Jag har haft alkoholproblem något år. Mitt största problem tror jag är att även partnern är törstig. Vi har försökt att vara nyktra några veckor och leva hälsosamt. Oftast har det lyckats. Nu den senaste tiden har det spårat ur med alkoholen. Vi har skött jobbet båda 2 men druckit så gott som var och varannan kväll. Det är ofta jag varit rädd att polisen ska stoppa mig på morgonen på väg till jobbet. Jag har varit rädd att jobbarkompisar ska känna lukten av fylla. Det har även synts i ansiktet, svullnad, trötthet, bakfylle-ögon. . Jag tycker jag har fått lite krämpor som förmodligen varit alkoholrelaterade. Kramper och domningar, högt bltr. yrsel. Jag har barn äldre och yngre. Ett av barnen har jag diskuterat mycket med om alkohol, alkoholism osv. Hon har frågat mig när jag ska söka hjälp? Jag har svarat lite vagt och försökt att komma undan med olika svar. Min bakgrund är som många andras alkoholism i släkten. En pappa som var väldigt charmig och glad, men beroende av alkohol. Jag minns tillbaka på barndomen som ändå var fin och trygg mestadels p g a en stark och trygg mamma. En mamma som ställde upp på oss ungar till 100%. En mamma som aldrig drack när vi var barn. Mamma gav oss självkänsla genom att ge beröm och styrka. Hon gav mig kraft för att ge mig ut i livet med nyfikna ögon. Ändå trillade jag dit. Jag har varit medveten om faran och även sagt till mina syskon att jag kan bli alkoholist, jag vill inte men ibland blir det inte som man vill. Flera av mina syskon har problem med A. 2 har slutat helt, en med hjälp av bl a AA. Min nya chef som har jobbat med missbruk har pratat med mig, efter att ha fått ett mail av min dotter. Dottern skrev att jag behöver hjälp med mitt alkoholproblem. När chefen sa detta kändes det som om någon dragit ner byxorna på mig... Chefen var förstående inte alls fördömande. Det märktes att hon var van att hantera detta. Efter samtalet drack jag 2 planerade pubkvällar. Sedan dess har jag varit nykter snart 4 veckor!! Det känns fantastiskt, men jag vet att faran lurar bakom hörnet. Känslorna går lite upp och ner. Ibland har jag känt mig euforisk, andra gånger har jag tänkt på separation och andra jobbiga saker. Vet ej hur det blir med mig och sambon som nu försöker hålla sig nykter, efter påtryckningar från barnen. Vi är så olika när det gäller A. Jag har för första gången i mitt liv tänkt att leva helt nykter!! Jag har aldrig förr tagit orden i min mun. Nu efter mycket tänkande, läsande om A, hört berättelser om A och hur barn påverkas av förälders missbruk, känns det som det enda rätta för mig.Jag tänker även på andra som har lyckats sluta med A som varit långt ner i träsket. Dessa starka människor, då vill jag också vara stark!! Kram på er:)

Klok och harmonisk är jag nog inte jämt. men hittade några tänkvärda citat på FB "Oavsett hur länge du har varit på väg åt fel håll, är det aldrig försent att vända.... Lär dig uppskatta det du har innan tiden tvingar dig att minnas vad du hade.. "Nisses Vodka-diet fungerade fint han förlorade 23 kg, fru och 2 barn, hus, jobb och alla vänner...

Jodu den dieten kan jag lätt hoppa över, trots en del övervikt:-)). Känner oxå igen mig i din arbetssituation, där vi blev övertaliga och omplacerade. Jag trivdes verkligen inte på mitt nya ställe, så jag sa helt sonika upp mig och har nu fått ett nytt arbete att se fram emot. Så visst flyter det på ibland. Grattis till dig och ditt över året nyktra liv. Beundransvärt. Kram

om ditt år, har följt dig här på forumet. I dag är det en månad för mig, så jag firar lite försiktigt med en julmust! Jag börjar tro att jag också kommer att fira ett år om ett år, minus en månad då, för nykterheten känns just nu så himla bra och grundmurad. Att läsa här på forumet känns som en bra livlina att hålla i om det skulle dyka upp några konstiga tankar. Grattis till dina 12 månader!

Fenix du har ju varit med länge på forumet, läste en del i din tråd. Hur länge du varit fri från a som längst? Vad är det som gör att du börjar igen? jag har en släkting som tog återfall efter 5 år. Han går på AA nu, men har prövat många vägar till nykterhet. Han gick på en kurs om alkoholberoende som faktiskt hette Fenix. Den gick ut på att man läste så mycket som möjligt om a, om dess verkningar på sig, på familjen och ekonomin.En slags KBT. Då gick han den kursen 40 tim/veckan i stället för jobb. Den kursen lades sedan ner, blev för dyr. Jag tror det är tankarna hos oss beroende som behöver ändras. Beroende på om man har psykiskt eller, fysiskt beroende eller en kombination av dessa. Själv har jag fysiskt beroende dvs jag har druckit oftare och starkare alkohol gått över gränser hela tiden. Jag har inget problem med att prata, vara social, eller dansa nykter. Jag har aldrig fått en kick av alkohol. Men fastnade i beroendet efter en tid. Tror det kan vara viktigt att veta varför man dricker. Kram på er...

Tidigare alltid före jul, städade jag i bastun och källaren. Det brukade gå till så att jag spelade musik jag gillar, och massor med vin och cider.. sen skurning överallt väggar och golv. Tack vare alkoholen så gick det lekande lätt . Höll på någon timma. ..Städade bastun igår. Tänkte på hur det varit och hur det är nu. Inga fyllebråk mellan mig och vänner. Ingen sambo som slocknar i bastun. Inga barn som kommer ner och frågar vad vi håller på med.. Inga tomflaskor och tomburkar i mängder. Allt är lugnare, och en fräschare känsla infinner sig i mig. Nu kan dom vuxna barnen komma hem och fira en vit jul.. Den första helvita julen på många år....Lika vit som tomtens skägg.. Kram på er..

höll också på så där ibland när jag skulle städa förr. Tyckte det gick lättare med lite alkohol i blodet, och det gjorde det oftast till att börja med. Men ibland blev promillen för hög innan man var klar. Då sköts resten av städningen upp, framför fyllan, och när man började nyktra till med baksmälla och elände, var det ofta rörigare och stökigare än innan man började. Så ingenting tjänade man på det i slutändan.

Ja, en vit jul siktar vi in oss på!

Städningen, tapetseringen eller vad man nu höll på med sköts ofta upp. Typ "vafan spelar det för roll om hundra år" Och morgonen efter med fylleångest ofta tankar som hände det något dåligt igår? Och en förhoppning om att allt hade varit ok. Tyvärr var det många mornar jag vaknade och hade bråkat, gjort bort mig på olika sätt. Nästan alltid varit för full och hamnat i gräl.....

Skriver saker som jag numera slipper.. Försöka få bort fylle-andedräkten genom att tugga kaffepulver, svälja tandkräm suga på halstabletter. Stå en bit från folk för att dölja alko-lukten på jobbet. Inte titta folk i ögonen för skammen. Hoppas att inte kroppen luktar fylla för jag inte hann att duscha(låg kvar i sängen med den som vanligt djävulska bakfyllan så länge som möjligt.) Livrädd att möta polisbilar, ännu värre poliskontroll!! Kolla mobilen och Fb så man inte gjort idiotiska inlägg. Försöka minnas vad man gjort kvällen innan? Dåligt samvete för stora och mindre barn. Alltid dåligt med pengar i slutet av månaden, men jag kunde ändå tömma något konto för att "festa till det" dvs det fanns alltid pengar till alkohol. Byta bolag, åka till olika städer för det var retligt att åka till samma bolag flera gånger i veckan.Dricka vin ur kaffemugg för att slippa tjatet om att jag dricker vin. Bråken med sambon, vuxna barnen, andra vänner släktingar som jag drack med och ofta slutade kvällen med gräl..Har skrivit något liknande innan, men är värt att påminna mig om att hela mitt liv dom senaste åren har gått ut på att dölja mitt supande.. Vill jag ha det "kuliga" livet igen? Nej Tack!!

Jag har en släkting och både han och hans partner dricker. Dom har mindre barn. Nu fick jag höra att mamman åkt in med ambulans för ev stroke eller annan attack... Ett gift par som utåt har det bra med jobb, flera bilar, hus, semesterresor osv. Har funderat på att maila släktingens chef om problemet. Vill inte stå till svars om barnen som vuxna frågar varför jag inte gjorde något? Hoppas förändring sker nu...

Så fint det känns. Jag är verkligen nöjd med att lyckats vara och leva utan A. Känner numera ingen kamp och sällan sug. Var på Nyårsfirande men jobbade, på byns torg. Tittade på folk med flaskor och glas. Där hade jag stått och vinglat flera gånger genom åren, mer eller mindre full. Dragit från krog till krog som man sjunger. Kändes bara patetiskt. Har aldrig känt någon riktig glädje i det. Så skönt att bara se på.... 2017 ska bli ett år då jag ska rensa hemma, laga trasiga grejor eller slänga. Tvinga sambon att göra det samma (svåraste biten)... Jag ska göra saker själv om jag inte får med mig någon intresserad. Det kan gälla föreställningar, bio, andra aktiviteter som jag blir sugen på. Inget kan stoppa mig nu när det gäller att göra mig själv till en nöjdare, nyfiknare, lyckligare, Miss Lyckad.... God Fortsättning på er och... ett Fortsatt Vitt 2017 för mig i alla fall.. Varm Vinterkram...

Jag delar din härliga entusiasm! :) Jag känner likadant, nu får det räcka med att sätta alla andra före sig själv, 2017 ska bli året då vi börjar bejaka oss själva. Utan alkohol.

Kram på dig!

För att man har a-genen kan man inte bara skylla på det och strunta i att ta hjälp hela livet. Blir lite trött när jag tänker på mina släktingar och deras respektive. Släktingen som fick stroke och har småbarn är nu sjukskriven. Väntar bara på att hon ska börja dricka igen. Deras barn har nästan aldrig haft nyktra föräldrar på helgerna eller semestrarna. Tragiskt. Våra barn har haft föräldrar som de senaste 2 åren, har druckit så fort dom var lediga från jobbet. Tufft att vara barn i vår släkt. 3 nära släktingar har slutat med a, och så jag förstås...Vad blir det för konsekvenser för barnen med föräldrar som är beroende av a? Medberoende, psykisk ohälsa,eget missbruk, dålig självkänsla, dåliga val av partners och vänner (jag är inte värd bättre, hen behöver min hjälp) Jag hoppas jag och sambon gett våra barn styrka och stöd så dom inte blev alltför skadade av vårt supande. Dom äldre barnen har valt fina partners med sunda värderingar. Tur att jag började dricka sent i livet och att jag slutade i tid innan vi gjort stora skador på vår familj. Kram <3

Tänker på alla som idag känner sig misslyckade.. Gör inte det. Det är när vi slutar försöka som det är kört. Se tillbaka. Vad blev fel? Vilka val skulle jag låtit bli?. Hur kände jag när jag beslöt mig för att dricka alkohol? Har du slutat med annat beroende eller någon annan ovana. Ta till knepen. Hur gjorde du? Hur tänkte du? För att lyckas få till förändringen.Tänk läs, och lär om problemet. Det är mycket lättare att förstå sig själv och alkoholberoendet då. Stor varm kram till dig som idag känner skuld och skam <3

Har faktiskt inte koll på dagarna längre. Hur länge jag varit nykter. Nykterheten har blivit vardag i mitt liv. Jag tänker aldrig mer dricka alkohol. Jag har druckit färdigt. Känns skönt att veta det. Vad skulle få mig att dricka? Någons död? Nej, vad skulle det hjälpa. Det är sådana tankar jag har haft. Jag saknar inte att vara full. Det är ganska fantastiskt att det går såpass lätt ändå att sluta dricka... Tänk om jag vetat det tidigare? Men nej... Jag skulle ha denna resa för att förstå mig själv och alkoholberoendet. Nu hoppas jag att fler i min omgivning som har stora a-problem, ska förstå att det går att sluta dricka. Jag har tänkt på att vi som föräldrar kan bli beroende eller göra andra dåliga val. Det bästa är att visa barnen att man kan ändra sig och ta sig ur problem också. Det kan gälla vad som helst. Ekonomisk knipa, dåliga relationer, beroende mm. Vi kan visa ungarna att så här gjorde jag och det blev faktiskt ganska bra till slut. Problem lär vi alltid ha, men det gäller att hitta lösningarna... vinterkram...

Jag kommer såklart att alltid passa mig för A. Vet att jag aldrig kan bli "normaldrickare" Jag vill faktiskt inte det heller....

Lim

Hej miss lyckad. Jag har precis blivit medlem här men har läst längre. Vill bara skriva att din tråd är en av dem som inspirerat mig väldigt mycket. Livet är bättre utan alkohol. Så är det bara. Det ska bli så skönt att tro på mig själv och mitt beslut och skriva som du skrev, att du vet att du aldrig kommer dricka igen. Vilken lättnad. En stor börda försvinner när alkohol inte är ett alternativ längre.