Stress, smärta och utmattningssyndrom har tagit över till100% sedan mer än ett år. Tröttheten har jag behandlat med alkohol! Jag blir piggare, men ångestfylld därefter. Uppenbarligen ingen bra metod. Jag har druckit nästan dagligen, 2-3glas vin på vardagarna, 1-2 flaskor vin/kväll på helger. Toleransen tycks vara skyhög.
Måttlighetsdrickande fungerar inte, kan jag konstatera efter flera försök. Just nu vill jag bara slippa dricka, i första hand i dag, helst hela veckan,
Jag erkänner mitt beroende för min partner och min närmsta vän. De tycks ändå inte riktigt förstå allvaret. Kanske för att vi delar samma beroende, mer eller mindre?

Jag har försökt att skrämma mig själv genom att ta reda på alla konsekvenser som alkoholen skapar. Jag vet inte längre hur jag ska hantera Beroendet?

Några tankar för den här dagen:

- Inget vin idag! Jag behöver inte det!
- Använda djupandning som metod då tankarna kommer
- Ta frisk luft direkt

Jag behöver Hjälp! Har försökt anmäla mig till internetbaserad behandling men vet inte om det funkat för jag får ingen bekräftelse?

farmor

Nu har vinet fått rinna direkt ner i avloppet istället för omvägen genom strupe, hjärna och kropp!
Nu finns det hopp!

drickerensam

bra gjort!

jag krossade själv två fina Iittala vinglas för några dagar sedan. för att markera för mig själv att nä det är slut med det här.

Hur många flaskor har jag inte hällt ut i avloppet... Morgonhjärnan häller ut flaskan, eftermiddagshjärnan köper en ny. Hur korkat som helst.
Ok, för mig krävdes det att någonting hemskt skulle hända för att jag skulle få mer självkontroll och viljan att sluta.
Det mest intressanta är att förutom mig själv är det ingen som vet vad som har hänt. Ingen märkte, som tur, då slipper jag denna ångest iaf.
Men det är så himla svårt att inte dricka. Förre igår klarade jag ett glas vin på restaurangen. Igår en irish coffee. Idag blir det ingenting. Kontroll. Kontroll. Kontroll. Gud hjälp mig.

farmor

Det kan vara bra med en tydlig symbolhandling inför en förändring. Oj, Ittalaglas...Ja,,varför inte? Jag har också hällt ut vin för något år sedan, i min ensamhet. Den här gången tillsammans med min make. Jag tror på den här handlingen som slutet på missbruk. Ja till och med slutet på måttlighetsdrickande. För Alltid? Det vet jag inte..Men varför skulle jag vilja börja om igen när jag kommit ur den onda spiralen?
Ja, ni hör. Den erfarenheten har jag inte.
Just nu känns det bara så skönt att slippa frätande sönder magslemhinnan. Första vinglaset brukar aldrig kännas bra för mej, det bränner i hela strupen! Jag har ätit medicin mot magkatarr och druckit tills det kommer upp i halsen på natten. Jag har suttit och sovit första halvan på natten många många gånger för att stå ut med halsbrännan. Jag har svårt att andas och troligen sömnapne som förvärras av alkohol.
Hela mitt belöningssystem har kraschat och jag medicinerar mot ångest. Sömntabletter och dålig sömn.
Rabbitgirl, vi får uppleva hemska saker som händer pga. Alkoholberoende. Det tror jag att alla
här kan berätta om. Ändå har vår beroendehjärna så svårt att släppa taget om detta gift?!?
Ibland kan det också vara en styrka att be om hjälp av Gud, en inre kraft eller till vad/vem man vill rikta sitt sökande efter kraft.
Blott en dag ett ögonblick i sänder...vilken tröst...
Det finns fina texter, psalmer och kloka ord att hämta kraft ifrån.
Jag har landat i att jag har noll kontroll - därför väljer jag den enkla vägen nu!
Jag laddar med kommentarer till mej själv och andra. "Nej, tack! Jag behöver ingen alkohol " Säger jag till mej själv.
Till några vänner kommer jag att säga precis som det är. " Nej tack! Jag har utvecklat ett alkoholberoende så jag avstår nu "
Till andra säger jag bara "Nej tack, det är bra för mej"
Till maken säger jag " Å vad jag är glad och tacksam över att vi slutat med alkoholen! Ditt stöd är verkligen kärlek ? "

solapan

Farmor,
hoppas det går bra för dig. Ser hur du förbereder dig för nya vanor. Det börjar så och till slut kör man.

farmor

Jag känner mej mest lättad över att jag har tagit det här beslutet att inte dricka alkohol. Känner ingen abstinens ännu, förutom en stor trötthet.
Första helgen utan vin på 20 år väntar. Det kommer säkert att kännas konstigt men jag är beredd. Tänker laga god middag som vanligt och inte missa helgkänslan. The får bli den nya kvällsdrycken. Har laddat med flera fina sorter. Det får vara okej med en tidig kväll om tröttheten kommer över mej. Min käraste är med i det nya livet som vi har framför oss. Spännande att se vart det här för oss?

solapan

farmor,
så roligt att höra att ni laddar inför helgen. Ska läsa här om hur du fixade det. Kan tänka mig att det blir annorlunda.

blomstra

...har jag också börjat med. Brukar annars överkonsumera kaffe, vilket jag märker inte alls är bra nu. Tips på bra tesorter? Härligt att du mår bra!

farmor

Fint att ni läser och kommenterar! Ja, kaffet har jag också minskat. Dricker bara på förmiddagen. Rött The är milt för magen och innehåller inte koffein. Ibland gör jag The på färsk ingefära. Zzzzzzzz natti natt ?

Så skönt farmor! Nu gäller det att hålla ut! Det klarar du! Helgkönslan är viktig och den sitter inte i alkoholen. Själv dricker jag a-fritt.

cruella

Första helgen utan vin på 20 år!! Sååå länge sen var det inte för mig men det var åtminstone så länge sen att jag inte minns den. Ska bli spännande att höra hur du fixar helgen....för att du gör det, tvivlar jag inte en sekund på!

Eulalia

Du verkar ha fått med dig din make i problemet. Kanonbra. Jag fick med mig min karl till slut, han insåg att han måste hjälpa mig. Så vi har bestämt oss för en helvit månad, och funkar det bra så fortsätter vi. En vit vår har vi pratat om. Lite lättare att ta det på det viset, tycker jag, det blir liksom att jag tar en dag i taget. Det funkar för mig.
Bra ide där om the, jag är kaffedrickare av stora mått, men på kvällen kan the vara bra. Ska oxå skaffa mig lite finare sorter. Ett annat tips som jag har tagit till är att jag stickar. Stickar uteslutande "lätta saker" så att jag kan titta på tv samtidigt. Kram och trevlig helg!

farmor

Samma här Eulalia! Det har tagit flera år för mej att få maken med "på tåget". Förut pratade jag mer om att VI drack för mycket, det senaste halvåret pratade jag enbart om att JAG drack för mycket. Där fanns plötsligt en ingång till ett öppnare samtal. Jag har nog inte själv varit ärlig och insiktsfull tidigare. Det har varit lättare att se de fel som maken gör istället för att se den som har störst problem, jag!
Vi får se vart det här leder till. Jag är tacksam för stödet på vägen men inser att det inte är något som jag kan förvänta eller kräva. Innerst inne är det mitt eget beslut och ansvar hur jag väljer att leva. Vi har pratat om några vita veckor. Men själv känner jag mej tveksam till att jag överhuvudtaget ska dricka mer. Jag vill ge mej själv tid till att verkligen läka. Känna hur jag verkligen mår i kropp och själ.
Ja, som farmor ? har jag börjat sticka sockar! Det SKA ju farmödrar göra, eller hur?
Ser fram emot kvällens The, stickor och TV ( efter en god middag förstås)
God Helg! ?

Leverjag

Att läsa om din förändring och kämparglöd. Du har ju verkligen det och de goda vanorna i dig som alltid tränat. Tänk vad alkoholen kan kidnappa folks hjärnor!

Så underbart du stöttar och delar i forumet också. Grattis till dina dagar och till din väg tillbaka till friheten. Själv eller med make. Härligt att få stöd i detta nu tillsammans och han mår nog alltid bra av lite ledighet från giftet han med. ;-)
?