Jag full förståelse för era behov av att ventilera för att må bra. Min äldsta dotter som nu är 30 år har ett komplicerat medfött hjärtfel. Vi föräldrar har kämpat som tusan för att få ihop vardagen då vi även har två yngre syskon med särskild behov i form av ADHD. Ingen utomstående som ej har varit i samma situation kan förstå hur vi kämpat. Vi hade tur att föräldraföreningen för barn med medfödda hjärtfel fanns. Där hittade vi stöd i form av att vi lärde känna andra familjer i samma situation så vi kunde ventilera.

svagis

Vill inte att du slutar skriva om ditt liv - jag har just postat ett inlägg där jag beklagar mig lite över att behöva hjälpa min dotter, men också hur jag lurar alkoholdjävulen och min hemska självömkan! Ha ha! Så det så :)
Kram
svagis

Ler när jag läser ditt inlägg svagis :-). Jo, jag behövde ta några steg tillbaka efter vår diskussion här. Jag har funderat på att lägga ner skrivandet. Vill inte hamna i konflikt. Vill inte att andra ska må dåligt över vad jag skriver här. Har haft tillräckligt av konflikter och tråkigheter de senaste åren. Utmattningen har lett till att jag tydligt väljer mina (egna) strider. Har inte ork till hela livet helt enkelt. Men, å andra sidan. Att bli nykter handlar om att stå upp för sig själv. Inte för andra. Jag har rätt att vara den fullblodsegoist jag behöver vara för att fungera i processen. Jag var så glad när jag började skriva här i AF eftersom jag tänkte att jag kan använda det som en dagbok för mig själv, mina egna tankar och utmaningar. Läsa om andras, få insikter osv. Men det är ju klart att livet på detta forum är som livet IRL. Den striden MÅSTE jag ta. För att vara nykter. Jag stannar. Jag har bestämt mig för det. Jag behöver prata om mina barn och särskilt det ena av dem. Jag kommer att fortsätta göra det. Hade inte jag gjort allt som står i min makt för hennes utveckling och utbildning hade jag inte hamnat i alkoholismen. Kampen fortsätter men den ska ske i nyktert tillstånd. Jag behöver det stöd forumet faktiskt ger för att klara det.

De senaste dagarna har varit ömsom vin och ömsom vatten (får man säga så? :-)). Fick med flickan på en fika hos kompisar i förrgår och till simhallen i går. Fantastiskt stor skillnad för vårt umgänge om vi bara kan göra något utanför lägenheten en gång om dagen. Det var vattnet. Vinet är att jag tyvärr varit hejdlöst sugen på vin de senaste dagarna. Suget går över stundvis, t.ex. när jag ligger i plurret, men sen kommer det igen. Skulle kunna ge en del för ett glas eller 7 som det känns just nu. Varför är det så nu? Vet inte säkert. Ett försök till analys dock:

Jag fyller 50 i dag. Är det festprissen i mig som tycker jag är värd lite vin på min 50-årsdag tro? När vi var hemma hos kompisarna i måndags stod det en öppnad flaska vin på deras bänk i köket. Så har det brukat se ut hemma hos mig också. Bara att ta ett glas när man blir sugen. Nu blev jag sugen när jag såg flaskan. Men, ajabaja. HÅLL UT!!!

På fredag äter Jag (och barnen hoppas jag) och kompisarna middag tillsammans. En av dem fyller också 50 i veckan. Vi planerade middagen när vi sågs. Frågan om alkoholhaltiga drycker kom upp. Jag räddade mig ganska bra tycker jag. Med ett leende på läpparna förklarade jag att det var segt det här med utmattningen. Jag vill inget annat än att komma ur den snarast och har därför bestämt mig för att det får bli helt vitt framöver. Inga problem. Inga ytterligare frågor. Kompisarna dricker, men med måtta och är väl insatta i vad alkoholen kan göra med oss. De är kloka helt enkelt. Samtidigt har jag inte (just nu i alla fall) tänkt bjuda in dem i min innersta krets som jag berättar detaljer för. Det har jag en annan kompis till. Jag förstår nu att middagen kommer att bli en utmaning för mig. Men, den måste jag kunna komma igenom. Livet är inte alkoholfritt, det finns överallt. Nu under helgerna har jag ju haft förmånen att kunna stänga världen ute och sitta för mig själv, men det är ju inte så vardagen ser ut. Bara att ta tjuren vid hornen och GIV MIG STYRKA!

Tack alla för era inlägg i min tråd ovan. En grej som kom upp, tror det var PimPim som skrev om ADHD-utredning. Jo, jag tror jag har en släng. Jag försökte också för några år sedan få en utredning. VC skickade remiss till vuxenpsyk men där tog det tvärstopp. Det vägrade göra en utredning på mig. Två skäl: 1. Det har gått "för bra" för mig. Jag har fast anställning sedan många år, tjänar bra, inga tydliga psykosociala problem. 2. Någon från min barndom måste bli intervjuad om hur jag var när jag var liten. Det finns ingen sådan i mitt liv. Jag växte upp med min mamma som ensamstående. Henne har jag brutit kontakten med sedan 25 år. Min pappa drack (periodare) något kopiöst under min uppväxt så han har ju inte koll på vem jag var då. Numera har vi däremot en hyffsat bra kontakt och han är en mycket uppskattad morfar (som också är nykter sedan 25 år).

ADHD-dörren är därmed stängd för mig.

Så, nu sitter jag här på min födelsedag. Första skoldagen i dag för flickan. Hon vägrar dock stiga upp ur sängen. Aldrig hänt tidigare att jag inte fått upp henne. "Skolan är skit och jag tänker inte gå dit" "Punkt." Fick be taxin vända. Sedan hösten går hon i en resursskola. Fungerar sådär och jag ångrar skolbytet väldigt mycket nu. USCH, vad man utsätter sina barn för med dessa beslut som vi vuxna måste ta över våra barns huvuden. Detta är ÅNGEST för mig. Det blir VAB för mig i dag. Klockan är 07.55. Jag sitter här med mitt te, men tänker bara på vin. Skit också. Ge mig kraft att motstå.

Har avlösare i hemmet till flickan. Nyss ringde avlösaren på dörren. Ville gratulera och ge mig en flaska vin. Avstyrde snabbt vinet med utmattningsargumentet. "Va, dricker inte du?". "Jo (hmhm), men inte just nu. Du får tillbaka vinet men kortet tar jag gärna!". Ja, jisses. Hade jag tagit emot vinet hade jag druckit det. Så känns det. Inte bra att fylla år när man bara är inne på sin tredje vecka som nykter.
GIV MIG STYRKA att hålla emot!

svagis

Mycket på en gång hör jag. En sak i taget. Prioritera nykterheten som du gör.

1. Dotterns skolsituation. Samma hände min dotter, hon slutade gå till skolan en dag. Men det finns någon du kan göra. Om du orkar, följ med din dotter till skolan under en hel skolvecka, observera henne och allt som händer runt omking, för anteckningar. Vilka situationer, tidpunkter osv. skapar stress för din dotter. Går det att förändra? Om du vill så hjälper jag dig gärna med analysen av dina anteckningar. Sen tar du med dig din analys till rektor/skolchef/specialpedagog som får ta detta med berörd skolpersonal. Det ska vara konkreta förslag till förändringar för din dotter. Jag gjorde inte så här men vet idag att det hade varit det bästa.
2. Grattis till din 50-årsdag <3 <3 <3 Det är väl sååå stort att du firar den genom att bli nykter - den finaste present du kan ge dig själv <3
3. När det gäller detta forum - de som inte vill läsa om vardagen med ett barn i särskilda behov får väl läsa andra trådar!? Hur svårt kan det va?

Kram
svagis

När det gäller skolan, deltog jag under en fm i höstas. Såg stora brister i skolsituationen. Har sett andra formella brister som jag både haft mail-växling med rektor om och möte. Ville delta ytterligare dagar på skolan. Motstånd från skolan, men nu har jag fått "tillåtelse" att delta en dag nästa vecka. Detta är en väldigt lång historia som du förstår. Vi kommer från extremt professionell skola, men bytte, framförallt av skälet att skillnaderna ökar mellan NPF-barn och normala barn och att vi såg att den nya skolan skulle vara bra åtminstone på sikt. Det har den inte visat hitintills. Jag är arg och upprörd på mycket. Håller mig i skinnet då en god dialog är nyckeln till framgång. Det vet jag. Men, detta är så klart en stark trigger för min alkoholkonsumtion och jag tror det var höstens dialog med rektorn som bidrog till mitt crescendo i konsumtion och som gjorde att jag tog beslutet om att sluta dricka helt. Jag bollar gärna med dig! Har också anlitat avlösaren som har en kompis inom skolan. Hon har fått min tillåtelse att släppa sekretessen eftersom jag behöver input från de som har kompetens inom området.

I dag håller jag på med frågan om sjukresor. Flickan åker som sagt inte t-bana längre. Har ansökt om färdtjänst men inte fått den beviljad ännu (långa handläggningstider). Har ett läkarbesök nästa vecka. Läste på 1177 att vårdgivaren godkänner sjukresor. Ringde vårdgivaren. Nej, de kan inte godkänna sjukresa eftersom de inte känner flickan. Jo, ni känner henne, hon var hos er mycket för några år sedan. Nej, det var länge sedan, vi godkänner inte. Du får ringa BUP. Ringer BUP. Nej, vi kan inte godkänna eftersom vi inte är vårdgivare. Ringer tillbaka till vårdgivaren. Osv osv....

Ge mig styrka att finna lugn och harmoni på min födelsedag. Ge mig styrka att hålla mig ifrån vinet...

svagis

Men egentligen borde du få bättre hjälp från samhället. Om jag använder min erfarenhet och mitt perspektiv som forskare inom NPF i skolan så kanske vi kan räkna ut vad som är rätt väg att gå. Har du kontakt med Habiliteringen? För en arbetsterapeut skulle kunna göra ett skolbesök och bedöma din dotters behov i skolan, då får du mer muskler bakom. Vad tror du om det? Min erfarenhet är att arbetsterapeuter är en underutnyttjad resurs för elever med NPF i skolan och det finns faktiskt ett par rektorsområden i Sverige som har anställt flera arbetsterapeuter som hjälper lärare att genomföra de anpassningar av skoldagen som behövs.

Jag finns här! Vi bollar och du fortsätter hålla huvudet kallt och nyktert <3
Kram
svagis

Jodå, vi tog kontakt med habiliteringen här i Stockholm när hon fick sin autismdiagnos. En timmes möte för att förklara vår situation. Därefter en timmes möte där de förklarar vad de kan bistå med. Hur skulle det vara om de läste journalen på förhand så kunde man ta allt på ett möte? I vilket fall. Hjälp med barnet kunde vi inte få egentligen utan det är stödgrupper, dvs nya möte som tar tid och energi med oklart utfall för min egen del. Jag hade ett konkret ärende och det var frågan om ett tyngdtäcke. Inga problem men då måste vi ha ett möte med arbetsterapeut (med flickan, all den ångest inför det mötet och en vab-dag för att kunna ta det), skriva sömndagbok och gå en utbildning. Nej, jag tackade nej. Har inte tid och kan inte utsätta min flicka för ytterligare belastning i form av stress och ångest. Hon fick ett tyngdtäcke av mig i födelsedagspresent i stället. Stödet jag får från habiliteringen är samtalen jag har nu och de är jättebra! Skolan hon går på är en liten resursskola med inriktning NPF. Det är liksom deras grej, så jag tror knappast de släpper in någon från habiliteringen. Det är ju knappt att jag får komma dit.... Skolan hon gick på tidigare (vanlig kommunal) hade inte mycket att ge för habiliteringens "hjälp". Vet att habiliteringen funkar olika i olika delar av landet, men här har de inte jättegott rykte faktiskt. Jag kan skriva under på det av egen erfarenhet.

Något som jag har fått mot alla odds är 8 avlösartimmar i månaden. Mot alla odds säger jag därför att det är mycket ovanligt att man får avlösning som skild, då man menar att man kan återhämta sig varannan vecka. För mig har avlösningen fyllt flera viktiga funktioner. Dels går jag och simmar då. Bra. Men, en oväntad effekt är att jag upplever att jag får fjärma mig lite från min och flickans symbiotiska förhållande. Hon är inte glad över avlösningen. Men jag säger hejdå och avviker (vilket har känts tufft i mamma-hjärtat). När jag kommer hem igen har de alltid haft det jättebra. Ett sätt också att skapa distans till livet med NPF-barn.

Hejohå.

svagis

Symbios ja...kämpar fortfarande med det.

Nej, habiliteringen är så himla olika, ingen kvalitetssäkring där inte :( Men när det är en resursskola för NPF så bör de snabbt ta tag i din dotters ovilja att gå till skolan, OM den håller i sig vill säga. De måste ta reda på vad det beror på osv.
Toppen om hon får färdtjänst och börjar gilla den nya skolan så småningom - det ska jag hålla tummarna för <3

Kram
svagis

Måste säga att det är skönt för mig att du arbetar hemma i dag så vi kan "prata" lite svagis. Fortsättning följer när det gäller skolan. Efter en skrikig fm här har vi nu borstat tänderna och fått på kläder. Ett steg på vägen mot restaurangbesöket i kväll.

Suget är helt galet stort här. Jag tackar gudarna för att jag inte tog emot vinflaskan i morse... Dricker kaffe och tänker på hur gott det skulle vara med "ett" glas rött.... Jag behöver styrka nu för att hålla mig ifrån vinet alltså. Känner mig helt överrumplad av denna reaktion!

Grattishälsningarna dundrar in. Trevligt. Men alltså alla dessa emoijis. Det är blommor och hjärtan men också vinglas, rött vin, vitt vin, bubblor. Jag dricker snart upp dem....

svagis

Du klarar att stå emot suget - du firar ju genom att välja NYKTERHETEN!!
Ingen mer dimma ska sänka sig - du behöver din skarpa hjärna eller hur?
Lura dig själv, beställ en festlig alkoholfri drink på restaurangen - det finns några som till och med har namn har jag hört! Vänta, ska googla lite! Jo t.ex. Virgin Mojito eller Virgin screwdriver kan du beställa. Sen får du berätta för mig hur det smakade :)
Ha en härligt trevlig kväll nu <3
Kram
svagis

Hipp hipp hurra! ??❤️???

Många kommuner kan med statliga projektpengar under ett års tid anställa en arbetsterapeut till skolorna. Har fått erfara det och dessa arbetsterapeuter ger pedagogerna många förslag till vad som kan förändras i klassrummet och på skolorna. Det hjälper många av våra NPF-barn ❤️
Hoppas ni verkligen kan landa framöver och att er situation blir dräglig för både dig och din dotter ❤️

Njut nu av kvällen och av din födelsedag!

Bamsekramar PimPim?

Nyss hemkommen från restaurangen. Jag fick med mitt barn dit!! Ja, båda för den delen. Hann inte se din drinktips innan svagis, men det kommer fler gånger. Drack två alkoholfria öl. Dem hjälpte! Jag kände lite fest, de var goda och jag är proppmätt. Min målbild är att aldrig mer behöva skämmas inför 14-åringen. Det behöver jag inte göra i dag i varje fall. Vi pratade inte om det då, men jag kan tänka mig att han tror att jag drack öl med a i. Om det blir frågor kan jag i varje fall med rak rygg och stolthet i tonen säga att nej, jag har inte druckit något, jag är inte berusad det minsta, jag är spiknykter och har full koll. Det känns jättebra!!! Heja mig. Är övertygad om att utmaningen med suget kommer att fortsätta under veckan. På fredag har vi den där kompismiddagen också. Men, jag ska klara det.
Tack för grattishälsningar och kreativt stöd svagis och PimPim!

svagis

Det låter som en toppenkväll! Du är stark <3
Idag ska jag vara nykter - har tappat räkningen men tror det är dag 20 idag :)
Kram
svagis

Ja, det var en kamp i går som hette duga. Ert stöd var ovärderligt! Sovit gott och länge i natt. Flickan kom i väg till skolan i dag så nu blir det jobbet! Känns toppen! Jag ska vara nykter i dag också.

Lyssnar nu. Tråkig men intressant förelasning! Att det finns samordningsproblem ar ju helt uppenbart. Jag tillhör dock skaran föraldrar som söker mycket information, pratar runt och framförallt inte tar ett nej för ett nej. Just det sista har varit en framgångsrik strategi. Det ar min erfarenhet. Fattar att många ger upp. Det ar ju ofta latt att skjuta över ansvar på "någon annan" inom vårdsystemet.

I dag kom jag ivag till jobbet. Kandes toppen! Kande mig ovanligt pigg och vaken. Det MÅSTE jag komma ihåg nu nar suget hela tiden ligger på baklur. Fick ovantat många buketter i går och tankte att jag antligen skulle slå till på den dar Ittala-vasen för 1700 kr som jag sneglat på lange. Hittade ratt farg efter några olika butiksbesök. Fick tag på den absolut sista vasen i en butik. Betalar och ska gå ut och då kraschar jag vasen i stöldbågen :-( Kvinnan i kassan började mumla om att detta kanske betyder något... kanske något dåligt?.... Lite besvarande var det för mig, det måste jag saga. Nu ar jag hemma igen. Blombuketten får stå kvar i vattenglaset. Det gör inget. Jag ser bara blommorna andå.

Jag fortsatter tacka gudarna för att jag inte tog emot vinet i går. Jag ska inte dricka något i dag heller. INTE dricka något i dag heller.