Jag kan lova det, faktiskt.
Att krafterna kommer tillbaka.
Det är världens lyxigaste grej när man varit nykter så länge som jag- att det går att (så gott som) lova saker som kommer med nykterheten. 😍 Du blir piggare men det tar lite tid. Behovet att vila oftare hänger i länge. Tålamod är något för oss bråttom- människor att öva på. Kram och heja dig!
Ps, du hör kanske också till de av oss som druckit för att orka- då tar det ännu lite längre tid för hjärnan att ställa om till behovet ”vila” och att göra just det. 🍂

@annacananda grattis till dig🥳du har klarat tre hela veckor. Jag är övertygad att din fjärde vecka flyter på bra! Försök att fokusera på alla positiva saker, som dom tre veckor fört med sig. Och villa när du känner dig trött. Tror att våra kroppar behöver det, nu så här i börjar, för att kunna återhämta sig och läka. Du kämpar på bra!💪🍂

Måndag morgon och jag vaknar normal tid men känner mig inte utvilad. Laddar ner en ny app till klockan, med ett rimligt pris, och tänker att jag testar även om man ska vara skeptisk till hur den data som samlas in kan användas. Om jag väljer att lita på klockan så är min sömnkvalitet inte 100% vilket ju stämmer överens med hur jag känner mig. Inne på fjärde veckan nykter och tänker att det skulle kunna vara motiverande om jag kunde se sömnkvaliteten förbättras kommande veckor. Det är viktigt för mig nu att få positiv respons på min nykterhet. Alla små teckna är välkomna.

Jag har beredskap för att denna veckan kan komma att bli tuff och att tankarna på att jag kanske kan dricka måttligt skulle kunna dyka upp. Jag ska inte dricka måttligt eller normalt. Jag ska inte dricka alls. Det här är min chans att avbryta ett destruktivt beteende och leva väl resten av mitt liv. Det är tillräckligt att ta hand om när man åldras.

Igår kväll kände jag en enorm irritation över min tonåring som inte planerar sina studier på ett balanserat sätt. Inte med än vad man förvänta sig i den åldern men jag kände att jag var på väg att tappa det och skälla ut honom. Hans pappa tog tack och lov över stafettpinnen och tillsammans gick dem igenom vad som nu skulle göras och jag gick och la mig. Stängde dörren och kopplade bort det. All heder till alla som sliter med sina barn ensamma. Att inte ha någon som tar över när barnen utmanar kan inte vara lätt. Sen finns det såklart människor som är mer balanserade än vad jag är just nu. Jag är tacksam över min man och hans beslutsamhet kring att stötta sonen i studierna, så har han varit med alla barnen. Han är en bra pappa utan att vara perfekt. Det är fint.

Jag ska vara snäll mot mig själv idag och har lagt upp en plan på hur jag kan var det. Jag jobbar hemma idag och jag jobbar i intervaller. Tar mina pauser och sätter rimliga mål. Jag har rätt mycket att göra och ett möte online 15:30-17:00 så jag har verkligen en deadline kring vad som måste göras fram tills dess. Jag ska äta bra och på bestämda tider. Jag ska ta en promenad mitt på dagen. Mycket mer än så kan man nog inte göra.

Om jag behöver ska jag gå in här och läsa och skriva.

Tack för att ni finns, jag är ännu inte så starkt att jag kan gå in och kommentera mer än hos några få som mest stöttar mig. Jag har inte så mycket erfarenhet att bidra med på den ljusa sidan. Men ni ska veta att jag läser i många trådar och tar stöd utan att ni vet om det!!

Stor kram

@annacananda God morgon! Det tog tid för mig, månader innan jag sov bra. Jag började lyssna på mindfulness strax innan för att kunna slappande av bättre. Det hjälpte till viss del. Hade också ont i huvudet till och från i månader. Sovandet går upp och ned fortfarande men den ser lite annorlunda ut. Somnar ofta rätt fort nu, men kan ha många korta uppvak jag inte märker själv. Jag har klocka som mäter, men hade inte det när jag slutade dricka så kan inte riktigt jämföra data. Jag jobbade hemifrån då när jag slutade och passade på att vila mellan varven. Gick på promenader varje dag med hunden. Jag var ändå positiv till processen, då jag insåg att min hjärna behöver återhämta sig och få balans igen. Det tog sin tid, månader. Kanske ska du inte oroa dig för att det ev kommer att bli tuffare framöver för dig, det tar energi och kraft. Ta en dag i sänder och laga efter läge. Är du trött, försök ta det lugnt och vila, låt din man ta över läxorna ett tag. Fokusera på att ta hand om dig så här i början när återhämtning i hjärnan pågår. Du verkar ha en fin, förstående och hjälpsam man. Det är nu du behöver som mest stöd och då kan han få ta lead ett tag😁.

Ta hand om dig, ta det lugnt, vila. Ta en dag i taget och tänk inte för långt framåt. Nykterhetsprocessen med återhämtning och balansering pågår, kan ta 3-6 månader. Ha tålamod för det kommer att bli så mycket bättre! Så var det för mig. Kram❤️

@vår2022
Tack fina du för svar. Att tänka framöver och planera, ofta långt fram, är ett beteende som skadat mig en hel del. Mycket av det jag har planerat händer ju aldrig. Du har rätt, det får bli dag för dag. Jag är övertygad om att jag kommer att lyckas denna gången. Jag är bara lite orolig och otålig. Det är så mycket jag upplever som jag inte upplevt förut eller som jag bara upplevt för mycket längesedan. Tålamod är inte heller min starkaste gren men absolut tror jag att jag kan utveckla den. Kanske håller jag på och oroar mig eftersom jag misslyckats ett par gånger. Den här gången ska jag lyckas!

Kram

@annacananda
Ja, du kommer att lyckas denna gång! Jag har misslyckats så många gånger, men lyckades denna gång och det kommer du också att göra. Att ha tilltro till den egna förmågan att man klarar av något, är det viktigaste för att lyckas. Vet du, jag hade inte speciellt mycket tålamod innan jag slutade dricka, men tålamod har också kommit ju längre jag varit nykter😁. Man blir liksom mer chill som nykter😎. Det kommer att gå bra❤️

@vår2022 @DRacker
Det är så fint att hitta svar här när jag loggar in idag! Ni är verkligen fina följeslagare. Citatet ”om du tänker positivt varje dag …” ska skriva ner och ta med mig. Det är precis så jag är uppfostrad och exakt så jag har kört i 30 år!! Tack snälla - det är nästan värt att lära mig brodera…😂😂

Just det här att vara snäll mot sig själv. Innan jag loggade in här satt jag och stressade med att försöka komma på vad vi ska till middag ikväll och hur jag ska få hem maten…hemkörning, avhämtning, åka och handla själv…jag blev så stressad. Får nytt stresspåslag bara jag skriver om det. Tar några djupa andetag. Det är bara sonen och jag hemma ikväll. Det blir köttbullar och makaroner. Tack @DRacker

När jag formulerar det här så förstår jag vilken nivå jag är på. Även om jag skalat bort ett utmattande arbete och utmattande bekanta så ligger stressen så djupt, djupt rotad. Det är verkligen tid att lösa upp stressen inifrån, jag ska ta med det till min terapeut nästa vecka och be honom att vi söker lite där inne, i ”stresskällan”.

Jag sov med klockan inatt och den visar det jag önskade mig. Djupsömn 2 timmar. Det skedde såklart inte bara för att jag satt klockan på mig utan genom förberedelser under hela veckan. Inatt sov jag utan maken, totalt mörklagt och dörren stängd. Jag la mig en kvart innan jag skulle sova och läste. Jag var trött när jag gick och la mig, kände att jag fått tillräcklig med motion och lagom mycket mat. Jag vaknade av mig själv imorse efter ca 8 timmars sömn. Jag har inte varit uppe och kissat och inte druckit vatten. Det här behövde jag. Det går ju inte att se sömn som en prestation men jag har verkligen lagt mig vinn om att sova eftersom vinet hjälpt mig att somna många kvällar. Jag vill se att min sömn blir bättre utan aktiv sömnhjälp. Såklart har jag sovit dåligt när jag varit berusad.

Nu ska jag ska strax ge mig iväg.

Hoppas ni får en riktigt fin dag!!

Idag vaknade jag ju glad över att ha sovit. Några timmar senare var jag dödstrött. Försökte ta dagen lugnt och systematiskt men så stressad jag har varit. Jag var hos läkaren idag och alla mina prover var tipptopp. Det var en fin läkare och en liten bit in i samtalet brast det och tårarna kom. Hon sa en sak som jag inte tänkt på och det var att när man börjar i terapi så är det inte ovanligt att man mår mycket sämre under en period, medicin eller inte. Det är ju en månad sedan jag började i terapi och tänk ändå - jag har berättat om mitt missbruk. Jag läste sedan lite när jag kom hem och jag ser att akut abstinens är över på 3-7 dagar men sedan tar andra besvär över som kan vara 3-6 månader om man har ett långvarigt missbruk bakom sig.
Idag är jag orolig, har huvudvärk och känner mig jätteledsen. Jag är otroligt känslig och illa berörd av hur grymhet det finns på jorden i allt från krig och barnmisshandel till alla djur som far illa. Världen har inte utvecklats som vi drömde om när jag var ung. Det är så sorgligt. Det politiska läget, utan att gå in på detaljer, i Sverige rimmar illa med mina värderingar.
I väntrummet hos läkaren låg ett ”månadsmagasin” på bordet. På framsidan rubriken: Sveriges mest välklädda män. Det enda jag kunde tänka var: ”vem F-N bryr sig?” Allt känns så ytligt och kommersiellt.

Huvudet dunkar trots vätska och huvudvärkstablett. Det är väl som det ska vara.

Det finns bra dagar och sämre dagar - idag är en sämre dag. Imorgon kommer allt att kännas bättre.

@annacananda Låter som att du träffat en fin och omtänksam läkare. Vad roligt att proverna var tipp topp😁. Ja, det är ett energikrävande jobb man gör i terapin med massor av känslor. Jag håller med dig, det politiska läget är oroande och inte förutsägbart. Man vet inte riktigt vad som kommer att hända med Sverige med de vindarna som nu blåser.

Det besvär, post akut abstinens, som kan inträffa och vara 3-6 månader händer inte alla. Det är inte så att det inträffar för alla. Jag har inte varit med om dessa besvär och jag har ett långvarigt missbruk bakom mig. Det som hände mig efter någon månad var att ”problem” som jag tryckt undan eller bedövat med alkohol blev mer påtagliga och tydliga. Det skapade mycket känslor av olika slag. Själva läkandet/terapin av mig själv skapade mycket känslor. Samtidigt som hjärnan återhämtar sig och försöker få balans igen som kan ta månader. För mig innebar det dålig sömn, ont i huvudet och trötthet. Så det är mycket på en och samma gång som sker i nykterhetsprocessen. Då är det skönt att få gråta ut lite. Processen tar lite tid men det kommer att gå bra och bli bra. Det är pånyttfödelse på gång❤️

@höstkvinna @Himmelellerhelvette @Vilja123 Jag blir rörd när jag ser era hälsningar och tillåter tårar släppa taget. Det är så många år jag låtsats att allt är bra. Så många år jag bitit ihop. Tack ❤️❤️❤️ Jag känner genast starkare! 🌷

@vår2022 Dina ord ger mig tröst. Du verkar ha läst på ordentligt! Din erfarenhet verkar vara lite samma som jag går igenom nu med sömnstörning, sorg och en huvudvärk av sällan skådat slag när det gäller mig. Det känns logiskt nu att terapin satt igång massor av processer inom mig samtidigt som han tagit bort bedövningen.
Hur hinner du med att skriva dessa omtänksamma svar? ❤️

Oändligt tack!
Kram

Vaknar idag och känner mig lite bättre. Ligger kvar lite i sängen och rör lite på vrister och handleder. Sommar om och kommer ner i en period av djupsömn innan jag vaknar igen. DET har inte hänt på många många år. Min läkare sa igår att jag ska jag sova när jag behöver. Finns det möjlighet och behov så kommer kroppen att sköta om det själv förutsatt att jag ger rätt näring och lagom med motion, med betoning på lagom. Att hon uppmärksammade att jag just börjat i terapi gjorde mig glad. Hon sa också att det var bra att jag valt en annan form än KBT eftersom jag upplever att jag vill gå inifrån och ut. Inte starta med färdiga formulär. Det var fint.

Idag jobbar jag halva dagen hemma och på kontoret i eftermiddag. Börjar lite senare idag och jobbar till 18.00. Det är nytt för mig med tiderna och jag känner att det nog kan passa nu när minstingen är nästan vuxen och sköter sig själv till stora delar. Det är träning och andra aktiviteter nästan varje dag efter skolan (studierna kämpar vi med) och han är ändå inte hemma 17-19 så jag kan jobba i lugn och ro. När barnen var små var det otänkbart för mig att jobba så och det var ganska stressande.

Mycket tankar och en något mer positiv syn på livet idag även om Sverige har blivit kallt.

Kram alla som kämpar!

Fjärde veckan som nykter pågår och jag har inget sug alls. Jag är så färdig med att fly från mina känslor och tänker att det finns ingen mer tid att slösa bort. Tänker på Kay Pollak och Att Välja Glädje. Tänker på hur jag kände i stunden då jag var på hans session/föreställning, en gång för längesedan (kanske 2000-tal). Jag kände verkligen, som alla andra som var där, att det är så jag vill leva…efter föreställningen gick vi på restaurang och och blev rejält berusade…så var det med det. Insikt ena minuten och totalt förnekande nästa minut.

@annacananda Jag känner igen mig så mycket i hur det var i starten med alla tankar, känslor och funderingar som jag hade. Att kunna vara ett stöd och delge mina erfarenheter av processen känns meningsfullt för mig. Det känns också meningsfullt då du delar med dig av hur det är för dig och hur du kämpar för att göra en förändring. Jag utvecklas också hela tiden genom att ta del av andras erfarenheter, tankar och process.

Vad skönt att det känns bättre idag. Jag gick i terapi med psykodynamisk inriktning för att gräva lite. Jag ville inte bara uppmärksamma symptom och hitta strategier för att hantera dessa, jag ville komma till botten med mig själv. Mitt sätt att tänka är att ”dö på korset och återuppstå” jag är inte speciellt religiös men har någon slag tro eller andlighet inom mig. Det står så här om detta ”Kyrkans tro på uppståndelse handlar inte bara om vad som hänt i historisk tid. Den är också ett mönster i den enskilda människans liv. Ingen kommer undan utsatthet och sorg. Det är ett grundläggande mänskligt villkor. Men i kristen tro är det livet som har sista ordet. Varje dag kommer livet tillbaka. Vi dör och uppstår med Kristus.”

Jag tycker att det stämmer in bra psykologiskt och ger hopp. Att ett grundläggande mänskligt villkor är att ingen kommer undan utsatthet och sorg. Men genom att dö (släppa garden om det ”onda” och kapitulera) kan man återuppstå till ett nytt liv och besegra ondskan (sluta dricka, gå i terapi, hela sig själv). I kristen tro kommer Jesus Kristus oss till mötes på ett särskilt sätt. Jag är som sagt inte så religiös men jag tänker symboliskt att när jag återuppstått så är det mig själv jag möter och besegrar ondskan. Det är det jag menar med pånyttfödelse😁. Man får gå igenom massor av lidande, men till slut kommer man att vara hel och harmonisk igen. Man är på väg i en ny riktning i sitt liv. Även i denna resa kommer man att stöta på patrull, men man kommer att kunna hantera det på ett annat sätt som nykter och när man försonats med sig själv och även andra. Livet är ingen enkel resa, men det kan bli en spännande resa om man orkar och vill gå igenom det utan att bedöva sig med alkohol på vägen.

Ha en riktig fin onsdag och livsresa❤️

@vår2022

Vad spännande! Så har jag aldrig tänkt på Jesu korsfästelse.

Jag är inte heller så religiös (tror jag) men är uppvuxen med mor- och farföräldrar som var kristna och gick regelbundet i kyrkan. Jag var tvungen att revoltera mot detta och vägrade konfirmera mig…det var när debatten om kvinnliga präster tog fart och jag kunde inte på något sätt se hur jag skulle var med i en kyrka där kvinnor inte fick ta en ledande roll…så var jag redan som 14-åring…

”Dö på korset och återuppstå” - det är ju genialiskt! Jag har alltid raljerat om att ”bära på korset” i olika sammanhang, både om mig själv och andra. Bildligt har jag burit på korset och jag är nog framme nu, kanske dags att korsfästas, dö och återuppstå.

På tal om kristen tro så dog min svärfar kort efter att vårt sista barn föddes och vi skulle ha dop samtidigt som det var dags för begravning. Vi var väldigt villrådiga men då sa prästen som skulle döpa vår son att: ”livet går alltid före döden” så dop först och sedan begravning. Det var så självklart för henne och det var så skönt för oss att känna att det ändå fanns en ordning till hjälp i en svår situation.

Morfar sa ofta: ”när fan bli gammal blir han religiös.” Det ligger kanske något i det. Morfar var så övertygad i sin tro att det aldrig gick att rubba, han valde att stanna i kyrkan och strida för kvinnors rätt att prästvigas och om han levde idag skulle han vara väldigt glad. Jag har fått lite insyn i samband med 2 av mina egna barns konfirmationer.

Så uppfriskande så här på morgonkvisten!! Tack för att du finns! ❤️❤️❤️

Igår var jag ute på promenad i en lite mindre stad i vårt avlånga land. En stad med ganska många kafé, restaurangen och pubar i stadskärnan. Det hade blivit mörkt och jag kunde se in genom alla fönster jag gick förbi. Människor som skålade och åt gott. Människor som gestikulerade över ett glas vin eller en stor stark. Det såg varmt och inbjudande ut, Reflekterade speciellt över ett bord med 4 kvinnor i min ålder, god mat och två vinflaskor i kylare. Tända stearinljus på bordet, brasa i mitten av restaurangen, snyggt klädda - uppenbart att man firade något. Det såg mysigt ut.
Jag tänkte att det där ska jag göra utan vinflaska och utan vinglas. Tänkte på att allt det andra är ju jättemysigt. Tänkte också på alla de gånger då jag återfallet i mitt missbruk. Det har ju börjat så - mysigt, alla andra dricker, situationen påbjuder alkohol. Det är bara det att alkoholen snabbt blir mitt enda fokus och allt det andra mysiga försvinner i bakgrunden som en dimma. Det går snabbt. Jag vet det.

Vi ska på semester om drygt en vecka och då ska vi gå på fin restaurang och jag ska ta en alkoholfri drink innan maten och jag ska hitta något att dricka till maten som ändå känns festligt. Det är inte längre en fråga om ”bara ett glas”. Tänk att ha semester utan att vara Zaggig hälften av mornarna. Tänk att kunna läsa i skuggan utan att känna sig däven. Tänk att bara uppleva och verkligen vara närvarande. Tänk att bara koppla av - utan stresspåslag av alkohol. Tänk att ta siesta utan att vara bakfull…

Jag är inte speciellt orolig för semestern men jag är inte naiv. Jag behöver fundera på det redan nu och skapa alkoholfria bilder för mitt inre. Vi har en plan på att flytta ner om ca 5 år och jag har alltid sagt att då kan man inte sälla sig till den glada skara utlandssvenskar som har vin som stående inslag redan till lunch varje dag. Jag har sett några öden där livet i solen bara blir en enda lång kamp. Det är inte så jag vill åldras. Med mitt alkoholberoende kan jag aldrig mer dricka om jag ska få bli gammal på det sätt jag önskar.

Jag har kraftigt stresspåslag över att gå och jobba men jag kämpar och ska försöka dela upp dagen i timmar och vara närvarande i varje minut (lättare sagt än gjort). Min hjärna är redan framme vid hur kvällen ska bli då jag får gå och lägga mig igen. Min hjärna är redan framme vid när jag ska slippa göra något alls. Letar desperat efter en utväg att bara vara ensam och bara få vara i vila. Nu lämnar jag de tankarna och går för att förbereda dagen.

@annacananda Låter fantastiskt❣️
Du är så långt fram och så insiktsfull i hur A är mot dig. Underbart att läsa.

Nu ska jag hänga mig på korset och återuppstå jag med😁

Det är verkligen så att efter något glas med A tar det över och fokus ligger bara på det, inte det runtom som vi nu nykterhet istället kan ta in🥰

Kram❤️