattat att jag gärna söker lite spänning och fart i livet och är glad i att testa gränser, lite svårt att nöja mig med "det konventionellt goda". Det blir mer att jag längtar efter det när jag ser att mitt liv är i ett lite kaosartat läge. Och då kanske jag börjar jobba mot att få till det. Som nu. Jag levde ett liv för några år sedan med stadig samborelation, bra jobb, bostadsrätt (samma som idag visserligen så den är ju kvar) m.m. Men sen sabbade jag allt det. Något kliade liksom inombords. Nu har jag fått städa upp det kaoset som ledde till en rejäl livskris för mig, och börjar komma ut på andra sidan. Och nu längtar jag tillbaka till ett liv med sambo, rutin, kanske skaffa barn etc....

Man gör det inte lätt för sig :)

Se klart
tors, 2020-05-21 - 12:03

Det är ju inte tänkt att vara lätt, utan utmanande och utvecklande. Så har jag fått lära mig att leva, med mig själv. Och när mina barn lockas av illusionen av att andra verkar ha det enklare så kan jag bara säga att det KAN vara så, vilket vi sällan vet. Och om det ÄR så, är det ändå inget som går att påverka. Att vara i sitt liv. Så som du är, är att vara kraftfull.
Jag kan just nu inte tänka mig något värre än att behöva vakna lätt bakfull och med oro i själen. Oron har jag ändå min dos av. Jag hanterar den bättre nykter.
Jag har inte som du testat särskilt många andra strategier, varken haft regler eller uppehåll, men som sagt upplever jag inte att jag har tid. Att jag iaf just nu känner att det här är det bästa sättet jag kan komma på att ta tillvara mitt liv! Kram.

boink
tors, 2020-05-21 - 14:11

Jag tycker det är bra med olika typer av trådar, och jag känner igen mig mycket i vad du skriver om obstinat. Jag tror att det viktigaste är att bestämma sig för en förändring - är det jag gör just nu värt det eller ska jag göra på något annat sätt? Tyckte jag läste nånstans att de flesta ”minskar sitt drickande” med ca 80% när man gör det (dvs i samband med det beslutet). Det svåra för mig har varit att hålla i förändringen över tid och inte glida tillbaka i det man inte ville. Det finns såklart exempel på folk som ändrat sitt drickande. Just nu dricker jag ingenting och det går rätt bra men jag tänker mer på att jag har haft en problematik heeela tiden. Sen vet jag att när jag började tumma på ”mina regler” dvs dricka mer än vad jag tänkt eller att undantagen blev för många - men jag tror som sagt att vissa kan klara det precis som vissa väljer att bli helt nykter. Jag vill bara önska dig all lycka till och bra att du valt att förändra :) hoppas vi hörs mer här!

obstinat
lör, 2020-05-23 - 11:46

Nu är det lördag men mentalt mer en söndag för mig. Jag hade min "vardagsvecka" mellan söndag - torsdag som många andra den här veckan kan jag tänka mig. På torsdagen gick jag en lång promenad med en vän och hon föreslog middag hos henne efteråt. Jag hade varken planerat om jag skulle dricka eller ej i torsdags men hade tänkt tanken att det dels var helgdag och dels att jag ju är okej med att ha något tillfälle i vardagsveckorna där jag dricker. När hon bjöd på alkohol så tackade jag därför ja och var inte så brydd om mängd/antal glas utan valde att liksom slappna av eller vad man ska säga.

... det gick bra. Jag dricker inga enorma mängder längre utan tror nog att jag dricker en ganska normal (vad det nu är) mängd vid de tillfällen som jag dricker. Jag är ju van vid att ALLTID dricka snabbast och mest och att vilja sluta sist men det där börjar avta. När jag åkte hem från min kompis var jag klar med alkohol, alltså, tidigare har jag nästan alltid haft en "stund för mig själv" med något glas hemma när jag kommit hem från utekväll/middag/AW eller vad det nu kan vara. Och jag har ju haft alkohol hemma egentligen hela den här perioden som jag valt att dra ner så det fanns och finns att tillgå. Men valde att gå och lägga mig istället.

Sen igår var jag på strålande humör? Blev nästan misstänksam att det var alkoholens effekt hehe men tror mer att jag kände mig stärkt och liksom... positiv, att detta verkar fungera! Ta i trä osv.

Åkte sen ut till min mamma för en planerad lunch som blev middag som blev bjud på vin och då tackade jag ja igen. Det var ett tag sen jag drack två kvällar i rad, det noterade jag som inte optimalt eftersom jag vet att det är lätt att ramla tillbaka in i det där varje-dag-beteendet då. Speciellt när det är en långhelg som nu. Men jag delade en öl med mamma och drack ett par glas till middagen innan jag åkte hem.. DÄREMOT så kände jag för att ta ett glas till när jag väl kom hem. Jag var inte trött och hade en slatt kvar från förra helgen. Dividerade lite om det kanske var bättre att hålla stenhårt i det här med att "inte-dricka-ensam" (vilket det väl såklart är) men valde ändå att ta det där glaset. Och det känns inte som ett problem. Jag ville inte ha mer (som sagt, jag har lite att tillgå i skåpen) och jag gick och la mig efteråt.

Nu är det lördag och nu har jag "haft min helg". Två dagar i rad får verkligen räcka för nu. Jag känner mig inte bakfull men jag känner att man "går ner en takt i ton" när man dricker även om det inte är väldiga mängder. Det är solklart skönare att vakna efter en kväll utan alkohol, på alla sätt och vis.

Men samtidigt! Jag gör ju detta utifrån devisen "hitta ett sätt jag kan tänka mig att leva på, på lång sikt" och där ingår långa helger, oplanerade middagar, kanske en baksmälla då och då.. (hoppas inte detta triggar någon?). I varje fall om man som jag inte väljer bort alkoholen utan försöker leva ett liv med alkoholen som ett av många inslag.

Kroppen känns också bra. Jag tar stor trygghet i mina blodprover förrförra veckan och känner att mina katastroftankar lugnat sig runt det där. Vikten har hoppat ner ytterligare ett kilo men skulle tro att det hänger ihop med att jag nu druckit lite och kroppen är lite mindre vätskefylld. Enligt tidigare erfarenhet inte så ovanligt. Oavsett så är det balans, balans, även där. Att tappa cirka 5 kilo på lika många veckors "begränsat alkoholintag" känns lite märkligt. Jag vet inte om det mest är vätska, ingen har kommenterat att det syns även om jag ser en skillnad. Men med tanke på mina tidigare matproblem får jag vara lite uppmärksam. Kanske har jag inte ätit tillräckligt bra under dessa år, men ändå hållit mig på en lättare övervikt pga alkohol. Absolut inte omöjligt. Nu är jag precis på gränsen till normalviktig och får inte gå ner mer än 5 kilo till. Har jag bestämt.

Nog om det.

hoppas ni mår bra där ute?

obstinat
lör, 2020-05-23 - 21:42

Så konstigt ändå. Har haft en bra vecka och två dagar i rad med umgänge och annat, och var på mkt bra humör igår. Men nu är det svårt att komma till ro ikväll. Känner mig ensam och går igenom olika livsval (gör ofta det). Det känns sorgligt att sitta hemma ensam en lördag i maj utan partner, familj, eller vänner. Men vet att jag behöver zooma ut för att se helheten. Jag är inte ensam, jag har en partner faktiskt (även om det är väldigt komplicerat och vi inte bor i samma land, med mkt oklar framtid), vänner...

Kanske varit hemma för mycket idag. Jag ville ha en "helt fri dag" och bara vara inomhus, dessutom var det kallt och regnigt, och jag tänkte att jag bara ville kolla serier, laga middag, inte gå långa promenader eller något utan bara vara. Kanske inte konstigt då om man känner sig orolig?

Allt är okej. Ingen poäng med att få ångest över att vara 31 och utan dom där grundpelarna just nu. Men kan verkligen sakna att ha en person hemma med mig (partner) och tänker mycket på det här med barn.

Ikväll är en väldigt klassisk kväll då vin hade distraherat mig på ett effektivt sätt, men om det finns något säkert sätt för mig att göra det hela värre så är det ju just att också dricka själv, och det vet jag, och därför väljer jag bort det. Undrar om alkoholen från igår och förrgår ändå är inne och bökar i mitt psyke. Svårt att inte undra över sammanhanget där.

Jaja... ligger i sängen nu med en snus och ska kolla vidare på serier. Får jag sova och vakna utvilad imorgon kommer det säkert kännas lite bättre.

Se klart
lör, 2020-05-23 - 22:02

Att alkoholintag kombinerat med att vara inne en hel dag skapar lite oreda. Å andra sidan- allt det du funderar på är ju alldeles relevanta och tankar vi behöver tänka ibland.
Min hjärna och mitt humör går alltid ner när jag är för stilla (tyvärr alltför mycket av det nu). Men det händer att det är skönt att grotta ner sig lite i både livsval och läget just nu.
Tar också en snus och The Grand Budapest hotel. Underbar film! Kram på dig.

obstinat
sön, 2020-05-24 - 09:19

tack Se klart för din kommentar :) Ja det där med passivitet är väl sen gammalt en inte så bra idé. Men ibland vill man ju bara kunna ha kravlös tid och inte "ens" gå ut och promenera med mera. Men men, senare idag tänkte jag ta en springtur så kanske gör av med lite oro den vägen :)

Visst är det bra att filosofera lite över livet också.. men jag gör nog för mycket av det. Jag försöker tänka nu att 2020 är som ett "ofrivilligt sabbatsår", inget man planerat kan ändå bli av/som man tänkt sig, det är svårt att veta vad som händer härnäst. Lika bra att fokusera på det man kan (sig själv) och det man har framför sig. Alltså en perfekt tid att jobba inåt. I samma spår funderar jag på att ta körkort, en sak jag alltid velat göra men inte haft tid/råd/ork till. Kanske det är nu som det passar finfint att plugga och ta körlektioner??

hoppas du får en fin söndag!

obstinat
sön, 2020-05-24 - 09:19

tack Se klart för din kommentar :) Ja det där med passivitet är väl sen gammalt en inte så bra idé. Men ibland vill man ju bara kunna ha kravlös tid och inte "ens" gå ut och promenera med mera. Men men, senare idag tänkte jag ta en springtur så kanske gör av med lite oro den vägen :)

Visst är det bra att filosofera lite över livet också.. men jag gör nog för mycket av det. Jag försöker tänka nu att 2020 är som ett "ofrivilligt sabbatsår", inget man planerat kan ändå bli av/som man tänkt sig, det är svårt att veta vad som händer härnäst. Lika bra att fokusera på det man kan (sig själv) och det man har framför sig. Alltså en perfekt tid att jobba inåt. I samma spår funderar jag på att ta körkort, en sak jag alltid velat göra men inte haft tid/råd/ork till. Kanske det är nu som det passar finfint att plugga och ta körlektioner??

hoppas du får en fin söndag!

obstinat
mån, 2020-05-25 - 21:04

Tänkte att jag liksom förra veckan kör en liten "summering/logg" på veckan som gått. Det kan väl vara bra till att hålla koll på sig själv.

Förra veckan var jag liksom veckan innan det nykter 5 av 7 dagar. Och valde att dricka två: torsdagen med min vän och fredagen med min familj. Jag började springa igen efter ett uppehåll på några veckor pga ont i knäna (nytt fenomen?? åldern kanske :O) vilket blev i måndags och igår. Bra så. Hade det lite "kämpigt" i lördags vilket jag också skrev här men det är inget att hänga upp sig på om jag jämför med hur jag mått tidigare. Känns också värdefullt att ha haft just lördag och söndag nyktra sådär, för tidigare har de helt klart varit "drickardagar" (tillsammans med alla andra dagar, men liksom lite extra..).

Jag har varit på risigt humör men kan lika gärna vara PMS. Den där frustrationen och inget tålamod. Låg även inatt och imorse och grämde mig över skit. Jag är väldigt bra på det. FÖRSÖKER mana bort sånt med andra tankar men ibland är det väldigt svårt.

Den här veckan ska jag resa bort ons - sön tillsammans med min mamma och hennes kompis. Det blir en långhelg på mammas landställe och det ser jag fram emot, men försöker också lite grann förbereda mig mentalt. Min mamma liksom min familj generellt dricker varje dag, societets-dricker eller trivseldricker eller vad man ska kalla det. Så har det alltid varit. Så jag kommer bli erbjuden alkohol onsdag, torsdag, fredag och lördag med 100% säkerhet. Hur ska jag då ställa mig till detta....? Enligt min devis "vill leva så som jag kan tänka mig att leva på lång sikt" är det i sig självt inte ett problem att ha en sån vecka. Alltså att dricka något fyra kvällar i rad. Men just nu känns det för nära inpå och som att det vore så HIMLA bra om jag inte gjorde det, utan valde mina 2 tillfällen på samma sätt som jag gjorde de senaste veckorna. Min känsla är 50/50 på hur jag kommer att göra när jag väl är där.

Men jag kommer också vilja vara uppe tidigt och bada, samt springa ute på heden, så att gå loss på alkohol är inget alternativ oavsett. Kan bli en spännande prövning detta!

Vill gärna höra av er därute, men jag kanske bidrar med för lite matnyttigt eller konstruktivt här inne, hehe. Hejar på oss i varje fall!!!

Wasabi
mån, 2020-05-25 - 21:23

Tycker det är intressant att läsa din tråd för det är många som säger att de ska försöka dra ner på drickandet/dricka måttligt, men antingen så försvinner de från forumet eller så klarar de inte av att hålla sina gränser. Du verkar klara det rätt bra, så det är skönt att se. Jag tror att många blir irriterande över att se någon faktiskt lyckas dricka måttligt - de flesta av oss kan inte det så det kanske är därför det är lite glest med inlägg här. Men jag är glad att det funkar så bra för dig och att du ändå reflekterar och förbereder dig för situationer där alkohol förekommer.
Ha det bra på landet!

Charlie70
tis, 2020-05-26 - 08:03

Jag följer dig och imponeras över din förmåga att på ett strukturerat sätt ta ansvar för hur och när du dricker! Jag tror absolut att det kan komma att gå bra för dig! När det gäller helgen tänker jag att du kanske ändå ska göra ett litet statement gentemot din mamma och hennes kompis och säga nej tack helt? Jag tänker att då slipper du fundera så mycket över om det blir fyra dagar i rad. Det blir noll i stället. Enkelt att kommunicera (och gör det förslagsvis innan ni åker så slipper ni prata om det på plats) gentemot sällskapet på landet och i din egen hjärna. Vad tror du om det?

Kram!

obstinat
tis, 2020-05-26 - 10:08

tack för era inlägg! Det var inte mening att fiska efter svar (eller det var det kanske?) men förstår vad du menar Wasabi. Jag fattar att det är kontroversiellt, och att det finns en risk att jag kanske romantiserar det här eller förespråkar att man ändå ska försöka dricka istället för att sluta helt... Vilket inte är min mening alls. Jag vill bara undersöka detta för mig själv och för att jag tror det kan funka för just mig. Men jag funderar på om det är rätt forum här (som jag varit inne på tidigare). Det sista jag vill göra är att orsaka skada för någon annan. Speciellt när det kommer till alkohol som varit så himla destruktivt även för mig.

Vi får se om jag lyckas. Jag är ödmjuk inför att jag kanske inte alls gör det. Jag har misslyckats förut. Men ger det en till chans.

Och Charlie - tack snälla för fina ord, jag försöker vara pragmatisk och sortera upp bland mina (o)vanor. Återstår som sagt att se hur det går... Däremot kommer nu en sån där kontroversiell sak - det är ju det där med att "helt säga nej" som jag inte vill. Jag vill leva så som jag ser framför mig livet i ett långt perspektiv, och där ingår helger på landet med ett måttligt inslag av alkohol. För mig. Jag har prövat att vara 100% nykterist och tacka nej till allt sånt och det gick toppen det med, men slog sedan över och blev extremt på ett dåligt sätt. Därför söker jag hela tiden ett mellanting..... inte 0 eller 4 dagar, men kanske 1, eller 2. Då känner jag att jag lyckas att både smälla gamla demoner på käften och skapa mig ett liv som jag tror jag kan hålla i länge.

Men vi får som sagt se hur det blir. Hur mår ni, vad händer i era liv? Vill gärna veta :) kram och tack igen!!

Wasabi
tis, 2020-05-26 - 19:45

Du kan absolut skriva här, det är ingen fara. Jag tror inte att folk triggas av dina inlägg, de kan ju välja om de vill läsa eller inte. Dessutom är inte du ansvarig för någon annans nykterhet. Fortsätt skriva!

Om du vill veta hur jag mår kan du följa min tråd, den heter This is it här på Förändra ditt drickande.

Odette
tis, 2020-05-26 - 19:54

Jag tycker absolut du ska skriva här. Man kan välja att inte läsa din tråd. Du gör detta på DITT sätt och det är DITT beslut. Jag tycker även du kämpar på bra och har ett Vaket sätt att se på din alkoholkonsumtion. Endast du kan veta vad som är rätt och fel för dig. Jag har deklarerat mig själv som nykterist nu. Jag gör det för att det är mitt sätt att BRYTA EN MASSA MÖNSTER i mitt liv. Jag måste ha ett vaket sinne nu för att få till livet så som jag vill ha det. Du har valt att styra hur mkt du dricker och funkar det för dig så är jag glad för din skull. När det kommer till helgen hos mamma ( min familj e likadan.. kontinentala och bor på solkusten ;))... så tycker jag det e bra att du resonerar med dig själv som du gör. Bestäm dig innan så att du har en plan. Jag tror på dig! Hoppas du har en skön kväll och fortsätt skriva :) jag läser även om jag e kass på att kommentera ibland. :) KRAM

Charlie70
ons, 2020-05-27 - 10:46

Har tittat på den här filmen som jag tror kan intressera dig också (och andra så klart). https://www.youtube.com/watch?v=RX2opvj7WE8

Trots fina leverprover kan ett ultraljud av levern visa på stor påverkan på levern. Programledaren testar sig själv. Han tycker att han dricker mycket och inser att det är väldigt mycket när han börjar logga sina glas. Han får rådet att dra ned på sin konsumtion. Han möter bl.a. en kvinna som från att ha druckit alldeles för mycket och gått ett behandlingsprogram, numera kan dricka normalt.

Filmen får inte mig att börja fundera på att bli en "normaldrickare". Jag har bestämt mig och vet att jag inte fixar det!

obstinat
sön, 2020-05-31 - 22:02

hej på er här inne och tack för alla senaste kommentarer, och tips på film m.m.! Så fint att ni är här.

Nu är jag hemma igen efter några dagar på en minisemester. Tanken var ju att köra samma upplägg med alkohol som jag gjort hemma senaste veckorna, men så blev det inte. Jag valde (obs valde aktivt) att dricka alla fyra dagar som jag var borta, inklusive att ta 1 öl på tåget hem idag. Dessutom blev jag spontant medbjuden av andra familjemedlemmar på restaurang redan i tisdags, och drack även då.

Så denna vecka som gått (mån - sön) har jag alltså druckit sex av sju dagar. Det känns..... okej? Inte optimalt, och jag hade kunnat välja andra val, men i varje enskild stund kände jag att jag ville ha det så. Inga regler och sånt, äta och dricka "fritt". I sällskap med andra.

Några tankar som slagit mig under den här veckan:
- Min tolerans är väldigt mycket lägre nu och jag blir påverkad av myyycket mindre och också mer bakfull/att jag känner av det dagen efter. MÄRKBART hur kroppen mår mindre bra med alkohol, den känslan tackar vi för.
- Trots att jag drack mer än tänkt så har mitt beteende skilt sig på andra sätt: jag drack inte ensam, och jag tog inte med egen alkohol som jag gömde i någon väska och hade som "utfyllnadsdricka" eller "sängfösardricka" när alla andra gått och lagt sig. För japp, det har jag haft med mig när jag rest till denna plats med min familj varje gång jag varit där de senaste åren. Den här gången övervägde jag det aldrig men kom på det när jag väl var där. Jag sa också till min mamma vid ett utvald tillfälle att jag dricker inte på vardagar och inte själv utan för mig är det en "helggrej". Känns bra att säga högt och liksom bekräfta också eller vad man ska säga. Sedan små saker som att jag inte drack på tågresan ner, vilket varit en favoritgrej tidigare, att gå till SJ bistron och köpa öl och sitta och filosofera på tåget och bli salongs. Jag köpte glass och kaffe istället.

Osv. Jag var mer avslappnad runt alkohol den här gången men samtidigt var jag absolut sugen på att dricka och tänkte på vad som skulle erbjudas och sånt. Jag passade dessutom på att ta mer att dricka vid ett par tillfällen när "ingen såg" vilket det såklart är röd flagg på.......

Dessutom mer vaksam på mammas drickande som jag vet inte är hundra. Det där är en konstig spänning mellan oss som jag tycker är olustig att ens skriva faktiskt - vi har båda solklart vetat att den andra dricker för mycket under en lång tid men inte pratat om det på något direkt sätt. Hon har frågat vid ett antal tillfällen eller sagt att hon kanske tycker att jag verkar dricka lite mycket osv., och berättar för mig när hon har "sober october" och sådana påhitt för sig. Men inte mer än så. Jag märkte att hon gick och tog mer vin och försökte dölja det för oss andra (han man själv samma knep för sig är det ju väldigt lätt att uppmärksamma...) och sånt gör mig ledsen såklart. Samtidigt kanske jag överdriver, hon kanske lika gärna "smygtar" för att slippa behöva erbjuda andra varje gång man tar ett glas, osv. Men men. Intressant om nån här har en tanke om det där?

En sista positiv sak - nu när jag är tillbaka i min miljö igen så känner jag att min "nya rutin" sitter här. Jag var orolig att jag skulle vilja fortsätta dricka även ikväll (jag drack ju dessutom öl på tåget hem i eftermiddags) och jag har ju som bekant alkohol hemma, men det är inget jag kände för. Här är det min kvällsrutin som gäller, laga lite mat, kolla nyheter, pyssla hemma, lägga en ansiktsmask, dricka te... skriva här. Det bekräftar också att det är enklast för mig just nu att hålla mig från alkohol när jag "rår om mig själv".

Imorgon är det ny vecka och jag börjar på ett helt nytt jobb som dessutom är ganska utmanande. Så det blir fullt fokus på annat och att jag återgår till min "vanliga veckorutin".

hoppas ni mår bra där ute?! har tänkt på er och saknat att hänga här faktiskt : )

Torn
sön, 2020-05-31 - 22:26

Jag har läst flera inlägg som du har skrivit men har aldrig kommenterat eftersom jag känner att jag har inget att skriva som är till någon nytta för din strategi. Men jag har funderat på ett par saker. Du skriver nu att du märker att din kropp inte mår bra av alkohol. Tänker du inget på hälsoaspekten, att alkohol förstör kroppen i längden? Och sedan att du lägger så mycket tid och kraft på att planera hur mycket, hur ofta och när du ska dricka. Det verkar otroligt jobbigt, är din tanke att det ska sköta sig av sig själv i framtiden utan att du behöver tänka på det?
Jag själv vill absolut inte ”kunna” dricka normalt eftersom jag mår mycket bättre av att inte dricka alls. Men jag önskar dig lycka till och hoppas du klarar av att dricka så mycket som du önskar för att må bra.

Kram

obstinat
sön, 2020-05-31 - 23:00

tack för din kommentar! Ska försöka svara så tydligt som möjligt, för nu är ju detta ett återkommande "tema" i kommentarer jag får, i riktningen "ska du inte bara sluta istället...." eller vad man ska kalla det. Obs att jag inte tolkar just din kommentar som att du säger det, men just det där ifrågasättandet av vad att normalisera sitt drickande ska vara bra för.

1. Hälsa! Jo, jag har tänkt enormt mycket på min hälsa och även varit inne på det i tidigare inlägg här att jag varit och kollat prover etc och oroat mig för det, samt insett att fina prover till trots kan det finnas osynliga skador med mera. Mitt drickande har varit skadligt, så jag försöker låta kroppen repa sig och hålla koll på den nu. Det drickande som jag siktar mot är inte direkt skadligt (ja all alkohol är skadlig som vi vet, men i relativa mått mätt), så därför är det inget jag oroar mig för just nu. Men det har oroat mig enormt mycket så som jag hållit på tidigare.

2. Tiden! Nu är vi ju inne i ett forum som handlar om drickande så här lägger jag ju allt mitt krut på alkoholprat och funderingar runt det. I övriga livet blandas det som tur är ut med andra saker. Men absolut lägger jag mycket tid och energi på det just nu, just för att jag satsar på att vända ett beteende som sitter djupt i mig. En vana som är svår att bryta. Då behöver man nöta, tänka, vända och vrida, göra fel och lära om.

Allt detta pga att jag, som 31 årig person som vet att jag kan klara av att leva sunt och inte destruktivt om jag rikta mina krafter ditåt, och vill kunna leva ett långt liv utan förbud och regler för mig själv (been there, done that), inte vill avskriva mig själv som varken alkoholist eller nykterist förrän jag undersökt alternativet "normal konsumist" (eller vad 17 man ska kalla det?) först. Sen är det precis som du är inne på, att jag tänker att när den nya vanan sitter, så kommer jag inte behöva tänka på det i framtiden. Vara vaksam absolut, det kommer jag behöva vara, så att jag inte hamnar i slentriandrickandet och överkonsumerandet igen. Precis som jag vaktar mina gamla ätstörningar men klarar att äta pizza och sen gå vidare med livet. Så jag ser det här som en tillfällig period där det får ta plats, och förhoppningvis blir "priset" att jag faktiskt klarar att vara en av dom som gått från skadligt till normalt drickande. Är nyfiken på att se om det går.

Sen är det väl lite en personlighetsgrej också det där med planering och strategier, hur man gör. När jag ville bli frisk från anorexi och bulimi satte jag mig (då som 18-åring) och skrev ut ett helt kompendium av excellistor på exakt kaloriinnehåll i all mat och gjorde upp matscheman utifrån hur jag skulle öka på mat successivt. Jag gick runt med en matvåg och det där kompendiet på mig i flera år varje gång jag skulle äta något någonstans (stod alltså och vägde kycklingfiléer och sånt hemma hos folk helt skamlöst). Ett sjukt och extremt beteende såklart, men när jag väl hade lärt mig äta normalt, släppte det, och jag slutade med det där. Inte räknat kalorier på flera år och verkligen inte övervägt att väga mat.

Förlåt för långt utlägg på din korta kommentar, men kanske svarar jag på någon annans (och mina egna) funderingar på köpet :)