Hej alla!
Tillbaka efter ett tidigare försök i annan tråd med nytt nick. Det gick så bra för mig sommaren och hösten 2014 men så föll jag! När jag pga av krav på jobb och svårigheter hemma började dricka lite vin för att kunna somna var det igång. Jag har ju läst här hur man börjar igen och ofta återgår till en högre konsumtion än tidigare. Det stämmer in på mig också. I början måttlig men suget blev starkare och starkare.

Den ångest, sorg och skam A bidrar till ger ökat sug att bedöva och ta bort alla jobbiga känslor. Mitt nya nick är verkligen det jag undrar. Lever jag? Nej, det har jag inte gjort senaste tiden. Min lever börjar må väldigt dåligt också. Klarat jobbet men knappt och mått skitdåligt. Tappat lusten till allt, bara velat döva mig med A. Smygdricker, planerat möjligheter att dricka utan att det märkts, handlat A på väg hem från jobbet på olika systembolag (förstås). Började dricka för att domna bort. Blivit en djävlig trist och sorglig människa. Det går åt helvete! Har bara jobbat och druckit.

Ni som följde och peppade mig förra gången (som Vickan), minns hur jag tränade och var full av energi. Vad hände. Jag trodde faran var över. Tillät mig att medicinera med A och skämdes för att erkänna att jag misslyckats. Så mycket skam i detta. Nu erkänner jag för mig och er och startar en ny tråd.

Slutat helt, sedan fyra dagar. (Kan inte dricka måttligt. Vill bara ha mer när jag dricker) Läst om er som klarat er vidare och nått år eller flera av nykterhet. Läst om er som börjat om, som jag eller är här för första gången. Detta forum är så bra stöd!

Är nu med i kbt och program. Är betydligt mer på det klara med att jag faktiskt lyckats få rejäla problem med A efter alla dessa år och att det blir oerhört tufft att klara detta över tid. Är också en känslig konstnörssjäl som lätt blir beroende. Jag vill och måste lära mig att leva ett nytt liv-utan A och hantera mina känslor på ett konstruktivt sätt.

Kramar
Lever jag?

Bönsyrsan

Välkommen hit igen, och en stor eloge till att du vågar och klarar att ta tag i problemet. Funderade lite på sömnproblemet, jag har också haft problem med sömnen och haft lättare att somna (dock inte att sova "bra") med a, men jag har ersatt det med propavan (icke beroendeframkallande sömnmedel). Det gör att jag slipper känns oro inför sömnen (funkar inte sömnen så funkar ju inget annat heller). Jag tar en halv tablett ganska tidigt på kvällen, det räcker för att jag ska få sova natten igenom utan avbrott, vilket ger energi att tackla dagen. Bara ett litet tips som kan göra processen mindre tuff!

Leverjag

Det är kanske det jag behöver. När jag är pressad, sover jag sämre och har svårt att ens somna och då blir allt bara svårare. Har varit rädd för sömnpiller men det är kanske något jag ska prova. Sömnen är ju så viktig för ork och psykisk balans!

Har sådan huvudvärk sedan igår kväll. Det är väl avgiftningen...

Här är du ju! Men Vickan - my girl! Vad hände...? Eller ja, jag ser ju vad som hände så klart... Så fint att du är tillbaka igen för att söka stöd och hjälp. Du vet ju att det är ganska skönt och skriva här. Och du. Skämmas? För vem? För oss? Glöm det! Du är i rätt sällskap :-)

Nu var det ju ett tag sedan, men om jag inte minns fel så var det en himla massa stress och press involverat i ditt liv. Visserligen sprudlade du verkligen av energi och en hel del glädje också, men allt gick fort, fort, fort... Ibland kanske man måste våga att stanna upp lite och känna efter (ska jag säga... hrmmm... men nu skriver jag om dig).

Jag hoppas i vart fall att det här återfallet hjälper dig framåt. Att det ger dig den vissheten om att du och alkoholen inte är någon lyckad kombo. Du vet att du kan komma igen. Du har blivit nykter förut, eller hur?

Heja dig! Kram

konstnären

Vickan visst kommer jag ihåg dig. Tack för dina ord till mig värmer så. Känner så igen mig i din historia. Jag börjar inse inte jag heller kan dricka måttligt. Finns inga gränser när jag kommer igång. Nu vill jag leva nykter tills jag sluter mina blå ögon för gott. Jag kan och ska klara det jag ska förlika mig med att han finns kvar någonstans i hjärnkontoret, men jag ska inte vattna den jävulen. Önskar dig all lycka och du vi får ta en dag i sänder undrar hur många ggr jag sagt det.
Kram Konstnären

Leverjag

!! Får tårar. Blir glad och ledsen, saknat, ibland läst och velat skriva men skämts som att jag inte kunde vara här och ja, massa press länge, länge. Tack för dina värmande ord. Jag ska lära mig att ta hand om mig på flera sätt. Nu meditation och promenader varje dag. Ingen prestation, bara våga leva....

Så glad att du fortsätter din nykterhet!

P&K

Leverjag

Jag skapade inlägg som inte gick att spa men så spårades ändå inlägg och endast rubrik och sedan en mening! Kan inte ta bort mina egna inlägg. Blir svårt att lita på en sådan sajt med dessa begränsningar... Tyvärr

Hej Leverjag, gjorde du några emjoijs? då kan det nämligen bli krångligt när man publicerar. Jag har tagit bort dem som du fick upp där som inte lyckades gå igenom. Tack för din feedback. Det tar vi med oss. Du vill kunna ändra i inläggen, ta bort dem etc.
Vänliga hälsningar
Rosette

Leverjag

Misstänkte att det var något sådant men då ska man inte få felmeddelan samtidigt som ett inlägg skapas OCH helst en standardtext i felmeddelandet som informerar om vilka tecken mm som kan orsaka problem...

Leverjag

... hoppas jag.

Så skönt att ha vänner här som kommer in i min tråd! Ja, du nu vet jag att även de bästa faller ;-)

Ja, vi håller varandra i handen och en dag i sänder. Och jag ska vara ärlig när jag börjar tro att jag har koll och börjar romantisera för då vet jag att du, Muränan och flera här kommer att ärligt påminna mig om hur det slutar och varför vi slutar.

Du är stark, glöm inte det! Kraaam

Vad modigt av dig att komma tillbaka. Påminner om att man måste vara så försiktig för att det är så lätt att falla dit igen. Särskilt för oss som medicinerar med alkohol. Och du är absolut inte misslyckad, snarare lyckad som återvänder hit. Och det är så roligt att se alla dina gamla forumkompisar välkomna dig. Det är kul på det sättet med forumet att det ofta är några som kämpar tillsammans. En liten grupp! Lycka till nu, och ja, du lever och livet kan bara bli bättre.

Leverjag

Det är verkligen ett bra forum med vänner som på sätt och viss nog känner varandra bättre än de vi träffar IRL. Vi läser om varandras vardag, längtan, knepiga tankar och sådant som vi nog aldrig berättat för någon annan. Jag känner verkligen för många här med hela hjärtat och det är skönt att vara tillbaka.

Gör om, gör rätt. Bara att gå vidare. Minns flera kloka personers råd här i början att liksom räkna ihop den totala tiden, trots avbräckor för att se resan mer positivt. Vi måste vara snälla mot oss själva. I alla fall behöver jag lära mig det!

Satte på musik som brukar göra mig lugn utan A (Norah Jones) och till min förfäran började jag tänka på vin och blev sorgsen. Det är så mycket i hjärnan som spökar. Jag måste verkligen vara uppmärksam på mina tankar. Min hjärna är inte frisk!

En dag i taget, dricka vatten, äta ngt starkt, inte vara hungrig, sätta igång med projekt eller träna, promenera, meditera eller liknande, så försvinner suget.

Ha en fin dag!

Leverjag

En ny dryck som jag börjat göra, hett vatten på färsk ingefära, citron och m honung (gärna akaciahonung). Det är så gott och enkelt, varmt som kallt. Jag skär några skivor av en oskalad ingefära, häller hett vatten på och i med citron och honung om man vill. Stillar törst och sug. Dessutom är det tydligen väldigt hälsosamt. Alla hälsofanatiker startar dagen med varmt/ljummet vatten med citron i eller citron och ingefära. Honung är bra mot mycket, bla hjälper den levern läste jag någonstans...

/lever jag

PP

Hallo där!

Instämmer med övriga i ett välkommen tillbaka. Tur ändå att du hittade tillbaka, det kan så lätt gå så mycket längre tid än så. Vet av egen erfarenhet då mitt återfall drog ut flera år på tiden. Ja, om man nu kan se det som et återfall då? Kanske var det snarare ett par månaders nykterhet under åren av allt för mycket drickande. Nåväl, det var då det, och så kan du snart med se på saken. Påminnelsen och hur de som fallit skildrar detta är tyvärr faktiskt ganska lika. Har vi en gång passerat gränsen till att inte kunna hantera måttligheten, så blir fallen bara djupare och tyngre. Det fina är att vi kan kliva av - och se till att avstå från att återvända till det som garanterat bryter ner oss.

Kraft önskar jag nu i början!

//PP

Leverjag

Tack för att du tittade in och gav mig lite mer kraft ;-)
Jag läste ju din och många andras trådar när jag var ny för första gången. Och visst passade jag in i mönstret av återfallen efter en tid. Liksom manisk ibland, som att jag ville dricka tills det inte gick att dricka mer på em/kvällarna/nätterna.
Denna gång inte samma beslutsamhet som förra gången, då med mer ilska och djävlaranamma och kanske en prestation. Nu mer försiktig och beror nog på att jag förstått mer och vad det innebär på längre sikt. Konstigt nog är det bara ett beslut, inga kickar, ingen glädje som förra gången, bara ett måste... Som jag får göra det bästa av :-)
Kram

Leverjag

I förrgår blev jag så sugen på att göra gryta och soppa på höns/kyckling med massor av grönsaker som jag handlade. När jag var yngre och studerade gjorde jag ofta PP höna och det är det godaste jag vet. Som balsam för själen.

Nu var det ju så att det var en tid sedan jag lagade mat alls (jag jobbade eller drack) så jag var tvungen att kolla på nätet och det var inget recept som jag kände igen. I vart fall utgick jag från flera och minnet. Det blev ju lite omständigt.. Kan man säga och sen middag blev det.
Men, jag fixade en kyckling curry gryta men riktig buljong och massa rotgrönsaker som blev jättegott. Nu vill jag samla familjen igen och tända ljus på bordet.
Idag hade jag igen besvären (var helt slut) då jag gjorde så mycket och hade en färdig grönsakssoppa på kycklingbuljong, plockat kött av kyckling och färdig pasta för de hungriga tonåringarna färdigt! Kunde verkligen njuta av att ta en promenad, meditera på bryggan, komma hem precis innan det blev mörkt, tända ljus på bordet och äta tillsammans hela familjen. En nykter och närvarande mamma, god mat och fin dukning i normal middagstid. Det är inte så dumt...

En bra dag och faktiskt inget sug innan maten. Halleluja! :-))

PP

Stämmer väl in på det jag själv upplevde. Första gången var det mer kraft, ilska och djävlar anamma även hos mig. Stridslysten kan jag nog påstå att jag var. Allt eftersom det blir flera nystarter har jag blivit allt mer osäker på att klara av det och känt osäkerhet. Är ju egentligen inte så konstigt. Ett återfall är ju samma sak som att temporärt förlora mot en motståndare. Vem blir kaxig av det?!

Därför hyser jag största beundran för alla oss som återvänder till en ny rond mot drickat. Det är alltid krävande men jag tycker att det blir allt mer krävande för varje rond vi går. Jag tror även att vi blir mer och mer oroliga att det ska gå åt pipan igen, därför höll i alla fall jag en lägre profil efter min första men tyvärr sabbade nykterhet. De flesta vet här vilken motståndare vi har i alkoholen, den är tuff. Men det värsta är ju att vi själva - vid varje återfall - har tagit ett eget beslut att ta det första glaset. Det tror jag är det smärtsamma i hela grejen. Vi kan ju liksom inte skylla på något annat än att det faktiskt var vi själva som förvållade situationen.

Det fina i kråksången är ju att det är högst mänskligt att begå en och annan tabbe. Det tycker jag i allra högsta grad gäller när det kommer till alkoholen.
Tabbar och alkohol, de går liksom alltid hand i hand. Dom är nog bästisar kanske?

Det gäller även de som bara blir på fyllan lite till och från. Sällan blir någon så smart av alkoholen som vi tror!

//PP

Leverjag

När man förlorat och ingenting har man att skylla på...

Stark av dig PP, mig och många att bryta och försöka igen. Tack för att du är en av de som visar att det går att komma igen!

Ska läsa i din tråd och se vad som hänt sedan sist ;-) Ses!