Trots en värksvacka i fredags har jag precis fyllt en hel veckas aktivitetscirklar, tjoho! Varje dag, måndag till söndag, har jag tränat 90 min (raska promenader), förbränt 900 kcal och rest mig minst en minut 12 gg under 12 tim. Såväl lediga dagar som jobbdagar. Heja mig!

När jag slutade jobba ikväll kl 22.45 återstod 22 min träning för att uppnå dagens 90 min. Då blev det inget snabbkiss med hunden, jag gick en promenad istället. Nästan framme vid porten igen återstod 7 min, så då gick jag runt några hus. Tadaa! Totalt 93 min blev det till slut.

Och jag tänker att det är hela syftet med aktivitetscirklarna i min iwatch. Att på ett enkelt sätt kunna följa utvecklingen över dagen och göra ett ryck när det passar.

Min dotter mådde mycket bättre idag när jag lämnade henne än hon gjorde igår när jag hämtade henne. Imorgon ska boendet ringa vårdcentralen och åka dit med henne så att en sjuksköterska får titta till såren. Mammahjärtat stillas lite. Och min värk i kroppen är borta för den här gången.

Kram 🐘

@Andrahalvlek Jag förstår dina känslor så väl. Våra föräldraskap t våra döttrar, din yngsta och min enda, har ytterligare en dimension. Du har varit med om så mycket i hennes liv från det hon föddes tills där hon är nu så dina känslotentakler är ständigt på sin vakt. Ja ..om inte ständigt men näst intill. Jag tänker att när man har varit med om svåra saker i sitt liv och de inte bearbetas så kan den psykiska och/eller fysiska reaktionen dyka upp när man minst anar det. Anledningen många gånger till att de inte bearbetas är att det inte finns utrymme eller tid. Jag har mött det i mitt arbete då jag möter föräldrar som du men även i min egen föräldraroll.
Nu i min kontakt med min terapeut har jag riktigt suttit och ”fulgråtit” för det finns så mycket. Du är ju en kvinna som tar stort ansvar och verkar alltid ha gjort det. I mina öron så låter ditt liv intensivt men det är i mina öron. Så det har kanske inte funnits utrymme för gråten istället sätter det sig i kroppen. Var rädd om dig❤️

Och avslutningsvis…allt vad jag har skrivit är välment och fr hjärtat❤️

Kram 🌺

@Varafrisk Visst är det så, i stunden finns inte tiden. Efteråt finns den inte heller. Efter yngsta dotterns kaosartade födsel hamnade vi på sjukhuset i Lund i två månader. Väl tillbaka på ”hemsjukhuset” frågade en kurator om jag hade sörjt det friska barnet som jag trodde att jag hade i magen. Jag blev provocerad som fan. Vadå!? Att sörja ”det friska barnet” vore ju som att förneka min dotter, som var allt annat än frisk.

Kuratorn sa då att det är viktigt att sörja den drömmen, för att gå vidare på riktigt. Jag svarade att jag har gråtit tillräckligt, nu efter två månader var jag på banan igen och ville inte börja gråta igen. Jag var rädd för att inte kunna sluta typ. Kuratorn fortsatte och fortsatte och till slut fulgrät jag.

Och det kändes väldigt bra efteråt. Men jag har inte förmågan att fiska fram de svåraste mest förbjudna och ledsamma känslorna på egen hand. Det är så lätt att hamna i varför-har-vi-drabbats-så-hårt-fällan. Jag vill inte vara bitter och missunnsam. Att ens tänka varför-vi är som att önska olyckan på andra. Så känner jag. Och vi har träffat så många som har det mycket värre. En bedrövlig tröst, men ändock en tröst.

När storasyster var 10-11 år märkte jag att hon hade svårt att hantera systerskapet med sin lillasyster. Hon skämdes för henne. Det gjorde så ont i mammahjärtat. Men jag insåg också att jag inte kunde råda henne i detta, att vi behövde proffs. Att inte låtsas om de ”förbjudna” känslorna skulle göra att hon kapslade det inombords. Så jag kontaktade habiliteringen, som på mitt initiativ ordnade en syskongrupp, för syskon till barn med funktionsnedsättning. De bakade och lekte, och pratade. Om sig själv och sin familj.

Senast häromdagen pratade vi om detta. Min dotter psykologen, som idag jobbar på BUP, säger att den syskongruppen var SÅ bra för henne, hon minns deltagarna och terapeuterna och samtalen med värme än idag. Och det värmer mammahjärtat. Och jag märkte stor skillnad på henne efteråt. Hennes inställning till lillasyster var helt annorlunda ❤️ Jag tänker att syskon oftast glöms bort, de ”duktiga” får stå tillbaka.

Och jag vet att du menar väl ❤️

Kram 🐘

Idag på morgonpromenaden räknade jag till 10 sädesärlor, vuxna och unga, på en gräsyta där det alltid brukar promenera sädesärla. En välklippt kommunal gräsmatta. De måste ha fått två kullar. Jag har bott här i 11 år i december och har sett sädesärla på samma gräsplätt varje år. Sådant lägger bara ett nyktert sinne märke till 🥰

Kram 🐘

Nu har jag kört 15 min styrka innan långpromenad på jobbdagar. Först gjorde jag 7 övningar och 20 repetitioner. Det var svinjobbigt. När det kändes okej utökade jag till 30 rep på varje övning. Det var svinjobbigt. Idag kändes det helt okej 🤩

Jag märker stor skillnad på klippet i steget, tempot och styrkan när jag går i trappor. Jag har fan valt att ta hiss en våning tidigare. Nu blir det alltid trapporna, ner och upp, med matkassar och hund. På kvällsrundan har vi en svinjobbig lång trappa upp på ett berg. En måste-stanna-och-pusta-lite-trappa. Den dagen den trappan känns helt okej är en stor delseger.

Jag fortsätter med mina styrkepass och känner mig lite bättre förberedd inför gympastarten online den 4/9, tjoho!

Kram 🐘

@Andrahalvlek Härligt och inspirerande. Går själv regelbundet på gym sedan länge och märker enorm skillnad. Har sällan ont i rygg och nacke längre, så visst kan vi påverka mycket med träning på olika sätt. Så glad att sjukvården har börjat ordinera just träning som medicin i de fall det är möjligt. Gillar ett holistiskt synsätt.

Håller tummarna för att trappan snart är besegrad utan stopp. Det är ju just sådana märkbara skillnader som motiverar.

Kram kram 🩷

@Vinäger När jag tränar styrka så slipper jag ryggont, den kopplingen har jag också gjort. Efter 50 tappar man muskelmassa som sjutton om man inte tränar musklerna. Vi kämpar på!

Kram 🐘

Fy fan vad trött jag är efter att ha jobbat 10 tim/dag fre, sön, mån, tis. Endast ledig lördag. Jobbar kl 10-17 idag, sen är jag ledig till nästa måndag. Jag jobbar uteslutande via min datorskärm, skapar sidor och korrläser andras sidor. Sista timmen igår fick mina ögon nog. ”Nähäpp, nu är det nog - nu checkar vi ut!” Jag kunde knappt se vad det stod på skärmen.

Jag märkte också igår att suget var enormt. ”Ge mig glass och bullar och kakor nu…..” skrek min kropp och knopp till mig. Kunde inte ens förmå mig att äta äpplen, så min kropp och knopp fick rågkex med smör och några fler mackor än vanligt. Tur att jag inte hade tid att åka till affären, kan knappt ansvara för vad jag köper när jag mår så där. Sockermonstret går bananas.

Men nu har jag sovit gott i 8 tim. Det ösregnar ute så det blev en snabbkiss på hörnan av huset enbart. Tar det lugnt med promenader idag, ikväll ska jag hälsa på yngsta dotter och äta ihop med henne på McDonalds. Förhoppningsvis har vädret piggat på sig till dess för vi ska efter maten på en allsångskväll i närheten. Hon älskar sång och musik och jag också 🥰

Kram 🐘

Tack för att du delar detta @Andrahalvlek ❤️
Hur många dagar var dina värsta efter sockestoppet! Idag är min tredje dag och jag har varit sugen i fyra timmar non stopp! Hemskt! Kram och bra att du inte åkte till affären❤️

@Himmelellerhelvette Jag skulle säga första två veckorna, men det lättade med tiden. Mest krut fick jag lägga på att göra annorlunda i vissa situationer - tex långresor med bil. Det man äter i bilen räknas ju inte 😆 Och se till att hålla måltider och mellanmål, så inte blodsockret dippar.

Numer är det värst just när jag är trött, efter mycket hjärnarbete och mycket intryck. Men jag är medveten om det, ser till att ha bättre alternativ hemma och går och lägger mig om det inte lugnar ner sig.

Kram 🐘

@Himmelellerhelvette Att bli bjuden på godsaker är svårt också. Känner mig oartig när jag avstår. Så jävla dumt. Jag skulle aldrig dricka alkohol av artighet, varför äta? Är det med släkt och vänner går det bra, då berättar jag som det är. Är det många på ett kalas märker ingen om just jag avstår. Värst är om man bara är några få och ytligt bekanta. Men jag tror att det är vanesak, det blir nog lättare med tiden.

Kram 🐘

Tack @Andrahalvlek. Idag vaknade jag upp till ett bättre mående 🙏 Vaknat med ångest rätt länge nu. Har först inte förstått att det är min ångests sätt att berätta för mig att något är fel. Jag hade liksom förträngt att jag hetsäter varje kväll. ”Det är ju bara en gång om dagen och jag vill ju göra det, det är mitt val” Beroendet är så jävla listigt, det pratat precis likadant som det gjorde med alkoholen. Det rökte inte med att ha ångest varje morgon när jag vaknade utan först är jag fick ångest som satte sig som smärta i kroppen fick jag börja bena ut vad som var fel och fattade att det är hetsätningen! Hur kunde jag inte förstå det innan? Det är som någon sa ”allt som går att bruka går att missbruka” och det är detta vi beroende alltid behöver ha koll på, när ett missbruk övergår i ett annat missbruk, det ändrar bara vad som missbrukas och vi kanske inte alltid ser det i början. Kram❤️

@Himmelellerhelvette Tyvärr är det så. Vi gör det inte medvetet, det sker nästan omedvetet.

Men vi kan lära oss att känna igen signalerna - och gå åt motsatt håll. Bokstavligt. Och ångest hanteras på bästa sätt genom att ta sig igenom den. Jag har stått i kassan på Ica många gånger och tänkt: ”Det är bara ångest, det syns inte utanpå” som ett maniskt mantra. Svetten har runnit och stick/bränningar har vandrat runt på kroppen. (Det senare beror på Histaminer, samma sak som vid allergi.) Att ångest kan vara så fysisk är märkligt. Men jag har stått kvar i kassakön, verkligen utsatt mig. Allt man drar sig för ska man utsätta sig för, för att ångesten ska avklinga efterhand.

Utan antidepp hade det nog varit svårt för mig dock, eftersom jag får problem med sömnen när jag känner mig stressad och pga dålig sömn reagerar kroppen med ångest för skitsaker. Hjärnan får inte göra det den ska på natten: sortera, rensa, slänga, arkivera. Då blir hjärnan inom några få dagar en riktig dramaqueen. Ett tag när det var som värst trodde jag att jag hade GAD, generellt ångestsyndrom. Jag fick ångest av allt. Minsta skitsak.

Meditation i alla former är bra. Och när det är svårt att sitta kvar är det som allra viktigast att sitta just kvar. Genomlida ångestpuckeln. Djupandas. Inte låta kroppen ta till flyktbeteendet eller fightbeteendet. Sitta kvar, genomlida, och komma ut på andra sidan.

Du klarar detta! Du är så mycket mer medveten nu. Men tveka inte att söka läkarhjälp, du behöver kanske också hjälp i form av antidepp. De jag tar nu är 15 mg Mirtazapin vid läggdags och 60 mg Duloxetin på morgonen. Den kombon är svinbra för mig. Jag mår bra psykiskt, jag klarar en hel del påfrestningar, och jag sover bra. Längesedan jag kände fladdret i bröstet, som är början till ångesten.

När jag känner fladdret blir jag spikrak i hela kroppen av vaksamhet. Och rädslan gör ångesten än värre. Definitionen av panikångest är att man får ångest för att man har ångest. Histaminerna börjar rusa runt i kroppen, det svider och bränner i huden, jag börjar andas snabbare och ytligare, svetten rinner på hela kroppen och mest i hårbotten/ansikte, och sen kommer känselbortfall i fingrar och ansikte osv.

Just därför är det bättre att reagera så här: ”Jaha, här kommer ångesten plötsligt skuttande”. Försöka vara helt cool inför det. Sätta sig eller lägga sig ner, djupandas in på 6, hålla andan kort stund, andas ut på 6, hålla andan kort stund. Repetera många gånger. Jag brukar räkna genom att vika fingrarna. En inandning och utandning per finger, först vika inåt och sen utåt och göra det två gånger, vilket ger 40 repetioner med både inandning och utandning. Räknandet gör att hjärnans aktivitet förflyttar sig från amygdala (dramaqueen) till pannloben (chefen på bygget). Och själva in/utandningen lugnar ner nervsystemet.

Jag gör det här när jag ska sova också, liggande på sidan i sovställning. Då slipper en massa tankar göra sig besvär, och jag blir lugn och somnar lättare.

Kram 🐘

I morse vaknade jag med en helvetesvärk i kroppen. Efter 8-9 tim god sömn. Jag har trott att värken beror på att jag har moffat i mig socker, men det har jag inte gjort nu. Värken beror snarare på att min hjärna är utarbetad. Mycket märkligt fenomen. Hjärnan är trött, så då ger den kroppen värk. Och eftersom jag brukar äta socker när hjärnan är trött så är det ju inte konstigt att jag har gjort den kopplingen tidigare.

Men jag inser också att det bästa då inte är att sitta still. Jag ska gå ut och långpromenera eftersom muskler och kondition höjer min stresströskel, så att hjärnan på sikt orkar mer. Alternativt ska jag välja att gå ner i arbetstid lite, korta mina arbetspass och skippa den skitjobbiga onsdagen dagtid efter alla kvällspass. Eller båda delar är nog klokt. Ska suga på den karamellen lite. Provtänka.

Så idag blir det långpromenad och i eftermiddag ska jag åka till ex-svärisarna och tjöta lite, och bada. Än är det sommar 😍 Disken kan vänta, matlagning likaså. Den här torsdagen är som min lördag efter mån-fre-jobbvecka: Då gör jag bara sådant jag vill och känner för. Som inte inkluderar socker.

Kram 🐘

@Andrahalvlek Åh vad tufft! Men, precis som du säger så är ju rörelse väldigt bra vid värk beroende på vad man klarar.
Tänker även att det är klokt tänkt att kanske gå ner i arbetstid…kan det få finnas möjlighet att korta ner arbetspassen? Så som du har berättat så har du verkligen ett supertufft schema.
Var jätterädd om dig nu för din kropp ger en hel del signaler🙏🏻

Kram t dig❤️