Antipopp

Jag har svårt att hantera mängden jag dricker. Allt brukar gå bra om jag håller mig till öl eller max vin men direkt något starkare kommer in i bilden tappar jag kontrollen och blir redlös och oftast får jag minnesluckor vilket har blivit en enorm rädsla för mig. Har 3 barn och sambo. Sambon har vid flera tillfällen varit påväg att flytta från mig pga. detta. Har också hänt att jag rent ut sagt betett mig som ett svin mot henne vid tillfällen jag ej alltid minns. Har slocknat lite här och där men oftast har jag på något vis hittat hem men där då tappat kontrollen och somnat i dushen eller på golvet. Har kommit fram till att det är mitt DNA ( min farmor och min pappa har också haft alkoholproblem) och stressiga jobb med mycket ansvar och livsituation och frustation över att ej vara riktigt nöjd i mitt liv som gör att jag har sett alkoholen som en flykt och avkoppling. Men nu är nog dags att ta tjuren vid hornen och reda ut hur gå vidare. Vill absolut inte mista min sambo och barn pga. spriten!

@Antipopp välkommen hit! Klokt av dig att reflektera över dina alkoholvanor. Efter en längre tids nykterhet (tre månader) brukar man ha kommit i kapp sig själv på något sätt. Många upplever att de först där och då kan ta beslut om de vill arbeta för att dricka måttligt eller sluta helt. En del kommer då fram till att sluta helt är enklast. Jag är en av dem. Nykter 1,5 år nu. Inte ångrat en enda nykter dag. Livet känns rent som en fjällbäck. Har inget att dölja för någon. Barnen mår prima eftersom jag finns där för dem till 100 procent dygnet runt. De behöver sina vuxna förebilder (oss föräldrar) för att växa upp till sunda vuxna själva.