av Andrahalvlek

Andrahalvlek
lör, 2025-08-16 - 18:09

@Himmelellerhelvette Min plan är att minska i styrka, senare minska i antal per dag. Nu snusar jag kanske 1/2 dosa per dag. För mig känns det mer hanterbart att trappa ut. Med alkoholen upplevde jag så många fördelar snabbt, men med snuset lär jag inte uppleva samma fördelar. Eller så gör jag det. Jag har inte varit nikotinfri sen typ 14 års ålder. Jag vet inte ens hur man mår utan.

Kram 🐘

aeromagnus
lör, 2025-08-16 - 20:23

Nikotin är ju starkt beroendeframkallande och abstinensen måste vara jobbig. Du kommer fixa det säkerligen. Kanske inte handlar om maktlöshet som i steg 1. Har aldrig snusat eller rökt så jag vet inte hur det är att gå från att snusa till att inte snusa.

Andrahalvlek
sön, 2025-08-17 - 11:37

@aeromagnus Jag börjar nedtrappningen idag. Tio prillor i en snusburk. Dagsransonen. Det är så många prillor jag tar av bara farten – helt i onödan, utan eftertanke. Det är där jag får börja, bli medveten om när och hur jag snusar.

Kram

Andrahalvlek
sön, 2025-08-17 - 11:41

Springa kl 10 en söndag är riktigt nice! Fortfarande rätt svalt ute, sprang det längsta jag gjort hittills (2,8 km) på mina sju låtar på min spotifylista ”Löpning”. Det märks verkligen att flåset har blivit bättre, tjoho! Jag minns ju fortfarande känslan i april när tio meter i taget kändes överjävligt. Hur jag knappt kunde ta mig hem gående efteråt. Hur mer än en gång per vecka var snudd på omöjligt för att värken i benen gjorde mig handikappad i flera dagar. Hurra vad jag är bra!

Kram

Andrahalvlek
sön, 2025-08-17 - 13:30

Nu när jag håller på med min bok påminns jag om alla utmaningar jag hade i nykterhetens spår. Saker som hände, känslor som jag behövde lära mig att hantera annorlunda. Att jag inledningsvis blev en obstinat sanningssägare och att mitt tålamod prövades hårt. Att jag lärde mig att aldrig agera i affekt, utan alltid sova på saken.

Sen när jag kollade fejjan under lunchpausen kom ett visdomsord upp i flödet: ”Ett ögonblick av tålamod i ett ögonblick av ilska kan bespara dig hundra ögonblick av ånger.” Så sant.

Kram 🐘

Andrahalvlek
sön, 2025-08-17 - 17:38

Sex timmars jobb med boken blev det idag. Pust. Sidan 113 nu. Jag gör bara A4 i 12 pkt på texten, så får man se vad det blir i slutändan. 113 A4 är mäktigt många, snart har jag nått fram till första nyktra årsdagen. Vissa insikter jag hade då har jag helt glömt bort 🤣

Kram 🐘

Andrahalvlek
tis, 2025-08-19 - 18:18

Idag lyssnade jag på kroppen. Det brukar alltid göra lite ont att springa, men idag gjorde det jätteont. Så det blev mest rask promenad och några springsteg då och då. Det är okej, jag gjorde det - och det är huvudsaken. Två steg fram och ett tillbaka leder ändå framåt till slut. Tålamod.

Jag har märkt att min kropp värker mer när jag är mentalt trött. Som om den skriker åt mig: ”Vila för fan människa, är du helt trög eller!” Så man kan inte lita på smärtan, kroppen är en latmask generellt. Det är ju fysisk aktivitet jag behöver när skallen är trött. När skallen är trött behöver kroppen jobba, det är ett av min många livsmotton.

Jag är mentalt sliten. Räknar ner till min eftersläntrande semestervecka. Har varken orkat eller velat planera någonting. Jag tar det på uppstuds - att vila och springa är prioriterat. Och slippa ställa larm i mobilen. Jag har larm på allt jag behöver komma ihåg annars.

Kram 🐘

Andrahalvlek
tors, 2025-08-21 - 19:53

Alltså min mamma. Är det inte hissen som strular så är det låset som kärvar. Hela världen är emot min mamma. ”Jag är inlåst som i ett fängelse.” Precis som om hon är ute och traskar för jämnan. Not. Dramaqueen. Men vi utvecklas ju alla bakåt, så tonåren har hon nått nu typ.

Jag har visat hur hon ska dubbelrycka i hissdörren för att den ska öppnas. Vi har båda två låst upp och låst hennes ytterdörr nu ikväll. Flera gånger. ”Nej, nyckeln går inte sönder.” Vi har handlat ihop, eller hon handlar och jag går ett steg bakom. Redo att fånga upp henne om hon får panik över något. För det får hon. Hela tiden.

Tålamod. Två dagar innan efterlängtad semestervecka är mitt tålamod inte så tåligt. Andas. Inte konfrontera. Lugnt och metodiskt visa och repetera. Likheterna med hur jag bemöter min yngsta dotter med intellektuell funktionsnedsättning är enorma. Jag har inte fullt tålamod med henne varje dag heller, åtminstone inte när vi bodde ihop.

En annan likhet är att de båda tror att världen cirkulerar kring dem. Och att här och nu funkar bäst när man umgås med dem, liksom att göra något ihop. Göra ett ärende, ta en bilresa etc. Inte bara sitta och snacka. Och båda två är oerhört lättroade och tacksamma för allt man gör för dem.

Min yngsta dotter brås på sin mormor helt enkelt. Jag kan dock inte se de dragen i mig alls, förutom att vi alla tre oftast är pigga och glada och kan tjöta med allt och alla. Översociala, när tillfälle ges.

Det är verkligen svårt att se vilka likheter man har med sina föräldrar och sina egna barn. Andra ser det kanske, men själv är det svårt att se.

Kram 🐘